Lämna

Har nog inte riktigt fattat att jag faktiskt lämnar dels mitt och Daniels liv tillsammans, dels Årsta, jobbet och Stockholm till helgen. Ja, allt lämnar jag. De människor jag lärt känna kommer jag ju ha kvar ändå, men inte på samma sätt. 

Slogs av en tanke i morse, tänk om jag inte kommer må bättre dit jag är på väg? Usch. Vill inte tänka så, men nu får jag inte tanken ur huvudet. Fast det kanske är naturligt att känna sig osäker när man står inför stora förändringar i livet. Det blir nog bra. Till sist. 

Headhunter

Idag fick jag ett roligt mail:

"Jomen såatteh, jag är headhunter åt ett internationellt underklädesföretag, och jag undrar om du skulle vara intresserad av en tjänst som Visual Merchandiser..?"

Fast mailet var på engelska och lite mer seriöst. Jag är såklart intresserad, men utifrån jobbannonsen verkar det som att företaget helst vill att man ska bo i Stockholm och utgå därifrån. Och jag vill ju inte bo i Stockholm. Så jag mailade tillbaka och sa som det var, att om företaget kan kompromissa och ha mig boende på annan ort så kanske jag var intresserad, och han återkom och sa att det inte var omöjligt, men att det berodde på vart nånstans jag skulle bo. 

Jag tror inte för ett ögonblick att de skulle gå med på att flyga ner mig varje vecka, men vem vet?

Hursomhelst är det kul att ha blivit headhuntad, typ. Det var ju inte så att jag blev erbjuden ett jobb på direkten, utan snarare så att de kontaktade mig för att de ville att jag skulle söka tjänsten. 

Men roligt, vilket som!

Krassel?

Dundrande huvudvärk igår. Snuvig i några dar. Konstigt och tjockt i halsen ikväll. Är det månne en förkylning på gång?

Idag fick jag ett roligt samtal. Jag ska på en jobbintervju i Luleå om två veckor. Jag kommer vara den sista de intervjuar, de andra kommer de träffa veckan innan mig. Vet inte om det är bra eller dåligt. Jag hoppas på bra..!

Idag har jag packat vidare. Alla prydnadssaker, väskor, skor, ytterkläder och sjalar och sånt. Tömt en pryllåda. Har två sopsäckar fulla som jag ska göra mig av med, en full med skor, den andra med kläder och väskor och grejer. 

Imorgon tänkte jag ta itu med köket. Och kanske garderoberna. Sen är det bara badrummet kvar. Känns skumt att bara packa mina saker. Konstigt att jag flyttar själv. Men så himla skönt det ska bli att komma härifrån och få lägga allt det här jobbiga bakom sig. Starta på nytt, på egen hand, egna villkor. Jag längtar!

Ofölja

Sociala medier i all ära, men det är ju helt sjukt att använda dem när de får en att må sämre. Daniel har gått från att knappt lämna några avtryck alls på internet till att instagrama selfies à la fjortispose stup i kvarten. Och han taggar bilderna för att få större spridning, alltså likefiske i dess renaste form. Antagligen för att han vill bli bekräftad, för att det får honom att må bra, typ. Och flickorna (för det är mest flickor) gillar och skickar slängpussar och annat. Man kan ju även se vad han i sin tur gillat, och nu kommer vi till poängen med det här inlägget. Jag mår dåligt och blir ledsen när jag ser honom flasha för hela världen att han är singel och tillgänglig, och när jag ser honom flirta med andra och andra med honom, även om det är mer eller mindre harmlösa kommentarer på nätet. 

Och då slog det mig:

Jag behöver ju faktiskt inte ha honom i mitt flöde. Så jag slutade följa honom. 

Sol, vin och boobs

Idag har jag testat mina Icebugs och de funkade klockrent! Fast det tar nog ett litet tag att vänja sig vid hur högljudda stegen blir. Kommer inte att kunna smyga mig på någon om vi säger så..!

Har hängt med Jenny S hela dagen. Först var vi på yogamässa och det var väl intressant fast vi var klara ganska snabbt, en halvtimme kanske. Sen tog vi en macka och kaffe medan vi väntade på att Calm skulle öppna. Gick in och pratade med Chai och han hjälpte mig att töja hålet i septum och att sätta i en ny ring, en som jag kan ta i och ur själv. Mitt ena öga grinade lite, för det gjorde rätt ont, men han är ju proffs så det var över på ett ögonblick. Är lite öm i nosen nu, och lär väl vara det ett tag, men nu har jag ringen där igen. 

Sen promenerade vi till Gamla Stan där vi tog ett glas rött på en uteservering i vårvintersolen. Mysigt! Promenerade vidare till Gallerian och Twilfit för att hitta en ny BH åt mig och det var ju lite av en chockartad upplevelse. Innan vi frågade efter hjälp pratade vi om att de flesta kvinnor har för små BH-ar, men jag tänkte att jag nog var hyfsat rätt med min storlek iallafall. Trodde jag. Jag hade sååå fel! Har ju tappat lite vikt, så jag tänkte att det troligen skulle vara 75B eller 70C som jag skulle ha nu. Men sanningen var en helt annan, och jag trodde att försäljaren drev med mig när hon sa vilken storlek hon tyckte att jag skulle ha. Resultatet kan ni se nedan. Hahahahaha...! Helt sjukt!!

Fel pussel

Jag vet, vi är inte ihop, och jag vill inte vara det heller. Men det GÖR ont och jag ÄR skitledsen. Jag är inte mer än människa. En del av mig önskar att han kunde känna hur ont det gör, men jag vet inte hur det skulle gå till. Om jag skulle göra samma sak mot honom som han gjort mot mig skulle nog ändå inte effekten bli den samma. Han har inte samma känsloliv som jag. 

Hon ser ut som en tjej han brukar beundra och antagligen alltid sett sig själv med. En del av hans egen identitet, en förstärkning av hans egna attribut, en accessoar om man så vill. Ytterligare en pusselbit i bilden av hur han vill framställa sig själv inför andra. 

Jag passade aldrig in i den bilden.

Oväntat? Inte direkt.

Nu kom nästa slag. Han träffar nån. Känner mig så i vägen, oönskad och utbytbar. Det kanske inte är nåt, men det tror jag att det är. Jag tror inte att de bara är kompisar som kollar på film ihop. Jag önskar att han kunnat vänta de sista två veckorna som är kvar tills jag åker, besparat mig smärtan och ledsenheten jag känner nu. Jag måste ju ha med honom att göra. Oavsett om jag vill eller inte. Och det gör ont, jag är ledsen och besviken. Jag känner mig så oerhört ensam och jag vill att tiden ska gå fort så jag kommer härifrån snart. Helst imorgon. Jag vet inte hur det blir med vänskap oss emellan. Det känns svårare och svårare för varje dag som går, för varje dumt beslut han fattar. Det känns verkligen som att han inte bryr sig om mig längre, utan att han bara bryr sig om sig själv, sin lycka, att hans behov av bekräftelse stillas. Utan en tanke på hur det han gör påverkar mig och oss. 

Och här sitter jag. Fast. I vår gemensamma lägenhet i två veckor till. 

Icebugs!

Nu har jag investerat! Det sved lite i plånboken, men det känns som ett klokt köp. Kommer nog få mycket användning för dem, men först måste jag komma igång. På lördag kanske!

Icebugs DTS Dri BUGrip, 1900kr på Runners Store

Papper och känslor

Idag har Daniel varit här och skrivit på pappren till banken, och vi har lämnat pappren till bostadsrättsföreningen. Med lite flyt är affären klar i slutet av nästa vecka. Och jag kommer därefter inte längre att äga en halv bostadsrätt i Årsta, Stockholm. Det känns både konstigt och skönt samtidigt. Jag packar och packar, och det känns faktiskt helt okej. Det ska bli skönt att komma härifrån, även om det såklart känns lite vemodigt. Jag börjar landa i det här nu och jag tror att det kommer att komma bra saker ur det här till sist. 

Daniel sa idag att han inte tycker det kändes så roligt att se mig packa, och att han inte riktigt fattat ännu att vi faktiskt gjort slut, att vi inte ska bo ihop längre och att jag flyttar från Stockholm. Det var nog det närmaste han kommit att visa känslor för mig genom hela den här processen. Förutom att han kramade mig väldigt hårt i några dagar efter jag kom hem från Thailand. Vid nåt annat tillfälle (efter Thailand) sa han också att han tyckte det kändes tråkigt ifall vi inte skulle kunna fortsätta vara vänner, och då sa jag att det skulle han kanske ha tänkt på lite tidigare - innan han bestämde sig för att förstöra allt, och då sa han ifrån och sa "Men du kan väl lyssna på hur jag känner?" Det tolkade jag också som att han faktiskt bryr sig och att han är ledsen över hur situationen blivit. 

Det är så märkligt med personer som inte visar känslor, tycker jag. Jag lever med mina utanpå kroppen och förstår inte alls hur man kan stänga inne såna saker. Jag skulle explodera. 

Nu är det på rikt

Flyttstök och ögondroppar

Det går så sakteliga framåt här hemma. Eller hemma och hemma. Känns nästan som om jag redan flyttat ut. Fast jag bor ju fortfarande här, och än så länge är det ju hemma. Jag rensade ur bokhyllan i måndags, i tisdags beställde jag adressändring, köpte sopsäckar, pärmregister och hämtade små kartonger på jobbet, och igår delade jag upp alla mina och Daniels papper och så sorterade jag och satte in mina i en egen pärm. Jag glömde äta middag igår för jag blev så uppslukad av sorterandet, och när jag kollade på klockan hade den hunnit bli 22.30. Hoppsan. 

Jo. Jag var hos ögonläkaren igår morse. Det gick bra. Min inflammation är fortfarande kvar, både i näthinnan och i glaskroppen, så igår påbörjade jag en ny kur med ögondroppar. Fyra gånger per dag, de första tio dagarna. Ögat känns mycket bättre, så det är på väg åt rätt håll. Förut har det ju tagit uppemot tre månader (ibland längre) att läka ut, och det har ju faktiskt bara gått knappt två än så länge. Det blir nog bra snart. Ska bara försöka komma ihåg att ta alla mina droppar. Det är jättesvårt!

Gammelkroppen

Jag tog mig till gymet i lördags och jag var svag, så svag, igen. Och ingen kondis kvar heller. Riktigt deprimerande faktiskt. Fast med höstens träning som facit så vet jag ju vad jag kan åstadkomma, och det på ganska kort tid, om jag bara lägger manken till. Nu har jag jättemycket träningsvärk, så nu känner jag verkligen att jag lever. Tränade ben och rumpa, så mina vader och min rumpa gör sig ständigt påminda, men ryggen..! Shit vad jag har ont i ryggen! I svanken närmare bestämt. Jag tror att det är en kombination av träningen plus en stillasittande dag igår. Idag får jag se till att hålla mig igång lite mer så kanske den värsta värken ger med sig. 

Idag ska jag rensa ur bokhyllan. Tjopp tjopp!