Lätta ankar

Sådärja. Så var mitt gästspel på VeroModa över. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Men jag väljer att istället för att se det som nåt jobbigt istället se det som att jag har alla möjligheter att göra nåt bra av det här. I våras när jag fick jobbet på VM så gick allt så snabbt att jag egentligen inte hann känna efter vad jag egentligen ville göra. Nu tänker jag känna efter. Kanske till och med bege mig ut i världen. Se nya saker, kanske bli lite klokare. Det känns spännande. Nytt. Men såklart lite läskigt att inte veta. Tryggheten  i att veta vad man ska göra och hur man försörjer sig är bedräglig och förlamande. Det är svårt att ta nya initiativ när man känner sig tvungen att vara kvar där man är. Nu kastar jag loss!