Avtryck

Har fortfarande inte vilat. Har suttit och gått igenom min obligatoriska internetläsning, dvs. bloggar, communitys, tidningar, ja ni fattar. I denna läsning ingår en underbar blogg som heter Singelnojor. Singla, som hon kallar sitt alterego, skriver om ditt och datt, sex, kärlek, skumpa, paljetter, lite Sex and the City över det hela skulle man kunna säga, och jag har läst hennes blogg i över 1½ år nu. Det senaste inlägget fick mig att fundera lite. Hon skriver att hon undrar om nån av hennes gamla ragg, pojkvänner, dejter (välj vilken omskrivning ni vill) tänker på henne ibland. Ni vet, sitter med ett färdigskrivet sms, med tummen på "sänd" men väljer att radera meddelandet istället. Så kan jag undra ibland. Så har det även hänt att jag gjort ibland. Men nu var det ett tag sen. Sms-grejen alltså. Däremot tänker jag ofta på de jag träffat där saker och ting inte blev riktigt avslutat. När saker och ting blev hängandes i luften, på nåt vis. Människor som man kan bli nostalgisk över när man hör en viss låt, dricker ett visst vin, ser en person i förbifarten som ser ut precis som...men det var det inte. Såna personer tänker jag på ibland. Men även om det kanske aldrig blev avslutat är det ju trots allt över. Det går liksom inte att återkalla ett ögonblick. Hur gärna man än skulle vilja.


Så min fråga är:

Tänker nån på mig? Alltså nån av dem jag brukar tänka på. Inte för att jag tror att det skulle leda till nåt, utan mera som en bekräftelse på att det inte bara var jag som tyckte att det betydde nåt, även om det inte var hållbart. Eller var jag bara fotavtryck i strandkanten? Spolades bort med nästa flod? Det frågar jag mig...