Midsommar och "goda grannar"

Midsommarafton...hur känns en sån dag egentligen? Inte riktigt säker på svaret, men en sak som jag är säker på är att det aldrig nånsin brukar kännas som midsommar när det är midsommar. Hur kan jag veta hur midsommar ska kännas, är ju då nästa fråga, och det har jag inte heller nåt bra svar på.

Har hängt med Mike sen klockan halv två ungefär. Suttit och surrat och druckit några öl. Vi är bra på det. Att surra alltså. Men vi pratar väldigt sällan om lättsamma saker, eller det gör vi också, men vi pratar minst lika ofta om jobbiga och tunga saker, eller sånt som är av mer allvarlig art iallafall. Jag tycker om Mike. Han är min bästaste vän.

Nu sitter jag ensam. Mikes brorsa slutade jobba och då gick han dit, som planen var. Men det innebär att jag blev själv här. Kajje och broder Jakob är på väg hit, men det kommer dröja ett tag innan de är här, för de skulle promenera hit. Känns som att det kommer bli en lite hattig och märklig kväll, eftersom vi inte har nånstans vi ska direkt. Vi kanske ska på nån sorts fest på Haga, men det är nog ingen jag känner där, eller det vet jag inte, men med tanke på hur många jag känner i Umeå så är sannolikheten att jag ska känna nån där ganska liten.

Vet inte om vi var välkomna (vi är antagligen inte ovälkomna heller men...) till festen som Mike ska på, han skulle höra av sig, men grejen är att jag inte vet om jag vill fara på den festen ens. Mikes brorsas skumma flickväns kompis fest... Jag vet inte. Har inte direkt mycket gemensamt med henne och hennes kompisar (en massa 23-åriga brudar med alldeles för lite innanför pannbenet...ursäkta dissen) och jag vet i ärlighetens namn inte vad jag egentligen skulle göra där utom att sitta och komma på saker jag ogillade med dem. Jag brukar inte vara så här hård mot folk, men jag och Mike bodde med hans brorsa och hans flickvän ett tag, och jag kan verkligen inte med dem, och särskilt inte ihop. Tröttsammare människor får man leta efter.

Sen vet jag inte hur det är med brodern och Kajje. Jag har ingen lust att bli ett bihang till dem heller. Missförstå mig rätt, jag tycker det är roligt att de verkar ha funnit varandra, men jag känner inte för att bli nåt 5e hjul, eller 3e hjul eller nåt hjul överhuvudtaget. Mina förväntingar på den här kvällen är härmed nedskruvade till noll. Om det sen skulle visa sig att jag har jätteroligt så är det ju bara bonus, men på det här viset kommer jag iallafall inte bli så besviken.

Vädret är sådär. Det regnar inte, solen skiner, men tyvärr är det inte mer än 15 grader ute och så blåser det lite, så det är inget ultimat midsommarväder, men det kunde definitivt varit värre. Har tagit på mig ett par tights under min klänning så jag kommer nog inte att frysa så mycket även om vi bestämmer oss för att vara ute, men sommarkänslan med bara tår uteblir nog till förmån för ett par stövlar... Om jag skulle ta en öl eller lite äppelkakevin så att jag inte går in i nåt sorts bakistillstånd i förväg? Jag och Mike började dricka rätt så tidigt idag. Vore ju trist om man inte orkade hänga med hela kvällen...

Igår spontan-gick vi ut på Pipes. Vi var tvungna att testa våra nya skor, jag och Kajje. Det var trevligt. När vi kom tillbaka till mig hade gnällkäringen på mellanvåningen hängt upp en arg lapp där det stod att man inte fick gå med klapprande klackar eller prata högt i trapphuset mellan 22.00 och 08.00. Igår när vi lämnade huset var klockan 22.02. Jävla frivilligpolis. Fan vad skönt att flytta. Sånt där gör mig verkligen irriterad. Dessutom, 10 minuter efter vi kom in i min lägenhet bestämde jag mig för att gå ner och hämta in lappen. Tror ni inte att käringj*veln hade plockat in lappen?!! Halv 2 på natten?!! Vaddå, låg hon vaken och väntade på att jag skulle komma hem eller? Jädra surtant som inte har nåt vettigare att göra i sitt tråkiga liv än att gnälla och klaga på andra. Vill man ha tyst omkring sig kan man inte bo i hyreshus - flytta ut i skogen istället. Hälsa från mig.

Ps. Till saken hör att jag är hemma ungefär 15 kvällar på en månad, varav jag kanske går ut tre, och jag tänker inte börja ha mockasiner på mig ut på krogen. Jag tänker inte heller vänta med att ta på mig skorna tills jag kommer ut på farstukvisten. Dessutom är jag noggrann med att försöka vara tyst när jag går i trapphuset på kvällar och tidiga morgnar. Jag blir förbannad över lappskrivandet också. Har hon nåt att säga får hon fasen komma upp och säga det direkt istället. Jävla fegis.