Hatar proportioner

Den ledsna katten vaknade och var förbannad. Skrev ett skitlångt argt sms som jag aldrig kommer att skicka. Mobilen kan för övrigt länka 10 sms, det verkar vara max.

Jag kan ha dragit förhastade slutsatser, och då har jag inte anledning att vara så arg och irriterad som jag är, men trots allt så finns det alltför många tendenser som var för sig räcker till åtminstone en liten irritation. Tillsammans blir de en jätteirritation.

Samtidigt kan jag inte låta bli att banna mig själv, för knappt nåt av det som jag nu reagerar på är nån nyhet. Och jag misstänker att skulle rätt saker sägas från andra hållet skulle jag nog vara benägen att strunta i alltihopa. Tills nästa gång jag känner mig dissad, vill säga. Jag tror inte det funkar i längden. Dessutom så har väl inget fel egentligen gjorts från andra hållet, utom möjligen att vara extremt okänslig och obefintligt lyhörd för andras känslor. Fast så är det inte riktigt heller. Problemet är nog att personen gör sig otillgänglig så fort det börjar behövas en diskussion. Och otillgängligheten i sig gör att saker får enorma proportioner. Jag hatar proportioner.