Sunkighet

Jag överlevde natten i sunkhotellet. När hon i repan sa "Välkommen tillbaka" tänkte jag "Yeah, sure". Missförstå mig rätt, det var verkligen inget fel på bemötandet, de var jättetrevliga, men jag BEHÖVER en hårtork. Jag vill inte ha små, urblekta plastblommor på skrivbordet. Jag vill inte ha en TV som är lika gammal som mig själv och som sprakar när man slår på den, eller en klockradio vars vita plast är helt gul av nikotin. Jag vill inte behöva fundera på om jag vågar gå barfota, beroende på vad som kan gömma sig i heltäckningsmattan... Nej, när jag reser så mycket som jag gör vill jag ha ett visst mått av bekvämlighet, en viss standard. Det behöver inte var lyxigt, men jag vill att det ska vara rent och fräscht iallafall. Och det gick liksom inte att avgöra om det var rent eller smutsigt på hotellet jag sov på inatt. Sängkläderna och handdukarna var såklart rena, men resten? Ingen aning.

Nu bär det av hemåt. Skööönt...