Tänkar-Jensan

När jag äter min frukost på nåt av alla de hotell jag bor på brukar det normalt sett ta ganska kort tid. Jag läser ingen tidning, äter samma sak varje dag och jag njuter inte särskilt av frukosten heller. Den är bara ett nödvändigt ont för att klara dagen. I morse efter jag ätit min frukost så stannade jag upp. Jag bara satt och stirrade framför mig. En bra stund satt jag så. Lät tankarna vandra. De vandrade dit de ville och det gick bra. Ledsen, javisst, men jag överlever, det är helt tydligt. Känns som jag kommer vara ledsen riktigt, riktigt länge över det här, men det är väl så att det måste få göra ont klart, är det inte så? Så är det väl med allt. Det spelar ingen roll att man vet vad som är rätt, bra, dåligt eller onödigt: känner man saker så känner man saker. Och jag känner en massa. Ingen aning om hur många gånger per dag eller hur stor del av min dag som mina tankar upptas av det här. Mycket tänk blir det.