Så var det dags. Att berätta hur lördagen artade sig. Jag skulle egentligen ha jobbat, men jag hade som ni kanske gissat ingen röst, så jag ringde in mig sjuk, och sen sov jag hela dagen, till klockan 15. Sen började jag fixa och joxa, duschade, lockade hår, sminkade mig, och klädde mig, för plötsligt var klockan 16.40 och jag tog bilen ut till Fårön där Antes 30-årsfest skulle vara. Jag kom dit precis lagom i tid, trodde jag, några minuter över fem, men det visade sig att klockan i bilen gick nästan 10 minuter före, så jag var först på festen, inte ens värden var där. Jag blev lite orolig och paniksms-ade till Calle för att kolla om jag tagit fel på tiden, men precis då dök det upp lite andra människor.
Det visade sig att det var ganska många som jag kände som var där, typ hälften kanske. Det var roligt att träffa alla gamla bekanta. Det var dock inte helt problemfritt med minglandet eftersom jag saknade en viktig komponent i minglets sköna konst. Rösten. Det gick ändå hyfsat och vi hade strax jobbat oss fram till middagen. Här gjorde Ante iallafall inte mig besviken, han hade caterat käk från Thai Garden och det var sjuuuukt gott! Efter middagen hade klockan hunnit bli drygt halv åtta och det var dags för nåt slags mellanmingel i väntan på lite allsång och efterätt. Här var jag dock tvungen att avvika eftersom jag skulle vidare till nästa fest. Jag tackade för mig och kramade om födelsedagsbarnet och sen tog jag bilen och åkte hem.
Väl hemma gick det undan. Jag tror jag bytte till min piratutstyrsel på ca 10 minuter. Det gick relativt problemfritt, det enda var att jag hade snörat korsetten utan att ha ätit en brakmiddag på thaikrubb, så nu när jag skulle i den kändes den plötsligt lite trängre, eftersom jag var så mätt. För att förtydliga; korsetten snöras i ryggen, men har hysk-knäppning framtill vilket underlättar av- och påklädning. Hursomhelst, efter att korsetten var på skulle jag egentligen bara hoppa i stövlarna och sen ta mina pinaler och springa ner till den väntande bilen. Det är inte så "bara" att ta på sig stövlar med en korsett och med magen full med mat. Jag trodde maten skulle vända, men det gick bra. Sen sprang jag ner till bilen och sen åkte vi.
Vid båthamnen nedanför Furuborg blev vi upphämtade av Linus och Jimi, och sen åkte vi ut till ön, Fingermanholmen, där piratfesten var i full gång.
De hade varit där sen klockan 12 på dagen, och nu var klockan 21. Somliga var i bättre form än andra... Jag fick bostavligen be Jimi hålla sig undan tills jag hade hunnit få i mig nån öl, för jag orkade verkligen inte med en Jimi med karatefylla. Efter ett par öl gick det lite bättre, men jag kan säga att det var inte ens nära att jag skulle ha kommit ikapp honom den kvällen.
De hade som sagt varit där hela dan, så de hade lekt piratquiz (svarade man fel fick man ta ett steg baklänges, närmare vattenbrynet, tillräckligt många fel = blöt pirat), spelat dödskallerugby, druckit rom och varit allmänt piratiga. De hade även delat in sig i lag och påbörjat skattjakten, men ingen hade ännu hittat skatten. Skatten består av en svetsad kista med diverse innehåll.
Det viktigaste i kistan är dock en flaska rom. Denna flaska har hängt med i flera år och alla närvarande dricker lite ur den när den hittas. Sen fyller man upp den igen, med den rom som finns till hands, och sen får alla närvarande lägga ner en liten grej, lite symboliskt sådär, sen grävs skatten ner igen, för att sedan eftersökas i nästa års skattjakt. Phew... Skatten hittades av några, som jag inte minns vad de hette, hade aldrig sett dem förut, och den några år gamla rommen var faktiskt inte så äcklig som man skulle kunna tro. Alla tog en klunk var och sen gick kistan laget runt och alla fick komplettera skatten med någon personlig ägodel; ett "silver-armband" och en bic-tändare blev mitt bidrag.
Sen satt vi där runt eldarna och mös och drack tills klockan närmade sig tolv. Då slussades alla kvarvarande in till land igen och därifrån tog vi taxi in till Kalles, där alla pirater hade fritt inträde kvällen till ära. Jag uppsökte baren för att se om de kunde bistå en törstig piratmö med något för stunden passande, och jag lämnade baren med en Bloody Mary i min hand. Jag tror att jag och Vantti är de enda som dricker Bloody Mary i Piteå. Jag förstår inte varför, det är ju mumma! När klockan blev 3 stängde Kalles som brukligt är, och så var årets piratfest till ända. Jag hade grymt kul, även om jag var galet hes, och jag önskar bara att jag hade kunnat vara med hela dagen.
Men nästa år, då jävlar...! Beware of Jenny, the (sometimes mute and) classy pirate! - Arrrrh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar