Middag till frukost

Ibland äter jag frukost till middag, men idag blev det tvärt om. Jag var lite bakishungrig och då känns det rätt så mesigt att äta en macka med räkost. Därför blev det spagetti och köttfärssås istället. Mums!

Igår var det födelsedagsfest hos Lollan och Malin. Det var väldigt trevligt. Träffade en massa folk jag inte sett på länge och en del som jag glömt bort att jag kände, plus en del nytt folk. Sen gick vi till 1906 där jag lite världsvant gled förbi kön, eftersom min kollega även jobbar som vakt och såg till att det löste sig. Nice. Jag träffade typ 1000 människor som jag inte sett på år och dar. Det var jätteskoj! Pratade om allt möjligt och jag trivdes verkligen som fisken i vattnet.

Jag tror jag måste flytta från den här stan snart... Den är verkligen inte så kul när det inte är sommar och en massa folk hemma... Öde, skulle man kunna säga.

Kontentan av gårdagens samtal är väl kanske den att i princip alla killar som jag verkligen brytt mig om, missförstå mig rätt, alltså såna där jag blivit lämnad (typ) istället för att jag varit den som lämnat dem, skaffar barn i år... Jag skojar inte. Alla. De är inte så många, men 3 iallafall... Undrar vad det betyder? Jag kanske gjorde ett bra grundjobb och sen fick nån annan skörda frukten? Äh, jag vet ju inte ens om jag vill ha barn så glöm den sista kommentaren.

Jag insåg även att jag har en viss dragningskraft på det motsatta könet, och erbjudanden fanns. Jag träffade bland annat en person som jag strulade med för typ 8 år sen och han hymlade inte med att han var intresserad. Det lustiga i det hela är att jag tycker han är såååå dryg! Ofta är han rent ut sagt otrevlig. Iallafall så ville han att vi skulle prata mer, och han hintade att han ville annat också. Jag svarade honom att jag skulle mingla vidare men att jag hade hans nummer. Vilket jag har. Men jag skulle nog aldrig komma på tanken att faktiskt använda det. På ett skumt sätt kändes det jävligt bra, för han har fasen dissat mig mer än han varit trevlig de senaste åren. När det var hemgångsdags visade det sig att någon behövde prata, och jag är inte den som är den. Om vänner behöver mig lägger jag gärna libidon på hyllan (igår fanns det inte ens några föremål att libida för). Dessutom, fan vad skönt att sova själv.

I en blogg har man ett visst ansvar att inte lägga ut namn och uppgifter om personer om det kan skada dem på ett eller annat sätt. Förut var jag jättebra på att skriva om personers namn till annat, men namnen har liksom tagit slut. Därför skriver jag inte om så smaskiga saker längre. Visst är det trist att man censurerar sig själv när man vet vem som läser?