Torsdag: Slutade jobbet klockan 17, gick hem och bytte om, grundade med en cider och drog sen ner till Södra hamn där jag mötte upp med Festivuz festivalen. Där satt vi i några timmar i solen och drack lite, tills det var dags att leta sig in mot festivalområdet. Väl inne gick vi till Krokodil där Jimis föräldrar och syster samt Patti satt och ölade och mös, men vi gick vidare till Krokodilscenen för där spelade Cookies & Beans, en countryaktig grupp med bland andra Frida Öhrn. De spelade jättebra, och jag blev lite ledsen att jag inte såg hela konserten. Iallafall, till extranumren tyckte jag och Jimi att vi pitebor var lite tråkiga åhörare till så dansant musik, så vi knatade upp på dansgolvet och smågungade lite, och vips hade vi sällskap av kanske 8 personer till. Det är ingen som vill vara först, men alla vill dansa!Sen gick vi tillbaka till Krokodil och där satt vi ett tag, drack nån öl och så. Sen drog Jimi och Petra vidare och jag satt kvar och surrade med deras mamma och med Patti hela kvällen. Mycket trevligt. När klockan passerade 01 stängde området och jag tackade för mig. Gick en liten sväng runt området med Anders och sen gick jag hem.
Fredag: Började jobba 11, slutade 17. Gick hem, svidade om, klackar på, extraskor i väskan (som jag nämnde i ett tidigare inlägg). Sen gick jag vidare till förfesten nere på Norrmalm, i Edins hus. På vägen dit träffade jag Johan, Des, och Enrique och där lyckades jag få tag i lite myggmedel, vilket kan vara en fördel i den norrbottniska sommarnatten. Så iväg till förfesten. Det var en massa folk, ett par hundar, ett par artister och nåt barn. Det var mycket trevligt. Edins Rottweiler gillade smaken av myggmedel och ville aldrig sluta slicka på mina ben. Söt hund. Träffade Jens och Sandra som har Heavenly Ink i Åkersberga och på Kungsholmen, det var typ 1½ år sen sist vi sågs, det var på Tattoo-båten 2007. Mycket trevliga människor.Hur som helst, gick in till området lagom tills Håkan Hellström skulle spela och stod på 3e raden ungefär. Jag hoppade, studsade, filmade, fotade, och sjöng trots att rösten egentligen inte bar. Jag var såååå lycklig! Så till alla er skeptiker som inte gillar Håkan: ge honom en chans om ni har möjlighet att se honom live för han levererar alltid, och bandet också. Men jag tror faktiskt inte att det skulle vara lika häftigt att se Håkan om inte publiken var så med som den alltid är. Det är allsång från första till sista tonen.
Det största var nog i slutet när han la in några rader ur Eldkvarns gamla dänga "Kärlekens Tunga". Jag bara dog...! Jag kände mig som om jag kanske var den enda just där jag stod iallafall, som lyssnade på och älskade den låten när den gavs ut 1988. Lyckan var total!
Efter konserten vimlade jag runt och hamnade till sist i Kärlekslandet där jag stötte på och stöttes på av gamla och nya bekanta. Det var supertrevligt. Hoppade runt en stund till Bazooka Boys och hängde på kravallstaketet. Jag fick dessutom en relativt seriös (tror jag, iallafall) inbjudan att flytta till Paris och lära mig franska på plats. Jag har bostad, om jag vill. Men jag vet inte jag. Frågan är vad jag får betala för husrummet... Kanske inte är värt det iallafall. Nåja, fransosen och jag letade oss så småningom till efterfesten på Statt och väl därinne lyckades jag självklart tappa bort honom. Det är en av de saker jag är bäst på. Tappa bort folk. Fast där inne träffade jag också mina vänner från förfesten som jag tappade bort tidigare på kvällen. Väldigt kul att faktiskt hänga med Jessica ute, för en gångs skull. Senast jag gjorde det var nog också på Tattoo-båten, tror jag.
Hur som helst, på väg till dansgolvet ser jag ett ansikte jag känner igen, och som ni kanske minns från ett av mina tidigare inlägg så sa jag att jag skulle på "typ, dejt med Håkan Hellström" och nu såg jag min chans. Så jag gick helt sonika fram och tackade honom för att han hade den goda smaken att hylla Eldkvarn och Plura på det fina sätt han gjort tidigare under kvällen. Det ena ledde till det andra och jag slog mig ner där en stund och vi drack nån drink, och sen dök resten av bandet upp. Efter X antal drinkar gick jag och hämtade en bricka med vatten och lyckades lotsa mig genom hela lokalen utan att spilla en droppe. Väl framme vid bordet andades jag ut, samtidigt som en man vid namn Oskar ställde sig upp, med resultatet att jag får 3 liter vatten samt en drink spillt över hela mig. Jag funderade i en sekund på hur man egentligen ska hantera en sån sak, och kom fram till att jag inte blir torrare för att jag blir arg eller sur, så jag skrattade åt det. Vad annars göra? Som tur var hade jag en svart klänning, så det syntes inte att jag var helt dyngsur. Iallafall, sen ölade vi vidare mot hotellet, och jag gick direkt därifrån till jobbet dan därpå. Allt som allt en mycket lyckad kväll.
Lördag: Började jobba 12, slutade 15. Gick och hämtade en skiva som jag fått kvällen innan, och sen gick jag hem, sov i 1½ välbehövlig timma och sen var det dags att förbereda sig för kvällen. Jag kollade med Jonny om det var okej att komma tidigt till hans fest och fick till svar, "det är lungt, kom när du vill darlin' ". Sagt och gjort, knatade iväg och ringde på Jonnys dörr vid halv 6-snåret och han öppnade inte... "Hmm... Varför bjuda på fest när man inte är hemma? Är jag lurad?" Och ungefär där i min tankebana rasslar det till i låset, och där står han, alldeles rufsig och blöt i håret, iförd endast en badrock (tror jag). Stackarn hade blivit jagad ur duschen av ringklockan.Nåja, där satt jag och småpratade med en lite stressad Jonny, medan han for runt som ett jehu och sminkade sig, plattade hår och hade garderobskriser. Sen satt vi ute på hans uteplats i solen och han drack manliga sprit-groggar och jag drack tjejigt, vitt vin med Sprite.
När klockan närmade sig 8 lämnade jag förfesten för att se Önskekonserten med Euskefeurat, ville inte missa det för allt i världen. Tyvärr missade jag de två första låtarna, bland annat min favorit "Tankar på nattgammal is". Det var synd, men resten av konserten var magisk, sådär som den bara kan bli om man hört låtarna hela sitt liv. Att vi pitebor dessutom är de mest lokalpatriotiska människor jag vet gör nog inte det hela sämre. Så det var allsång och studs i alla åldrar. Mycket nice!
Sen blev det Kärleksland där jag träffade på en gammal bekant, Tobbe Vit från när jag gick i Öjebyn, runt -94 kanske? Iallafall, vi drack nån öl, surrade lite, och sen bestämde vi oss för att kolla om den där Magnus Uggla var en artist värd namnet eller inte. Så vi gick dit och det var ungefär som vi trodde, lite pubertala, kaxiga texter som sjöngs av en liten man i 50-årsåldern och som diggades av andra 50-åringar som återupplevde sin relativa ungdom. Det var väl en ganska bra konsert, men inte min typ av musik.
Tillbaka till Kärlekslandet för mera öl, och nu började det kännas i knäna. Och överallt. Dansade som galningar på en sån där kabelvinda, som ser ut som en överdimensionerad trådrulle. Efter en stund sprang jag ner till Moneybrothers konsert. Den var som jag trodde. Bra, men han kommer nog aldrig att bli så bra som han var när jag såg honom på Droskan i Umeå för, kan det vara 5 år sen? Anywho. Han var bra, men körtjejerna var bättre.
Sen var festivalen slut, åtminstone inne på området. Försökte hitta en efterfestbiljett och det gick sådär. Så jag gick till Statt för att se om nån jag kände var på väg in, och plötsligt när jag står där kommer min kollega som jobbar som vakt och säger "Hur många behöver du?" och jag svarade lite tveksamt att "Jag ju är själv men tre då kanske?" Kirrat. Gav bort två biljetter till behövande vänner och sen gick jag in. Väl inne flänger jag runt som en galning, nekar till inviter på balkonger, plockar ner flickor från tak, dricker drinkar, dansar, pratar med några artister, pratar med fler vänner, och till sist dansar-dansar-dansar vi, jag, Hanna och Boo. När efterfesten var slut gick jag hem och...ja det var väl det. Typ.
Söndag: Lat dag med Bit för Bit, pizza, och sen sov jag Batman Begins, innan vi gick till bion och kollade på Dark Knight. Grym film! Fan att man inte kommer få se Heath som Jokern mer. Det var nog en av de absolut bästa rolltolkningar jag sett de senaste åren. HELT jävla psycho!
Hoppas ni är nöjda nu. Och nej, jag hånglade inte med Håkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar