Tankar och TV

Det här med att bryta upp ur ett förhållande... Det är inte så jävla enkelt. Det är en balansgång mellan att lyckas umgås utan att det skär sig, och att bli så otroligt irriterad... Iallafall är det så för mig. Jag är säker på att det här är rätt för mig. Jag kommer inte att ändra mig. Fick frågan om jag inte borde försöka hålla mig undan ett tag, och jovisst, jag har försökt. Men det är inte så himla enkelt i en sån här liten stad. Jag har ingen lust att byta ut min vänskapskrets. Jag trivs så här. Men på ett sms "hör av dig när du går hem, om du vill" finns det ingen garanti för att jag svarar när jag sen går hem. För jag kanske inte vill. Och blir man då ledsen...ja, vad ska jag säga...

TV'n sprakar när jag slår på den. Jag vågar inte ha den på. Egentligen tycker jag det är ganska skönt utan TV, men vissa saker blir lite jobbiga. Jag brukar alltid kolla på morgon-TV när jag äter frukost. Det var skitskumt att sitta och äta mina mackor och dricka mitt te utan Nyhetsmorgon i morse. Dessutom är TV'n min räddning när jag har svårt för att somna. Vilket är rätt ofta. Men utöver det har jag bara ett enda problem med att inte ha TV: Hur ska jag nu kunna kolla på Sommartorpet?

Mamsen to the rescue!