Slutsats

Berättade ju i måndags morse om ett mail jag fick ifrån hajn grabben. Har knappt reflekterat över situationen sen dess. Visst, det är tråkigt att vi inte har nån kontakt, men å andra sidan så känns det otroligt skönt. Jag har verkligen inte tid att vara ledsen och att grubbla över honom nu, med allt annat som är på gång. Jag har konstaterat att jag inte förstår mig på honom för fem öre, och att jag inte vet om jag orkar försöka förstå honom ens. Han verkar ju ha lite issues med förhållanden sen tidigare, och det är ju inte nånting som jag kan göra nåt åt. Och det är inte heller nånting som är mitt fel. Självklart kanske mitt sätt att hantera förhållanden och relationer spelade roll i just den här situationen, men hans grundinställning till alltihopa kan ju knappast vara min förtjänst. Så nu tänker jag sluta spöa upp mig själv för att jag sabbat den här grejen, för det enda jag egentligen gjort är att jag varit totalt ärlig och faktiskt sagt hur jag känt. Om han sen får panik och vill kapa alla band så är det ju inte nånting som jag kan rå för.

Jag vet att jag är bra. Det är hans förlust.