Tågtänk

Igår somnade jag vid 18.30. Vaknade vid 21 och var vaken i kanske 1½ timme och sen somnade jag igen och sov hela natten. Trött tjej. I morse träffade jag min chef och hade ett lite improviserat utvecklingssamtal. Det kändes bra. Sen checkade jag ut från hotellet och gick till centralstationen och tåget till Falun. Jobbade ett par timmar i butiken när jag kom fram, och nu sitter jag på hotellrummet, nyduschad, i pyjamas, under täcket. Imorgon åker jag vid 15.30 och flyget går från Arlanda runt 20.15. Hem till Umeå.

Det kändes vemodigt att sova på hotellet, att åka genom Uppsala, att vara i Dalarna och att allt blivit som det blivit. Tågresor gör mig ofta tankfull och det kan vara lite jobbigt när det finns saker man inte vill tänka på. Men jag håller fast vid att det känns mycket bättre, för det känns inte lika mycket längre. Och det jag känner är inte alls positivt laddat längre, snarare tvärt om. Är sårad och ledsen. Jag känner mig arg. Önskar att jag förstod vad det handlar om. Känns som att jag skrivit av all framtida kontakt med personen i fråga. Vet inte hur jag ska bete mig emot honom om vi skulle träffas. Skulle nog inte vilja prata med honom. Kanske skulle jag försöka ignorera honom, av rädsla för att bli ännu mer sårad? Jag vet inte. Svårt. Men antagligen kommer vi inte ses mer så det är ett bekymmer jag inte behöver grubbla på.