Stört trött.

Klockan 04.30 ringde väckaren imorse. 05.30 hämtade taxin mig. På Arlanda fick jag en glad överraskning. När jag stod och väntade på mitt bagage såg jag ett välbekant ansikte; H!! Jag tycker verkligen om honom, jag blir så glad när jag träffar honom. Så jag fick ett par kramar och lite välbehövd H-tid och sen kändes genast dagen mycket roligare. Tog flygbussen in till City och det var seeegt. Det var skitmycket köer och bussen blev ca 25 min försenad. Sen satt jag i möte hela dagen och på eftermiddagen höll jag min presentation för Norrland och Stockholm, och det gick bra, trots att jag mådde jätteilla. Vet inte om det var att jag inte sovit tillräckligt eller om det var nånting i maten vi åt till lunch som jag inte riktigt tålde. Jag mådde ruskigt illa iallafall. Men jag fick träffa lite folk som jag ska jobb med nästa vecka i Farsta så nu känns den biten lite bättre.

Nu är jag dödstrött och försöker låta bli att tänka på det sällskap jag hade senast jag var på det här hotellet. Det går faktiskt ganska bra att låta bli att tänka på honom. Allt som oftast iallafall. Tänker inte på det särskilt ofta alls längre. Och det gör inte lika ont. Men jag vet inte hur det skulle kännas om vi skulle höras. Jag vet inte ens om jag skulle vilja att vi hördes just nu. Jag litar inte på honom, iallafall inte på vissa sätt. Jag menar inte att han skulle vara illojal eller nåt, men det har varit lite för många bud från hans sida för att jag ska känna att jag vet vart jag har honom, även om han skulle göra en helomvändning.

Näe, nu ska jag fokusera på mig själv och se till att jag mår bra. Har inte tid för grubbel och annat känslomässigt skräp.