Det verkar bli en fin dag

Lördag, ledig, och det är 24 grader i skuggan, lite disigt, och en svag vind. Nice!

Min lillebror ska komma och hälsa på idag! Han kör ner med motorcykeln i skrivande stund. Fasen vad kul att han ska komma hit. Han har inte hälsat på mig sen jag flyttade hit, men nu är det alltså dags.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och ge mig ut i finvädret. Hoj!

Det trodde jag aldrig...

Jag är så trött... Känner av lite pollen i vår, och det gör mig trött. Mosig i huvet. Så därför äter jag pollenmedicin, som jag också blir trött av. Jobbigt. Vill mest bara sova hela tiden. Men det har iallafall slutat klia i ögon och nos... Snart är det helg..! Tjohoo! Jag tror det är Brännbollsyran här i helgen. Lär ju bli lite stök i stan, eller åtminstone uppe runt Campus.

Igår hände det nåt historiskt - typ. För första gången i mitt liv LÄNGTADE jag efter att kolla på en fotbollsmatch, som dessutom inte var en landskamp (typ VM eller EM). För er som inte känner till det har jag varit nästintill fysiskt allergisk mot fotboll som fenomen. SOM jag har grälat på mitt ex om all denna fotboll. Men nånting hände på vägen under vårt 4½ år långa förhållande, och jag märkte inte ens när. Det bara smög sig på mig. Jag erkänner. Jag trodde aldrig att jag skulle ta de orden i min mun...

Jag gillar fotboll.

Igår spelades Champions League-finalen mellan Barcelona FC och Manchester United. Stor match. Rätt lag vann. Barcelooona!! Innan matchen satt jag och pratade med exet (Mike) i telefon och det sista han sa innan matchen skulle börja var att jag inte skulle somna under matchen, och då svarade jag: "Jag somnar inte om Iniesta och hans grabbar gör sitt jobb..." För er som inte såg matchen kan jag då berätta att Iniesta låg bakom en passning till det första målet av Eto'o, och sen fastställde Messi slutresultatet. 2-0 till Barca... Grattis Mike!

I helgen ska det eventuellt bli värmerekord här i Västerbotten. Solen ska stråla hela helgen och jag funderar på att gå och köpa mig en lotion med solskyddsfaktor. Jag tänker INTE sitta inne..! Jag tänker inviga min bikini på riktigt, och jag tänker strunta i trivselkilon och vårblek hy. Jag ska låta tårna få ny färg på naglarna och jag ska låta mina bara fötter nästan bränna sig på varm asfalt. Jag ska få nya fräknar och solen ska få bleka mitt hår. Och jag ska dricka mycket vatten.

Jag ska ta många fina bilder och jag ska nog kanske umgås med lite vänner. Kajje ska jag träffa imorgon, åtminstone, och sen kommer Hanna att vara här i helgen. Hon ska med en kompis på Yran så jag tänkte väl kanske hinna träffa henne en sväng när hon likaså är på plats :)

Nu ska jag hoppa i myskläderna och kura ihop mig i soffan framför TVn.

Mjau!

Måste sova snart

När kvällsflyget blir 2 timmar försenat känns det sådär... Nu är jag stressad för att jag är alldeles för uppe i varv för att kunna gå och lägga mig och sova, och för att jag måste vara pigg och alert på jobbet imorgon, efter att dessutom ha kört bil i 11 mil för att komma till butiken lagom till klockan halv tio. Måste vara hemma till klockan 18 för då ska jag visa lägenheten för potentiella nya hyresgäster.

Har en konstig känsla i magen, som jag kanske skriver mer om ifall det inte försvinner. Jag tror det kommer att kräva ett eget inlägg, för det handlar egentligen inte om hur jag mår just precis nu, utan är mera en betraktelse av singellivet i det stora hela. Och hur "att vara singel" kan få en att må ibland.

Nu skulle det ha varit mysigt om inte sängen varit tom och kall. Uppvärmd och välkomnande hade varit mycket mer lockande. Men, som sagt, singel...

Half of the time were gone but we dont know where

Saker och ting går verkligen upp och ner. Ibland befinner man sig on top of the world, och några dagar senare hälsar man på kapten Nemo...

Ibland gör man saker man inte borde göra, man vet bättre, men man gör't ändå. Vissa saker förändras aldrig.

Bekräftelse är nåt som får människor att må bra. Nu menar jag inte att man ska jaga bekräftelse, men man bör bekräfta sina vänner och sina medmänniskor. Visa att man vet att de finns, att man tycker om dem, att man tycker att de är bra. Det är så lätt att glömma att även jag spelar en roll i hur andra människor mår. Jag bli lätt lite jag-fixerad när det gäller såna här saker, men jag tror inte det är nån större skillnad på mig och andra. Alla behöver nog bli bekräftade, sedda, omtyckta, kramade.... You name it.



I helgen har jag varit i Piteå och bara varit. Hängde med Mike och Johan S ut en sväng, det blev Nodo och Kalles. Många öl och mycket trevligt. Det blev sent/tidigt och jag knatade hem i ett fint, ljummet regn på lördagmorgonen. Spenderade större delen av lördagen under en filt ute på altanen, där jag ömsom sov - ömsom lyssnade på regnet på plåttaket medan jag läste en bok. På kvällen tog jag bilen ut till Svensbyn för att hänga lite mer med Mike. Kollade på Garden State - fantastisk, helt underbar film med ett otroligt bra soundtrack, och sen såg vi United 93 - som handlade om ett av planen som kapades den 11 september 2001 (och som inte nådde sin destination). Sen var det sent och jag somnade på soffan. Tidigt på söndag morgon körde jag Mike in till jobbet, och sen åkte jag till mamma och städade bilen, invändigt. Runt tre på eftermiddagen tog jag bilen ner till Umeå igen. Back to life.

I skoskaften

Haft ett jobbigt samtal idag. Jobbrelaterat. Men jag hoppas att det kommer nåt gott ur det i slutändan. Man måste ju börja nånstans.

Men just precis nu känner jag mig liten och osäker. Det känns inte så kul att gå till jobbet. Men jag har en natt på mig att vila, och lägga saker åt sidan, och imorrn tar jag nya tag :)

Vänta förgäves?

Jag vet inte, men om man säger att man ska ringa, och särskilt om man bokar in ett "telefonmöte" då tycker jag att man ser till att komma ihåg att ringa också. Jag är till 100% säker på att hon skulle ringa upp när hon slutade. Nu har jag väntat en halvtimme.

Ringde upp butiken och hon hade gått för dagen. Jahapp. Irriterande när man har avsatt tid och dessutom förberett samtalet... Nåja, får väl se om hon ringer i eftermiddag, i annat fall får jag slå en signal på måndag morgon och kanske boka upp en ny tid för ett samtal.

Nu ska jag packa en liten väska och åka upp till Piitstan. Tjo!

Kontor och flyktplaner

Igår gjorde jag verkligen ingenting. Jag låg på min soffa och kollade på film och på TV, slumrade till och från, hela, långa dagen.

Idag jobbar jag. Skriver mail, skickar planeringsmallar och senare ska jag ha ett samtal med en av butikscheferna. Det ska bli intressant. Fast lite läskigt. Det är första gången nånting känns lite svårt i mitt jobb, rent personalmässigt. Hoppas nåt gott kommer ur detta. Ska strax sätta mig och skriva ner lite punkter som jag vill ta upp. Det känns viktigt att man kommer med konkreta exempel och relevanta åsikter.

Funderar på att dra till Piteå i eftermiddag, men det skrev jag ju redan igår. Mike jobbar dag, vilket innebär att han kanske kommer orka hänga lite. Johan S är visst hemma i helgen och jag kan inte ens komma ihåg när jag träffade honom senast. Funderar på att åka till Jessica. Trivs där. Just nu skulle vad som helst vara bättre än att sitta här hemma och vara bitter. Måste köra ner igen senast på söndag kväll, för jag ska med flyget på måndag morgon klockan 10.10.

Nu är det dags för en sen frukost. Sen förbereda samtal.

Idag fick jag paket med posten! En bok som Kajje rekommenderade; Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. Det ska bli hemskt spännande... Cant wait!

Jag vill, jag vill, jag vill

Igår firade vi Kajje som fyllde 26 år. Vi var på Scharinska och åt pizzabuffé och sen blev vi kvar där hela kvällen. När de stängde knatade vi iväg mot nån efterfest hos nån fakirsnubbe men ju närmare vi kom desto mindre ville jag gå dit. Mycket konstiga människor... Så det kändes skönt när Kajje sa att hon inte ville gå dit, och så vi gick till en annan efterfest istället, hos en brorsa till en gammal klasskompis till mig. Världen är liten. Runt 4 var det dags att börja gå hem, så det gjorde vi. Idag har jag mest bara slappat i soffan. Försökte se Saw, men jag somnade efter 1 timme och ca 20 minuter. Ska nog försöka se klart den ikväll.

Det kryper i kroppen på mig. Jag har ju sett fram emot Morrisey-kvällen på Scharinska i typ 2 månader, och nu är dagen kommen, imorgon alltså. Men tyvärr så har jag inte nån att gå dit med, och då kommer jag inte heller att gå. Des är i Piteå, Kajje i Vännäs, och Lisa jobbar hela helgen... Jag kommer spendera den här helgen ensam, trots att jag inte alls vill vara själv. Funderar på att ta bilen till Piteå bara för att inte sitta här och känna att jag kastar bort min lediga tid. Men det är ändå 400 kronor...och jag vet inte vad jag skulle göra där heller. När ensamheten inte är självvald är det verkligen nästan tortyr. Isoleringscell verkar plötsligt som ett rätt så grymt straff.

Jag vill åka bort. Jag vill ligga på en filt i en park. Jag vill mysa med värmeljus (fast det kan jag ju göra om jag vill). Jag vill kramas. Jag vill kolla på film och äta glass (vilket jag faktiskt också kan göra om jag vill). Jag vill ha sällskap.

Tuffa frågor på jobbet

Haft BC-möte här i Umeå idag. Det gick bra, trodde kritiken över sommarens aktiviteter i butikerna skulle vara mer....mer helt enkelt. Men icke. Istället fick jag en fråga som jag inte riktigt kunde svara på, kändes det som iallafall: "Vad min roll som concept coach egentligen innebär när jag är i butikerna". Jag håller precis på att nysta i det själv och hade gärna väntat med att ta upp det tills jag hade mer kött på benen, men nu blev det så här istället. Vi diskuterade det ganska mycket på vår RCC-utbildning för två veckor sen, men jag kände inte att jag hade jättebra svar när jag fick frågan idag. Jag gillar egentligen inte att komma med bortförklaringar och jag gjorde inte det inför butikscheferna heller, men det finns ett antal saker som kan ha betydelse i frågan och hur jag känner inför min roll som Region Concept Coach:

• När jag började i företaget fick jag en 4 dagars introduktion (som i första hand behandlade ren exponering i butik och knappt nån fokus alls på coaching) av tjejen som tidigare hade min tjänst, och den introduktionen präglades av att min dåvarande chef slutade på min andra introduktionsdag (och under min andra vecka på jobbet), med omgående verkan.
• I nästan två månaders tid saknade jag en egentlig chef, jag talades vid med vår försäljningschef över telefon ett par gånger.
• I november togs vår region upp i Stockholmsregionen och jag fick en ny chef.
• I slutet av november skedde ett antal omorganisationer i företaget, som påverkade mitt och mina kollegors arbetssätt.
• I januari blev min närmsta kollega dödssjuk vilket var jobbigt nog i sig, och jag kastades in i ett par ombyggnader/nyöppningar, som genomfördes under en vecka vardera, vecka 8 och 9, som ensam koncept- och exponeringsansvarig, trots att jag aldrig gjort nåt liknande tidigare.
• På öppningsdagen i det andra projektet berättade min chef att hon skulle sluta.
• Den 1 maj tillträdde min nya chef, efter att hon ett par veckor tidigare fått den ärofyllda uppgiften att meddela att min tjänst blivit omplacerad och att Stockholm skulle bli min nya hemstad...

Det jag vill ha sagt med detta är väl egentligen att jag har haft lite dåliga förutsättningar under mina första 6-8 månader i företaget. Jag tycker inte det är konstigt att jag känner mig osäker på min roll eftersom jag aldrig egentligen fått prata igenom vad som förväntas av mig. Jag har inte gjort ett dåligt jobb, men däremot kan jag känna att jag inte gjort ett så bra jobb som jag skulle vilja göra, som jag kanske skulle ha kunnat göra med rätt stöd och förutsättningar. Istället för att coacha så har jag väl mer fallit tillbaka på det jag VET att jag kan, ren exponering och dekoration, men det är ju inte det jag är anställd för. Jag tror jag måste prata med el bosso imorgon. Skönt att hon är så vettig och att det faktiskt går att prata med henne.Tänk vad jobbigt om det inte hade varit så?

Plikten kallar

Har jobbat hemifrån idag också. Förberett inför mötet imorgon. Skjutsat min chef till butiken. Såna här dagar är så händelselösa att man kan fundera på varför jag ens bryr mig om att skriva om det som helt uppenbart inte har hänt. Jag menar, inget värt att skriva om har ju faktiskt inträffat. Antar att det handlar om vana.

Jag vill ha en kram. Jag vill mysa ner mig i en soffa under en filt och kolla på film. Jag vill gosa.

Men istället ska jag gå och träffa butikscheferna, min chef och vår försäljningschef. Jag är opeppad. Vill egentligen bara sova. Om jag går nu kan jag vara tillbaka här innan CSI börjar. Tror det blir en tidig kväll för mig ikväll. Jag hoppas det.

Söndagstänk

En riktigt slö söndag. Vaknade, slöade, tog med en filt och en bok ut i solen och slöade, köpte pizza, gick hem och slöade, sen har jag haft tvättstugan. Snart är all tvätt torr. Det kliar i mina ögon. Inte hela tiden, men då och då, och då kliar det massor. Vet inte om det är pollen eller om det bara är....kliigt. Nyser en del också. Men jag vet inte. Har bara reagerat på pollen en gång, ett år, annars har det aldrig hänt. Men då var det fördjävligt. Och så är det inte nu.

Jag håller på att träna på att dricka vatten. Jag är jättedålig på att dricka vatten. Det tar liksom stopp. Men snart har jag druckit nästan en liter. Det är skitmycket för att vara jag. Brukar vara bra om jag får i mig två glas om dan i vanliga fall.

Det känns ibland som att jag hela tiden skjuter upp saker. Viktiga saker. Som att träffa nån. På riktigt. Säger att anledningar som avstånd och dålig tajming ställer till det för mig. Att jag måste fokusera på mitt eget just nu. Kanske är det så att allt det här stämmer, men likafullt så skjuter jag upp "livet". Och nu ska jag flytta till Stockholm. En av de absolut tuffaste singelstäderna som finns. Har jag hört. Mamma får nog fortsätta vänta på barnbarnen...om vi säger så.

Det var nån som sa att jag inte släpper folk nära. Jag vet inte själv. Jag anser att jag är väldigt öppen om mig själv på många sätt, jag har inga problem med att berätta saker om mig själv, båda lättsamma och tyngre saker. Men kanske är det nånting annat, jag har nog lite svårt för att släppa någon riktigt nära. Att lite helt och fullt på nån. Ge mig hän. Jag är rädd för att låta nån komma nära. Man blir så sårbar. Men det kanske skulle ordna sig, om man träffade rätt person, kanske... Det är en jädra skillnad på närhet och närhet.

Ibland förundras jag...

Hahahaha! Jag kom precis ihåg vad jag drömde i natt...hahaha!

Jag läser ett antal bloggar varje dag, och en av de nya tillskotten är Sören Olssons blogg, ni vet, en av killarna som skriver om Bert och Sune. Iallafall.

Inatt drömde jag att jag av nån anledning tillfälligt skulle bo hos honom, och hans fru, som var bortrest, jag vet inte om jag hade missat ett flyg eller nåt, men iallafall, så skulle jag sova där, och så skulle jag tvätta mina kläder, hade med mig en massa smutstvätt. Jag sov iallafall, de hade bara en säng så jag delade dubbelsängen med Sören, och på morgonen så stod jag vid diskbänken och skulle fixa nåt med frukosten, och då kom han fram och pussade mig på halsen och sa "Du var väldigt gosig när du sov" och jag hade ingen som helst aning om vad han menade. Sen åkte han iväg på jobb och jag sprang ner i tvättstugan och la i ett par maskiner, sen plockade jag undan lite för att typ ge nåt tillbaka för sovplatsen, och sen kom hans fru hem. Hon var jättetrevlig och vi småpratade och sen slog hon på ett videoband med ett pilotavsnitt av nåt barnprogram, under förutsättning att jag aldrig berättade vad jag skulle få se, eftersom det var en helt oklippt version...

Hahahaha....! Sören Olson. Han verkar vara en mycket sympatisk man, men hallå. Jaja, vårt undermedvetna är ju trots allt vårt undermedvetna, och ibland undrar jag hur det egentligen fungerar.

OOOOOOOOOOH!!!

Edward Scissorhands!! Kan inte bli så mycket bättre på en ensam lördagkväll....MYYYYS!

Avsluta kapitel och inleda nya

Det blev en trevlig kväll igår. Den här nyfunna bekantskapen verkar arta sig. Det känns bra.

Det började med att vi bestämt oss för att äta sushi, vilket vi gjorde, och det var lite kul för Kajje hade bara ätit det en gång tidigare och var inte övertygad. Kan väl berätta att vi åt sushi idag också, så nu är hon nog hooked ;) Sen satt vi hos mig och delade på en flaska riktigt gott rosévin och surrade om ditt och datt. Sen drog vi ut, gick till Verket för det skulle vara nån spelning eller nåt, men där var det helt dött, så vi hamnade på Scharinska istället. Var där till stängning

aaaaaa min fot sover!!

och sen gick vi och handlade nattamat, jättegod falafel, och sen gick vi och la oss. Kajje lånade min extramadrass.

Väl i säng så tänkte jag att nu var det dags att skriva klart kapitlet om hajn grabben jag träffade i Uppsala, han som jag var så otroligt ledsen över i början av året. Jag skickade ett sms, vilket inte kändes superbra när jag vaknade idag så jag skickade ett till där jag bad om ursäkt för det nattliga smset. I vilket fall så fick jag ett svar. Jag tänker inte gå in på vad det stod, eller vad jag skrev tillbaka, utan kontentan av det hela var att jag inte kände nånting längre. Jag kände inget! Tjohoo, jag är fri! Så himla skönt att lägga det bakom mig..!

Idag har varit en alldeles perfekt lördag. Vaknade halvsent, strax efter 10, och en stund senare gick vi ner på stan en sväng. Vi gick och åt sushi, som sagt, Kajje hittade en present till sin kompis som fyller år idag, och sen gick vi och köpte en latte och satte oss i parken och surrade en stund. Sen skildes vi åt och jag gick upp till mig och sen spelade jag TV-spel i ett par timmar...

Nu blir det till att slöa framför TVn hela kvällen. Funderar på schlager, men jag vet inte om jag ids. Jag har inte sett en enda deltävling eller den svenska finalen eller nåt. Jag bryr mig liksom inte om hur det går. Får väl se vad annat som händer på kanalerna....

Hur som, lugn kväll hemma, ensam. Skönt!!

Rosé och skavsårsplåster

Idag fyller min vän H år, var det 27 eller? Skulle lika gärna kunna vara det faktiskt, förutom att han är lite klokare än en 27-åring, och jag tror att det är ett direkt resultat av att ha levt längre än 27 år. H sitter för närvarande i en bil på väg ner till Uppsala, och lägligt nog så gjorde han ett stopp här i Umeå, bara för att ta en macka och en latte med mig, på en picknickfilt i Stadsparken. Station är ett bra café, bra priser och jättetrevligt att man kan få en liten korg och en filt med sig ut i parken.

Solen har gassat här idag och jag blev ganska förvånad när jag i mina tights, min tunna trikåklänning och en liten kofta med trekvartsärm insåg att jag hade klätt mig alldeles för varmt. Vem hade kunnat tro det? Oh, well. Jag klagar inte. Jag hittade armband idag. Såna jag hade förut, men som jag tappat ett efter ett. Svarta gummi-armband. Massor av dem. I like. Jag var tvungen att köpa. Jag var även tvungen att köpa skavsårsplåster.

Nu ska jag invänta Kajjes ankomst, och sen ska vi knalla iväg och handla en flaska rosévin och lite sushi. Kommer bli mycket bra, tror jag.

Tjingeling!!

Ps. Jag har inte bara glassat runt här idag, jag har jobbat också. Administrativt.

Långpromenad

Jättemånga inlägg idag.

Har precis kommit hem efter 1½ timmes promenad längs älven och genom stan med Kajje. Det var jätteskönt ute, inte kallt alls, min jacka fick bo i väskan hela vägen. En sak som inte var jätteskönt var att jag hade en i sulan fastsydd lapp som skavde under foten i min högra sko, och på grund av det så belastade jag foten annorlunda och som en effekt av det så uppstod en blåsa, stor som en 10-krona på min högra häl. Ajajaj. Imorrn får det bli andra skor om jag ska nånstans. Och skavsårsplåster.

Tro det eller ej, men jag har faktiskt planer imorgon kväll, och det är inte med vare sig Des eller Danira. Mitt tidigare inlägg om vikten att känna sig sedd verkar ha blivit uppsnappat av nån högre makt. Bekräftelse is the shit.

Nu är jag lite hungrig så jag tror jag ska ta en macka och en kopp te och sen kura ihop mig i soffan framför nån polisserie eller nåt.

Sent ute

Kanske skulle kliva ur badlakanet och hoppa i lite kläder. Kajje skulle höra av sig när hon slutade kl 20. Kan ju vara praktiskt om jag inte är helt o-färdig då. Måste blåsa håret. Suck.

Lurad?

Ibland känner jag mig lurad. Som just nu, till exempel. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det gäller för jag vet inte riktigt, bara en känsla. Ni vet, som när man inser att alla andra vet nåt som man själv inte vet? Ungefär så känns det.

Jag sitter här och trånar efter sällskap och lite mänsklig kontakt, nån form av bekräftelse på att jag finns. Jag saknar att ha folk omkring mig. Jag får inget vettigt gjort, även om mina intentioner är goda.

Känns som att jag mest sitter och väntar på att få flytta. Och det är ju inge bra, det är ju en hel sommar som ska njutas av först. Med semester och konserter och stadsfestival och annat. Får inte glömma av att ha roligt bara för att jag väntar på vad nästa steg i mitt liv ska bli.

Men nu verkar ju det rent placeringsmässiga falla på plats, så nu är det bara resten kvar. Ni vet, träffa nån, stadga sig osv. Vet inte om det är nåt för mig. Den som lever får se.

"Just nu är det..."

"...många som ringer - men dröj kvar så tar vi Ditt samtal så fort vi kan"


De är inte så snabba.

2 år senare

Tiden går så fort. För snart två år sen tog jag min examen och hade alldeles nyss träffat en kille som jag verkligen gillade, men vi skulle komma att bo så långt ifrån varann att vi bestämde att inte ens nästan inleda nåt som kunde påminna om att vara seriöst. Vi träffades ändå i ett halvår, när vi kunde, även om vi inte var exklusiva utan vi träffade andra båda två, Så en dag kände jag att jag kanske höll på att falla för honom och att det inte fanns nån lösning för oss, så jag avbröt vad som var på väg att hända och vi/jag bestämde att vi skulle fortsätta på skilda håll. Jag träffade nån, och han träffade nån, och ett år senare, i december 2008 blev han pappa. Vi försökte väl hålla kontakten hjälpligt, men ju närmare ankomsten av deras lilla pojke vi kom, desto svårare blev det. Vi har inte hörts nu på några månader, och jag hör inte av mig när jag kommer till hans stad och jobbar. Vi är inte osams, bara olika. På olika platser i livet. Jag är osäker på om vi ens KAN umgås som vänner. Vi har ett sätt att vara mot varandra, det finns en laddning av nåt slag, en förståelse och en....längtan (?) och det är så djupt rotat att det nästan känns som att han är otrogen om vi skulle ses, även om vi bara tog en kaffe. Så jag tror inte vi kommer att träffas så mycket mer, faktiskt.

Jag ramlade över hans flickas blogg nu ikväll, där hon skriver om sina upplevelser med lilla J. De var förväntansfulla blivande föräldrar som fick lite mer i paketet än de räknat med, när J föddes med en extra kromosom. De verkar klara sin vardag galant, trots all oro för det ena och det andra som säkert spökar i hörnen. Det jag egentligen vill säga med det här är att jag är glad för deras skull. Jag önskar att jag kunde säga det till dem, inte bara till honom, utan till dem båda.

Men jag tror inte att det är så välkommet, tyvärr.

Ekonomisk

Jag tjuvåkte hem. Eller nej, det gjorde jag inte. Men jag blev klar tidigare än beräknat i Sundsvall, så jag kollade med hotellet och det var okej för dem att jag checkade ut idag istället för imorrn, fastän det egentligen var för sent (klockan var efter 12). Guldkort har sina fördelar :) Nu vet jag bara inte vad jag ska göra imorrn... Men jag ska ringa och kolla med el bosso och höra vad hon säger. Kändes ändå vettigt att checka ut idag istället för imorrn, för det enda jag skulle ha gjort var att sova, äta frukost och åka därifrån. Spara in nån tusenlapp på mitt kostnadsställe...

Skönt att vara hemma igen.

5 siffror!

Shit pommesfrites (där var det där uttrycket igen, stavning - fransmän - galet)!! Jag har passerat 10000 träffar i bloggen. Sen jag skaffade räknare alltså. Konstigt.

Nu - off to work!

Sundsvall = deppframkallande

Lugn i bussen!

Självklart vet jag att några skulle sakna mig. Frågan jag ställde mig var egentligen hur länge det skulle ta innan nån upptäckte att jag saknades och undrade vart jag var nånstans. Med tanke på hur få personer jag har regelbunden kontakt med så kunde det nog dröja ett tag. Jag är nästan som en sån där tant med katter som de hittar 4 månader efter hon dött i sin lägenhet. Förutom att jag är allergisk mot katter då, så jag har inga såna.

Sundsvall är verkligen inte min favoritresa på regionen. Jag är alltid här i 4 dagar, vilket innebär 3 hotellnätter. Vilket innebär att när jag går hem för dagen så känns det som att jag jobbar fortfarande. Jag bara sitter på mitt hotellrum och väntar på att gå till jobbet dan därpå. Känner ingen och sitter helt själv med mina tankar och datorn. Blä. Man kan ju bli deppig för mindre.

Deppen

Jag saknar vänner. Jag saknar att folk hör av sig. Och så läser man på Fejjan en massa kommentarer hit och dit "vi ses efter jobbet - blablabla" och så undrar man varför man egentligen köpte den där mobiltelefonen. Ibland måste jag trycka på en knapp bara för att kolla att den verkligen är på och att den fungerar, för den kan vara tyst så många dar i sträck att jag ibland tror att den gått sönder eller fått slut ström utan att jag märkt det. Jag undrar hur lång tid det skulle ta innan nån saknade mig om nåt skulle hända? Och det säger jag inte för att vara en patetisk "det är synd om mig - jag har inga vänner - buhuhu"-människa, utan helt enkelt för att jag undrar. Jag har inte så mycket regelbunden kontakt med folk, utöver den här bloggen, och den är i allra högsta grad en envägskommunikation.

Jag förstår på sätt och vis att folk inte hör av sig så ofta eftersom jag är borta så mycket, men samtidigt, ringa kan man ju göra ändå. Det spelar ju ingen roll om jag är 2 eller 50 mil bort.

På jobbet skulle de förstås undra vart jag tagit vägen, men privat? Fy fan, vad tragiskt, jag vill inte veta.

Jag hoppas det blir bättre efter flytten.

Gnällig?

Jag har guldkort på hotellkedjan jag brukar bo på när jag reser i jobbet. Det innebär att de automatiskt uppgraderar mig till ett bättre rum om det finns plats. Jag gillar det. Jag har typ 4 meter i tak och ett jättefint badrum.

Har suttit och kollat efter lägenheter. Insåg för en stund sen att många av lägenheterna jag kikat på och övervägt inte är så mycket större än det här rummet. Opeppad man blir. Nåja, det ordnar sig säkert.

Det här är ett sånt där hotell som bjuder på kvällsbuffé, vilket är bra. Men ikväll var det riktigt värdelös mat. Tyvärr är det ofta dålig mat på det här stället. Det var nån tråkig ihopklibbad pennepasta med nån sås med pepparsalami och paprika. Det låter ganska gott, men såsen smakade bara peppar och den såg ut som att den skurit sig. Inte gott alls, och det såg riktigt äckligt ut. Så när jag gav upp mina försök att äta maten så åt jag några bitar inlagd sill, oliver, ananas, och så en macka och lite ost och kex, några vindruvor och en halv, övermogen banan... Lär väl vakna i natt av att jag håller på att hungra ihjäl.

Imorgon ska jag vara i butiken i Birsta klockan 8, så nu ska jag kolla lite på TV och sen ska jag försöka somna tidigt. Gonatt!!

En dag på jobbet

En rätt så händelselös dag, för att vara på mitt jobb. 8.17 lämnade jag Umeå längs E4:an söderut och ca 26 mil senare, runt halv tolv, var jag framme i Birsta utanför Sundsvall. Bara för att få reda på att de jag skulle jobba med idag inte var där. Den ena var ledig (fast det visste jag redan) och den andra var sjuk. Jahapp. Så jag satte mig och ringde Statoil efter lite kopior till mina reseräkningar, mailade runt litegrann, kollade av intranätet efter nyheter och annat, och sen tog jag lunch. Sen gjorde jag en kundrunda, dvs. jag gick runt och kollade in konkurenterna och tog bilder på fula butiker, plus att jag gjorde lite ärenden på lunchen. Sen fixade jag lite mer mailgrejer, knäppte lite bilder på min butik och sen gick jag i affärer och kollade priser på eventuellt exponeringsmaterial, och ringde upp en kollega. Vid fyra tog jag bilen in till stan och checkade in på hotellet, och sen mailade jag lite till, och sen ringde chefen och vi pratade ett tag, och sen var min arbetsdag över, runt 17.30.

Packa lite

Om jag skulle ta och hoppa i duschen och sen packa lite och sen krypa ner i sängen med min mördarbok? Ska försöka lämna Umeå senast kl 8 imorgon bitti. Målet är att vara i Sundsvall till klockan 12.

De har tagit konstigt betalt på Scharinska i fredags förresten. Jag undrar om det var kanadensaren som tryckte fel? 12 och 20 kronor. Det finns ju inget med alkohol i som kostar så lite. Nåväl.

Nu - hopp i duschen!

Nu kom jag på vad de konstiga pengarna är - dricks ju :) Här sitter jag och skyller på oskyldiga kanadensare... Förlåt.

Datastrul och öppningar

Min dator håller på att ge upp... Har försökt få igång den i typ 3½ timme, och nu har jag äntligen fått igång den. Ska ta med den upp till Piteå och blåsa ur den totalt nästa gång jag åker upp för det här liknar fan ingenting... Man kan ju få magsår för mindre.

Har lagt in en annons på Blocket om att jag letar lägenhet i Stockholm, och fick ett svar idag som verkar mycket lovande. Precis efter att hon som har lägenheten hade mailat mig ringde hennes syster och berättade att hon kanske skulle separera från sin kille, och om hon gör det så skulle hon lämna lägenheten till henne, såklart. Om jag får lägenheten eller inte beror alltså på om hennes syster separerar från sin kille eller inte. Så jag får se, jag tänker inte ropa hej ännu. Men lägenheten lät bra, en 1½:a vid Gullmarsplan, 39kvm, med badkar och balkong, 4200kr/mån. Och så var den helt omöblerad, vilket är ett stort plus. Hon skulle spara mitt nummer och höra av sig när hon vet hur hennes syster ska göra.

Under tiden letar jag vidare. Jag antar att det säkert finns några som tänker: "Du är så lurad, hon har ingen syster..." men det kändes faktiskt inte så. Är det så, fine, men jag väljer att tro att det var så som hon sa. Hon sa att hon skulle ringa och berätta hur det blev, oavsett vad.

Söndag

Snart är helgen över. Åker till Sundsvall i veckan. Jag letar bostad i Stockholm som en galning, eller det gör jag kanske inte, men jag kollar runt en hel del. Säg till om ni hör nåt!

Dagen efter

Lördag, seg som bara den, men jag börjar äntligen vara mig själv igen.

Igår tog jag med mig Des på Scharinska på pizzabuffé och sen kollade vi på Perssons Pack. Vi drack några öl, sen några till, och plötsligt fann jag mig ha passerat gränsen för hur mycket jag egentligen ska dricka. Det blir så ibland, när man har trevligt och inte känner efter utan bara följer med strömmen. Huvva. Vi kan väl nöja oss med att säga att jag slutade dricka öl strax efter midnatt och sen var det bara vatten som gällde.

Hamnade på nån efterfest med Des, Sude, Kajje och en massa annat folk i ett hus på vägen mellan Scharren och mig, och satt där och drack vatten tills klockan var närmare fyra. Sen lämnade jag efterfesten samtidigt som nån kille (Andreas? Anders?) som jag suttit och pratat med ett tag, vi skulle åt samma håll. Jag tror att han gärna hade följt med mig upp, men det kändes inte ens nästan aktuellt, även om han var trevlig på alla sätt och vis. Det var så skönt att krypa ner mellan lakanen, ensam. Även om jag saknar lite sällskap nu.

Vad jag egentligen menar med detta är att jag inte har lust att gå hem med nån jag inte känner, då får det hellre vara. Så viktigt är det inte. Sex är allra bäst tillsammans med nån man känner och litar på. Och självklart som man funkar ihop med. Hittar man någon som kan ge en det så ter sig tillfälliga förbindelser ganska bleka och meningslösa i jämförelse.

Bostadsansökan

Jag behöver en lägenhet i Stockholm, med bra kommunikationer till innerstan, så om ni har några känningar i huvudstaden vad gäller bostad får ni gärna höra av er till mig. Jag har en fast inkomst och jag har bra referenser från tidigare hyresvärdar.

lilljensan@hotmail.com

News!

Sådärja. Så är det äntligen officiellt. Fackombudsmannen och min arbetsgivare har förhandlat klart. Så nu ska ni få höra vad det är jag inte fått prata om under drygt två veckor.

Här för ett tag sen ringde min nya chef och sa att hon ville att vi skulle prata lite nästa gång vi sågs, vilket var några dagar senare på vårt BC-möte här i Umeå. Jag tänkte att det kanske bara var ett "lära känna"-samtal inför ett eventuellt utvecklingssamtal senare. Kvällen för samtalet kom, och vi gick undan i ett avskiljt rum och sätter oss ner. Då säger hon:

- Vi har sett över din tjänst...

Jag hann både få svindel och ont i magen inom loppet av en sekund, tills hon förklarade att min tidigare chef och försäljningschefen i företaget sett över behovet av att ha RCC (min tjänst) stationerad på regionen sedan regionskontoret flyttats från Umeå till Stockholm, och att de bestämt att tjänsten ska flyttas till Stockholm och det nuvarande regionskontoret. Sen sa hon:

- Hur tycker du det låter, är det nåt du är intresserad av? Att flytta till Stockholm?

Min spontana reaktion var "Ja, självklart, vad som helst är bättre än min nuvarande situation", men jag formulerade mig inte riktigt så. Jag sa att det kändes ganska bra, men att jag ändå ville fundera några dagar för att inte kasta mig huvudstupa in i nåt. Några dagar senare tackade jag ja till erbjudandet, efter att ha kollat med facket vilka rättigheter och skyldigheter jag och min arbetsgivare har i situationen. Det visade sig att jag egentligen inte har några rättigheter alls. Företaget är inte ens skyldiga att erbjuda mig tjänsten när de flyttar den utanför kommungränsen... Så jag antar att jag ska vara glad att de frågade :)

För mig finns både yrkesmässiga och privata fördelar med en flytt till Stockholm. Det finns några minus, men de är inte så många (inte de jag kan komma på nu iallafall).

Plus:

• Närheten till kollegor (just nu har jag ingen alls), för att kunna bolla tankar och problem som uppstår
• Att kunna vara med på fredagsmöten på regionskontoret med min chef, driftscoacher och de andra conceptcoacherna
• Kunna luncha med kollegor ibland
• Följa med på andra butiker än mina egna
• Kortare resväg till Varberg och HK
• Större möjligheter till ett givande socialt liv utanför jobbet

Minus:

• Svårt att hitta bostad i Stockholm
• Jag kommer inte ha tjänstebil längre

Jag kommer inte att resa oftare än jag gör nu, bara på andra sätt. Jag kommer flyga, åka tåg och buss istället.
Jag tycker det här känns superbra, för jag trivs verkligen inte i Umeå. Visst, jag har en superfin lägenhet, men det är också allt jag har i den här stan. I Stockholm känner jag iallafall ganska många så jag har bättre förutsättningar att skapa mig ett socialt liv, både på jobbet och utanför. Tidsramen för min flytt är inte spikad, men tanken är att jag ska flytta i slutet av sommaren. Jag har sagt upp min lägenhet, så efter den sista juli är jag bostadslös. Jag hoppas bli av med lägenheten innan dess, men det finns ju inga garantier för det.
Det var väl i stora drag det jag hade att berätta... Visst är det kul?!!
Jag letar ju som sagt bostad nu, så om ni har några känningar i huvudstaden vad gäller bostad får ni gärna höra av er till mig. Jag har en fast inkomst och jag har bra referenser från tidigare hyresvärdar.
lilljensan@hotmail.com

Fega j*vla killar

Pratade med en kompis igår. Han är ihop med en tjej som han inte vill vara med. Och det har han vetat länge. Men han gör inte slut. Sånt gör mig arg. Hade tjejen varit jag hade han fått veta att han levde. Men det är klart - hon vet väl inte om det. Jag fattar inte hur man kan slösa bort sin egen och andras tid på det viset. Det borde vara spöstraff på sånt.

Min kompis vet vad jag tycker i frågan. Vi pratade om det igår. Han håller med, men... ja, jag vet inte riktigt i vad hans "men" består. Poängen är att han inte får tummen ur. Fega jävla killar.

Nu är det fredag och solen lyser i Umeå. Jag ska strax få i mig lite lunch. Runt två hade jag tänkt ta ut lite komp för resorna i veckan, så snart är det helg. Puss!!

Tjejig - nojig - hungrig

Jag i ett nötskal. Jag är en tjej, helt uppenbart, och jag nojar ibland. Har dock lärt mig att det bästa sättet att undvika nojor är att konfrontera dem innan de hunnit växa sig stora. Och innan man börjar anklaga andra för resultatet av ens egna nojor. Sagt och gjort. Jag tycker det är ett bra sätt att hantera nojor på. Det gör att jag spenderar mindre tid med att slösa energi på saker som till stor del bara existerar i mitt huvud.

Det ösregnar här utanför. Jag hör varenda droppe på taket till mitt hus. Jag ska strax koka lite te och sen ska jag slå av datorn och slå upp boken jag köpte igår. Den heter Jack Uppskäraren : kriminalfall och legend och är ingen vanlig roman utan faktiskt en faktabok skriven av Glenn Lauritz Andersson, en kriminolog som forskat i ämnet. Väldigt intressant och bra skriven. Sen att det hela utspelade sig i det viktorianska London som i sig är en väldigt romantiserad miljö gör att hisorien får en fin inramning. Det bestialiska i morden och i vilket skick mördaren lämnade sina offer är nästan lika mytomspunnet som mördaren själv, och det faktum att man aldrig fick fast mördaren. Man har heller ingen möjlighet att någonsin få reda på hans (eller hennes) identitet. Jag har inte läst den klart, men hittills kan jag rekommendera den.

Nu - mys med te och bok - och regn på plåttaket. Mjau.

Päck

Lite ur fas. Låg. Känner mig lite ledsen men vet inte riktigt varför. Var väl inte superkul att åka från grönskande västkusten tillbaka till Umeå... Och jag har fortfarande inte fått klartecken att berätta vad som sker. Snart är det ju inte ens kul att berätta längre...

På väg bort igen

Måndag förmiddag. Idag åker jag till Göteborg och Varberg för RCC-möte och utbildning. Tillbaka i Umeå igen på onsdag kväll. Torsdag blir det Ö-vik över dagen. Flängig vecka. Håller på att packa ihop det sista innan jag ska åka. Jag är trött idag. Men en rolig sak är att jag ska träffa U idag. Även om det bara blir en kort mellanlandning den här svängen.

Hela jag längtar efter sommaren nu. Jag fick några nya fräknar under helgen och det gav mersmak. Mina naglar skriker sommar med sin nya knallröda färg Dashing Diva (inte ny färg för i år dock, den kom förra sommaren och är H&M's egna). Jag har bytt de svarta strumporna mot hudfärgade för ännu har jag inte hunnit få snygga, bruna ben som jag vill visa upp. Jag funderar på vilka skor jag ska ta med mig och jag tror det blir premiärtur för mina blommiga sandaletter, fast jag tar nog med mig dem i väskan och kör med en textilkänga tills jag är framme i Götet.

Ytligt och ointressant inlägg det blev. Skit samma. Up - up - and away!

Långhelg i Piteå

I torsdags var det Valborgsmässoafton och jag jobbade halvdag. Vädret var super och solglasögonen ett måste. Åkte ut till Lakafors och spenderade vårkvällen med goda vänner, grillat, majbrasa och Singstar. Mycket trevligt, som vanligt.

1a maj började bra med god frukost i köket hos Jessica och Peppe. Sen drog jag och Jessica på oss gummistövlarna och klafsade ut i ponnyhagen och tog ner det gamla elstängslet och sen spände vi upp nytt. Vi hade 19 grader i skuggan och en lätt bris bara så det var perfekt väder för att jobba utomhus. Runt halv tre tog jag bilen till Svensbyn. Jag körde över Nybyn, Arnemark, Stridholm, Böle, Sjulnäs och sen var jag framme. 1a maj är dagen då alla motorcyklister tinar fram i Fyrkanten, och detta är ett uppskattat inslag längs vägarna. Längs med Älvsbyvägen hade folk dukat upp picknickbord och satt med kaffetermosen i ena näven och kameran i den andra. Solen strålade från en klarblå himmel hela dagen och det kändes att sommaren äntligen var på väg. I Svensbyn åt vi lite middag och sen satt jag och Mike på altanen i säkert 1½ timme och bara slappade i solen. På kvällen hade vi bestämt att vi skulle äta glass och kolla på film och det gjorde vi också, The Wrestler och Wall-E. Jag råkade somna under Wall-E, inte helt otippat. Inte för att den var dålig eller nåt, men jag låg där under en filt och mådde så gott, och då brukar det hända att jag slumrar till ibland.

På lördagen (igår) var jag bjuden till Malin S för att bada jacuzzi och sen gå ut på lokal. Köpte årets första bikini och sen åkte jag dit. Vi satt i bubblet och drack bubbel i nån timme, och sen gjorde vi oss i ordning och åkte till Linda, och därifrån gick vi till Valdino och sen vidare till Kalles. Det var cruisingkväll i stan och det märktes på folket som var ute. Fy fan vad tärt folk! Kändes som att alla hörde hemma på en trailer park nånstans utanför nån slummig stad i USA. White trash. Jag blev lite förvånad över att det fanns så mycket människor som fortfarande såg ut och förde sig på det viset. Jag vet, jag låter ytlig, men jag tycker det är så tragiskt.

Till saken hör också att jag börjar känna att jag fått nog av Piteå för den här gången. Det börjar krypa i kroppen på mig. Det är dags att lämna stan för den här gången, och det känns väldigt, väldigt skönt. Ska gå på Bit för bit här innan jag åker och sen packar jag och Des ihop oss i bilen och styr söderöver. Borde vara hemma före klockan åtta ikväll. Skönt. Imorrn åker jag till Göteborg och Varberg igen och är tillbaka på onsdag kväll. Jag är en liten nomad.

Maj

Ser ut som att jag ska vara en riktig turgumma i maj. Det låter ju bra, tycker jag.

Maj 2009: Tvillingarna

Maj blir en romantisk och sexig månad. Det enda som kan komma i vägen för ditt kärleksliv är att du har tur på andra plan också. Just nu händer det väldigt mycket som rör ditt yrkesliv och maj är dessutom en bra månad för resor, shopping, sport och nöjesliv. Mitt i allt detta kan det hända att kärleken drabbas av tidsbrist, men det skapar knappast några större bekymmer. Din tur ingriper och förhindrar missförstånd och sura miner. Allt du behöver göra är egentligen att njuta av våren och alla dess möjligheter.

Bästa chansen: Oxe, Tvilling, Lejon.
Bästa stället: På klubb.
Bästa datumen: 24-25/5

En power nap

...känns som en bra idé.