Half of the time were gone but we dont know where

Saker och ting går verkligen upp och ner. Ibland befinner man sig on top of the world, och några dagar senare hälsar man på kapten Nemo...

Ibland gör man saker man inte borde göra, man vet bättre, men man gör't ändå. Vissa saker förändras aldrig.

Bekräftelse är nåt som får människor att må bra. Nu menar jag inte att man ska jaga bekräftelse, men man bör bekräfta sina vänner och sina medmänniskor. Visa att man vet att de finns, att man tycker om dem, att man tycker att de är bra. Det är så lätt att glömma att även jag spelar en roll i hur andra människor mår. Jag bli lätt lite jag-fixerad när det gäller såna här saker, men jag tror inte det är nån större skillnad på mig och andra. Alla behöver nog bli bekräftade, sedda, omtyckta, kramade.... You name it.



I helgen har jag varit i Piteå och bara varit. Hängde med Mike och Johan S ut en sväng, det blev Nodo och Kalles. Många öl och mycket trevligt. Det blev sent/tidigt och jag knatade hem i ett fint, ljummet regn på lördagmorgonen. Spenderade större delen av lördagen under en filt ute på altanen, där jag ömsom sov - ömsom lyssnade på regnet på plåttaket medan jag läste en bok. På kvällen tog jag bilen ut till Svensbyn för att hänga lite mer med Mike. Kollade på Garden State - fantastisk, helt underbar film med ett otroligt bra soundtrack, och sen såg vi United 93 - som handlade om ett av planen som kapades den 11 september 2001 (och som inte nådde sin destination). Sen var det sent och jag somnade på soffan. Tidigt på söndag morgon körde jag Mike in till jobbet, och sen åkte jag till mamma och städade bilen, invändigt. Runt tre på eftermiddagen tog jag bilen ner till Umeå igen. Back to life.