Jag vill, jag vill, jag vill

Igår firade vi Kajje som fyllde 26 år. Vi var på Scharinska och åt pizzabuffé och sen blev vi kvar där hela kvällen. När de stängde knatade vi iväg mot nån efterfest hos nån fakirsnubbe men ju närmare vi kom desto mindre ville jag gå dit. Mycket konstiga människor... Så det kändes skönt när Kajje sa att hon inte ville gå dit, och så vi gick till en annan efterfest istället, hos en brorsa till en gammal klasskompis till mig. Världen är liten. Runt 4 var det dags att börja gå hem, så det gjorde vi. Idag har jag mest bara slappat i soffan. Försökte se Saw, men jag somnade efter 1 timme och ca 20 minuter. Ska nog försöka se klart den ikväll.

Det kryper i kroppen på mig. Jag har ju sett fram emot Morrisey-kvällen på Scharinska i typ 2 månader, och nu är dagen kommen, imorgon alltså. Men tyvärr så har jag inte nån att gå dit med, och då kommer jag inte heller att gå. Des är i Piteå, Kajje i Vännäs, och Lisa jobbar hela helgen... Jag kommer spendera den här helgen ensam, trots att jag inte alls vill vara själv. Funderar på att ta bilen till Piteå bara för att inte sitta här och känna att jag kastar bort min lediga tid. Men det är ändå 400 kronor...och jag vet inte vad jag skulle göra där heller. När ensamheten inte är självvald är det verkligen nästan tortyr. Isoleringscell verkar plötsligt som ett rätt så grymt straff.

Jag vill åka bort. Jag vill ligga på en filt i en park. Jag vill mysa med värmeljus (fast det kan jag ju göra om jag vill). Jag vill kramas. Jag vill kolla på film och äta glass (vilket jag faktiskt också kan göra om jag vill). Jag vill ha sällskap.