Frisyr och (o)vänner

Idag gick jag till frisören på lunchen, men innan jag berättar vad jag gjorde så vill jag berätta varför jag inte gjort det tidigare (eller på ett bra tag rättare sagt).

I julas sa en vän upp vår bekantskap, av någon anledning som jag ännu inte riktigt begripit och som jag egentligen inte bryr mig så mycket om längre. Men i samma veva så slängde hon ur sig en kommentar som fastnade, även om den var helt ogrundad. Hon sa att jag kopierat henne i allt ifrån kläder och tatueringar till frisyrer, vilket inte var sant. Jag brukade såklart snegla på hennes klädstil för att få inspiration eftersom hon är betydligt mer modeintresserad än jag, men kopiera var det aldrig tal om (jag skulle aldrig ta på mig det hon hade på sig). Frisyren klippte jag dessutom ett halvår innan jag såg henne i den, så hur skulle jag kunna ha kopierat den? Iallafall så var det hennes kommentar om frisyren som fastnade, så sen i julas har jag inte velat ha min frisyr längre, det kändes inte roligt längre, så jag har sparat och sparat mitt hår, trots att jag egentligen inte visste vad jag skulle göra av längderna. Men idag åkte de. Jag klippte min favoritfrisyr igen, för nu skiter jag faktiskt i vad hon tycker om det. Det är ju inte som att vi ens hörs längre. På hennes initiativ, vill jag tillägga, jag hade ingen önskan om att avsluta nånting. Men nu skulle jag aldrig för mitt liv vilja ta upp det igen. Den bron är bränd.

Så nu är jag både lång- och korthårig igen..! Det var en supertrevlig frisör som hette Karolina, som hade en massa schyssta tatueringar. Dit skulle jag nog kunna tänka mig att gå igen. Nu ska jag bara fixa färgen, alltså när jag åker upp till Piteå nästa gång, och sen är jag fit for fight igen! Back in the game. In the loop. You name it.