Sista kapitlet

Kitty blir fort sämre nu. Åldern börjar ta ut sin rätt hos lillråttan. Tamråttor brukar bli mellan 2-3 år gamla och nu är hon nästan 3 år och 3 månader. En gammal, liten tant är vad hon är. Vi har ringt och bokat en tid för henne. Och den här gången åker vi buss hela vägen, det är mycket lugnare och inte lika stökigt och mindre höga ljud. Men det känns riktigt tråkigt. Hon är inte i lika dåligt skick som Juni var, men hon är trött nu. Väldigt trött.   Och hon äter inte så bra längre. Det är som att maten inte smakar gott, eller att hon inte är hungrig. Hur som helst, hon äter inte så mycket och hon sover mest hela tiden. Hon klättrar inte längre uppför rampen utan håller bara till på botten i buren. Jag antar att hon ramlat en gång för mycket och inte vill riskera att göra det igen. Råttor är inte dumma. Ibland nästan obehagligt intelligenta. Därför känns det verkligen inte okej att ha henne kvar när vi märker att hon börjar tackla av. Vi kommer att sakna vår vresiga lilla dam när hon inte finns hos oss längre. Kittygumman.