Ingen Kitty kvar

En tom bur. Det känns konstigt och tråkigt men samtidigt bra. Kitty var nog i ganska mycket sämre skick än hon visade och när vi insåg det kändes det som helt rätt beslut. När man avlivar en råtta får de först en ganska stor dos lugnande. När det har verkat ordentligt får de en dödlig dos av ett sömnmedel (tror jag att det är). Med Juni tog det kanske tio minuter innan det lugnande medlet verkade, och fem minuter efter andra injektionen innan hon var helt borta. Kitty var helt okontaktbar redan efter två minuter, och veterinären hann knappt ge henne den andra injektionen så var hon borta. Det tog nog inte ens tio sekunder. Så lillkroppen var nog slut. Även om hon gjorde sitt bästa för att dölja det. 

Så nu har vi inga råttor längre. Trist men ganska skönt. Det är nog bra för min allergi också. Men det kommer nog ta ett tag att vänja sig vid att det är helt tyst.