Hjältar på rummet

Imorgon bär det av till Uppsala. Hade egentligen kunnat åka redan idag, för jag var klar med jobbet klockan 16 redan, men jag vet inte. Har ju rummet bokat här till imorgon och gratis middag och jag tror inte min tågbiljett är ombokningsbar. Plus att det känns lite tidigt att anlända redan på onsdagen för att gå på fest på lördagen, som faktiskt är den officiella anledningen till att jag ska till Uppsala i helgen. Jag ska gå på fest hos nån jag inte känner (tror jag iallafall, namnet säger mig ingenting, kanske är det en lillebror till Andreas?). Jo, näe, så jag åkte inte ikväll, utan jag åker imorgon istället, som planerat.

Imorrn ska jag träffa Calle. Tjohoo! Alltid lika roligt. Och hajn grabben. Det blir kul, hoppas jag. Lite spännande, vi sågs ju egentligen inte så mycket den där helgen i Piteå, och inte ensamma överhuvudtaget, utom när vi spelade lite nineball och när jag gav en guidad tur på Kalles (vilket tar ca 3 minuter). Hoppas vi har nåt att prata om. Jag vill att det ska bli imorgon fortare. En onsdag i Falun, utan sällskap, är inte så kul. En tjej från butiken frågade om jag skulle med ut på Harrys, men jag orkar inte. Kommer nog bli tillräckligt av den varan i helgen. Nu ska jag kolla på 4 avsnitt Heroes och sen borde klockan vara ungefär 23.30 och sen ska jag sova.

Bättre sent än aldrig

Nu kom jag ihåg vad det var jag skulle skriva igår som jag glömde berätta om i måndags. Jag klantade mig ytterligare med en grej den dagen. När jag satt på flygplatsen i Umeå och väntade på att få boarda tänkte jag vara nyttig och äte en grapefrukt som jag hade med mig. I vanliga fall när jag äter såna brukar jag dela dem i halvor och äta med en tesked, inte så originellt utan troligen det vanligaste sättet att äta grape på. Men nu hade jag ju varken kniv eller tesked, hade ju precis passerat säkerhetskontrollen med diverse tjut och pip som följd, det var armband, hårspännen och allt vad det var. Men tillbaka till grapefrukten. ingen kniv och ingen tesked så jag försökte därför skala den. Vilket visade sig vara mer plågsamt än jag nånsin skulle kunnat föreställa mig. Skalet satt hur hårt som helst och var tjockt och segt, och det bar sig inte bättre än att jag helt sonika tog i så hårt att jag böjde min tumnagel för långt bak och jag började blöda liksom under nageln, om ni fattar. Utöver detta så missade ingen att det var en citrusfrukt jag skalade va? Det sved så jag trodde jag skulle tuppa av. Sjukt vad ont det gjorde.

Vilken tur att jag äntligen kom ihåg vad det var jag glömt. Hur skulle ni ha klarat er utan denna historia egentligen?

Efter många om och men

Sådärja. Nuduschad, lite kvällsmat (sill och potatis) och en öl i magen.

Vad hände idag då? Först kanske jag skulle börja med att skriva vad som hände igår, men nu minns jag inte vad det var...alltså förutom det som jag skrev igår då. Det var nån mer grej...

Äh. Idag skulle jag ju som sagt åka från Falun till Östersund...näe, tvärt om förstås, jag var ju redan i Östersund. Östersund till Falun ska det vara. Så jag gick förbi på butiken innan jag åkte och satte igång brudarna där i ett litet (jätte) projekt, och sen gick jag några ärenden (mat, H&M, pocket på Åhléns) och sen gick jag till busstorget där "alla bussar går ifrån" enligt de infödda som jobbar i butiken. Alla bussar utom min då, fick jag erfara - EFTER att bussen hade gått ifrån det andra busstället. Fick lite halvpanik och jag tänkte "hur dum får man vara, man ska alltid ha koll själv, andra har ju ingen..." och så slog jag på datorn, konstaterade att det gick ett tåg 20 minuter senare, släpade ner mig och mina väskor till tågstationen, köpte biljetter och hoppade på tåget. Fick åka via Sundsvall och Gävle, men det gick bra, jag var framme bara 20 minuter efter jag varit om jag hade åkt med bussen. Ett extra byte blev det, men det gick väl an.

När jag kom hit åt jag lite, drack en öl till maten, och sen gick jag upp för att koppla upp datorn och ta en dusch. Böjde mig ner för att sätta i kontakten och...PANG...sa det och blixtrade till och så slocknade halva rummet. Så det var bara att gå ner och be dem byta propp vilket var en himla tur att jag gjorde, jag övervägde nämligen en stund att vänta med det till imorgon, men det visade det sig att proppen som gått försörjer ca 10 rum till med ström, så jag besparade nog repan ett antal missnöjda gäster.

Sen duschade jag, utan livshotande situationer, och här sitter jag nu. Livs levandes.

Med fara för liv och lem

Idag har varit en rolig dag. Lyckades komma ihåg att ta med mig alla prylar och lite till, att vattna blommorna, ta ut soporna, bädda sängen, släcka lamporna, bryta strömmen till TVn och dockningsstationen till datorn, och alla andra grejer som står på stand by annars. Sen kom taxin och hämtade upp mig. Först när chaffisen sa gomorron så trodde jag att han fick nåt i halsen men sen visade det sig att han hade en sån där otroligt jobbig röst, som skar sig hela tiden, typ som när nån är i målbrottet. Han berättade bland annat att det hade varit nån bilolycka på väg ut mot flygplatsen och att hans fru suttit sen kl 7 på morgonen och väntat på att få flyga till Stockholm. Då kom jag på mig själv med att fundera på hur han lyckats fånga en fru med en så oattraktiv röst. Sen kom jag på att jag var elak och fördomsfull. Han är säkert en jättefin människa, inuti.

Men oj, vad elak jag är idag...

Planen till Stockholm var upp till 5 timmar försenade, men mitt lilla propellerplan till Östersund lyfte nästan i tid. Vi var bara 10 minuter sena vid avgång. Det var nog en av de skakigare flygningar jag varit med om, och jag måste erkänna att jag funderade på hur vi skulle lyckas pricka landningsbanan så som planet for i sidled och upp och ner. Sen fick jag höra att flygvärdinnan sagt att hon aldrig varit med om att de inte kunnat landa på grund av blåst med det planet, och det kändes ju betryggande. Men sen undrar man ju om det finns andra flygvärdinnor som kanske skulle sagt annorlunda, om de bara kunnat...

Sen jobbade jag.

När jag kom till hotellet fick jag se vad silverkortet i Choice Club ger för fördelar jämfört med det första blå man får; jag hade morgonrock och tofflor på det här rummet, och platt-TV. Och en extra bädd. Så dubbelsäng alltså, plus en bädd. Är det meningen att jag ska hinna sova i alla? Sen åt jag middag i restaurangen, 4 stora älgfärsköttbullar och potatis för 149 kronor, men jag betalade bara 74 för att silverkort = 75 kr värdecheck att nyttja i bar eller restaurang. Sen gick jag upp på mitt rum igen och skulle ta en dusch, så jag klädde av mig lite och sen skulle jag gå ut ur badrummet för att lägga ifrån mig kläderna.

Tror ni inte att jag körde foten i tröskeln så jag flög ut ur badrummet och höll på att köra huvudet genom spegeldörrarna till garderoben? Det kunde ha gått riktigt illa. Men jag hann ta emot mig. Tänk om jag hade åkt igenom dörren, och varit tvungen att ropa på hjälp, och de hade kommit in och jag hade legat naken i glassplittret och förbannat tröskeln. För det var det jag gjorde sen, jag svor över tröskelh*lvetet. Sen kom det blod ur min högra ringtå och det gjorde så j*vla ont som det bara kan göra när man kör in tårna i nånting som vägrar flytta på sig.

Sen duschade jag, svepte in mig i morgonrocken, jobbade lite till, och nu sitter jag här, nychattad och nöjd. Dags att borsta håret och spana in resrutten för morgondagen, samt kolla lite CSI innan det är dags för sängen. Den högra.

Packa pappas kappsäck

Hur ska jag få plats med det jag behöver ha med mig? Måste ju ha med mig en massa nödvändigheter, typ necessär och sånt, men hur få plats med kläder? Och hur veta vad jag känner för att ha på mig om en vecka? Måste packa för alla eventualiteter, för man vet ju aldrig. Fast jag måste erkänna att jag börjar vara rätt haj på det här med att packa. Så till den grad att jag inte reflekterar så mycket över vad jag tar med mig, vilket resulterade i att jag inte hade några bra gå-ut-kläder senast jag var iväg. Det löste sig hjälpligt iallafall, men jag kände mig lite butch. Har liksom vant mig vid att vara ganska piffig jämfört med för ett par år sedan, klär mig mer feminint nu än då. Känns därmed konstigt att inte ha så mycket feminina grejer med mig. Fast jag hade ju klackar så det gick ju bra ändå... ;) Låter ju extremt ytligt det här, men jag vill känna mig fin. Går jag omkring och känner mig obekväm så syns det, garanterat. Dessutom måste jag ta med mig jobbdatorn, och bara det är ju ett projekt. Den tar ju så mycket plats. Ska se om jag får plats med den i min vita bag, för då kan jag ta den som handbagage, tillsammans med annat nödvändigt. Skulle egentligen behövt en mellanstor väska. Har bara en liten och en jättestor. Hmm... I-landsproblem.

Sen ska jag ju sitta X antal timmar på buss och tåg denna resa, så jag måste se till att min mp3-spelare har ström och att den är laddad med bra musik. Kanske borde ta med mig de resterande avsnitten av Heroes, som jag inte sett ännu. Ingen dum idé.

Nu fixa med packning, diska, ladda mp3 och kamera, inte glömma att packa ner laddare till mobilerna.... Och så programvaran till jobbmobilen, och USB-kabeln. Och strömkabel till datorn. Oh crap. Jag tror fasen jag måste skriva en lista...

Tankar om en vän

Effekten av att sova till och från en hel dag och sen dessutom sova en hel natt är att man vaknar ganska tidigt nästföljande dag. Så i skrivande stund har jag snart varit vaken i 3 timmar. Jag har hunnit med en mindre renovering av mig själv, duschat, ätit frukost och kollat på TV en stund. Jag tänkte att eftersom det ändå var mörkt när jag steg upp kunde jag lika gärna skämma bort mig själv litegrann, så jag gjorde latte och så tände jag några ljus och bredde om mig med en filt medan jag åt min frukost. Utanför snöar det fortfarande, och det är så fint!

På söndagsmorgonar visar de inte så mycket bra på TV, så jag zappade tills jag hamnade på Dr Phil. Det var ett program som hette "Deadly Thin" och handlade om en tjej som hade både anorexi och bulimi. Hon var 28 år gammal och vägde 27 kilo. Hon led av en massa saker som var en direkt följd av hennes sjukdom, bland annat problem med njurar, hjärta, blodtryck, näringsbrister av olika slag, benskörhet och sönderfrätta tänder och matstrupe. Först hetsåt hon och sen kräktes hon. Hon kräktes upp till 150 gånger om dagen. Det blir ungefär var 10e minut hela dagen. Det var så hjärtskärande att se henne, så fångad i sin egen kropp, oförmögen att ändra på sitt beteende trots att hon var totalt medveten om vad hon gjorde och hur det påverkade hennes kropp. Hon bodde med sin mamma som maktlös bara kunde stå bredvid och se hur hennes dotter långsamt tog livet av sig själv. Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med det här, men jag blev väldigt berörd, och jag satt här och grät i min ensamhet, när denna tjej berättade hur hennes liv såg ut. Tänk att vara i sånt behov av kontroll över sig själv och sin mat/vikt, men ändå så totalt utan kontroll över sin sjukdom. Jag kan inte föreställa mig hur det ska kännas att vara hon.

Inte så upplyftande kanske, så här på en söndagmorgon... Men det kändes viktigt. Fick mig att tänka på en vän jag har, som jag i och för sig inte har umgåtts med på flera år, men som delade mycket med den här tjejen på Dr Phil. Jag tror i och för sig att hon "bara" är anorektisk, men det är lika hemskt att se. Hon är också väldigt medveten om att hon är sjuk, och hon blir inlagd för behandling nån gång då och då. Hon gick aldrig klart gymnasiet, om hon inte läst klart på Komvux eller sånt i efterhand förstås, hon klarade aldrig ett helt år utan att bli så dålig att var tvungen att läggas in. Senaste gången jag träffade henne var när jag var och tränade för ett par år sedan, och hon var på samma pass som mig. Den gången såg det ut som om hon mådde ganska bra, förutom att hon var lite väl smal. Jag tror att hon hade en frisk period men i hennes värld är allting relativt, hon åt förmodligen ganska bra men tränade antagligen väldigt hårt. Den här tjejen är lika gammal som mig och är en sån gullig, godhjärtad person. Vi var ganska lika när vi gick på gymnasiet, samma frisyr, samma stil på kläder och sånt, samma intressen. Men våra liv nu ser totalt olika ut. Är det egoistiskt att vara glad för sin egen skull? Jag är glad för att jag aldrig hamnade där hon är, men jag är ledsen över att hon måste leva med det här varje dag. Jag har inte hört nåt ifrån henne på väldigt länge, jag hoppas att hon mår bra idag.

Hur avslutar man ett sånt här inlägg?

Senare...

Alltså, här är man duktig och tar sig i kragen för att styra upp lite här hemma, bära ut lite tomma kartonger i förrådet, men då visar det sig att min nyckel inte passar. Jag fick mitt lås till lägenhetsdörren utbytt ett tag efter jag flyttat in, och sen dess passar ju självklart inte min nya nyckel till förrådets gamla lås. Måste ringa dem om det till veckan. Nåja, jag har iallafall fixat lite i "klädkammaren" som det kallas, men det är mera en skrubb med snedtak och en takhöjd på ca 120 cm där taket är som högst. Alltså mer som ett pyttigt förråd med ingång inifrån lägenheten. Jag börjar få lite ordning iallafall. Nu är det mest kläder kvar som ska vikas och sorteras in i garderoberna...

O-städat

Alltså, hur svårt ska det vara att få tummen ur? Hade ju som bekant tänkt städa lite men tror ni att jag har rört en pinal här hemma idag? Icke. Har sovit bort hela dagen, mer eller mindre. Myste ner mig i soffan under en filt och zappade mig genom dagen, emellan tupplurarna. Nu värmer jag lite mat i ugnen och sen får vi väl se om jag kanske kan städa i sovrummet iallafall. Behöver ju inte göra hela lägenheten idag. Om jag gör sovrummet klart då kan jag ta resten imorgon, det är egentligen inte så mycket, och om jag bara kommer mig för att få undan alla tomma flyttkartonger så kommer det kännas pyttelite.

Måste försöka minnas att vattna blommorna och ta ut soporna, och så ska jag diska förstås, innan jag åker. Och så kanske jag borde beställa en taxi till på måndag morgon, så jag inte missar flyget... Men det kan jag göra imorgon. Eller på måndag morgon.

Uppsala känns riktigt roligt, men pirrigt. Känns lite märkligt att åka till nån man knappt känner, men vad fasen, man lever bara en gång. Hoppas bara att de här drygt två veckorna inte förvrängt en massa saker. Eller kylt ner. Eller hajpat. Att det bara är som vanligt, vad det nu innebär när man inte känner varann. Har känts bra i telefon, men det är ju inte som att vi hörts mycket direkt, egentligen. På sätt och vis skönt. Mindre press. Eller är det tvärt om? Haha, ja, det vete f*n. Förvirrande, men väldigt upplyftande :)

Nu är maten klar.

Ouppmärksam

Har precis suttit och kollat igenom mina utgifter för den här månaden och då upptäckte jag en skum post i mitt kontoutdrag. Det verkar som att någon råkat komma åt en nolla för mycket på babsmaskinen när jag beställde en nougatruta och kaffe på Nodo när jag var där i början av november. Det skulle kostat 32 kronor och de har dragit 320 kronor. Ringde dem nyss och pratade med dem och de skulle kolla igenom sina kvitton och kassaavstämningar. Jag antar att eftersom jag skrivit på kvittot kanske jag inte kan begära att få tillbaka några pengar, men man kan ju pröva iallafall. De bör ju ha en diff i den dagens kassa, på åtminstone 288 kronor.

Jag tror att jag kollar summan för det jag köper ungefär hälften av alla gånger jag skriver på. Det är ju helt sjukt. Och jag tror inte att jag är ensam om det. Man skulle kunna bli lurad på hur mycket pengar som helst. I detta fall var det ju knappt 300 spänn, och jag vet inte, kan ju hända att jag får tillbaka dem, men ändå. Skönt att det var på Nodo iallafall, där jag känner personalen.

Mental note till mig själv: Börja kolla vad jag skriver på innan jag skriver!

Fredagsmys - all alone

Det blev en fin dag idag med. Gjorde undan lite mailande och sånt på förmiddagen, sen ringde min gamla chef och frågade om vi skulle luncha så jag gick en liten promenad längs med älven i vintersolen (svinkallt trots solens försök att värma mina rosiga kinder), och mötte honom efter ens stund, då han gick från andra hållet. Vi strosade runt ett tag för att hitta nåt vi ville äta, och vi ville nog gärna ha sushi båda två, men det nyöppnade Sushibar var fullsatt och det andra hade inte öppnat ännu. Så vi bestämde oss för kinamat, men på vägen till Eastern Palace råkade vi få syn på Döner, och Johanna berättade för mig i tisdags att de har den godaste falafeln hon ätit. Så det blev falafel på Döner istället. Dom var verkligen skitgoda! Sen skiljdes vi åt och jag körde upp till kontoret och hämtade lite grejer, sen åkte jag till butiken och lämnade pengar till en av tjejerna där och mailade lite. Passade på att handla lite mat till mig också när jag ändå var där ute. Efter det åkte jag hem, och sen dess har jag suttit vid den här mackapären och mailat jobbrelaterade saker och ringt några samtal.

Nu har jag precis slagit på ugnen. Köpte sån där "färdig att värma upp"-Rotsaksgratäng, riven Västerbottensost att strössla över den i ugnen (mums!) och så ska jag steka nån slags vegetarisk biff till det. Kommer bli mumma. Skulle vara jättegott med ett glas rött till det, och jag har ju faktiskt en flaska, men jag vill bara ha ett glas och då hinner den ju bli dålig. Dessutom har jag lite svårt för att dricka ensam. Känns lite desperat på nåt vis, lite alkisvarning. Observera att jag bara tycker så när jag själv funderar på att ta ett glas, jag tycker det är helt okej om andra dricker ett glas när de är ensamma. Jag vet inte, antar att det har med arv och miljö att göra. Har sett för mycket folk sitta och dricka själva och det har inte varit roligt, och jag vill inte bli så själv. Sen undrar man ju hur de hamnade där. Var det möjligen så att de började dricka ett glas vin i sin ensamhet och att det kanske blev en vana? Nåja, jag tror jag sparar mitt vin tills jag har nån att dela det med. Det är hur som helst trevligare.

Hade egentligen tänkt hänga lite med Des ikväll, men hon blev tvungen att plugga så jag verkar bli själv. Det är väl egentligen helt okej, men jag var liksom inställd på lite sällskap. Jag ska försöka städa lite här i helgen. Hár inte pysslat så mycket här hemma som jag hade tänkt så jag måste verkligen ta ett krafttag innan jag åker på måndag. Inte så kul att komma hem om det är stökigt, och det lär ju inte vara nån annan som städar medan jag är ute på vift. Mindre än en vecka till Uppsala. Jag som sa att jag aldrig mera skulle sätta min fot i den staden... Det går inte alltid som man tänkt. Sweet life.

Gäsp...

Godmorgon, solstrålar!

Gäsp. Tevattnet blev just klart, frulle på G.

Jag har mailat ett par jobbgrejer, ska sätta mig och författa ett fredagsmail till butikerna, sen ska jag hoppa i nåt slags stass, tänkte göra mig till lite, det är ju ändå fredag, så jag har redan gjort en håruppsättning som består av en inbakad fläta som jag vikit in i nacken så det blev som en enklare variant av en svinrygg, och så ett rött hårband, jo, och så ska jag ta bilen ut till butiken och lämna lite pengar och sen ska lilla bilen få bada. Kan behövas efter de senaste två veckornas resande. Dessutom ska den ju stå i ett par veckor så då tycker jag den kan få vara fin, istället för ful. Tänk om den skulle bli mobbad av de andra bilarna på parkeringen bara för att jag försummat den? Näe, så kan man ju inte göra.

Ha de - ha de!

Den BLEV bra...

Torsdagen alltså.

Alltid lika trevligt att komma till Umeåbutiken. Det är ju liksom min hemmabutik, så jag kikar ju förbi där lite oftare än på andra butiker.

Regionschefen (min närmsta chef) och de två driftscoacherna kikade förbi strax före klockan 10 och jag satt och pratade med chefen lite om hur framtiden ska se ut, rent organisatoriskt och så. Riktigt skönt att få träffa henne och prata med henne, så man vet hur landet ligger. Jag tror det här kommer bli mycket bra. Hon pratade också om att Jenny S (som har samma tjänst som jag fast för Stockholmsbutikerna) och jag skulle kunna åka till varandras butiker och kanske jobba lite ihop och tipsa varandra om hur man kan tänka lite nytt. Lätt att bli hemmablind i sina egna butiker. Sen kommer hon också att fungera lite som en mentor för mig, så det känns ju bra, för hon är jätterutinerad.

Sen roddade jag och Eva lite inne på Ecco och det blev bra. Inga jätteförändringar, men ändå lite nytt så att kunderna ser att det iallafall flyttats om lite. Vi var klara klockan 16 och sen åkte jag hem. Nice.


I övrigt känns det ganska bra att vara jag. Min telefon piper till ibland, nu senast för att kolla om jag var upp för beachvolley nästa fredag, men då är jag ju i Uppsala så det går ju inte. Ibland får jag meddelanden som får mig att sitta och småle för mig själv. Fick ett sånt idag. Alltid kul. Gissar att det kanske inte är så spektakulärt för de flesta människor, men min telefon är i allmänhet väldigt tyst. Det är typ bara min mamma som messar mig, och så Desse på söndagar. Men jag får väl skylla mig själv. Det har antagligen att göra med att jag inte hör av mig så ofta själv. Men jag har aldrig förstått det där med att höra av sig i tid och otid. Vill jag nåt så hör jag av mig.

Så till alla er som tänker "Den där Jenny är ju inte så kul, hon hör ju aldrig av sig, så näe, vi umgås inte så ofta längre, vi är nog inte så goda vänner trots allt..."

- Ni har fel. Jag bara är sån. Jag tycker om er jättemycket iallafall, och antagligen kommer jag ringa nån gång när ni minst anar det. Antagligen för att jag står utanför er dörr och undrar om ni vill hänga med ut på kaffe eller nåt. Kram!

Skön torsdag?

Idag är det en vecka tills jag anländer till Uppsala. Har bokat upp Calle för en långlunch tills min värd behagar komma hem. Det ska bli skoj, jag gillar Calle.

Idag känns som en bra dag. Sovit gott, saker att se fram emot, sista bilresan (som bara är några kilometer) på ca 1½ vecka, kanske ännu mer. Bilen kommer mest att stå hemma de närmsta veckorna fram till veckan före jul. Men vi får väl se ikväll hur det gick med dagen. Ibland luras de ju, dagarna. Det enda som egentligen inte är bra är att jag har lite, lite ont i huvudet, plus att jag inte vet vad jag ska ta på mig för kläder. Träffade inte chefen igår, de kom till Umeå så sent, så nu ska jag träffa henne idag istället, och då vill man ju se presentabel ut. Men jag tror näsringen får vara kvar. Det är ju jag.

Nu dags för lättare renovering av ansikte och hår, och så byte av fasad, alltså kläder. Ses!

Mjau!

Helt slut - och så roliga saker

Hade väldigt svårt att somna igår. Tror klockan var närmare tolv, kanske halv ett. Sen vaknade jag 3.30 i morse och kunde inte somna om. Blä. Så jag låg i sängen till klockan var strax före 6 och då steg jag upp, duschade, åt frukost med mamma och sen körde jag ner till Skellefteå, där vi skulle börja jobba klockan 8. Det gick ganska bra tills klockan blev ungefär 13.30, då jag blev så sjukt trött. Jag kände att om det skulle finnas en chans att jag skulle ta mig hem utan att somna vid ratten så var det dags att åka. Jag körde ungefär halva vägen, 7 mil, och då kändes det som att det inte var långt borta att jag skulle nicka till vid ratten, så jag svängde in på en rastplats vid Morsjön (?), låste dörrarna, bredde om mig med en extra tröja och fällde bak sätet ett tag. Somnade inom 10 minuter och sov i en halvtimme ungefär. Sen körde jag vidare och var hemma ganska precis klockan 16.00. Inte roligt att köra när man är så trött. Läskigt, men bättre att ta en powernap och frysa lite än att linda bilen runt en tall, eller ännu värre - fronta en långtradare...

Igår träffade jag lite folk på Nodo. Kimpa, Johanna och Fredde dök upp runt åtta. Och en stund senare joinade Henke oss också. Mycket trevligt. Vi kom fram till att 80% av folket i Piteå hade ätit palt igår, så vi utsåg den 18e november till inofficiell paltdag (resultatet grundar sig på en undersökning där alla utom en av de 5 närvarande personerna, oberoende av varandra, hade ätit palt till middag). 80% av de närvarande slöt sig också till att det allmänt är pärlsocker och inte kokos som ska täcka en chokladboll. Vi kom även fram till att det är i Umeå "DET HÄNDER" oavsett om det är falafel, glassdesserter, punchrullar eller tjusiga lägenheter (min alltså), så jag har med andra ord bosatt mig i precis rätt stad. Innan jag åkte hem till mamsen svängde jag förbi Kalles och surrade lite med Sara. Vi ses väldigt sällan numer, men det är väl så det är. Vissa personer hänger man med vissa perioder. Tycker inte om dem mindre bara för att vi inte umgås lika mycket längre.

Fick ett telefonsamtal, och jag bekräftade att Uppsala blir av, eftersom jag fått mina biljetter ombokade. Sen fick jag ytterligare en "varning" om vad som väntar när jag kommer ner. Hahaha... Det här börjar likna en amerikansk romantisk komedi, sådär lagomt pinsamt... :) Nåja. Kul ska det bli iallafall, oavsett vad som händer. Sköna människor, gissningsvis med sköna vänner, bådar för skönt häng. Det känns bra.

Ett litet inlägg

Idag har jag varit i Ö-vik i butiken där. Vi byggde kampanj och det såg riktigt bra ut. Det var bara lite småpyssel kvar när jag åkte vid 16 och det fixar de så bra själva. Imorgon är det Skellefteås tur, ska vara där i två dagar, hade jag tänkt. Ska nog sova hos mamsen imorgonkväll så behöver jag bara köra 8 mil istället för 14 när jag ska hem på kvällen. Sen blir det samma 8+14 tillbaka på onsdagen. Torsdag ska jag vara här i stan. Skönt!

Jag är på lite...dåligt....humör, tror jag. Jag vet inte, men jag känner mig inte helt nöjd iallafall. Det går väl över.

Kaffedarr

Har precis kommit hem efter en heldag på café med Desse och Jessica. Träffades vid 14.00 och gick därifrån vid 18.30. Har gjort veckans Bit för bit (15 poäng, men hade jag bara sjugit rätt i mitt huvud hade jag haft 20 istället, j*vla körsbär), fikat, surrat, skrattat och bara umgåtts hela eftermiddagen. Nu är jag helt darrig av allt kaffe men vilken härlig söndag!

Hade tänkt försöka spara lite pengar nu så här i andra halvan av månaden, men det verkar som att det går åt skogen. Jag och Lisa gick ut en sväng igår, dessutom åt vi pizza före, och idag åt jag middag på caféet istället för hemma. Har dock soppa kvar som jag ska äta i veckan, spara in lite iallafall. Det kostar ganska mycket när man är borta jämt. Inte som att jag kan ha med mig matlåda direkt. Blir många mål mat ute...onyttigt som bara den. Kan inte alls kontrollera vad jag stoppar i mig. Sushi är väl okej ur den aspekten. Nåja. Ska väl lyckas hitta rutiner för det också så småningom.

Imorgon ska jag ringa och kolla om jag kan boka om biljetterna jag surrat om. Hoppas hoppas hoppas. Sen styr jag mot Ö-vik. Bygga kampanj. Kul!

Den här veckan blir skön, eftersom jag kommer att sova i min egen säng nästan varje natt, utom en kväll då jag ska sova i Piteå. Det här med flera nätter i rad i min egen säng är jag inte bortskämd med annars.

Tävlingen är avgjord

Tadadadtatataaaaa! (en fanfar alltså) Nu är det dags att presentera vinnaren i tävlingen "Vad vet du om mig egentligen?" Och vinnaren är.....

Hanna och fredde!!

Jag har grubblat lite på vad som skulle vara ett bra pris för den som vann min lilla tävling, och jag har faktiskt inte kommit på nåt bra. Funderade på att göra en shysst tavla av en bild på den av er som vann, men nu verkar det som att det blev oavgjort mellan Hanna och fredde, som båda skrapade ihop 70 poäng. Jag bestämde mig därför för att helt enkelt låta äran vara priset. Plus att tröstpriset till er som inte vann blir att jag fortsätter ha kvar er som vänner iallafall. Otroligt givmilt av mig eller hur? Här kommer reslutatlistan:

1. Hanna 70p
2. fredde 70p
3. Hemlig beundrare 60p
4. Stefan 50p
5. peter 40p
6. hdmx 30p

Tvättstugelördag och fix

Det snöar ute. Det vore väl fint om det fick ligga kvar nu, men jag gissar att det försvinner inom några dagar. Men just nu är det lite vitt på marken. Jättemysigt! Hade tänkt ta en promenad och ta lite bilder, men det är så grått ute, och så blåser det. Har ingen lust att gå ut längre. Ikväll ska jag nog hänga med Jessica, och kanske med Lisa. Vet inte om vi ska gå ut nånstans eller om vi bara blir hemmavid. Det ger sig nog. Känns lite jobbigt att gå ut, även om jag vet att det skulle vara jätteroligt med de här tjejerna. Jag dricker inte så ofta längre. Jag har liksom inte tid. Eller ork. När jag bara är hemma tre dagar per vecka så vill jag inte spendera en av dem med att vara miserabel och bakis.

När är första advent egentligen? 30 november? Då är jag mest troligt inte ens hemma. Med andra ord är det helt okej om jag sätter upp min julstjärna redan nästa söndag. Den kommer ju ändå inte vara tänd när jag inte är hemma. Min elräkning borde bli ganska låg, eftersom jag bara är här hälften av min tid. I december kommer jag knappt att vara hemma alls. Först Varberg-vecka, sen Stockholmsvecka, sen butiksvecka och sen åker jag upp till Piteå för att fira jul och nyår.

Nu ska jag strax gå ner till tvättstugan igen. Om ingen tagit tiden som är efter mig ska jag nog ta den också, och slänga in lite påslakan och sånt. Skönt att få tvätta upp allt och inte ha nånting liggandes kvar i tvättkorgen. Ska försöka styra upp mitt hem nu när jag blir hemma några dagar. Nästa vecka kommer jag som sagt att sova här hemma ganska mycket. Igår packade jag upp 2 flyttkartonger till köket och monterade ihop min TV-bänk. Det blev jättefint med den vita bänken till min vita TV. Som Des sa igår, TV'n är liksom inte en TV utan mera som en riktigt snygg möbel. Så nu när kartongen med TV-bänken inte blockerar min bokhylla kan jag kanske få upp mina böcker ur kartongerna som är kvar. Ska sätta upp lite gardiner också, en hissgardin och så ett par trådgardiner, båda i sovrummet. Hoppas det blir fint. Fast jag vet inte om hissgardinen är för smal för fönstret. Måste kolla. Ska ta med den upp ur bilen när jag går ner till tvättstugan. Som det förresten är dags för nu.

Ciao!

To blogg or not to blogg

Jag får ibland frågan "vad bloggar du om?" och då blir jag alltid lite ställd. Måste man blogga om nåt särskilt? För mig är min blogg lite mera som en dagbok. Jag skriver inte för att jag hoppas att någon ska läsa, jag skriver för att jag tycker det är roligt att skriva och för att jag behöver sortera mina tankar lite. Jag skulle aldrig kunna välja ett ämne att blogga om, för jag är inte tillräckligt intresserad av en enda sak. Jag skulle tröttna efter tre inlägg. Så ämnet kanske skulle kunna sammanfattas som "jag". Kanske egocentriskt, men tycker nån det så fuck'em. Tyck det då.

När jag börjad blogga för drygt tre år sedan, skrev jag i princip uteslutande på engelska och gjorde så hela det första året. Det var dels för att jag ville pröva om jag kunde, och sen blev det också ett sätt att underhålla min engelska, att träna upp mitt ordförråd och min förmåga att omsätta tanke i ord på ett annat språk än mitt modersmål. Det var kul. Sen började jag lägga in svenska inlägg också. Nu skulle det kännas lite konstigt, lite pretantiöst, att skriva på engelska. Mest för att jag vet att jag känner många av mina läsare, även om jag inte vet exakt vilka de är eller hur ofta de läser. Förut när jag skrev på engelska låg min blogg på MySpace och jag hade inte så jättemånga IRL-vänner som hängde på den sidan. MySpace bloggfunktion suger, förresten. Så vad ni än gör, börja inte blogga där. Den raderar ungefär var 10e inlägg du försöker publicera, eller rättare sagt, det blir nåt fel i överföringen, så du tvingas gå tillbaka ett steg i browsern och då är allt du skrivit borta. Värdelöst..! Jag blir irriterad bara jag tänker på det.

Hur som helst så bloggar jag enbart för min egen skull, och vill folk läsa så fine, gör det. Det gör inte mig nåt. Tycker det är intressant när folk berättar att de läser min blogg. De flesta säger det lite ursäktande, som om de skäms litegrann. Vad beror det på egentligen? Jag menar jag vet ju att den ligger ute för alla som vill läsa, om ni känner att ni tjuvläser så går det ju att undvika genom att helt enkelt lämna en liten kommentar nånstans. Om ni vill lätta ert samvete lite... :) Jag tror att jag kanske fått 20-30 kommentarer till den här bloggen sen jag flyttade den hit i juni i år, och av de kommentarerna är det kanske 5 personer som står för 2 tredjedelar av alla kommentarer. Om man jämför det med de 2500-nånting träffarna bloggen fått sen jag la in en räknare i slutet av juli så kan man sluta sig till att jag har några som säkert är regelbundna läsare, men att inte så många ger sig till känna. Jag har blockerat anonyma inlägg för sånt gör mig bara irriterad. Våga stå för din nyfikenhet! Jag tänker inte uppmana någon att skriva till mig, det är inte det som är poängen, men om ni skulle vilja lämna en kommentar så är det mycket uppskattat.

Oh well. Det var väl det. Och jo förresten, i min tävling som jag utlyste härom dagen, mitt lilla Quiz, om ni inte skriver vem ni är så lär ni gå miste om eventuella vinster. Basåattnivet.

Telefoner och jag

Igår bjöd jag över Des på lite middag och häng hos mig. Jag gjorde en lite misslyckad soppa, potatisen kokade sönder lite så potatisbitarna var väldigt finfördelade, men den smakade gott iallafall. Sen kollade vi på TV och surrade hela kvällen. Trevligt med lite sällskap.

Jag tänkte nåt smart igår när jag körde bil, och jag tänkte att jag skulle skriva om det här, men nu kommer jag inte ihåg vad det var. Alltså, på riktigt, jag borde fasen ha ett litet fickminne för att komma ihåg allt bra som jag skulle kunna skriva om. Jag har ganska mycket tid att fundera på saker när jag ligger på vägarna mellan butikerna. Många intressanta funderingar som bara försvinner ut i tomma intet.

Jag är ingen telefonmänniska, vilket många av mina vänner tvingats inse. Jag ringer inte så ofta, och när jag ringer är det för att jag har nåt specifikt jag vill säga eller fråga. Jag är inte en sån där som ringer 40 gånger om dagen bara för att fråga vad nån gör. Detta innebär att när jag ska ringa till nån som jag aldrig ringt till förut så kan jag känna mig lite blyg och besvärad. Nu är det inte så farligt, jag brukar ta mig i kragen och helt enkelt bara ringa utan att fundera så mycket, men när jag var yngre var det skitjobbigt. Kunde sitta och gruva mig i timmar för att ringa en kille, en ny kompis eller till och med nån myndighet. Vilket handikapp. Jag kan fortfarande få en släng av det där när jag ska ringa myndigheter och sånt, och det yttrar sig i att jag vill sitta ostört, ensam, medan jag ringer, men det känns som en okej telefonrädsla.

Anledningen till att jag tar upp det här är att jag igår skulle ringa ett samtal som jag verkligen inte ville skulle bli ansträngt. Men jag hade oroat mig i onödan visade det sig. Det kändes bara fint. Supernice. Lite dålig täckning bara... Nu har jag bara ett annat samtal jag måste ringa, och det måste jag göra på måndag, för att kolla om jag kan boka om två flygbiljetter. Om det funkar som jag vill så åker jag till Uppsala om mindre än två veckor. Jag tycker att man borde hitta nåt bättre sätt att beskriva när man är både lite rädd och samtidigt ser fram emot nånting än uttrycket "skräckblandad förtjusning". För det låter lite extremt i det här fallet. Men kontentan är att jag tycker att det känns lite läskigt och spännande, men det ska bli så grymt roligt att åka ner. Jag är så nyfiken på en massa saker och kanske får jag stilla den nyfikenheten lite iallafall.

Snart tvättstugan. Kanske skulle ta en promenad idag? Om det inte är för halt. Det regnade igår och sen frös det på. Livsfarligt. Senare kanske, men först frukost. Jag gillar mitt liv.

Woho wohoho!

Blä

Jag glömde att jag hade tvättstugan inbokad idag. Dessutom ösregnar det. Promenaderna får vänta.

Mjau.

Lite senare, typ 12.09:

Blä igen.

Nu vet jag varför jag glömt att jag hade tvättstugan inbokad idag. För att det var imorgon. Så nu har jag burit ner och upp min tvätt igen. Men då kan jag ju återgå till mina ursprungsplaner, förutom promenaderna då, eftersom det fortfarande ösregnar.

Benny och Jimi sitter i bilen på väg ner till Stockholm, de ska kolla på Floggin Molly imorgon. Ska möta upp dem för en lunch lite senare, när de passerar Umeå. Fram till dess ska jag ta och åka ut till Strömpilen och lämna den där nyckeln.

Mjau mjau!

Casual Friday

Jahapp... Fredag då. Hemma i Umeå igen. Riktigt, riktigt skönt att vara här. Visst, jag trivs verkligen med att resa omkring så mycket som jag gör i mitt jobb, men det är fortfarande skönt att vara hemma.

Fick en förfrågan om jag skulle närvara vid en fest här framöver. Vore ju skitkul, verkligen. Fast då kommer det bli en sån där lång bortavaro igen. Har Östersund och Falun under veckan, sen eventuellt till Uppsala för nämnda tillställning, för att sedan på måndagen ta flyget till Göteborg och sen vidare till Varberg. Blir borta i 1½ vecka... Jag får se. Måste kolla upp om det går att lösa med biljetterna. Känns ju onödigt att åka från Falun via Arlanda upp till Umeå, för att sen åka ner till Uppsala igen. Och sen från Uppsala till Umeå för att flyga till Göteborg, via Bromma...

Har mailat ut veckans fredagsmail till mina butiker, samt skrivit ut en masssa redovisningsunderlag till mitt företagskort. Nu ska jag göra mig i ordning (sitter fortfarande i pyjamas, därav rubriken) och promenera ner på stan en sväng. Ska fixa fler plastfickor till min jobbalmanacka/anteckningsbok, posta redovisningsgrejen till ekonomiavdelningen och sen ska jag gå förbi på H&M och byta lite grejer. Kanske skulle ha åkt ut till Strömpilen och lämnat nyckeln till regionskontoret till Cicci också, så är det gjort. Min regionschef kommer upp i nästa vecka och behöver tillgång till kontoret, och jag vet inte om jag är här då. Kanske jag skulle promenera ut till Strömpilen? Jag rör alldeles för lite på mig, så det vore nog en bra promenad. Om det inte är för kallt. Bara 3 plusgrader. Det borde jag väl fixa?

Litet tidsfördriv för er som ids

Lånar den här idén av min kompis Stefan som bloggar på Metrobloggen. Har snickrat ihop en liten tipsrunda. Jag kommer utannonsera en vinnare på söndagkväll. Jag vet inte vad ni vinner, men jag ska se vad jag kan ordna. Lycka till!

Vad vet du om mig egentligen?

Rädslor och förhoppningar

Äntligen hemma igen. Det känns som om det var flera veckor sen jag var här. Jag trivs verkligen i min lägenhet. Den är så mysig..!

Var hemma strax före kl 19, och hade då åkt förbi och tvättat bilen innan jag åkte hem. For från Sundsvall kanske 15.10. Stannade till på Statoil i Ö-vik, utan att träffa nån arg och bitter gubbe, fast jag kom att tänka på en sak när jag var där. Vi människor är ju vanedjur, så vi återvänder gärna till platser vi varit på tidigare. Så om jag verkligen vill undvika att träffa den korkskallen igen så kanske jag ska köpa mitt kaffe nån annanstans...

Väl innanför dörren tog jag ett kliv över post och reklam, och dumpade väskorna i hallen. Sen öppnade jag posten, och där var den. Den utlovade snigelpostleveransen! 18 klockrena låtar. Jag är mycket nöjd. Hela den här grejen är väldigt rolig och hmm...ja den förgyller vardagen för tillfället. Intressanta människor växer inte på träd. Inte ointressanta människor heller, men ni fattar. Det fanns liksom ingen tid att lära känna varann senast. Hade gärna haft ett par timmar utan att behöva oroa sig för att såra nån annan, men det fanns inte. Det blev problem iallafall, fastän jag försökte att inte trampa på nåns tår. Nu finns det ett tillfälle då jag kanske skulle kunna få lite tid att se vem han är egentligen, men samtidigt som jag bara skulle vilja ringa upp och säga "Självklart, I'll be there" så blir jag lite skraj. Rädd för en massa saker. För att tro att det är mer än det är, för att hasta fram, för att gå händelser i förväg, för att ta för mycket för givet, för att bli bränd, för att jag är gammal (typ), för att jag är van vid att vara själv - utan nån som rör om det i huvet för mig. Mest av allt är jag rädd för att allt ska gå bra. Vad fan gör man då?

Så nu skiter jag i det, och tar dagen som den kommer (försöker). Ingen idé att oroa sig i onödan. Hur som helst så är jag en vinnare. Vänner kan man aldrig få för många av. Fast jag måste ju lämna ett svar och jag är ganska säker redan nu på vad det blir. Måste bara kolla så att jag kan lösa det rent praktiskt först.

Jag liknar ofta mitt liv vid ett sorts nöjesfält med olika åkattraktioner som symboler för olika händelser och skeenden. Jag tycker mig precis höra ett välbekant knackande - det verkar som om bergochdalbanan arbetar sig uppför den första backen. Får väl se om jag når krönet eller inte. Då kan det bli åka av..!

Drömde lite

Somnade och drömde...riktigt bra. Vuxendrömmar. Nice. Synd att det händer så sällan bara. Jag drömmer generellt väldigt sällan nånting jag minns när jag vaknat. Oftast minns jag bara mardrömmar. Nu minns jag inte så noga vem den andre var i den här drömmen, utan det var mer själva liggandet, som var förstklassigt... Viket iofs inte är så dumt för då kan man ju klippa in vilket ansikte som helst...

Sen kan man skriva som Aftonbladet gjorde på den här bilden av Fredrik Reinfeldt och Göran Persson - "Bilden är ett montage". You don't say?

Tjena tröttmössan!

Idag igen. Jättetrött.

Mail är kul, dagen blir liksom roligare. Är lite orolig att jag ska vänja mig vid det bara. Trist när det slutar ramla in mail. Nåja. Den dagen - den sorgen. Just nu gläder jag mig.

Det har gått bra att jobba idag, även om jag knappt rört en sko. Större delen av dagen har gått åt till att planera inför nästa vecka, och att rita en skiss över butiken samt vart alla produkter och grejer ska flyttas och monteras upp. Imorgon ska vi börja rodda lite på barnavdelningen, så att hon inte behöver fixa allt nästa vecka. Vi ska ses kl 8 imorgon igen, så det blir till att stiga upp tidigt och checka ut innan jag åker, för vid tre när vi jobbat klart ska jag börja leta mig hemåt. Skönt att få komma hem igen. Känns som om det var flera veckor sen jag var hemma sist, och det är det ju nästan också. Nu i söndags var jag ju i princip bara hem och hämtade lite grejer. Tror jag var hemma i ca 12 timmar, varav jag sov 7, så det är ju nästan 1½ vecka sen jag var hemma sist.

Nu ska jag lägga mig och vila. Tänk om man hade haft sällskap..? Tänk er en varm person bredvid som håller om er när ni ska vila middag. Så himla mysigt...

Heroes in tha house

Jag har fastnat i vinkelvolten. Lika bra att försöka bryta dåliga mönster på en gång, innan de rotar sig. Jobb är bra. Jag har mycket jobb. Det håller tankarna på annat håll. Fast tankar är lite luriga, de far lite vart de vill. De far fel. Crap.

Har iallafall inlett min 3e säsong på Heroes nu. Har kollat tre avsnitt. Är böjd att hålla med en person jag pratade med som sa att han nog tyckte att de skulle försöka avsluta serien snart. Det känns som att temat börjar bli lite urlakat. Sluta på topp är en klyscha som alldeles för sällan används i praktiken. Jag tycker serien är bra än så länge, men det börjar närma sig en kritisk punkt. Jag har iofs bara sett de här tre avsnitten på denna säsong, så vi får väl se framåt jul vad jag tycker då.

Nu är klockan drygt 23 och det är dags för mig att knyta mig. Ska upp vid 6 imorgon, ska vara ute i Birsta klockan 8. Gonatt gonatt!

Viva la vida

Visst är väl ändå livet spännande ibland? Kanske haussar jag det för mycket, men vad fan, ibland måste man få vara optimist! Det har inte hänt nåt särskilt idag egentligen. Jobbat med Ecco i en Eccoshop för första gången idag, och det gick bra! De var jättepositiva och vi gjorde en del ganska stora förändringar, och allt slutade med att jag var nöjd och de var nöjda. Hur kul som helst! Dessutom var vi klara relativt tidigt, jag gick hem strax före fyra, och hann gå och kolla efter lite strumpor och sånt till butikerna (hittade dock inga). På lunchen svepte jag in på Carlings och surrade lite med J. Vackra J. Jag gillar J. På avstånd. Han är högst upptagen och vi kan väl säga så här, vi hade väldigt kul ihop, en period för länge sen. Men det var som sagt länge sen. Mycket vatten under broarna - yadayadayada... Han är dock väldigt fin att titta på. Mumma.

Trafiken flöt på bra in till Sundsvall och internet krånglade ingenting. När jag sedan vittjade min mailbox låg där ett välkommet mail och väntade, ett mail med löften om mer, även om det inte lovade guld och gröna skogar. Det lovade tillräckligt för att få mig på ännu godare humör helt enkelt. Dessutom var det lite hemlighetsfullt och jag blev nyfiken. Jag vill veta nu..!

Nu sitter jag här, nyduschad, med håret inlindat i en handduk, och jag ska strax knata ner i restaurangen för att inmundiga kvällsbuffén jag nämnde i ett tidigare inlägg (med den skillanden att ikväll är det inte chili con carne utan sej istället). Livet är väl rätt bra, eller hur?

Att jag desutom lyckades pricka in Glasvegas låt Geraldine (här en aukustisk version) både på vägen till och från jobbet är ju dagens bonus!

Tjäleika å töcke

Ett tredje inlägg idag då.

Satt och funderade lite under min ensamma middag på hur man funkar egentligen. Jag trivs ju som bekant med att vara singel, och jag har ingen aning om hur det skulle funka rent praktiskt om jag försökte ha ett förhållande. Men ändå är man liksom förprogrammerad till att vilja vara en del av ett par, verkar det som. Ni vet, så fort man träffar en intressant person så börjar man fråga saker och man vill veta en massa och man jämför vartenda svar man får med sina egna åsikter i ämnet. Man kollar likheter och olikheter, man mäter folk med ögonen, man liksom tar de svar man får och sen så gör man det likt sina egna åsikter, typ när personen svarar att favoritfärgen är blå och ens egen favoritfärg råkar vara gul så tänker man att "jamen gult och blått blir ju grönt, och huset som jag bodde i när jag var liten var ju rött, och rött är komplementfärg till just grönt....Vilket sammanträffande!"

Vad jag menar är att vi VILL se likheter, vi vill ha saker gemensamt, vi vill skratta åt samma saker, vi tittar intresserat på den andre, vissa leker med sitt hår (andra har inget hår) och vi försöker röra vid varandra av en slump (fast helt planerat), samt att vi ler en hel massa. Vad man gör sig till...bara för att man vill ta reda på om man skulle kunna funka, eller om det är lönlöst att ens ta nästa steg. Jaa.

I veit då reint et.

Gubbj*vel

Stannade till på Statoil i Ö-vik för att rengöra min bakruta och köpa lite kaffe runt 9.40 idag. Ställde bilen vid Servicestationen och rengjorde rutan med fönsterskrapgrejen. Sen gick jag in och köpte en kopp kaffe som jag tog med ut till bilen. Det tog kanske 3-4 minuter, på sin höjd. När jag kom ut stod en karl vid sin bil och fyllde luft i ena däcket och här kommer konversationen som följde:

- Hoppsan, förlåt, står jag i vägen, ska jag akta mig? sa jag.
- Nej, jag bryr mig inte men det är ju inte så smart att parkera där. Man ser ju rätt snabbt vad du har för kapacitet...
- Jag vet att det inte är världens bästa ställe...
- Näe men man ser ju att du inte är så intelligent...
- Men det där var väl jävligt onödigt, vad har du för anledning att vara otrevlig? Jag bad ju faktiskt dig om ursäkt och erbjöd mig flytta bilen...
- Jag bryr mig inte, men du verkar jävligt korkad...
- Om inte du har nåt vettigare att säga till mig tycker jag att du ska hålla käften, slängde jag till sist ur mig och hoppade in i min bil och körde därifrån.

Jag svängde ut till rödljuset, väntade på grönt och svängde sen vänster in på E4an. Tror ni inte att gubbjäveln hakar på och ligger i röven på mig och gestikulerar. och blinkar med lyset? Jag ignorerade honom, tills han svängde av och det var väl förhoppningsvis det sista jag såg av den idioten, nånsin.

På riktigt, sååå jävla korkat var det väl inte parkerat att jag förtjänade det där?

Hungrig hacker

Jag har haft problem med min jobbdator när jag ska logga in på hotellets nätverk. Men nu kan jag! Jag löste problemet alldeles själv. Fråga mig inte vad jag gjorde, men det var nåt med DNS och Proxy och Wlan-inställningar och IP-adresser... Funkar gör det iallafall så jag är nöjd. Då behöver jag itne hålla på och släpa med mig mitt mobila bredband längre. Vilket jag inte heller gjorde idag, vilket egentligen var själva anledningen till att jag så småningom lyckades få igång den här grejen. Jag glömde alltså min dongel hemma.

Sitter på mitt hotellrum i Sundsvall och håller på att hungra ihjäl. Det här är ett bra hotell för de bjuder sina gäster på kvällsbuffé, med en varmrätt och lite plockmat. Maten serveras från klockan 18 så då ska jag gå ner och svulla. Näe, det ska jag faktiskt inte, men äta lite ska jag. Är dock lite besviken på varmrätten ikväll. De serverar chili con carne, och det råkar vara ungefär det enda jag absolut inte äter. Suck. Många mackor blir det. Kanske har de sill och potatis? Ibland har de det.

Idag hände det en sak som faktiskt förtjänar ett helt eget inlägg så då får det det. Hejhej!

Tröttmössan Arne

Att köra bil i dimma är inte kul. Att kör bil i dimma i mörker är inte heller kul. Att köra bil i dimma och mörker när det regnar är inte roligt alls. Det var med andra ord inte särskilt kul att köra hem idag. Jag var trött redan innan jag åkte, så det var halvtungt innan jag äntligen var hemma här. Men nu sitter jag i min soffa i mysbyxor och duntofflor. Skönt. Det kommer bli en tidig kväll ikväll. Ska upp tidigt imorgon. Sundsvallsvecka.

Fars Dag

Söndag igen. Tiden bara går. Skulle egentligen pkt hem igår, men det gjorde jag inte. Jag ska åka idag istället. Men först ska jag packa ihop mina grejer, gå till mamma och hämta bilen och sen åka upp till pappa en sväng. Det är fars dag idag, och så fyller han ju år på onsdag. 65 bast. Lilla pappa.

Överlag har jag haft en riktigt bra helg. Det har varit ett par grejer som dragit ner mig litegrann, men i det stora hela har jag haft jättekul. Roligt att hänga lite mer med Henrik, och sen att träffa nya människor är alltid upplyftande. Thomas var en intressant person. Igår gick vi ju som sagt på TG och sen gick vi till Daniel Magnusson, Lollans brorsa, och satt där och lyssnade på musik och surrade i flera timmar. Grabbarna drack öl och jag drack vatten. Jag ska få snigelpost, kanske. Med musik. Spännande! I vanliga fall får jag bara räkningar och skit. Det blev typ bestämt att jag ska hänga med Henke och hans vänner till Arvikafestivalen till sommaren. Det vore riktigt roligt om det faktiskt blev så. Har velat åka till Arvika i 2-3 år men det har aldrig blivit av. Men kanske, kanske.

Nu är det dags att få nåt gjort så jag slipper köra i mörker hem till Umeå sen i eftermiddag. Mjau!

Gilla läget

Läste i en kompis blogg om hur man säger att man inte ångrar nåt. Han menade att det alltid finns saker man kanske skulle gjort annorlunda om tillfälle gavs. Han listade på rak arm fem saker så nu tänkte jag försöka mig på att göra detsamma.

1. Jag skulle inte ha sagt till Liss att det kanske var bäst att vi fortsatte på var sitt håll. Bara för att se vad som kunde ha blivit istället. Kanske hade skitit sig likafullt, men då hade jag iallafall inte behövt undra idag.

2. Jag skulle ha tagit med mig en varmare jacka den här veckan, jag hatar verkligen att frysa.

3. Jag skulle inte festat på Tequila den där gången i vår lägenhet på Prästgårdsgatan 38A. Jag spydde som en liten gris och jag tog mig inte ens utanför dörren. De bäddade ner mig i sängen istället. Undrar om de hade kul ute?

4. Jag skulle inte haft på mig lackbrallor den där gången 1996 när det var 22 minusgrader och jag promenerade hem i en halvtimme efter att ha varit på Pentryt och dansat med svettig en hel kväll. Jag hade is på benen när jag kom hem.

5. Jag skulle ha behållit mitt långa hår istället för att ha klippt mig kort-kort-kort den där gången 1997, eller när det var.


Jag lyckades skrapa ihop några saker jag ångrar, eller åtminstone skulle ändra på ifall jag kunde. Men det blev ju inte så illa så här heller. Jag får helt enkelt stå mina kast. Gilla läget.

Jag gillar läget.

all about the "why?"

Jag lovade att jag skulle blogga om nånting idag... Men som vanligt så glömmer jag allt. Jag har kanske 1000 idéer varje dag, saker som jag tänker "det där ska jag blogga om ikväll" om, men som jag sedan aldrig minns. Tänk om jag kom ihåg allt jag tänkte så om. Jag skulle vara världens bästa och mesta bloggare.

Jag tycker dock att idén att Henrik skulle blogga om mitt liv är det mest intressanta bloggupplägget hittills. Särskilt som han inte känner mig så bra. Det skulle vara spännande att läsa om mitt eget alternativa liv. Sen kunda jag välja vilken version jag vill kalla den riktiga. Jag tror att mitt liv skulle vara mycket intressantare och galnare än det är nu om Henrik fick bestämma. Inte för att jag har tråkigt nu, men han verkar ha en rätt livlig fantasi. Det går undan.

Igår var en bra dag. Jobbade undan det jag skulle, och sen gick jag till Jessica för att fixa håret. Skulle bara fästa om mina extensions, men vi gjorde en färg också. Så nu är jag typ rödblondish. Det blev fint och känns helt naturligt, det känns inte som att jag bytt hårfärg fastän jag gjort det. Efter det satt jag ett par timmar på Krokodil och fortsatte läsa Mobergs "Din stund på jorden". Väldigt roligt att min markering var kvar i boken sedan jag satt där och läste för typ 2 månader sen. Det är en bra bok. Välskriven.

Just nu läser jag Per Wästbergs "De hemliga rummen". Jag vet inte vad jag tycker om den ännu, men jag har blivit rekommenderad att läsa den av Johan, så nu gör jag det. Förra veckan läste jag ut Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor", men jag vet inte... Visst den var väl bra. Men jag gillar inte den sortens böcker särskilt mycket. Samma med Liza Marklunds böcker. De går att läsa, de flesta gillar dem, men jag vet inte. Jag tycker de känns lite för platta på nåt vis. Som att det saknas nån dimension. Kanske är det att man inte får känna karaktärerna så bra? Man får veta HUR de handlar i olika situationer, men man får ingen direkt information om VARFÖR de handlar som de gör.

I'm all about the "why?"

Ja, just, jag höll på att berätta om igår. Efter Krokodil mötte jag upp DanneB och Jimi på Nodo där vi tog varsin öl, sen gick vi till 1906 och väntade in vårt sällskap: Ida, Henrik och Thomas. De anlände nästan samtidigt, typ 18.00 ungefär. Vi bufféade, ölade, surrade och skrattade. Därifrån gick vi till Henkes 2a-handsboende där det bjöds på öl. Mycket frikostigt. Känns konstigt att bara ta emot på det där viset. Men det är klart, Henke har nyss flyttat hit, han vill ju ha kompisar... Hehe. Iallafall, jag hade jättetrevligt och jag tror jag log ganska mycket. Självklart var det Kalles som gällde, vad annars. Träffade Linus och Mattias i dörren, goa gubbar. Drack mera öl, vann 2 matcher nine ball (helt oförtjänt iofs, jag var kass, men Thomas nerver var ännu sämre), dansade minimalt lite, och så träffade jag den söta Sara. Har inte sett henne sen i våras. Hennes flickvän kom ut till oss efter en stund och sa demonstrativt, i bästa fjortismanér, att nu tänkte hon faktiskt gå hem. Sen stolpade hon iväg i sin lilla klänning med sin beniga lilla rumpa. Näe, hon är säkert en gullig tjej, men maken till omogen person har jag inte sett på länge.

Nåja, sen hamnade vi på BigBoy, märkligt ställe. Jag dissade tjejen i kassan när hon inte visste vad ett cheesemål kostade, jag frågade henne "vet du ingenting?" och sa att det var hennes jobb att veta det. En smula otrevlig var jag nog. Hoppsan. Sen var det nån skum filur som kastade en tjuga på Henke, fast den for på mig och jag högg direkt "kastade du just en tjuga på mig?" Jag var nog lite bitsk. Jag var redan lite irriterad av andra orsaker. Sen var det dags att gå hem, så då gick jag hem.

Idag har jag inte gjort mycket. Fikade med Henke och Thomas. Sitter och tankar ner Heroes hos mamma. Ska och käka på TG klockan 18 med samma grabbar plus Jimi. Det är nog allt. Hoppas på en lugn kväll framför tvn. Vi får väl se.

Utmanad

Så här går det till:

Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

Jag har blivit utmanad av Hanna och här kommer min respons.

1. När jag var i 11-årsåldern bodde jag rätt långt från mina kompisar, typ nån mil eller två, och jag var ganska mycket ensam. En stor del av min tid ägnade jag åt att läsa ut alla hästböcker i Biblioteksbussen, samt att lägga klart ett par-tre stycken 1000-bitarspussel helt ensam.

2. När jag var 3½ år gammal sjäng jag hela Ellinors visa (Pappa kom hem) av Evert Taube helt själv utan att staka mig på texten. Detta finns inspelat på kassett-band hos pappa.

3. Bland det äckligaste jag vet är när man dricker varm choklad och det hunnit bli skinn på chokladen och man får det i munnen. Då vill jag verkligen bara spotta ut alltihopa, men det kan man oftast inte göra för det skulle ju se knäppt ut.

4. Jag har 22 kusiner och därför firar vi inte jul ihop i min släkt. Man skulle ju bli vansinnig..! Hälften har ju dessutom egna barn... Jag och Anders N är förresten tremänningar.

5. Jag har spelat volleyboll i 6 år, i både Piteå och i Järfälla, som bäst i division 2 (inte lika bra som det låter, det fanns ingen lägre division i Norrland det året), och jag är en allroundspelare som oftast spelade passare eller gick på högerkanten. Jag har spelat matcher som center och faktiskt lyckats blocka motståndarnas anfall trots att jag bara är 165 cm lång, mot deras 180.

6. Jag har inga direkta fobier eller rädslor, men olika saker skrämmer mig vid olika tillfällen. Det kan vara spindlar som dyker upp plötsligt, stora hundar som är väldigt på, högljudda killar/män i grupp när jag går ensam. Lite olika helt enkelt.

7. Jag fick en spricka i min vänstra fot när jag var ungefär 4 år, satte foten i mammas cykelhjul på väg till min första dag på dagis. Jag fick ha foten i gips i 10 veckor, och när de tog bort gipset inser min mamma att de gipsat min fot fel (de hade gipsat den i utsträckt läge, ungefär som när man står på tå) och min hälsena hade krympt ordentligt. Jag fick tänjövningar att göra, men det blev lite si och så med det och allt detta resluterade i att jag sprang omkring på tå tills jag var nästan 10 år.

Jag utmanar Fredde G, Jimi, Emma, Singla, Myran, Stefan och Ida.

Ännu ett hotell

Mitt jobb innebär att jag måste planera en hel del. Vilket jag så klart gör. Men idag fick jag planera om lite. Jobbigt, men det löste sig. Lite synd att det innebär att jag får åka skytteltrafik mellan Piteå och Luleå i veckan, men vad göra? Har haft en produktiv dag här i Luleå, trots att jag kom hit först vid 13-tiden, den var nog närmare 13.30 faktiskt. Jobbade till 17.45 och nu har jag ätit buffé på hotellet och ligger i min hotellsäng i pyjamas och raggsockor. Ska vara i Piteå klockan 10 imorgon så jag checkar ut ganska tidigt. Fast det blir ändå lite sovmorgon. Behöver inte åka från Luleå förrän vid 9 så jag har gott om tid. Dessutom är det jättefinurligt att jag ska vara i en helt annan butik imorgon än jag var idag, för det innebär att jag inte behöver fundera på vad jag ska ha för kläder. Kan ha precis samma, för ingen vet ju att jag hade på mig det idag. Skönt att inte behöva tänka. Sparar lite tid.

Nu ska jag bläddra igenom Aftonbladet, sen ska jag zappa lite TV och efter det ska jag läsa lite i min bok. Livet är ganska gott ändå. Jo förresten, smörja Orudis på axeln får jag inte glömma (anti-inflammatoriskt) så att det blir bättre. Sov skitdåligt inatt, förresten. Vet inte om det var för att jag sov för mycket dagen innan eller om det var för att jag hade mycket i huvudet, eller om det kanske hade att göra med att jag inte kunde ligga som jag brukar på grund av min axel. Hur som helst så lär jag väl sova lite sämre nu några dagar tills jag vänjer mig vid att jag inte kan ligga på sidan och sova som jag brukar göra.

Alla ni som sover på rygg; hur gör ni egentligen?

Söndagspyssel

Söndagkväll. Jag har varit duktig och gått igenom alla mina kvitton och min jobbfaktura, skrivit reseräkningar och fixat med resebeställningar och skrivit ut en massa bekräftelser på resor som ska göras framöver.

Bit för bit gick sådär. 15 poäng. Bättre än förra veckan iallfall. Men det är sjukt svårt, tycker jag.

Min dåliga axel värker. Måste börja träna, röra lite mer på mig. Och så måste jag börja tänka mig för hur jag ligger när jag ska sova. Och se till att inte bli för kall. Ska se om jag hittar igen min anti-inflammatoriska salva ikväll, se om det lindrar värken nåt. Det är inte så bra att sitta och köra så länge, tror jag. Men jag är ju så illa tvungen. Fast torsdagens resa var ju i längsta slaget och det lär ju inte bli fler såna mastodontkörningar.

Nu ska jag försöka packa lite inför imorgon. Ska åka härifrån runt 8 på morgonen, då borde jag vara framme runt 11 i Luleå. Jag ska äta sushi imorogn!! Tjohoo! Stannar i Luleå till på tisdag då jag åker ner till Piteå. Skönt att få vara hemmavid lite. Vet inte var jag ska sova ännu, men jag räknar med att det löser sig.

Ryggont

I fredags kom Lisa hit en sväng och vi gick på Scharinska. Svinkallt var det, och blåste. Vi stod i kön i kanske en halvtimme innan vi fick komma in och då var våra tår som små iskuber. Vi letade reda på ett ställe där det var lagomt mycket folk (så det var lagomt varmt) och där ställde vi oss med våra öl och sen tog vi av oss skorna en stund. Efter ett tag fick vi tillbaka blodcirkulationen och skorna åkte på igen. Det var riktigt roligt faktiskt, och i stort sett alla som var där hade klätt ut sig. Det är man inte van vid hemma i lilla Piteå. Jag såg allt ifrån stormtroopers, munkar, orcher, Mystique och Bellman till Roger från Macken och Bananaman.

Igår var jag dock helt utslagen. Antingen börjar jag bli gammal eller så ska jag helt enkelt inte dricka rödvin. Hade en sprängande huvudvärk, precis hela dagen. Skulle egentligen hakat på Lisa och några till på en releasefest, men jag orkade verkligen inte försöka göra mig presentabel. Det var länge sen jag hade en sån huvudvärk, helt galet vad ont jag hade. Jag sov bort större delen av dagen och kvällen. Försökte kolla på "När lammen tystnar" men jag slumrade från och till hela tiden. Vaknade till strax efter 1 på natten och gick och la mig och läste i sovrummet. Vet inte vad klockan var när jag somnade, men jag vaknade i morse vid halv 9 och var totalt utvilad. Ingen huvudvärk längre. Skönt. Ruskigt ont i ryggen dock, men jag tänkte motverka det med en promenad idag. Jag får ont i ryggen när jag inte rör på mig tillräckligt. Inte roligt när man blir sjuk och sängliggande. Jag kan typ inte röra mig då. Tur att jag inte är sjuk särskilt ofta.

Idag är det söndag igen och jag ska träffa Desse vid 14 för veckans omgång av Bit för bit. Idag ska jag ta med henne på Mecka. Frågan är om jag ska unna mig en av deras sjuuuukt goda kladdkakebitar? Tar jag en sån så behöver jag antagligen inte äta nån middag. Inte små bitar, om vi säger så. Vi får väl se.