Rädslor och förhoppningar

Äntligen hemma igen. Det känns som om det var flera veckor sen jag var här. Jag trivs verkligen i min lägenhet. Den är så mysig..!

Var hemma strax före kl 19, och hade då åkt förbi och tvättat bilen innan jag åkte hem. For från Sundsvall kanske 15.10. Stannade till på Statoil i Ö-vik, utan att träffa nån arg och bitter gubbe, fast jag kom att tänka på en sak när jag var där. Vi människor är ju vanedjur, så vi återvänder gärna till platser vi varit på tidigare. Så om jag verkligen vill undvika att träffa den korkskallen igen så kanske jag ska köpa mitt kaffe nån annanstans...

Väl innanför dörren tog jag ett kliv över post och reklam, och dumpade väskorna i hallen. Sen öppnade jag posten, och där var den. Den utlovade snigelpostleveransen! 18 klockrena låtar. Jag är mycket nöjd. Hela den här grejen är väldigt rolig och hmm...ja den förgyller vardagen för tillfället. Intressanta människor växer inte på träd. Inte ointressanta människor heller, men ni fattar. Det fanns liksom ingen tid att lära känna varann senast. Hade gärna haft ett par timmar utan att behöva oroa sig för att såra nån annan, men det fanns inte. Det blev problem iallafall, fastän jag försökte att inte trampa på nåns tår. Nu finns det ett tillfälle då jag kanske skulle kunna få lite tid att se vem han är egentligen, men samtidigt som jag bara skulle vilja ringa upp och säga "Självklart, I'll be there" så blir jag lite skraj. Rädd för en massa saker. För att tro att det är mer än det är, för att hasta fram, för att gå händelser i förväg, för att ta för mycket för givet, för att bli bränd, för att jag är gammal (typ), för att jag är van vid att vara själv - utan nån som rör om det i huvet för mig. Mest av allt är jag rädd för att allt ska gå bra. Vad fan gör man då?

Så nu skiter jag i det, och tar dagen som den kommer (försöker). Ingen idé att oroa sig i onödan. Hur som helst så är jag en vinnare. Vänner kan man aldrig få för många av. Fast jag måste ju lämna ett svar och jag är ganska säker redan nu på vad det blir. Måste bara kolla så att jag kan lösa det rent praktiskt först.

Jag liknar ofta mitt liv vid ett sorts nöjesfält med olika åkattraktioner som symboler för olika händelser och skeenden. Jag tycker mig precis höra ett välbekant knackande - det verkar som om bergochdalbanan arbetar sig uppför den första backen. Får väl se om jag når krönet eller inte. Då kan det bli åka av..!