To blogg or not to blogg

Jag får ibland frågan "vad bloggar du om?" och då blir jag alltid lite ställd. Måste man blogga om nåt särskilt? För mig är min blogg lite mera som en dagbok. Jag skriver inte för att jag hoppas att någon ska läsa, jag skriver för att jag tycker det är roligt att skriva och för att jag behöver sortera mina tankar lite. Jag skulle aldrig kunna välja ett ämne att blogga om, för jag är inte tillräckligt intresserad av en enda sak. Jag skulle tröttna efter tre inlägg. Så ämnet kanske skulle kunna sammanfattas som "jag". Kanske egocentriskt, men tycker nån det så fuck'em. Tyck det då.

När jag börjad blogga för drygt tre år sedan, skrev jag i princip uteslutande på engelska och gjorde så hela det första året. Det var dels för att jag ville pröva om jag kunde, och sen blev det också ett sätt att underhålla min engelska, att träna upp mitt ordförråd och min förmåga att omsätta tanke i ord på ett annat språk än mitt modersmål. Det var kul. Sen började jag lägga in svenska inlägg också. Nu skulle det kännas lite konstigt, lite pretantiöst, att skriva på engelska. Mest för att jag vet att jag känner många av mina läsare, även om jag inte vet exakt vilka de är eller hur ofta de läser. Förut när jag skrev på engelska låg min blogg på MySpace och jag hade inte så jättemånga IRL-vänner som hängde på den sidan. MySpace bloggfunktion suger, förresten. Så vad ni än gör, börja inte blogga där. Den raderar ungefär var 10e inlägg du försöker publicera, eller rättare sagt, det blir nåt fel i överföringen, så du tvingas gå tillbaka ett steg i browsern och då är allt du skrivit borta. Värdelöst..! Jag blir irriterad bara jag tänker på det.

Hur som helst så bloggar jag enbart för min egen skull, och vill folk läsa så fine, gör det. Det gör inte mig nåt. Tycker det är intressant när folk berättar att de läser min blogg. De flesta säger det lite ursäktande, som om de skäms litegrann. Vad beror det på egentligen? Jag menar jag vet ju att den ligger ute för alla som vill läsa, om ni känner att ni tjuvläser så går det ju att undvika genom att helt enkelt lämna en liten kommentar nånstans. Om ni vill lätta ert samvete lite... :) Jag tror att jag kanske fått 20-30 kommentarer till den här bloggen sen jag flyttade den hit i juni i år, och av de kommentarerna är det kanske 5 personer som står för 2 tredjedelar av alla kommentarer. Om man jämför det med de 2500-nånting träffarna bloggen fått sen jag la in en räknare i slutet av juli så kan man sluta sig till att jag har några som säkert är regelbundna läsare, men att inte så många ger sig till känna. Jag har blockerat anonyma inlägg för sånt gör mig bara irriterad. Våga stå för din nyfikenhet! Jag tänker inte uppmana någon att skriva till mig, det är inte det som är poängen, men om ni skulle vilja lämna en kommentar så är det mycket uppskattat.

Oh well. Det var väl det. Och jo förresten, i min tävling som jag utlyste härom dagen, mitt lilla Quiz, om ni inte skriver vem ni är så lär ni gå miste om eventuella vinster. Basåattnivet.