Den BLEV bra...

Torsdagen alltså.

Alltid lika trevligt att komma till Umeåbutiken. Det är ju liksom min hemmabutik, så jag kikar ju förbi där lite oftare än på andra butiker.

Regionschefen (min närmsta chef) och de två driftscoacherna kikade förbi strax före klockan 10 och jag satt och pratade med chefen lite om hur framtiden ska se ut, rent organisatoriskt och så. Riktigt skönt att få träffa henne och prata med henne, så man vet hur landet ligger. Jag tror det här kommer bli mycket bra. Hon pratade också om att Jenny S (som har samma tjänst som jag fast för Stockholmsbutikerna) och jag skulle kunna åka till varandras butiker och kanske jobba lite ihop och tipsa varandra om hur man kan tänka lite nytt. Lätt att bli hemmablind i sina egna butiker. Sen kommer hon också att fungera lite som en mentor för mig, så det känns ju bra, för hon är jätterutinerad.

Sen roddade jag och Eva lite inne på Ecco och det blev bra. Inga jätteförändringar, men ändå lite nytt så att kunderna ser att det iallafall flyttats om lite. Vi var klara klockan 16 och sen åkte jag hem. Nice.


I övrigt känns det ganska bra att vara jag. Min telefon piper till ibland, nu senast för att kolla om jag var upp för beachvolley nästa fredag, men då är jag ju i Uppsala så det går ju inte. Ibland får jag meddelanden som får mig att sitta och småle för mig själv. Fick ett sånt idag. Alltid kul. Gissar att det kanske inte är så spektakulärt för de flesta människor, men min telefon är i allmänhet väldigt tyst. Det är typ bara min mamma som messar mig, och så Desse på söndagar. Men jag får väl skylla mig själv. Det har antagligen att göra med att jag inte hör av mig så ofta själv. Men jag har aldrig förstått det där med att höra av sig i tid och otid. Vill jag nåt så hör jag av mig.

Så till alla er som tänker "Den där Jenny är ju inte så kul, hon hör ju aldrig av sig, så näe, vi umgås inte så ofta längre, vi är nog inte så goda vänner trots allt..."

- Ni har fel. Jag bara är sån. Jag tycker om er jättemycket iallafall, och antagligen kommer jag ringa nån gång när ni minst anar det. Antagligen för att jag står utanför er dörr och undrar om ni vill hänga med ut på kaffe eller nåt. Kram!