Allvar

På riktigt. Det här är fan deprimerande. Hur lever jag egentligen? Jobbar som ett svin, är nästan aldrig hemma. Och när jag är hemma är jag nästan alltid ensam. Jag är ingen person som isolerar mig från andra så det här är en frustrerande situation. Känner inte särskilt många i den här stan. Jag har bestämt mig för att försöka strukturera om mitt schema och därmed mitt resande lite grann, så att jag ska kunna vara hemma lite mer, men vad är poängen med det om jag fortfarande bara ska sitta ensam? Om det här ska funka måste jag se till att utöka mitt sociala nätverk, som i nuläget är i det närmaste obefintligt.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja bara. Men en sak är säker, visst, min lägenhet är fin, men det är inget ställe där folk bara droppar in.

Ska jag förändra det här så måste jag

1. Ta mig utanför dörren.
2. Kliva utanför min "comfort zone".
3. Kanske hänga med på grejer som jag inte själv skulle valt.

Jag har gjort det förr och det tar tid. Och jag vet inte hur många gånger jag gjort det här, försökt skaffa nya vänner att hänga med. Det är jobbigt. Man måste släppa kontrollen och bara haka på. Vet inte riktigt hur jag ska börja den här gången. Förut har jag alltid haft nån fast punkt som jag kunnat utgå ifrån, men nu är det annorlunda. Ingen skola, inget stamhak, inga arbetskamrater att haka på. Det krävs otroligt mycket energi och ett visst mått av självförtroende också. Jag vet inte om jag orkar.

Å fy fan. Sånt här var mycket enklare när man var liten.