På replängds avstånd

Har inte sett ett livstecken från hajn grabben på mycket, mycket länge, och jag har inte heller hört av mig till honom. Ingen aning hur det skulle kännas om vi hördes eller sågs. Vet inte om jag orkar bry mig heller. Han sårade mig även om det var bra att han var tydlig med vad han ville, och om det var hans sätt att ta död på eventuella känslor så tror jag att han lyckades. Men jag vet inte. Att känna så för någon som jag trots allt gjorde passerar inte obemärkt förbi. Det är svårt att känna på riktigt för någon annan även om jag inte kan påstå att jag känner samma sak för honom nu som jag gjorde för ett par månader sen. Men jag tänker inte leta efter nåt eller någon, jag är inte redo för det. Jag kan tycka att personer är trevliga och fina och mysiga och roliga och allt. Men det spelar liksom ingen roll just nu. Jag är inte mottaglig, inte så. Jag kan ställa upp på att träffas och vara med någon som jag bryr mig om, men förhållanden och starkare känslor känns väldigt långt borta...