Följa med strömmen

En av de bästa sakerna med att bli vuxen är att ingen kan säga åt en att man inte kan äta avokado med pressad citron, fetaost, grissini och aioli till middag. Alltså enbart de sakerna. Jag gör som jag vill. Haha!

Sen har jag funderat lite på det här med känslor. Jag väljer att inte tänka mer på personer som inte ska tänkas på, och det lustiga i det hela är att det inte ens känns särskilt jobbigt. Efter Uppsalaveckan känns allt märkligt lugnt. Jag fokuserar på annat och andra istället. Personer som får mig att må bra och som jag tycker om och som tycker om mig tillbaka. Vänner och...vänner. Om saker och ting hade varit annorlunda skulle allt ha varit...annorlunda. Helt andra utgångslägen och helt andra möjligheter. Men nu är det så här och jag väljer att följa med strömmen för tillfället. Inte tänka så förbannat mycket. Så får det bli.

I like.