Lördagsmys och "walk of shame"

Snart nio på en lördagmorgon. Sitter vid köksfönstret i min mammas hus uppe i Piteå. Det är tre plusgrader ute, småsnöar lite och är nästan vindstilla. Utanför fönstret finns ett fågelbord som är nästan övergivet. Såg ett par gråsparvar som sprätte iväg lite solrosfrön för en stund sen, men annars lyser fåglarna med sin frånvaro. De kanske inte vaknat riktigt ännu? Men å andra sidan är det inte så kallt. Det brukar vara mer trafik när det är minusgrader. Ska alldeles strax ta bilen och åka upp till pappa, för jag åkte aldrig dit igår.

Såg en tjej som gick förbi för en liten stund sen som nästan till 100% gjorde lördagsmorgonens "walk of shame". Hon såg lite för uppiffad/sliten ut för att vara ute på en morgonpromenad så här på en lördag. Har själv gjort en och annan "walk of shame" i mina dar. Här följer mina Topp 3 (kriteriet är hur illa det kändes att knata hem i samma kläder som kvällen före):

1. Efter en rockabillyfest med hårt smink, stor, lockig, stylad frisyr med stört mycket hårspray och högklackade, senapsgula lackskor (som jag bar i handen). Mötte en kvinna som var ute med hunden, och jag kan väl knappast hoppas att hon trodde att jag var ute på morgonprommis...
2. När jag inte ens gick hem utan gick direkt från efterfesten till jobbet, efter en PDOL-fredag då jag efter efterfesten på Statt hamnade i sällskap med en gitarrist som spelar med en känd artist och satt och drack öl på taket till ett hotell medan solen gick upp över stan.
3. När jag somnade på tunnelbanan ut till Akalla och vaknade (mitt emot en dam som antagligen var på väg till jobbet) vid Kungsträdgården (båda är ändstationer men på vardera änden, såklart) efter en natt på stan med gamla bekanta. Samma kväll som jag tackade nej till en av mina stora kärlekar, och i efterhand undrade hur jag tänkte egentligen.

Jag är dock osäker på om en enda av dessa egentligen passar att kallas "walk of shame" eftersom jag inte hamnade i säng med någon under nåt av dessa tillfällen. Tillfälle fanns vid alla tre, men jag tackade nej. Det kallas karaktär.