11 ynka grader i skuggan

Jag hade utlovat ett avslöjande här i bloggen i slutet av denna vecka, men tyvärr så har jag inte fått klartecken att berätta vad det är som hänt. Jag kan däremot avslöja att det har med jobbet att göra, för er som funderat. Kanske inte så mycket information, men det är den enda jag kan ge för tillfället. Och jag håller fast vid att det är nåt bra, nåt roligt och nåt som jag ser fram emot.

Igår träffade jag Mike och vi gick och bowlade. Det var kul, men jobbigt, och jag var värdekass. Sämst i världen, nästan. Sen gick vi på Nodo och satt och surrade en stund, tills han var tvungen att gå, och då hakade jag på en bekant ner på Kalles. Satt och surrade med diverse människor, och sen träffade jag Benny och satt med honom ett tag, tills det var dags att gå hem. Var hemma vid halv ett, åt nån macka och somnade relativt snabbt efter det. Det var en trevlig kväll.

Idag är det alltså Valborgsmässoafton. Jag ska åka och hälsa på pappa en sväng hade jag tänkt, och sen ska jag ut till Lakafors. Jag tror det blir en ganska lugn kväll med nån liten majbrasa och häng med goda vänner. Det skulle inte förvåna mig om det blir nåt inslag av karaoke eller Wii också. Nu ska jag göra mig i ordning och sen ska jag nog ner en sväng på stan och sen bär det av ut i skogen.

Mjau!

Hjälp..!

Den sista dagen i denna månad, 30e april. Jösses vad tiden springer iväg. En tredjedel av året har redan passerat och jag tycker att det nyss var nyårsafton...

Yrkesroll RCC

Ja jädrar. Onsdag. Idag ska jag ha utbildning med en av tjejerna på butiken i Piteå. Det låter mer avancerat än det är. Men dock, utbildning. Jag ska vara "lärare". Skumt. Men det är ju det jag är hela tiden, iofs. Typ, iallafall. Har svårt att se mig själv som coach, även om det är min yrkestitel, Region Concept Coach, RCC. Det känns inte som att jag kan nåt särskilt, mest bara som att jag lallar runt och gör sånt jag tycker är roligt, flyttar på saker för att jag tycker "det ser finare ut om det är här istället för där". Fast det är klart, jag jobbar ju enligt konceptet, men det börjar sitta lite i ryggmärgen nu. Det är bra för då jag kan slappna av mer i min roll, men det är dåligt också, för det är lätt att glömma att det jag ser och det jag tycker och tänker om exponering inte är självklart för alla andra. Nästa vecka ska jag på utbildning i "coaching" i Varberg. Det blir roligt! Det fanns inga rum på det hotell vi brukar bo på, så vi blev tvungna (visst märks det hur ledsen jag är) att ta in på det dubbelt så dyra, lyxiga spa-hotellet istället. Typiskt :)

Solen skiner idag och temperaturen gör sitt bästa för att klättra uppåt, men jag tror det går sådär. Det är runt 6 grader i skuggan, så inte nån sommarvärme direkt, men å andra sidan är klockan bara 8 ännu. Fåglarna har vaknat iallafall, och mamma också :) Kanske dags för mig att göra mig i ordning. Börjar klockan 9. Jag hoppas det blir varmare senare idag, för vi ska ta bort vinylstreamers på utsidan av ett par fönster efter lunch. Vore skönt att slippa frysa...

Kinkig

Är så sjukt hungrig just nu. Och på spisen står paltgrytan och puttrar. Sitter vid datorn enbart i syfte att hålla mig sysselsatt medan jag väntar på maten för jag känner mig inte riktigt stabil, nästan grinig. Jag tror jag är snällare om jag sitter här och låter bli att prata med nån.

Bokade av tiden jag hade den 7 maj hos tatueraren i Umeå. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra och då kändes det mest onödigt. Däremot bokade jag en tid hos frissan, imorgon kl 16. Det ska bli skönt att fixa håret, även om det bara är en liten grej som ska göras.

Ge mig mat - nu!

32 års visdom (nästan)

Oj vad det regnar! Men inte ett höstigt regn utan ett vårregn. Det är stor skillnad: man är glad för att det inte snöar på våren, medan på hösten blir man jätteglad när regnet för första gången för vintern växlar över till snö. Konstigt det där med årstider och hur vi längtar efter det vi inte har.

Att längta efter sånt man inte har är nog en essentiell del av att vara människa. Det ligger nästan inbakat i våra gener, tror jag. Vi nöjer oss väldigt sällan med det vi har, vi människor. Det finns alltid nåt annat att sträva efter, gräset verkar liksom alltid vara grönare på andra sidan staketet. Jag tror att den dagen man sätter sig på sin rumpa och säger "näe, vet ni vad, nu är jag nöjd", den dagen tror jag att man avstannar i utveckligen, och i min värld är det detsamma som att sluta leva. Inte att dö, men att sluta leva. För mig är strävan efter nya upplevelser, bekantskaper och ting starkt förknippat med nyfikenhet och utan den nyfikenheten skulle min värld bli bra tråkig att leva i. Självklart kan jag också känna att jag trivs i min situation och att jag inte vill flaxa runt, men det är inte detsamma som att nöja sig. Det är nog mitt bästa råd - alla kategorier:

Sluta aldrig vara nyfiken.

Till farmor och farfar

Jag håller på att överdosera på dansbandsmusik. Hjälp mig nån.

Jag sitter i mammas kök och radion är på och jag har ingen aning om vad jag lyssnar på men dansband är det, för hela slanten. The Ultimate Swedish Danceband Collection, typ. Känns som att jag är tillbaka på staketet till dansbanan på campingen i Lycksele, och föräldrarna svänger sina lurviga på brädgolvet under tallarna. Det verkar som nån snubbe som kallade sig för Paul Paljett när han var aktiv dansbandssångare - och som nu jobbar som begravningsentreprenör - är på tapeten. Jag hänger inte riktigt med, men det verkar som att den här paljettkillen var en av de första artisterna i Bert Karlssons stall. Vet inte varför jag skriver om det, meneh...

Nu spelar de en låt som alltid får mig att tänka på min farmor. Hon var väldigt religös och brukade lyssna på inspelningar med frälsiskörer på sin lilla bandspelare som hon hade i sovrummet och det var nog där jag första gången hörde den här. Min farmor gick i kyrkan varje söndag. Jag brukade följa med henne, för jag tyckte det var så mysigt i kyrkan när jag var liten. Jag satt där i bänken och alla var så högtidliga. Jag brukade sitta och titta på målningarna i taket och minns att jag tyckte särskilt mycket om bilden av Jona i valfiskens buk. Jag tror att det kanske var där mitt intresse för att sjunga började gro - i kyrkbänkarna med farmor - och jag sjöng med i psalmerna så gott jag kunde.

Det var även farmor som lärde mig läsa, jag var runt 4 år, och jag tjatade om att hon skulle läsa Tjuren Ferdinand för mig, om och om igen. Vi brukade promenera på somrarna och sparka på vintern. Hon gillade inte att vi åt godis, men hon hade alltid godis hemma. Vi fick ta en, men inte mer. Men så fort hon lämnade rummet fick vi ta en till för farfar, Marianne bjöd han på. Jag minns aldrig att farfar jobbade, men man har berättat att han var timmerman/flottare. Han hade de största händer jag nånsin sett och ett runt ansikte som alltid var lite strävt. Han rakade sig ett par gånger varje dag, men hade alltid en lätt skäggstubb. Jag kommer nog aldrig att glömma hur det kändes att krama farfar, med hans sträva kind mot min mjuka barnkind.

Jag minns inte så mycket om någon av dem, jag lärde liksom aldrig känna dem särskilt väl. När jag var 4 år flyttade de ifrån huset som farfar byggt och där min pappa blev den sista ungen att födas hemma i köket. Vi flyttade in i huset i samma veva och då var farmor och farfar redan gamla. Jag tror hon var runt 65 och han var drygt 70. När jag var 14 år gick farfar bort och lämnade farmor ensam. Det dröjde några år och sen gjorde hon honom sällskap, jag tror hon blev 78.

Just den här sången sjöng jag och mina kusiner på hennes begravning, för att farmor älskade den.

Till en stad jag är på vandring,
synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Svårigheter här vi möta.
Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Nära, kära är hos Jesus,
skaror sjunger nu i kör.
Väntar på att jag skall komma,
dit där rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Långsam söndag

Idag är det söndag och jag vaknade inte förrän halv tio! När hände det senast? Känns som att jag sovit hur länge som helst.

Mitt häng med vännen H fick ett abrupt slut igår. Han fick ett samtal från familjen som är på semester i långt-bort-i-stan, en familjemedlem hade hastigt blivit sjuk, och då var kvällen över för vår del. Vilket jag absolut förstår. Fyfan. Så idag går mina tankar till H, och jag hoppas att han får bättre nyheter snart.

Jag befinner mig ju då i Piteå, och jag hade tänkt äta lite frukost och sen gå ut på en promenad, kanske ner till Fåröbron och tillbaka. Undrar hur långt det blir? Sen blir det Bit för bit på Ekbergs. Sen....vet jag inte.

Päck

Lite ur fas. Låg. Känner mig lite ledsen men vet inte riktigt varför. Var väl inte superkul att åka från grönskande västkusten tillbaka till Umeå... Och jag har fortfarande inte fått klartecken att berätta vad som sker. Snart är det ju inte ens kul att berätta längre...

Päck

Lite ur fas. Låg. Känner mig lite ledsen men vet inte riktigt varför. Var väl inte superkul att åka från grönskande västkusten tillbaka till Umeå... Och jag har fortfarande inte fått klartecken att berätta vad som sker. Snart är det ju inte ens kul att berätta längre...

Päck

Lite ur fas. Låg. Känner mig lite ledsen men vet inte riktigt varför. Var väl inte superkul att åka från grönskande västkusten tillbaka till Umeå... Och jag har fortfarande inte fått klartecken att berätta vad som sker. Snart är det ju inte ens kul att berätta längre...

Päck

Lite ur fas. Låg. Känner mig lite ledsen men vet inte riktigt varför. Var väl inte superkul att åka från grönskande västkusten tillbaka till Umeå... Och jag har fortfarande inte fått klartecken att berätta vad som sker. Snart är det ju inte ens kul att berätta längre...

Munkavle och vänskap

Som ni märker har mitt inläggsskrivande avstannat lite grann, och det är en direkt effekt av det föregående inlägget. Jag har tankarna på annat och jag VILL VILL VILL skriva vad det handlar om, men jag har munkavle fram tills på fredag, typ. Anledningen till att jag inte får skriva om det är att fel personer kan läsa, och det är inte bra om de skulle göra det innan allt är klart. Så ligger det till.

Idag ska jag åka upp till Piteå. Ska hänga med H tror jag, det lät så när vi pratade igår. Ibland tvivlar jag ju som bekant på min förmåga och mitt engagemang när det gäller att lära känna nya människor, men med honom behöver jag inte ens anstränga mig. Eller det kanske jag gör, men det känns inte så. Jag säger som Karl-Gustaf och Silvia - "Det sa bara klick!" Förutom att jag och H inte ska gifta oss, skaffa tre barn, flytta in i ett slott och regera Sverige, då. Han är ju redan gift, liksom :)

Nej, romantiskt intresse är det inte frågan om här, det är inte det det handlar om, men jag mår så bra i H's sällskap. Det är sällan jag skrattar så mycket som när jag umgås med H. Att hitta nya kompisar kan man göra ganska lätt om man bara lägger manken till lite grann, men att hitta VÄNNER är en annan femma. En vänskap är nånting man bygger upp och vänskap handlar om (enligt min personliga åsikt, det finns säkert fler saker men dessa poppade upp just nu)

1. tillit
2. trygghet
3. lojalitet
4. omtanke

Det tar tid att bygga en vänskap. Men med vissa människor går det fortare att komma till den punkten när kompisen blir en vän. Med andra passerar man aldrig den gränsen, oftast på grund av att det brister i nån av de punkter jag listade här ovan. Vet inte vart jag vill komma med det här, men jag tror helt enkelt att det handlar om att jag är så glad att jag har så fina vänner. Sen att inte alla får ett eget inlägg - ja, men jag kan ju inte skriva om alla - eller så kanske jag borde göra det. Men nej. Det kommer jag inte att göra. Ni som egentligen skulle kunna få ett eget inlägg här vet redan att jag tycker om er.

Kram och puss!

Ojojoj...

Ni skulle bara veta... Men jag kan inte berätta riktigt ännu. Vill ha mera kött på benen innan jag outar mig själv (alltså inte som i "hejhej jag är gay" utan gällande...en annan grej, som jag inte kan/får prata om riktigt ännu).

Men så här mycket kan jag säga: Det är bra, det är roligt, och det är läskigt. Ungefär som att gå på dejt med nån man verkligen gillar.

Fortfarande vaken

Jag behöver verkligen sova nu. Men det går inte. Kan inte sova inatt, verkar det som. Ska upp om lite drygt 3 timmar, det börjar ljusna ute och jag börjar känna mig stressad. Snart gör det mer skada om jag sover än om jag fortsätter vara vaken. Ska göra ett sista försök nu. Ska slå på TVn och se ifall det kanske söver mig.

Nåja. Inte världens tuffaste arbetsdag imorrn. Ska hålla i en liten presentation och det tror jag kommer gå bra även om jag är lite trött. Måste bara se till att inte glömma mig själv nånstans imorrn, för jag lär vara lite tankspridd, om jag känner mig själv rätt. Blir bra med lite hotell på kvällen. Ska mysa ner mig i gosiga, manglade lakan. Mmmmm...!

Ja, meneh...godnatt då!

Glömde berätta att jag var ute och promenerade 40 minuter innan frukost imorse. Jag är så duktig. Än så länge iallafall.

Vårkänslor eller?

Promenerade till jobbet idag. Det tog ungefär en halvtimma. Planerade lite i butiken, mailade lite, fick telefon och sen frostade jag ett par fönster på lagret. Sen promenerade jag hem igen, en halvtimme till. Gick samma sträcka igår, fast utan att jobba emellan. Ska bara försöka göra det till en rutin så att jag kommer igång med att röra på mig. Den här veckan är jag i Umeå nästan alla dagar, så det borde inte vara så svårt att få till det här med att gå ut och gå alla dagar. Men jag måste hitta nya vägar att gå, för man blir ju ganska uttråkad av att se samma sak varje dag.

Solen har strålat hela dagen idag och det är inte utan att det märks på humöret. Mycket lättare till sinnet idag. Lite pirr i kroppen, till och med. Kommer på mig själv med att gå och längta efter närhet, kramar, pussar och smek. Men i singelvardagen växer sånt inte på träd. Så jag försöker helt enkelt tänka på annat. Det går hyfsat bra, ändå...men inte odelat jättebra. Tankarna halkar dit lite då och då. Antar att det hör våren till. Kom och kramas!

Clownig

Garderooooob.... Bläh. Jag har ingen som helst inspiration idag. Vad fasen ska jag ta på mig? Har tagit på mig kläder men känner mig lite som en clown, så jag kommer nog byta innan jag går. Ska förresten promenera till jobbet idag. Och så ska jag gå förbi posten och skicka U2-bljetterna till killen som köpte dem.

Solen skiner, och det är kallt i luften ännu. Kan nog bli en hyfsat fin dag. Hoppas det håller i sig tills jag ska gå hem i eftermiddag. Nu, åter till garderoben. Bah.

Bortblåst

Söndagar är så långsamma. Såna här dagar vill man helst spendera med någon man tycker om, gärna under ett täcke, eller en filt framför en film. Och är det nån man tycker om på DET sättet så kan man ju ta små pauser för att ägna sig åt varandra. Men är man själv så blir det lite svårare. Då får man helt enkelt gilla läget.

Tog en promenad till Strömpilen för att handla lite. Har ju andra affärer närmare, men gick avsiktligt åt det hållet för att få röra på mig lite. Det tar ändå en ganska bra stund att gå dit. Det var skönt att vara ute och röra lite på sig, men vädret sög. Egentligen var det ganska fint väder, men det har blåst som fasen hela dan. Ibland såpass mycket att jag var glad att det blåste FRÅN älven och in mot land, för annars kanske jag hade blåst ner i älven, i det lilla öppenvatten som hunnit bli hittills. Säkert inte varmt alls. Hua...

När jag kom tillbaka var jag jättehungrig så jag lagade lite mat, fixade matlåda till imorgon, och sen åt jag spagetti och köttfärssås. Och sen unnade jag mig lite glass till kaffet efter maten; Häagen-Dazs - Strawberry Cheesecake.... Mumma!

Nu ska jag kolla på TV, och hoppas att det är nåt bra ikväll, men det ser inte ljust ut på den fronten kan jag berätta. Nåja. Det blir säkert bra.

Ring - ring...

...bara du slog en signal...

Ibland kan man ju undra varför man är så korkad att man köper en telefon, när det ändå aldrig är nån som ringer till den? Alltså, nu menar jag inte det faktum att jag fixade en ny telefon häromdagen, utan mera basic, varför ha en telefon överhuvudtaget? Jag vet, jag vet: Om jag inte ringer till nån så ringer ingen till mig, men varför måste alltid jag börja? Och för övrigt så stämmer det inte. Fastän jag ringer till folk så ringer de inte till mig. Jag kanske är en sån där som man inte vill ringa till? Men varför då?

Jag tycker det är lite läskigt när folk inte ringer tillbaka, för så fort jag ringt fler än två gånger till nån utan att de ringt till mig emellan så börjar jag känna mig som en stalker. Och då vågar jag inte ringa mer. Och sen rings man aldrig mer, typ. Hatar telefoner. Vet inte vilka etikettsregler som gäller. Jag förstår inte.

Made och pizza

Jag har kollat på så SJUKT många avsnitt av Made på MTV idag. Undrar hur många jag sett? Det blev sent igår, vi var där tills de stängde. Det var rätt så kul. Hyfsat med folk och bra musik, bitvis. Idag har jag inte gjort mycket, som sagt. Rullade ur den hopplöst tomma sängen vid halv tio, och hoppade i myskläderna på direkten. Har haft några anfall av rastlöshet men inte gjort nåt åt det. Pratade med Danira igår om att kolla på film ikväll, men jag vet inte om det blir av, vi har inte hörts idag. Börjar vara dags för lite mat snart, men jag vet inte vad jag ska göra. Är jättesugen på pizza men jag vet inte.....

Eller jo, det gör jag. Jag kommer gå ner på hörnet och hämta en pizza inom en snar framtid.

Jag skulle behöva gå ut och röra lite på mig också. Har lite ont i nacken och jag tror inte det blir bättre av att sitta stilla. Kanske tar en kvällspromenad lite senare. Det låter som en bra ide, kan nog bli skönt. Göra av med lite energi. Har varit lite rastlös sen jag kom tillbaka från Göteborg, vi var i farten ganska mycket och jag gjorde av med mycket mer energi än jag gör nu, så det kanske inte är så konstigt. Det kan också vara det fina vädret som gör att jag vill ut och röra lite på mig. Oavsett vad det beror på så är det skönt att känna att jag inte bara vill lägga mig ner och sova bort min lediga tid...

Det här inlägget blev bara en massa pladder, men så är det ibland. Nu - PIZZA!!

Den tråkigaste...

...förfesten nånsin? Mycket troligt. Sitter med en öl och kollar på när datorn defragmenteras. Tragiskt, mina vänner, tragiskt säger jag! Men jag har frigjort nästan 45% utrymme så nu kommer den bli gladare, hoppas jag. Jag har inte riktigt koll på hur sånt här fungerar.

Men misströsta icke för min skull, snart kommer Danira. Hon är på väg :)

Socialiserande och nytillskott

Ikväll ska jag ut med Danira. Hon sms-ade och frågade om jag ville följa med på Babylon ikväll, så jag ska haka på dit. Linn frågade också om jag skulle med dit, så jag lär ju träffa dem där också. Kanske, kanske håller saker och ting på att börja lösa sig? Jag hoppas det. Jag behöver det.

Kompisen som eventuellt skulle komma hit i helgen kommer inte att dyka upp, det kom annat emellan. Vilket faktiskt inte känns tråkigt alls. Nästan skönt. Hon är mer än välkommen, under rätt förutsättningar, men det kändes inte okej att hon egentligen bara ville ha nånstans att sova. Det hade varit okej om det var så också - om hon hade sagt att det var så, men det kändes inte okej att hon ringde med kort varsel bara för att hennes första alternativ inte funkade. Jag är tveksam till om hon skulle hört av sig när hon var här annars - men det är bara en spekulation från min sida. Jag har aldrig gillat att bli behandlad som andrasortering. Men nu behöver jag inte fundera mer på det. Hon är välkommen hit en annan gång istället. Under rätt förutsättningar.

Min telefon åkte ju på en ordentlig törn för ett par veckor sedan, och sedan dess är det 4-5 rejäla sprickor över hela displayen. De första dagarna så var det bara ett litet fält med pixlar som blivit gråa, men allt eftersom tiden gått så har det gråa fältet vandrat uppför sprickorna och mördat fler och fler pixlar längs vägen. Det började bli riktigt svårt att läsa och skriva sms, man fick liksom gissa sig till vad som stod, och ibland blev det lite tokigt. Idag gick jag in till butiken och frågade vad det skulle kosta att laga och fick svaret att det billigaste alternativet var att utnyttja min allriskförsäkring, alltså 1500 kronor i självrisk. "Hmm" tänkte jag i ungefär 2 sekunder, och så köpte jag en ny telefon istället. Jag band upp mig till min operatör på 18 månader, vilket inte känns så farligt med tanke på att jag inte bytt operatör på 10 år, hittills. Så nu är jag med ny telefon. Så här ser den ut:

Nu är det snart dags att springa ner i tvättstugan igen, så det är väl bara att pallra sig iväg. Borde kanske gå en sväng på stan också, handla lite grejer, hämta ut lite pengar och sånt. Jobbigt!!

En 14-årig tjej

Jag skulle så GÄRNA vilja ha nåt att se fram emot de helger jag är hemma. Ska försöka jobba lite på det här med sociala kontakter. Men det tar sån TID!!! Jag är hellre glad nu än om 25 år (för att citera Agnes i Fucking Åmål)... Jag har ingen energi, jag vill få allt serverat. Helst med silversked.

Igår pratade jag med en vän om min situation här i Umeå. Vi kom fram till samma sak: Jag är inte gjord för att bo här uppe i Västerbotten, eller i Norrbotten heller för den delen. Jag har inget emot att vara uppe och hälsa på, jag tycker om att åka hem till Piteå. Men jag vill inte vara här i landets norra delar permanent. För mig räcker det med ett par veckor, sen är jag definitivt nöjd, för att inte tala om less..! Jag vill ha större städer, med mera utbud, med fler bekanta och med jobbet närmare. Jag gillar att resa runt, det är roligt, men det bidrar till att mitt sociala liv tynar bort. Jag har inget som väntar mig när jag kommer hem. Eller ingen.

Jo, jag tycker lite synd om mig själv. Jag vet att det bara är jag som kan ändra på min situation. Det är lätt att säga men svårare att göra. Sen vet jag inte riktigt, det kanske är jag som är svår att bli vän med? Är jag det? Jag tror att de flesta uppfattar mig som ganska utåtriktad, men vad många inte vet är att jag egentligen är ganska blyg och osäker. Jag bara ignorerar det när jag träffar folk jag inte känner. Kastar mig ut. Men blygheten gör det svårt att ta kontakt med folk, alltså när man bokstavligen försöker ta kontakt för att lära känna någon bättre. Det är en annan sak när man träffas av en slump - på en fest eller ute på krogen (det finns inte så många andra tillfällen för mig i den här stan, och de tillfällena är lätträknade), för då är det liksom neutral mark. Jag behöver inte känna mig dissad om det inte funkar, för jag har inte investerat så mycket av mig själv i situationen. Jag har liksom inget att förlora då. Men om jag skulle ringa till någon jag knappt känner och få ett tveksamt nej, eller kanske ett ja som sen visade sig vara en återvändsgränd rent vänskapsmässigt...då har jag mer att förlora. Stolthet, självförtroende...

Det hela bottnar kanske i en 14-årig tjej i ärvda kläder, som blev utfryst av sina "vänner", en tjej som alltid varit lite egen och som inte alltid tyckte som alla andra, som hade bråttom att bli vuxen och som blev fjortis egentligen först när hon var 21... Ibland känner jag mig fortfarande som den 14-åriga, osäkra tjejen, fast med en egen inkomst och en ny garderob. Samma tjej - fast med en annan yta.

Fredag förmiddag

Men nu är väl ändå våren på väg? De sopar gatorna här utanför och ett säkrare vårtecken får man ju leta efter, eller hur? Idag skiner solen, om än inte från en klarblå himmel, eller det är den säkert nånstans ovanför det halvdisiga molntäcket. I vilket fall som helst så FÖRSÖKER solen kika fram emellanåt, såpass att det faktiskt bildas skuggor lite här och var. Temperaturen är blygsam, men iallafall på plussidan av skalan. Det jag egentligen vill komma fram till är att det är rätt okej faktiskt. Det kunde ha varit sämre.

Jag ska gå lite jobbärenden nu vid 10 hade jag tänkt, och sen ska jag vara tillbaka hemma och jobba vidare senast kl 12, för då har jag tvättstugan. Ändå ganska skönt att ha kontoret hemma. Lite trist att inte ha några kollegor att luncha med bara...

Kramsjuk

Hahaha! Fick nyss sålt mina U2-biljetter, så om några dagar har jag pengarna på kontot. Najs. Då är det inte kris längre. Skönt. Det kanske stämmer ändå att pengar gör en lite lyckligare, iallafall ibland.

Jag vill kramas. Kramar är bra. Man blir glad och varm.

Nu Medium. Och kanske en hallonsmoothie. Mjau!

'amen vad f*n...!

Nu snöar det igen.... Crap!

Blöööö

Okej. Idag är det mulet. Inte så kul. Men humöret har lättat lite och det är skönt. Jag letar fortfarande lägenheter här i Umeå, jag har ingen lust att kasta bort mina pengar varje månad. 6000 kronor på hyra och parkering är för mycket för en person. Till det kommer ju andra månatliga utgifter också, jag hamnar nästan på 8500 kronor i fasta utgifter varje månad. Så en lägenhet med lägre hyra skulle inte vara så dumt.

Visst, jag tjänar bättre än jag nånsin gjort, men det kostar mer att leva också. När man bor på hotell så måste man ju äta, och det är inte så lätt att ta med sig matlåda då, tyvärr. Den här månaden är lite av en ekonomisk öken, men det är självförvållat. Hade det jättebra i Gbg och dessutom har jag lagt undan lite pengar till en eventuell semester senare i år. Jag har fått nalla lite från de undanlagda pengarna, men jag har fortfarande ett par tusen kvar på sparkontot. Hoppas kunna behålla det så.

Jag har fortfarande 2 biljetter över till U2-konserten den 31 juli, en fredag. 1250 spänn för båda tillsammans, samma pris som jag köpte dem för.

Ännu ett tråkigt inlägg, pengar.

Blääää

Torsdag i Umeå. Jag ska jobba lite hemifrån, gå i lite affärer för jobbets räkning och sånt idag. Det känns inte riktigt som att jobba, men det måste ju göras. Imorgon jobbar jag med administrativa saker. Jag ska sätta mig och plugga DS-varugrupper och Ecco BA-material. Nu måste jag äta lite frukost. Ska eventuellt promenera ut till butiken en svängoch kolla med dem om de har några särskilda önskemål inför måndagens besök.

Fy vad tråkigt att skriva om jobb...

Springelisprångandes?

Asså, jag veeet. Vem vill läsa om att man är sur, halvdepp och på dåligt humör? Men i ärlighetens namn - jag kunde inte bry mig mindre. Självklart vore det roligare om jag var springelisprångandes jätteglad, men nu är jag inte det för tillfället. Jag är inte jättegrinig heller, lider bara av lite post-semesterångest. Eller semester och semester, ledighet kanske skulle passa bättre i det här fallet.

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok som tagit det här jobbet och flyttat till en stad som jag inte vill bo i, särskilt med tanke på att jag inte riktigt orkar med att skaffa mig nya vänner för tillfället. Fast det är klart, jag gillar verkligen mitt jobb. Men en sak är säker, jag längtar efter att hitta ett socialt sammanhang där jag känner mig hemma. Vänner, och kanske så småningom nån som jag kan dela min vardag med...

Varför måste allt kännas så svårt? Avlägset? Ouppnåeligt...?

O-bra

Det är en kort vecka i veckan. Bra. Jag ska nog få besök i helgen. En kompis som ska till Umeå och som behövde nånstans att sova. De skulle på nån spelning som jag inte ska gå på. När hon ringde och frågade så kunde jag inte låta bli att känna att hon verkligen bara behövde nånstans att sova, inte att hon egentligen ringde mig för att hon tänkte att det skulle vara kul att hänga. Hon hade tydligen haft nån annanstans att sova först men det hade kommit upp nåt och det funkade inte. Är man för snäll om man säger ja då? Jag känner mig lite...utnyttjad är väl kanske lite väl starkt, men nåt liknande iallafall.

Rent allmänt så är jag inte på topp. Har hamnat i en liten svacka (igen...) och då är helgens besök kanske inte det ultimata för att försöka boosta nån sorts självförtroende. Jag känner mig lite ledsen och lite...jag vet inte.

Idag åker jag till Ö-vik. Jäjä. Det blir nog bra. Kanske.

Back in the loop

Solen strålar i Umeå idag, och jag är på kasst humör. Tillbaka till jobbet igen. Ska köra till Skellefteå så fort jag slängt i mig lite frulle. Hade fått en massa mail med grejer som jag måste fixa till några butiker. Semester är ingen lek.

Jag vill ha en kram.

En flicka på vift

Få se nu. Skärtorsdag var senast jag skrev nåt här. Okej. Det här inlägget tar vid senare samma dag - Skärtorsdag.

Klev upp lite sent, tog en snabbdusch och sen åkte jag in till stan för att träffa Malin och professorn. Vi gick och fikade på nåt ställe i närheten av Kungsportsplatsen och satt och pratade en lång stund. Mycket trevligt. På kvällen hade U biljetter till Miss Li på Trädgårn. Hon och bandet var superbra och jag hade jätteroligt. Vi drack lite öl och surrade, dansade och sjöng med. När konserten var slut gick vi till L'Assassino där vi mötte upp U's handkirurgkompis från Umeå. Vi blev kvar i baren till klockan var 1 och sen tog vi spårvagnen ut till Bellevue. Vissa var piggare än andra, inga namn nämnda, men jag mådde rätt bra efter att ha varvat ölen med vatten under kvällen... Ingen av oss var jätte-opigg heller, men somliga var lite mindre pigga.

Långfredagen bjöd på strålande sol, precis som jag hade beställt. Först åkte vi till Hisingen och U's nya lägenhet, där vi tog en massa mått och sånt. Sen åkte vi in till stan där vi promenerade runt och åt glass och fikade i närheten av Haga nånstans, sen gick vi till Slottsskogen och knatade runt och tittade på en massa fåglar, älgar, hästar, getter, sälar och allt möjligt. Solen värmde våra frusna själar och man kände hur livsviljan kom tillbaka lite grann. På kvällen var vi helt slut efter att ha varit utomhus hela dagen, så det blev inte många knop, och pizza framför TVn.

Lördagen - påskafton, med ännu bättre väder än dagen innan - steg vi upp ganska tidigt och åkte in till stan. Vi gick i lite affärer, åt sushi i solen på gräsmattan, tog ett par öl på uteserveringen på Tranquilo. När vi blev less på att sitta i solen så åkte vi tillbaka hem en sväng. Senare bestämde vi oss för att åka in och spela lite biljard på Biljardpalatset så vi var väl inne där vid åtta nånting. Vi åt deras sjukt goda hamburgare, drack nån öl och sen spelade vi lite biljard och lite flipper innan vi slutligen gav upp och åkte hem. Vi var alldeles för trötta och sega för att vara ute på stan och härja. I ärlighetens namn så minns jag inte vad vi gjorde sen, antagligen stiftade jag närmare bekantskap med kudden.


Söndag - påskdagen, med strålande sol och lite vindar - så hade vi bestämt oss för att åka lite spårvagn, mest för att kolla läget lite. Vi började med att åka ut till Bergsjön, där det inte hände ett jota. Sen tog vi samma spårvagn för att åka till andra ändstationen, Saltholmen, men vi stannade på vägen och gick in på Max som nyligen öppnat vid Gamla Ullevi. På vägen därifrån strosade vi upp längs Avenyn med en kaffe och muffin i handen som vi inmundigade på trappan utanför konstmuseet. Sen hoppade vi på spårvagnen igen och tog oss ut till Saltholmen, och MY-MY-MY om det var fint där ute! Knäppte lite bilder, låg och mös på klipporna i solskenet och bara var. Skuttade omkring lite på hällarna och önskade att det var sommar på riktigt... När vi åkte därifrån var vi rätt så trötta; all frisk luft började ta ut sin rätt så vi gick och handlade så vi kunde fixa varma mackor och sen parkerade vi framför en gammal klassiker, ALIEN. U somnade väl inom sisådär en halvtimme, men jag såg klart filmen och sen packade jag ihop mina saker och kröp till kojs.

I morse var det dags att åka hem. Jag är inte så nöjd med just den saken. Jag hade hellre stannat kvar där nere. Jag antar att jag kommer att genomlida några dagar av abstinens efter både sol, värme, sällskap och semester, men det lär väl gå över det också, så småningom. Jag har haft en helt underbar vecka med fint väder, god mat, många kramar, många skratt och härligt sällskap. Mera sånt!

Rent hypotetiskt

Om man diskuterar med någon och man hamnar i den något obekväma sitsen där man tar upp ämnen som man av ren självbevarelsedrift vet att man borde undvika - men ändå tar upp - vad gör man då? Jo man byter ämne snabbt som ögat innan för mycket hunnit bli sagt. Man vill inte jinxa situationen. Det hände mig en gång (egentligen har det hänt flera gånger men det är enklare att säga så här). Personen jag diskuterade med var en person som jag träffat lite nu och då men som jag inte hade ett förhållande med, och ämnet som kom upp var "Vi har gjort i princip allt utom att vara ömsinta mot varandra". Det som hände var (iallafall från min sida) att jag kände direkt att vi i och med det konstaterandet passerat en gräns för vad som kändes okej. Risken var överhängande att någon av oss skulle vara tvungen att bekänna färg, på ett eller annat sätt. Så jag bromsade honom där han satt och försökte komma på nåt smart/bra att säga genom att säga att "Det är lugnt, vi lämnar det" innan han hunnit säga mer än "Det är ju så emotionellt, så känslomässigt...". Men det var väldigt svårt att låtsas som att det aldrig kommit upp. För trots att jag ströp diskussionen och verkligen menade det jag sa - att det var lugnt (för det var det verkligen), jag ville inte höra att jag var den bästa i världen och att han ville att jag skulle typ föda hans barn - TROTS det så såddes ett frö i huvudet hos mig.

Vad var det han hade tänkt säga därnäst? Var det nåt om avstånd (ett vanligt förekommande problem i mitt liv vad det verkar) eller var det att vi bara var vänner, eller var jag inte rätt tjej, eller hade vi redan förbrukat vår chans, eller var jag inte tillräckligt intressant, eller var jag för gammal, eller gillade jag fel musik, eller var jag för korkad, eller var det kanske inget fel på mig, det kanske var det som var problemet? Tänk vad läskigt om han skulle sagt att "Jomen, det är dig jag vill ha"? Vad fasen hade jag gjort då? Så därför är jag glad, såhär i efterhand, att diskussionen tog slut där. Kan vara svårt att rädda en vänskap efter såna avslöjanden. Sällsynt att båda går ur en sån situation utan att någon blivit sårad på ett eller annat vis.

I vissa fall är man nog hellre glad och ovetande, istället för serverad den brutala sanningen.

Skärtorsdag

Min andra semesterdag. Jag har inte ens tänkt på jobb sen i tisdags. Skönt!

Igår skulle vi handla på affären som ligger bara 5 minuter härifrån, och skoja inte om jag säger att jag blev glatt överraskad när jag ser ett bekant ansikte vid fruktdisken: Där stod Malin och letade rödlök. Och självklart var inte professorn långt borta :) Så det bestämdes på stående fot att vi skulle höras idag och kanske ta en fika eller nåt inne i stan. Jag ska gå i lite affärer hade jag tänkt, och sen möta upp dem på nåt café, kanske ut mot Haga till. Sen ska jag väl möta upp U nånstans, och komma ihåg att gå på Systembolaget. De har påsktider, så man måste planera sina inköp. Inte för att jag har tänkt handla mycket, men eftersom det är stängt på fredag så måste man ju iallafall ta det med i beräkningen.

Ikväll blir det konsert, Miss Li på Trädgårn. Det kan nog bli skoj!

Lite frukost kanske, och en dusch och sen kanske in till stan för lite shopping?

Göteborg och semester

Det regnade på förmiddagen. Jag som skulle ut och gå lite. Mitt knä gör ont. Igår, i Varberg, var jag ute på en 50 minuters promenad innan frukost. Det var skönt och det var en jättefin strandpromenad. Men idag har jag ondare i knät igen. Jag har sovit till och från mest hela dagen. Med ena ögat på TVn och det andra studerandes insidan på ögonlocket. Diskade undan lite. Nåt måste man ju göra när man kommer och våldgästar nästan en hel vecka. Nu är jag trött, konstigt nog. Jag ska ta nya tag imorrn istället. Tror jag ska ringa professorn och se vad han har för sig.

Nu borde snart min hyresvärd sluta jobba. Får väl se om vi ska hitta på nåt eller om han ska och träna. Vilket som funkar för mig. Jag har semester!

Kom och ta mig långt härifrån

Och efter den lilla passningen till Brandsta City Släckers så konstaterar jag att "Jamen ett inlägg till hinner jag ju med innan jag åker". Har slagit på lite musik och jag börjar känna mig lite gladare. Om det inte hade varit för Orup (och hans medverkan i SVT's "De kallar oss artister") hade jag aldrig upptäckt den här musiken, tror jag:

That's not may name - The Ting Tings

Har några smågrejer kvar att göra innan jag ska åka, men jag har gott om tid. Ska beställa en taxi till 12.50. Det ska bli så skönt att komma bort ett tag. Det enda är att jag redan har lite panik för det känns som så kort tid innan jag ska tillbaka igen. Det gäller att göra det mesta av tiden nu så att jag orkar komma tillbaka och vara på topp på jobbet sen.

Från det ena till det tredje... Mitt hår växer, fastän jag tycker att det inte händer nånting. Men nu kan jag faktiskt nästan sätta upp det i en hästsvans utan att allt det uppklippta ramlar fram i ansiktet på mig. Och det som inte kommer med i svansen kan jag dra bakom öronen, utom luggen då förstås. Men det växer, onekligen. Jag undrar vad jag ska göra med mitt växande hår? Kanske bara spara ut det igen, till hellångt hippiehår? Det är ju väldigt bekvämt att ha håret hellångt, men det är inte jätteroligt. Jaja, jag får se vad som händer. Orkar inte riktigt bry mig så mycket. Så länge jag kan få det att se hjälpligt bra ut iallafall så får det vara. Tror jag ska vänta med att klippa det till i höst.

Ett tag var jag inne på att klippa en page, men det vågar jag nog inte. Dessutom orkar jag inte ha håret hängandes i ansiktet hela tiden när jag jobbar.

Vad är det med killar som man lagt ner för åratal sedan som hör av sig och flirtar bara sådär? Bekräftelsebehov eller bara pratsjuk? Antagligen båda delarna. Nu ska jag återgå till packande och fixande. Mjau!

Ps. Ironin i det här inlägget är att jag citerade Brandsta City Släckers och i slutet av inlägget började ett gammalt ragg surra med mig på MSN och hans yrke är - BRANDMAN! Hehehe..!

Vårdepression och semester

Måndag och resdag. Flyget går vid 13.40. Är i Göteborg runt 16.30 och i Varberg runt 17.30-18.00 nånting. Här snöar det, som fan. Jag är så sjuuukt less på vintern nu. Jag har riktiga problem med att hålla humöret uppe när vädret är så här. Har knappt sett solen på flera veckor och det håller på att ta musten ur mig. Hade lite skämtsamt beställt finväder till min Göteborgsvistelse, men det verkar som att jag tar med mig survädret ner. Det ska visst regna större delen av påsken, så min planer på häng på uteserveringar lär ju gå i stöpet. Men det är ändå 100 gånger bättre med regn än snö vid den här tiden på året.

Jag har nog aldrig riktigt upplevt att jag blivit så här påverkad av vädret nån gång. Jag känner mig arg, deprimerad och håglös. Jag har ingen lust med nånting. Jag vill bara gå och lägga mig tills det blir sommar. Jag tittar ut genom fönstret och ser att nysnön lagt sig under natten och jag vill bara gråta. Fan.

Jag hoppas att SMHI har fel om vädret i veckan... Jag behöver sol, energi och glädje. Kramar, värme och vitaminer.

Vi ska kanske gå på spökjakt på tisdagkväll. Undrar om det blir kul? Miss Li på torsdag. Sen vet jag inte. Inga planer. Kolla på U's nya lägga en sväng. Kanske gå och fika med professorn. Kolla om Jeanette är i Gbg och kanske träffa henne en sväng. Åka och träffa några kompisar till U som ska köpa 2 av mina U2-biljetter. Vi lär väl antagligen hamna på 2a Långgatan en sväng, och kanske på Biljardpalatset...men det får vi se.

Just nu vill jag åka utomlands och bli brun som en pepparkaka. Jag vill ha so-ho-hoooool...

Jag kommer inte ha med mig nån dator under min Gbg-vistelse så vi får väl se om jag kommer uppdatera bloggen nåt. Hur som helst. Ha en trevlig påsk!

Blablabla

Söndag. Imorgon är det måndag och då åker jag till Varberg, och på tisdag efter att mötena är avklarade tar jag tåget till Göteborg och sen är det SEMESTER!!

Igår var nog den lataste dagen jag varit med om på mycket, mycket länge. Idag kommer jag inte göra mycket, heller. Ska på Bit för Bit med Des kl 14, och så ska jag diska, packa och lite sånt... Städa undan och vattna blommorna, sortera in tvätt i garderoberna. Så det är fint här när jag kommer tillbaka från Göteborg.

Vad jag är less på att kolla på TV nu.

Jo jag glömde berätta. Jag har väl tappat min mobil i golvet jag vet inte hur många gånger, men den har alltid klarat sig utan en skråma. Tills i fredags. Jag spräckte displayen och den har börjat förlora pixlar. Fan. Det känns extra surt att jag var ute när det hände, jag har ju som sagt tappat den i golvet massvis med gånger förr, utan att ha druckit nån öl, men bara för att jag hade öl i kroppen så känns det så jädra surt! Som att det var därför den gick sönder... Skräp.

Trött lördag

Pizzabuffén på Scharinska blev till en helkväll. Jag gav upp när klockan närmade sig ett och gick hem och la mig. Jag hade fått i mig lite mer öl än jag hade tänkt och tröttheten från tidigare på dagen hade börjat sätta in ordentligt. Skönt att gå hem. Des blev kvar med Danira, vad jag vet iallafall. Hoppas de hade trevligt. Det hade jag.

Har sovit hela halva dagen, och jag är fortfarande lite trött. Ska kolla på TV en stund nu, och sen ta itu med lite disk. Sen ska jag kolla om Des fortfarande är på för att hitta på nåt ikväll, nåt stillsamt och gratis, typ kolla film kanske, eller nåt.

Snö istället för regn...

Ååååh, vad less jag är på vintern! Jag skulle kunna kräkas på vintern just nu...

Ska släpa med mig Des på Scharinska i eftermiddag. Pizzabuffé och nån öl. Hoppas det blir trevligt. Jag har messat Danira också och frågat om hon ville hänga med, men jag har inte fått nåt svar, så vi får väl se vad hon säger.

Jag är så trött. Vaknade av mig själv runt 6 i morse, och jag steg upp halv sju, en halvtimme innan klockan skulle ringa. Time well spent, för innan klockan var halv åtta hade jag tagit hand om mina små fossingar, ett fotbad med ompyssling efteråt.

Jag är hungrig och trött. En macka eller två, och horisontalläge i en halvtimme gör nog susen.

Gäsp....!

Regn istället för snö

Har haft en jättetrevlig eftermiddag med Des. Har gått på stan och kollat grejer till mina butiker, och sen fikat ett tag och sen suttit uppe hos mig och surrat. Jag ska strax ringa till killen med lägenheten...har jag sagt att jag funderar på att bli en del av ett kollektiv? Jag är dock lite skeptisk, men jag ska iallafall kolla upp det. Skulle ringt igår, men jag kom ju hem såpass sent att det kändes konstigt att ringa. Får väl se om de hittat nån annan inneboende istället...

Idag regnade det. Så himla skönt att det kom ner som regn istället för snö. Och det var inte ens ett kallt regn. Snart är det sommar.... :)

April

Jahapp... Det här var ju inte så upplyftande, men håll till godo...

April 2009: Tvillingarna

Du är ofta trött och på dåligt humör, särskilt efter långa dagar. Det riskerar att gå ut över ditt kärleksliv. Är det inte lätt att hantera och helt problemfritt vill du hellre inte ha det alls, det känns inte som om du orkar med en extra belastning. För att motverka den här negativa tendensen kan du se till att skämma bort din kropp med nyttig mat, sund vila och frisk luft. Den extra energi som det ger minskar risken för gräl och trassel och ökar chansen att du får en mysig vårmånad. Stress och överansträngning är dina värsta fiender nu.

Bästa chansen: Vädur, Oxe.
Bästa stället: I stadslivet.
Bästa datumen: 26-27/4

Hemma hemma hemma

Ja, jag är hemma igen. Och jag kom på vart jag hade lagt kabeln och laddaren så nu är allt frid och fröjd igen. Nu ska jag hoppa i myskläder och sen ska jag lägga mig i soffan en stund och glo på TV. Och dricka hallonsmoothie.

Mjau!


Dagens citat (mannen som satt i stolen bakom mig på flygplanet):

"Måste vara en skicklig pilot som landade på tidtabellen..."


Dagens visdomsord: Hellre less än ledsen.