30 december

Imorgon är det nyårsafton. Då ska jag göra jätteviktiga saker som att fixa mina alldeles för långa naglar (hej nagelfobi!), locka håret och sånt, men jag ska även göra sånt som är viktigt på riktigt. Jag ska åka förbi och önska gott nytt år till mina familjemedlemmar, eller iallafall de som finns på plats här i Piteå. Sen ska jag åka ut till Lakafors för att fira in det nya året med Jessica och resten av familjen Bäckman, med gäster. 

Men nu ska jag gå och lägga mig. 

Mitt 2015

Så har ytterligare ett år snart passerat. Hittade den här årssammanfattningen i en annan blogg. Här är mitt 2015: 

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Simmade med delfiner. 

Genomdrev du någon stor förändring? Jag lämnade Stockholm och flyttade hem till Piteå - på gott och ont. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, fast ingen jag umgås med numera. 

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Svårt, inga särskilda datum som fastnat. Händelser däremot. Terrordåden i Paris. Skolattacken i Trollhättan. Att få rå om Arvid i nästan ett helt dygn. Thailandsresan. 

Dog någon som stod dig nära? Vi begravde min mosters man. Inte nån som stod mig jättenära personligen, men att träffa alla mina kusiner kändes bra, det var alldeles för länge sedan. 

Vilka länder besökte du? Thailand och så mellanlandade jag i Dubai. 

Bästa köpet? Oj, måste varit min Mac Book Pro. Eller bilen. 

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att få veta att jag ska bli faster! Att återuppta kontakter med flera gamla vänner. 

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Sällskap. Vill inte ha nåt förhållande, men någon som kan ta udden av ensamheten vore najs. 

Vad önskar du att du gjort mer? Umgåtts med vänner. Tränat. 

Vad önskar du att du gjort mindre? Suttit hemma ensam. Spelat FarmHeroes. 

Favoritprogram på TV? Har inte ens TVn inkopplad. Downton Abbey. 

Bästa boken du läste i år? Det har varit ett år med många böcker, men ingen riktigt bra. Lite besviken på mitt bokår faktiskt. 

Största musikaliska upptäckten? Älskar duetten Innan vi faller med Lisa Nilsson och Jocke Berg. 

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Att börja på Telemäklarna. 

Största framgång på det privata planet? Att våga fatta beslutet att lämna det liv jag hade i Stockholm, säga upp mig från jobbet och flytta till Piteå. 

Största misstaget? Har inte gjort något jag ångrar.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Lite av båda. Glad över att mitt beslut att flytta hem känts helt rätt från första stund. Ledsen över att det i vissa stunder känns som att tiden sprungit ifrån mig och att jag inte vet hur jag ska kunna träffa en person att dela mitt liv med så länge jag är här i Piteå. 

Vad spenderade du mest pengar på? Mitt hem. 

Något du önskade dig och fick? En lägenhet och ett jobb. Eller tre jobb faktiskt. Och två headhuntningar som jag fick tacka nej till. 

Något du önskade dig och inte fick? En drömresa i 6 veckor, genom Vietnam, Kambodja och Thailand. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Jag jobbade. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att inte ha överansträngt min hälsena i våras så att jag kunnat fortsätta träna under sommaren. 

Vad fick dig att må bra? Att ha vänner och familj närmare. 

Vem saknade du? Mina fina kollegor från Din Sko, Sergels Torg. 

De bästa nya människorna du träffade? Mina nya kollegor, framför allt mina grabbar i butiken. 

Mest stolt över? Att stå på egna ben, klara mig själv, inte förlita mig på nån annan än mig själv. 

Högsta önskan just nu? Att kunna få till en resa under nästa år. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Se till att komma ut mer bland folk, kanske hitta nån att dela min tid med. 

Eller så inte. 

Tid och tankar

Ja. Nu har det gått ett tag igen. Har jobbat i ca 6 veckor på Telemäklarna och det är fortfarande roligt. Trivs jättebra och alla är snälla och gulliga mot mig. Vi har flyttat butiken till de nya lokalerna, haft invigningsvecka, invignings/julfest (ujujuj) och nu börjar vardagen infinna sig. Har jobbat som en idiot de sista veckorna, och nu börjar det plana ut. Vara mer normalt. Hela arbetsplatsen verkar fortfarande vara smått bakis efter partajet i lördags. Det var skoj om än det kanske blev en eller annan drink för mycket, för ganska många Telemäklare. Inga stora blundrar gjordes (vad jag vet) och ingen behöver skämmas. Vi var i gott sällskap kan man säga. 

I övrigt har det inte hänt nåt jättespännande i mitt liv, var på bio med en kollega i fredags och delade en trevlig middag innan. Det var det närmsta jag kommit en dejt på ett år, fast det var ju ingen dejt direkt. Bara middag och bio. Med en kollega.

Det vore ju himla trevligt att träffa nån att dejta på riktigt. Även om det inte skulle leda nån vart. Skulle kännas bra med lite bekräftelse, lite närhet och lite mys. Iallafall ett tag. Är inte redo för nåt nytt, och vill inte ha nåt förhållande heller. Saknar den där känslan när man flirtar med någon och allt är spännande. Att få känna mig fin och åtrådd. Att någon tycker att jag är rolig och intressant. Det var så länge sen att jag knappt kommer ihåg hur det kändes eller hur man gör. 

Det vore mysigt. 

Länge sen sist

Ojojoj. Har glömt att skriva här jättelänge. Det har hänt en massa. Resan jag planerat blev inte av (igen) för jag fick jobbet (igen). Jag har nu jobbat på Telemäklarna i tre veckor och det känns jättebra. Mycket som ska göras de närmsta veckorna och det kommer bli stressigt in i det sista, inför butikens nyöppning i nya lokaler den 16 november. Kommer antagligen sova dåligt och jobba häcken av mig den närmsta tiden. Men sen lär det väl bli lite lugnare, hoppas jag. 

Har varit i Stockholm och hälsat på en sväng. Jätteroligt och intensivt. En liten miniresa istället för min drömresa som inte blev av. Det kanske kan bli nån annan gång. 

Nu är det dock helg, hemma i Piteå, och inga planer. Sitter och väntar på att få fixa håret. Ska bli hemskt spännande att se resultatet..!

Resa eller inte resa - jobb eller inte jobb

Det verkar mer och mer som att jag inte kommer att kunna åka på min drömresa. Vilket i sig inte är odelat negativt eftersom det har att göra med huruvida jag får ett jobb som jag är aktuell för eller inte. Får jag jobbet kan jag inte åka, men då har jag ett jobb. Om jag inte får jobbet kan jag åka på min resa men då har jag inget jobb sen. 

Jobbet i sig verkar spännande, och det finns många faktorer som bidrar till att jag tror att det skulle vara utvecklande för mig. Företaget är inom en helt annan bransch än jag jobbat i tidigare, även om det fortfarande är inom handeln, så jag måste lära mig helt nya produkter, tillbehör, lära mig förstå ett nytt kundsegment. Det är ett mindre företag ur den aspekten att det är få anställda, och inte så många led i beslutskedjan, en platt organisation med högt i tak, för att använda uttjatade klyschor. Företaget verkar dock vara stabilt, på alla sätt och vis. Könsfördelningen är aningen skev och ifall jag blir anställd ökar andelen kvinnor i företaget med ca 3,5%, vilket är kul på många sätt. Killarna är jättepositiva till att få in tjejer i företaget, och det är kul att få vara en av de första kvinnorna på en sån mansdominerad arbetsplats. 

Jag inser att det faktum att jag är tjej och i en väl synlig position innebär att jag kommer att bli nån sorts galjonsfigur ett tag men det gör mig inget. Förhoppningsvis blir jag inte anställd på grund av det utan för på grund av mina kompetenser och personliga egenskaper. Om jag nu får tjänsten, vill säga...

Sysslolös latmask

Är inne på min tredje vecka som arbetslös, och det är så skönt!! Inte att vara just arbetslös, men att vara lite ledig. Att ha egen tid, all tid i världen. Inte för att jag gör nåt vettigt av all den här tiden jag har. Är mest ensam och gör ingenting alls. Ligger mycket och latar mig på soffan, surfar, spelar Farm Heroes, kollar på serier, läser lite, lagar mat och bakar ibland, slår på tvättmaskin och diskmaskin när det behövs. Känner mig så viljelös just nu, lyckas inte ta mig för nånting på dagarna. Hade tänkt försöka dra igång med träning när jag slutat jobba för sommaren men i nuläget går det jättedåligt (pga brist på handlingskraft) och resulterar mer i dåligt samvete än nånting annat. 

Har dock planerat en 6,5 veckors resa i 3 länder och 11 olika orter. Ja, 4 länder och 12 orter om man räknar med stoppet jag planerar att göra i Stockholm. Det är lite oklart ännu om jag verkligen kan åka iväg, men i nästa vecka vet jag förhoppningsvis mer. 

Jag har också målat klart nästan alla möbler som ska målas. Jag har bara ett varv kvar på en stol, sen måste jag bara vänta till de torkat ordentligt och sen kan jag ta hit de sista två stolarna och pallen. 

Ska försöka få hit lite fler växter att ha i fönstren, och så ska jag fixa höstfint på balkongen. Och så måste jag ringa elektrikern och kolla om han kan hjälpa mig med mina lampor i vardagsrummet. Jag letar fortfarande speglar till hallen och så vill jag ha nån sorts belysning vid byrån också. 

Lite smågrejer kvar alltså, men det är ju ingen brådska. Jag hinner!!

Septembervärme

Så var det fredag och dags att bli stucken igen. Idag kändes det inte alls, inget stick, ingenting. Som vanligt var jag klar på under en minut. Inte alls så betungande att lämna blodprov. Ska dit igen nästa vecka, men det borde vara min sista provtagning. Läkaren har inte sagt nåt om hur länge jag ska ta prover, men rekommendationen om man läser om behandlingen på nätet är att man tar ett prov även efter man avslutat behandlingen.

Jag har inte fått några indikationer på att proverna skulle visa nåt ovanligt, men det känns ändå bra att göra som man ska.

Sitter i solen på Byxtorget och det är så varmt! Tog dagen till ära på mig strumpbyxor under klänningen (det är ju ändå september), men nu börjar jag ångra mig. Det är alldeles för varmt. Har ioch för sig precis varit och köpt tunnare strumpbyxor så jag skulle ju kunna gå och byta nånstans... :)

Statusrapport och biverkningar

Den 11 augusti startade jag min ca 6 veckor långa Toxoplasma-behandling, och den 27 september ska jag ta min sista kortisontablett. Idag är sista dagen jag äter Daraprim (Pyrimethamine) och jag har tre tabletter Azithromycin kvar, och sen kan jag sluta ta Folacin (folsyra) också. Efter det är jag klar med de tuffa medicinerna. Är från och med idag nere på tre Prednisolon-tabletter per dag, och det minskas var femte dag. Jag ska ta ett eller två blodprov till, och sen är min Toxoplasma-behandling klar! För den här gången iallafall. 

Ögat är mycket, mycket bättre! Jag ser nästan precis som vanligt. Känns lite konstigt ändå att det gått så fort, tidigare har det ju tagit uppemot 3 månader att läka ut. Jag har ju inte drabbats av några direkta biverkningar men jag slipper ändå gärna den här behandlingen i framtiden, för så kul är det inte att proppa i sig en massa kemikalier och antibiotika. Sen är det ju det där med resistens mot antibiotika, det är ju bra ju mindre man behöver ta, så att medicinerna får önskad effekt när man väl behöver dem. 

De biverkningar jag märkt av är:

• Sömnsvårigheter (de första två veckorna)

• Trötthet, matthet (vecka 1-3)

• Molande huvudvärk (första veckan)

• Ökad smärtkänslighet och känslig hud (vecka 1-2)

• Lätt klåda, mest på armar och händer (vecka 1-2)

• Ljuskänslig

• Minskad matlust, men hungrigare än vanligt

• Mer aktiv mage än vanligt men inga större problem

• Stelhet och smärta i nacke och skuldror (fr.o.m. vecka 3, har fortfarande ont)

Besviken

Känner mig lite besviken på den här stan just nu. Om man som jag är över 35, singel och barnlös så passar man verkligen inte in. Överhuvudtaget. Ingen vill hitta på nåt eller ens luncha, alla är upptagna med annat. Känner mig mest tjatig när jag hör av mig till folk, de har ju ändå aldrig tid. Jag vill inte ha nåt förhållande, men det känns som att det är det enda sättet man kan komma in i den märkliga gemenskapen här i stan. Då behöver man inte känna sig så ensam. Men i helvete att jag tänker försöka träffa nån bara för att slippa vara ensam..! 

Klicka hem

När jag bodde i Stockholm fattade jag inte riktigt varför man sa att e-handeln tagit över så mycket av marknaden. Nu fattar jag. Bor man i en storstad behöver man inte handla på nätet. I småstäder är näthandeln oumbärlig om man som jag vill ha sånt som kanske inte varenda kotte vill ha. I ärlighetens namn är det mest skor jag shoppar, och nu med mitt senaste köp känner jag mig nöjd och nästan färdighandlad. Mina favoritkängor är i syntet och det har jag redan nämnt funkar dåligt för mina fötter. Favoriterna är dock en kopia av en Vagabond-sko som finns i skinn, och det är dessa jag klickat hem. Jag hoppas bara att storleken är rätt, annars måste jag ju skicka tillbaka dem. 

Vagabond Dioon 999:- på Zalando.com (med nykundsrabatt 899:-)

Nu är det egentligen bara ett par ordentliga vinterskor jag behöver... 

Uttråkad och konfunderad

Jag har så tråkigt! Nackdelen med att bo i en liten stad är att när det inte finns nåt att göra finns det verkligen INGENTING att göra. Har varit ensam jättemycket i sommar, har liksom inte riktigt orkat med att vara social, men nu saknar jag sällskap litegrann. 

Var med om en ovanlig sak idag. Satt i solen på en bänk när det kom fram en man i 60-årsåldern och frågade om det var okej att han slog sig ner. Han hade lunch, och började prata med mig efter ett tag. Han frågade jättemycket om allt möjligt, och efter ett tag hade jag berättat att jag separerat, flyttat hem, saknade tydlig riktning i livet och en massa annat. Valde dock mina ord litegrann, det kändes lite konstigt att prata om så personliga saker med en främling. Det var en mycket märklig situation, men inte otrevlig på nåt sätt. Efter ett tag reste han sig för att gå, presenterade sig som Thomas, och vinkade hejdå. 

Ont i nacken

Läste precis igenom biverkningslistorna till mina mediciner (för vilken gång i ordningen vet jag inte, de är ju flera kilometer långa) och tydligen så är en av de mindre vanliga biverkningarna (kan förekomma hos upp till 1 av 100 patienter) av Azithromycin "ledinflammation, smärtor i muskler, rygg och nacke". 

Jag har definitivt ont i nacken/skuldrorna idag också. Men hur vet jag ifall det beror på medicinen eller om jag bara har ont i musklerna pga träning, dålig sovställning, dragigt i sovrummet osv? Om det skulle bero på medicinen, vad gör man då? Biverkningar är väl bara nåt man får leva med så länge de inte är livshotande? Det är ju dessutom bara en dryg vecka kvar av behandlingen nu. Sen är det bara kortisonet som ska fasas ut. 

Idag ska de sticka mig igen. Fjärde gången på fyra veckor. Gissar att det kommer bli en eller två gånger till efter idag. 

Nämen om man skulle ha stigit upp kanske?

Ajajaj

Idag vaknade jag till ännu en "ledig" dag. En ledig dag som direkt gjorde sig påmind som "en ledig dag med ont i skuldran och nacken". Har nästan nackspärr och det gör redigt ont. Äter ju rätt mycket preparat som det är just nu, så därför håller jag smärtstillande tabletter liksom alkohol på avstånd, tänker att det är bra att ge kroppen en så bra utgångspunkt som möjligt. Men idag... Googlar på om Alvedon reagerar med något av de andra medicinerna jag äter, och jag hittar inga resultat annat än att det troligen inte påverkar vare sig behandlingen eller kroppen. Så med det sagt tänker jag härmed ta en Alvedon, för det här är fasen inte kul.

Ännu en investering i mina fötter

Jag har klickat hem nya sneakers, ett par nätta, vita skor i skinn. Skinnskor för att slippa få så mycket problem med mina fötter, för syntet är ju verkligen ingen höjdare för mig som är så varm om fötterna. Är inne på mitt femte par syntetisar sen förra sommaren, och de håller helt enkelt inte. Materialet spricker och tätheten gör att det snabbt blir dålig lukt i skorna, trots att jag byter skinnsulor rätt ofta. Jag hoppas att storleken blir rätt på de nya skorna då jag inte kunnat prova annat än storleken större. Men den var ganska mycket för stor så det borde bli bra. 

Reebok Classic Leather, 800:- på Reebok.se 

När man registrerar sig för Reebok's nyhetsbrev får man 15% rabatt, så jag betalade 680:- exkl. frakt. 

1 september

Första september alltså. Det är med andra ord bara en tredjedel av året kvar. Mindre än fyra månader kvar till jul. Idag träffade jag personen med jobbet. Det verkar onekligen lovande, men det är fler som ska tycka och annat som måste fixas innan det kan bli aktuellt. 

Köpte fönsterlampor idag, men ljuskällorna var för starka. Måste byta dem imorgon. Själva armaturerna och lampskärmarna är fina, väldigt enkla och stilrena. De blev jättebra i fönstren, som små vita bollar. 

Kollade klart på Sopranos i morse och jag gillade inte alls slutet. Visst, man kanske inte behöver veta allt, men nu blev det ju liksom en cliffhanger som man aldrig får veta fortsättningen på. Näe, det var lite dåligt, men i övrigt gillade jag serien. 

Vad ska jag kolla på nu då?

Turgumma eller är jag bara bäst?

Asså... Jag har inte varit arbetslös en hel dag ännu och har redan fått ett eventuellt uppslag till jobb. Tjänsten det gäller är inte officiell ännu, så jag kan inte skriva vad det gäller, men OM jag skulle få den så innebär det ett säljjobb i butik, men i en helt annan bransch än jag nånsin jobbat tidigare. Och dessutom skulle tjänsten vara på HELTID. Inom handeln! Vad är oddsen liksom? 

Ska träffa en person nu i veckan för att prata lite och se om det är nåt vi vill gå vidare med, från båda håll. Så kul!!

Arbetslös men inte sysslolös

Idag är min första officiella dag som arbetssökande. Igen. Jag har varit rätt så effektiv idag. 

Vaknade vid sju-halvåttasnåret, klev upp och drog på mig träningskläderna, sprang ett par kilometer och gick förbi Apoteket på sjukhuset på vägen hem. Sen tog jag bilen till Ica och handlade frukost. Hemma slog jag på kaffet och hoppade i duschen. Kl 9 klev jag ur duschen och åt frukost, innan jag gick ner till Arbetsförmedlingen vid tio. Hemma igen hann jag lata mig på soffan med en bok en stund innan jag åkte till sjukgymnasten kl 13. Efter det åkte jag förbi mamma där jag åt lite mackor och ringde chefen på VeroModa och bad henne ordna ett arbetsgivarintyg som jag kan skicka till A-kassan. Sen cyklade jag iväg och lämnade in cykeln på verkstan, och så promenerade jag tillbaka till mamma igen. Där plockade jag nästan ett kilo krusbär som jag nyss snoppade och frös in. 

Det var min första dag som arbetslös. Sjukgymnasten och jag avslutade vår kontakt idag. Jag är såpass mycket bättre i axeln nu att jag får börja träna igen. Och skulle jag få mer problem igen skulle jag höra av mig. Hälsenan verkar också vara i ordning, ska bara bli lite starkare nu så ska det nog fungera bra. 

Lätta ankar

Sådärja. Så var mitt gästspel på VeroModa över. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Men jag väljer att istället för att se det som nåt jobbigt istället se det som att jag har alla möjligheter att göra nåt bra av det här. I våras när jag fick jobbet på VM så gick allt så snabbt att jag egentligen inte hann känna efter vad jag egentligen ville göra. Nu tänker jag känna efter. Kanske till och med bege mig ut i världen. Se nya saker, kanske bli lite klokare. Det känns spännande. Nytt. Men såklart lite läskigt att inte veta. Tryggheten  i att veta vad man ska göra och hur man försörjer sig är bedräglig och förlamande. Det är svårt att ta nya initiativ när man känner sig tvungen att vara kvar där man är. Nu kastar jag loss!

Nytt i löparspåret

Här är mina nya kompisar!!

Gel-Foundation 12 (2E) Löparsko

Bra dämpning, bra stöd för hålfoten, bred läst och anpassat till min höga vrist. Dessutom prissänkt med 400:-

Nu ska jag få springa i skor med fräscht gummi. Inga gamla härk där stötdämpningen tjänat ut. Ikväll blir det en premiärtur tror jag. Men det måste bli lite svalare först. 

Reklamera BH

Jag var i Luleå igår, och då passade jag på att gå in på Twilfit eftersom de inte finns här i stan. De är en av få butiker som saluför min storlek, och igår hittade jag min favoritmodell i en ny färg. Eftersom jag redan har två likadana brydde jag mig inte om att prova, och när jag kom hem och provade BHn så visade det sig att det ena axelbandet var felsytt så det tvinnade sig. Ringde butiken idag för att fråga om eventuell kompensation ifall jag skulle åka upp till Luleå igen för att byta, det blir ju ändå 10 mils resa. Tjejen i butiken ringde tillbaka efter ett tag, och Twilfit kommer skicka ut ett vadderat, förfrankerat kuvert som jag ska få skicka tillbaka den felaktiga BHn i, och sen skickar de en ny till mig. Det tycker jag var en bra lösning. Jag behöver den ju inte precis nu iallafall, det var ju bara en liten uppdatering av min garderob. 

Nu ska jag iväg och göra lite ärenden. Hejs!

Tro på mig själv

Min framtidstro och motivation är en enda bergochdalbana just nu. Ena dagen känns det hopplöst och skrämmande och ger mig nästan svindel när jag tänker på hur jag ska kunna försörja mig efter nästa helg då mitt vikariat avslutas. Nästa dag, som idag ungefär, så känns det spännande och som att möjligheterna är oändliga. Andra dagar är nånstans mittemellan, en lätt oro samtidigt som jag rycker på axlarna. Jag har ju rätt till A-kassa men det känns ändå som ett rätt så trist alternativ. Förhoppningsvis blir det inte så långvarigt. 

Det är ju det här med att vara ensam som är grejen. Att vara självständig, stå på egna ben, att klara sig själv. Och det är på samma gång allt det som skrämmer mig. När man är två har man alltid varandra. När det går sämre för den ena kan man luta sig mot den andra. Lutar jag mig nu så ramlar jag omkull, så det är inget alternativ. Det är bara att sträcka på sig och hålla huvudet högt. 

Det ordnar sig!

Torsdag.

Det är lite småjobbigt att äta de här medicinerna. Egentligen är det mycket bättre den här veckan, men det är det där med sömn som inte riktigt blir som det ska. Min huvudvärk har försvunnit - jey! Men inatt lyckades jag bara få ihop 3,5 timmes sömn, så nån sorts huvudvärk lär jag ju ha innan dagen är över. Kaffechock härmed inledd. För ett par nätter sen sov jag mer än 10 timmar på raken. Och natten innan var det runt 8. Inatt kunde jag inte somna. Det gick bara inte. Hann lyssna på fyra sommarpratare innan sömnen äntligen kom runt halv fyra i morse. Tur jag slutar fem idag. 

Jag har inte så många arbetspass kvar nu. Fem med dagens insats. Känns på ett sätt skönt att gå vidare, stämningen har blivit helt annars nu och jag måste väl erkänna att jag inte trivs nåt vidare. Känner mig inte delaktig och mina åsikter blir i bästa fall lyssnade på och sen ignorerade. Jag känner mig mest som nån slags arbetare som är på plats bara för att verkställa nån annans idéer, och dessa idéer tål inte att bli emotsagda eller ifrågasatta. De står fast oavsett om de är bra eller dåliga. Men det är inte mitt problem. Det är inte min butik. Och snart kommer jag ju göra nåt annat. 

Vad jag ska göra har jag dock ingen aning om. Börja med att gå in på Arbetsförmedlingen iallafall. Se till att få ett arbetsgivarintyg skickat till mig. Söka lite jobb. Bli klar med medicinering och behandling. Komma igång med träningen igen. Kanske resa nånstans? Har en drömresa som jag skulle vilja göra, men jag vet inte. Är lite tveksam inför att resa själv, som tjej är man lite mer utsatt. Men frågan är om det ska få hindra mig? Det är kanske dumt och att utmana ödet att resa ensam, men samtidigt så har jag ju all rätt att göra det utan att råka ut för nåt. Jag vill tro på människors inneboende godhet. Jag vill se att den existerar. Jag vill känna mig trygg i mig själv, stärkt i mig själv. Men samtidigt är jag medveten om riskerna och min egen sårbarhet. 

Jag har inte riktigt tänkt klart i det här ärendet ännu. Nu frulle!

Sommar fortfarande

Idag vaknade jag och kände mig nästan pigg. För första gången på en vecka. För en halvtimme sen tog jag morgondosen med tabletter, och nu smyger sig den välbekanta lilla huvudvärken så sakteliga på. Idag har jag dock fått börja trappa ner kortisonet till sju tabletter istället för åtta, så jag räknar med att jag hädanefter bör känna av medicineringen mindre och mindre. Hoppas jag. 

Sitter ute på balkongen insvept i en filt och dricker kaffe och njuter av att ha mitt alldeles egna hem. Det är sommarens varmaste vecka, men den här tiden på dagen ligger min balkong i skugga och då är det skönt med en filt. Pappa tittade förbi igår kväll och han sa inte mindre än två gånger: 

- Vilken fin lägenhet du har!

Och precis så känns det. Det är så fint, det är bara mitt, ihopplockat efter mitt tycke och smak. Sparsamt inrett än så länge, men inte en enda grej finns här som jag inte har valt att ha. Inga grejer som har följt med sen jag flyttade hemifrån första gången. Eller jo, en sak. Den blommiga stekgrytan med blått lock som jag tagit över från mamma, den som jag har för mig att hon fick i inflyttningspresent av min moster när hon flyttade hemifrån för första gången. 

Ikväll ska jag åka och titta på en byrå. Om jag köper den har jag faktiskt hittat i princip alla möbler jag tänkt ha. Då fattas bara en eller två speglar. Och kanske en fåtölj. 

Här trivs jag!

Snart har första veckan gått

Är nu inne på sjätte dagen med maxdosen av kortisonet, har ätit en sorts antibiotika lika länge, samt folsyra, och så äter jag en annan antibiotika sen tre dagar tillbaka. Inga dramatiska biverkningar att rapportera. Var lite öm och trött i musklerna i framförallt benen de första tre dagarna. Magen håller sig lugn, än så länge iallafall. Har en aning huvudvärk en stor del av tiden, men inte så jag behöver ta tabletter, det är mer ett irritationsmoment. Har inte alls blivit speedad av kortisonet som jag fått höra att man kan bli, det enda jag märker är att jag har svårt att sova. Jag tror de andra preparaten tar ut sin rätt, för jag är så trött. Kan ju förstås ha med sömnbristen att göra också. Lämnade blodprov i torsdags och ska lämna ett på fredag också. Blodprover tar man för att hålla koll så att inte min kropp tar för mycket stryk av medicineringen. Nästa måndag, 24e augusti, ska jag på återbesök i Sunderbyn. 

På tisdag ska jag börja trappa ner kortisondosen. Jag längtar, för tabletterna är sådär sträva och mjöliga och de smakar jätteilla. Ju färre jag måste svälja desto bättre. På alla sätt. 

Sjuk granne

Att bli störd vid fyra på natten av att grannen har folk hemma på efterfest känns inte riktigt lika irriterande när man hör hur dåligt han mår idag. 

Behandling pågår

Idag startar jag min första behandling av min Toxoplasmosis, alltså det som ligger till grund för mina ögonproblem. Fast för att vara korrekt så behandlar jag mest symptomen, och förhindrar att den lilla parasiten som är orsak till det hela förökar sig. 

Inleder första dagen med 

1 st Daraprim morgon och kväll

8 st Prednisolon på morgonen

1 st Folacin morgon och kväll

Kommer försöka utvärdera och dokumentera vad som händer under behandlingen. Just nu känns det mest läskigt att inte veta hur kroppen kommer att reagera på alla preparat. Nu är det dags för kvällsdosen. 

Hästkur

Ögat är sämre än nånsin. Överläkaren jag träffade i Sunderbyn ville sätta in behandling, så nu väntar jag på ett läkemedel som måste godkännas av Läkemedelsverket. Förhoppningsvis får jag nån sorts besked idag, så att jag kan starta behandlingen så fort som möjligt. 

Är dock inte alls peppad på behandlingen. Två olika antibiotikum, en hästkur med kortison och så extra folsyra för att hjälpa kroppen på traven lite. Tuffa biverkningar och inbokade blodprov varje vecka. Plus att kortisonet lär få mig att svälla upp då det får kroppen att binda vätska. Kommer att vara två roliga månader jag har framför mig :(

Krassel-Maja

Om det mot förmodan finns nån som fortfarande följer den här bloggen så känner ni ju till att jag har lite problem med mitt ena öga. Och nu är det problematiskt igen, så imorgon ska jag åka upp till Sunderbyn och träffa en ögonläkare där. Lite jobbigt att bo häruppe när man måste träffa läkare. Det är ju såna avstånd att det blir ett helt dagsprojekt att gå på en kontroll. Förhoppningsvis får jag göra mina uppföljande kontroller på sjukhuset här i Piteå. 

Har ju haft problem med min ena fot jättelänge också och har träffat ett par läkare i Stockholm om den men inte fått nån bra hjälp trots att det hela tiden bara blivit sämre och sämre, och i mars fick jag lämna in nagelprover här i Piteå för att kolla om det var en svampinfektion i min knäppa tånagel. Vilket det såklart var, och jag fick senare börja en 12-veckors behandling med tabletter som jag var klar med för en vecka sedan. Nu tänker man ju att eländet skulle vara över (för min tå ser ungefär 300% bättre ut än den gjorde innan, nu skulle jag nästan våga visa den utan nagellack i öppna skor) men icke. När nagelproverna togs i mars så hade infektionen angripit nagelbädden så nageln hade i princip lossnat helt från tån, utom på ett litet område längst in mot nagelbandet, så när vi klippte med nagelsaxen så for nästan halva nageln - snäpp - bara sådär. Det har gått ganska bra ändå, även om min tåtipp varit rätt så oskyddad ett tag. Men som jag sa så har min tå blivit mycket, mycket bättre och den nya nageln som kommer fäster i nagelbädden och är en fin rosa, frisk färg. Så till problemet. Sen vi klippte nageln i mars har huden runt omkring "växt" för att skydda tån, så nu när det kommer en frisk nagel bildas ett klassiskt nageltrång, och det gör så jävla ont. Så till den grad att jag knappt kan ha på mig sandaler, det gör skitont när jag råkar stryka tån mot täcket på natten, ja till och med när jag är barfota och bara sitter still så ömmar det. 

På fredag ska jag få träffa en läkare på vårdcentralen. Blir spännande att se vad de säger. Till dess får jag helt enkelt bita ihop :(

Vända ytterligare ett blad

Idag fick jag officiellt veta att jag inte kommer att jobba kvar på VeroModa efter augusti. Sist in - först ut och det där ni vet. Det känns faktiskt helt okej, nu vet jag ju iallafall att jag helhjärtat kan lägga min energi på att försöka hitta nåt annat. Jag har trivts helt ok på butiken, men inte toppen och just därför känns det inte jättejobbigt att sluta. Missförstå mig rätt, jag har trivts med dem som jobbar där och så, men jobbet som sådant och annat runt omkring har inte känts hundra bra. Dags för nåt nytt. Igen!

Apology accepted

En sak som hänt i helgen är att en person som jag för många år sen följde med hem från krogen bad mig om ursäkt. Då när det begav sig så var han lite väl på och jag ville inte och var tvungen att säga nej flera gånger osv. Inget hände då, men det var en lite jobbig situation. Hur som. I helgen när vi sågs så bad han på eget bevåg om ursäkt, just för att han var så på den gången. Det uppskattade jag mycket, för det är inte bara han som tänkt på den gången och hur obekvämt och jobbigt det kändes då. Så jag godtog såklart ursäkten. Jag tror det är första gången en kille jag träffat faktiskt insett och visat att han förstod att det blev lite fel. Det är ju inte så att det hänt bara en gång att man hamnat i det läget att man vill olika mycket. 

Men nu är det dags att sova. I min jätte-jättesköna säng!!

Sommar i Pite

Det har varit en tråkig sommar i år. Det har knappt hänt nåt kul alls och vädret har varit kasst. Fast När Kajje var här var det roligt en hel helg. Och förra fredagen var det spelning på Krokodil med Kristofer Åström, sen häng i Södra Hamn och stök med massa folk med efterföljande utgång och sen hemkomst. På lördagen var det 35-årsbaluns ute på Klocketorp och jag blev kvar tills på söndagen. Kul! Den här helgen är det PDOL och jag jobbar. Men igår var jag ut en sväng och träffade i vanlig ordning en massa vänner, hemvändare, osynliga och annat löst folk. Mycket trevligt! Men nu jobbar jag resten av helgen. Typiskt.

Regn och depp och pepp

Det har verkligen varit helt värdelöst väder hittills i sommar. Pissigt rent ut sagt. Mycket deppigt. Det var liiiite fint runt midsommar, men det var typ allt. Hoppas det hinner bli lite bättre innan hösten kommer. 

Men en positiv sak med att det är dåligt utomhusväder är att det är världens bästa väder att vakna till när man har sovmorgon. Att ligga och dra sig medans regnet slår mot fönstret är svårslaget. Mys!

Roligt och tråkigt

Nu har jag flyttat in! I fredags sov jag i lägenheten första natten och har varit här sen dess. Kajje hälsade på över helgen och det blev en massa surr, skratt och sena nätter. Precis som vanligt med andra ord. Ikväll har jag lagat min första middag i min ensamhet och det var sjukt gott, och mysigt! Jag har även testat min diskmaskin men vet inte riktigt hur resultatet blev då jag hade fel diskmedel. Hade tablett istället för pulver så det kanske inte blev så bra... 

Idag har jag varit på begravning för min mosters man. Det var sorgligt och fint. Roligt att träffa tjocka släkten men otroligt tråkigt att vi bara ses vid såna ledsamma tillfällen. I vanlig ordning grät jag massor, är så extremt lättrörd. Känner mig alltid lite larvig, men det är ju sån jag är. Känslorna utanpå. På gott och ont. 

Favorit i repris

Imorgon, alternativt på lördag, är det dags för mammas årliga kommentar:

- Och nu går vi mot mörkare tider igen! 

Alltid lika upplyftande. Men hon kompenserar det med en omvänd kommentar vid vintersolståndet. Varje år, samma sak. Skönt med traditioner!

Lång dag

Är i valet och kvalet om jag ska åka nåt till lägenheten imorgon och städa lite till, eller om jag ska ta mig lite ledigt och bara fira midsommar? 

Idag hade jag tänkt åka till Second Chance i Öjebyn för att kolla efter en stol och kanske en bokhylla. När jag kom dit kl 10 insåg jag att jag läst fel och att de öppnade först klockan 12. Åkte förbi pappa en sväng men han låg och sov så jag promenerade ner till kyrkan och där strosade jag runt mellan kyrkstugorna och tittade på spetsgardiner och pelargoner och trivdes. Gick till farmor och farfars grav en stund, och sen gick jag till pappa som hade vaknat. Satt och pratade med honom en stund och sen åkte jag till Reprisen, där det känns som att det mest är en massa gammalt skräp, som vanligt. Därifrån for jag till Second Chance, där jag inte hittade vare sig stol eller bokhylla, men däremot ett vardagsrumsbord med mosaik och teak-aktiva ben. 

Tillbaka i stan åkte jag till lägenheten med bordet, som jag passade på att olja in med vanlig ofärgad träolja, sen ställde jag ut mina utemöbler på balkongen och så började jag torka ur skåpen i köket. Hann inte riktigt hälften, för jag skulle iväg och träffa en kompis på stan. 

Väl nere på stan kom jag plötsligt ihåg att det ju är midsommarafton imorgon och att jag som bara tar en öl då och då ute på lokal helt glömt bort att man kanske måste gå på Bolaget och handla. Så det blev lite stressigt. Men jag hann både handla drycker, smita in på Clas Ohlson och byta de felaktiga skruvarna till kökslådorna samt köpa en avbitartång, och så sprang jag in på Apoteket en sväng. 

Sen åt jag god mat och drack ett par öl innan jag gick hem. Tittade förbi hos Johan på vägen och önskade trevlig midsommar och nu ligger jag här på sängen och är trött. Ska plocka ihop lite här i rummet så att moster har nånstans att sova imorgon.

Att plocka sju sorters blommor känns lite motigt. Eller är det imorgon natt man ska göra det?

Fixar och donar och håller på...

Jag håller ju som bekant på att fixa i ordning lägenheten för inflytt, och det är en hel del att göra, minst sagt. Städningen var liiiite mer omfattande än jag trodde och jag har hittills bara tagit mig halvvägs. I köket. Ska försöka ta andra halvan imorgon, om jag lyckas komma igång tidigt vill säga. Vill inte lämna det halvfärdigt igen. Jag har kvar att torka/rengöra skåp invändigt och utvändigt, rengöra ugnen och kyl och frys. Sen är det dags för badrummet, och så dammtorka lite i hallen och klädkammaren - SEN kan jag dammsuga och våttorka golv. Efter det är det bara fönstren kvar. Suck. 

På onsdag kommer mina möbler. Tjohoo!

Idag känns det som att jag inte fått nånting gjort, men om jag räknar upp det jag faktiskt HAR gjort så är det ändå en hel del: 

• Målat två pinnstolar och en pall

• Oljat in trätrallen på balkongen

• Monterat ihop balkongbordet

• Packat upp balkongstolarna

• Monterat 18 nya handtag på köksinredning och garderober, 5 kvar men måste ha andra skruvar. Köpte fel - IGEN!

• Monterat en stickpropp på sovrumslampan och hängt upp den i taket

• Hängt upp balkongbelysningen

• Pimpat balkongen med flaggor

• Fixat beslagen till sopskåpet, ena fästet hade släppt och dörren var helt sned. Inte nu längre!

Yrkesval och sånt

Jag har fortfarande inte hört nåt om tjänsten. Distriktschefen sa att jag skulle få veta inom en vecka - det skulle varit senast den den 17e maj. Inte ett ljud. Det enda jag vet är att hon hållit intervjuer och att hon väljer mellan tre personer, och att ingen av dem är jag. Det är sååå dåligt skött alltihop. Det påverkar såklart min känsla för företaget, det är lite svårt att tagga till och göra det där lilla extra. Med en annan vikarierande butikschef på plats finns det inga timmar för mig till hösten, bara 13-15 timmar/vecka och det klarar jag mig inte på. 

Jag är dessutom värd mer, jag har två års utbildning med en yrkesexamen, jag har mer än 6,5 års erfarenhet bara i skobranschen, sen har jag jobbat som opikerassistent i nästan fem år, jag har jobbat på HM, Specsavers, Din Optiker, Två Blå och Synsam, jag har varit lokalvårdare på fabrik. Jag har producerat en egen bok, praktiserat på en reklambyrå och ett homestagingföretag. Jag är intelligent, kommunikativ, serviceinriktad och en lagspelare. Jag är noggrann och tålmodig, och anser att yrkesstolthet är en nödvändighet för att kunna göra ett bra jobb och för att man ska trivas på sin arbetsplats. Jag har varit engagerad i en studentförening, suttit i styrelsen för volleybollklubben, jag har sjungit i flera olika körer och långt, långt tillbaka var jag med och drog igång ett projekt som ledde till att vi fick en samlingsplats för unga här i stan. En plats och ett projekt som inte längre finns kvar men som präglade mig som person. Jag menar, vem skulle inte vilja anställa mig? Jag är ju en tillgång för vilken arbetsgivare som helst! :) På riktigt - jag tycker det!

Tänk om jag visste vad jag ville göra? Jag vet inte om jag egentligen VILL jobba i handeln längre. Överkonsumtion och slit och släng talar egentligen emot så mycket av vad jag själv står för. En gammal bekant tipsade mig idag om en tapetserarutbildning, och det skulle ju kunna vara nåt, med tanke på återbruk och restaurering av gamla möbler och annat, men så var det det där med allergier. Fan. Man får inte vara allergisk mot damm. 

Vaken och ett år äldre

Klockan har precis passerat midnatt vilket i praktiken innebär att det är fredag nu, och även min födelsedag. I år kommer jag nog att ha min minst firade födelsedag någonsin, och det känns faktiskt sjukt tråkigt. Jag gillar att fylla år och jag gillar känslan av att det är MIN dag. Men när man blivit för gammal för att födelsedagarna ska betyda nåt och saknar partner och familj, ja då är det ju precis som vilken dag som helst. Eller nog har jag ju familj, mamma, pappa och bror och så, men ni fattar. Det är väl såhär det kommer att vara hädanefter. 

Deppigt. 

Idag (skriver idag om torsdagen) när jag kom hem från stan efter att ha varit och fixat färgen på håret så var jag så trött att jag la mig och vilade lite. Lite mycket. Råkade sova i två timmar. Så nu är jag vaken. Och lär vara det ett bra tag. 

Drömmar alltså.

Jag drömde att jag var ute och sprang inatt. Det var i nån sorts tävlingssammanhang och det var så härligt att springa lite. 

Min sjukgymnast sa i torsdags att jag pronerade lite inåt när jag springer och att det kan påfresta min vadmuskel och hälsena, så egentligen borde jag försöka få tag i en sula som stabiliserar upp mitt löpsteg litegrann. Det i kombination med mitt nya träningsprogram borde börja göra lite skillnad. Hoppas jag :)

Sen i drömmen var det nån sorts tävling, en femkamp med konstiga grenar, en bestod till exempel av att man skulle kasta skumgummibollar mot ett kraftfält så de brann upp. Vet inte hur det poängsattes men jag vann inte iallafall för jag missade att alla uppgifter var i rebusform och jag gjorde dem bokstavligt istället. Svårt att förklara. Sen skulle vi sitta ute på en brygga och lyssna på musik och äta lite men så började det åska och blixtra som bara den så det struntade vi i. 

Sen vaknade jag. 

Mardröm?

Jag drömde att jag fick följa med bovärden för att besikta lägenheten och det var inte kul. Pitebo hade valt tapeter och satt upp dem utan att fråga mig vad jag ville ha. Det såg förjävligt ut. I slutet av drömmen satt jag i skräddarställning på golvet och försökte förklara hur mycket man skulle vinna på att låta hyresgästen välja tapeten istället. Som att tala med en vägg. Med fula tapeter. 

Jag tror jag undermedvetet är både peppad och lite spänd över att jag får nycklarna på måndag :)

Status: Värk-sam

En liten uppdatering här då. Jag kan typ inte lyfta armarna. Min rumpa och mina lår värker. Det är tur att jag vet vad det beror på, för hade man såhär ont utan att ha gjort nåt särskilt då hade det varit nåt allvarligt fel som var trasigt.

Vikt-igt

Min sjukgymnastik går framåt och jag har fått gå ifrån mesövningarna med minivikter. Nu får jag äntligen börja belasta lite och det är jättekul! Körde mitt första pass med de nya övningarna och direktiven igår, och det känns idag vill jag lova. Och jag bävar för hur det kommer kännas imorgon, för min träningsvärk är alltid värst två dagar efter. Efter nästa pass får jag lägga till en stunds stretching efteråt, det hanns inte riktigt med igår eftersom jag skulle iväg och besikta bilen efteråt. 

Snäll bil!!

Idag har en av våra högre chefer varit i butiken en stund och jag vet inte... Hon hade en del grejer hon tyckte att jag skulle göra eller redan ha gjort, och hon ifrågasatte och hade åsikter om saker som egentligen inte är sånt som jag beslutat om, och jag kände mig uppläxad av henne hela förmiddagen. Det var inte speciellt roligt. Sen ringde hon på eftermiddagen för att kolla hur det gick för oss och lyckas i samtalet slänga in dels en kommentar om att grannbutiken låg 25000kr före oss, dels en uppmaning som löd "Sälj mer!" Kanske var det ett (något bakvänt) försök till pepp, eller kanske är jag lite avigt inställd till henne efter hur hon skött rekryteringen till vikariatet jag ansökt om, jag vet inte, men kontentan var att jag känt mig kritiserad och piskad hela dagen.

Jag tror jag är en aning överkänslig när det gäller henne just nu, tycker inte hon skött situationen med rekryteringen så bra, känner mig lite överkörd. Vi får väl se vad som händer. Tror inte att jag är aktuell för tjänsten längre, hur som helst. Vet inte längre om jag vill ha den heller.  Äh, vi får väl se vad som händer. 

Mindre än en vecka

Nu är det typ 6 dagar kvar tills jag får nycklarna till lägenheten. Jag längtar verkligen efter att få starta mitt nya liv på riktigt efter separation, flytt till nygammal stad, bo hemma hos mamma och sånt. Ska bli sååå härligt att få rå om mig själv. Äntligen kan jag börja bygga upp mig själv igen. 

Hittade förresten pinnstolar på Blocket, och jag hämtade dem i Bureå igår. Hann slipa två av dem och måla ett varv med färg. Hann även med att råka tippa underlaget de nymålade stolarna stod på så de föll omkull, tillsammans med färgburken som rann ut till hälften. Drygt. Men inget kalas utan kras brukar man väl säga? Hur som helst kommer det bli jättebra när det är klart. Hoppas jag :)

Jag har ju även letat en stringhylla att ha i köket, men de växer ju inte på träd de rackarna. Men jag hittade en i mammas gömmor, och den var nästan på väg till tippen. Stopp och belägg! Den tar jag istället :) Har inte hunnit titta vilket skick den är i men förhoppningsvis är den fin!

Kaosmorgon!

Vilken jobbig morgon! Det började redan igår kväll med att jag glömde mobilen hos   Johan efter vi kollat lite Six Feet Under. Ingen väckarklocka i morse med andra ord. Var dock vaken och uppe redan vid åtta. Ett feltänk från torsdagseftermiddagen fick mig att tro att jag skulle börja klockan tolv idag och i morse satt jag och kollade lite i datorn när jag plötsligt fick en sån där känsla, en aning om att nåt inte stämde. 

- Skulle inte jag sluta fem idag, och då kan jag ju rimligtvis inte börja klockan tolv..?

Kom på att jag hade min kalender synkad i Mac'en, så jag startade upp datorn och insåg till min fasa att jag hade börjat jobba för 35 minuter sen (klockan var 10.05). Jag slängde på mig ett linne och min kappa, kastade ner en kimono och en deodorant i väskan, stoppade mascaran i fickan och hoppade i skorna och sprang ut till bilen med skosnörena fladdrande som vimplar efter mig. 10.26 var jag instämplad och klar på jobbet, efter att ha rejsat genom stan (fast det var svårt på femtioväg, det gick ju ändå bara femtio), hittat en parkering, fixat håret som jag inte ens hunnit kamma och sen svidat om lite. Något skakig och stressad, men på plats iallafall. 

Pinsamt. Men nu är telefonen tillbaka, och ordningen är (förhoppningsvis) återställd. 

Ledig dag = regn

Idag har jag varit effektiv, trots regn och tråkigt väder. Jag åkte till Öjebyn för att gå på Reprisen och Second Chance, men jag hittade dock ingenting, eller jo, kanske en bokhylla och en byrå. Men jag letade egentligen efter pinnstolar och såna hittade jag inga. Sen for jag till Kupan inne i stan men hittade inga stolar där heller. Efter det åkte jag och hämtade upp ett paket på TioTillTolv innan jag parkerade i Leoparden och gick till Gallerian för lite lunch på Waynes. Efter jag ätit gick jag till Clas Ohlson och betalade stolarna jag beställt och så köpte jag en vädringsställning, och sen hämtade jag grejerna vid lastkajen. Skönt att slippa konka omkring på stora, otympliga paket i ösregnet. Sen tog jag lillebilen till Laitis där jag köpte ett nytt torkarblad till bakrutan och så bytte jag det. Shit vad bra den torkar nu!

Två veckor kvar

Idag är det exakt 14 dagar tills jag får nycklarna till min lägenhet. Woop woop! Får väl se hur snart jag kan flytta in, det beror ju lite på vad de kommer fram till vid besiktningen. Men jag hoppas vara inflyttad hyfsat iallafall framemot midsommar. 

Längtar litegranna. 

För nån dag sen köpte jag ett litet glasbord till balkongen, och imorgon ska jag hämta ett par positionsstolar att ha till bordet. Idag handlade jag ett par härligt gröna kuddar för att ha på stolarna, så det blir mjukt och skönt även om man är barbent. Det kommer bli fiiiint!

Och så hittade jag färgglada vimpelflaggegrejer att ha på balkongräcket. Är fortfarande lite tveksam till de här vimplarna, har inte riktigt bestämt mig ifall jag tycker det är fint eller inte...

Ledigt och skinkvärk

Det verkar ha varit nån sorts tillfällig ont som störde min nattsömn häromsistens. Har iallafall inte haft ont sen dess. 

Har två lediga dagar framför mig och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Vädret ska vara sisådär och jag har inga direkta uppslag på vad jag ska göra av all tid. Jag går fortfarande till gymet och rehabtränar mina hälsenor och min axel, men nu har jag fått nya övningar och de känns, kan jag lova. Jag gör bland annat tåhävningar med böjda ben (ett ben åt gången, men jag hjälper till med andra benet på vägen upp), en tekniskt skitsvår övning för övrigt, och de tar på ordentligt. Inte bara i vaden och hälsenan utan hela vägen upp till rumpan. Träningsvärk i skinkorna - check!

Så att gå och gymma är vad jag ska göra en stund imorgon. Sen får vi se :)

Nattont

Inatt vaknade jag vid halv tre av att jag hade jätteont i magen. Inte illamående, bara ont. Det satt högt upp, typ där bröstkorgen delar sig, vid revbenen. Det gjorde ännu mer ont om jag tryckte lätt med handen. Efter en timme började det göra mindre ont och efter en dryg halvtimme till lyckades jag somna om. Nu när jag vaknat har jag inte ont, men om jag trycker med handen så är det fortfarande ömt. 

Tänkte att jag måste skriva ner hur det kändes medans jag fortfarande kommer ihåg, ifall det skulle hända igen. Jag hade så ont inatt att jag övervägde att gå upp till akuten. Det var inte kul. 

Ingen aning om vad det berodde på. Som alltid när det är nåt så googlar jag, och det jag kan tänka mig att det berodde på skulle kunna vara gallsten, bukspottskörtelinflammation eller magsår. Av de tre verkar ju gallstensanfall vara det mest sannolika, även om jag aldrig haft problem med det tidigare. Min mormor och min moster har båda opererat sig på grund av det, och mamma brukar ibland klaga på att hon känner av sin. Men om det inte händer igen så är det ju skit samma. 

Händer det igen så måste jag söka hjälp för att ha så ont ska ingen behöva ha. 

Kungörelse

Jag förkunnar härmed att pollensäsongen officiellt är igång här i Norrbotten. Trött som en liten gris, konstig i huvudet, ont i huvudet, slut i kroppen, svårt att sova ordentligt trots svårt tröttma hela dagen. Bilkörning bör endast utföras i små doser, 10-15 minuter åt gången då koncentrationsförmågan inte är på topp. Tar allergitabletter varje dag och har gjort det i ett par veckor, tillsammans med nässpray med kortison, samt ögondroppar för jobbiga dagar. Och med alla dessa insatser blir jag nästan symptomfri. Ja, förutom det jag nämnde ovan. 

Längtar tills det värsta är över. 

Mosig i knoppen

Jag är så himla trött. Vet inte om det bara beror på dålig sömn eller om det är pollensäsongen som börjar spöka. Kanske båda delar. Sov inte så många timmar inatt så det är nog en bidragande orsak till den mosiga känslan jag har i huvudet. I veckan hoppas jag få veta mer om vad som händer med jobb och så framöver. Om jag inte får vikariatet som BC måste jag ju leta efter annat jobb till hösten, mest troligt. Men den dagen den sorgen. Sådärja. Dags att göra mig presentabel inför dagens jobb, för till personalmötet i morse fick sminket stanna hemma. Känns märkligt att gå hem på rast i ett par timmar, men det funkar. Tur det inte är så varje pass. 

Hejhej!

Arbetsskada?

Oh! Oh! Jag kunde verkligen inte låta bli. Vissa ränder går aldrig ur och så där ni vet.

Vagabond Alexis, 799kr Nilson Shoes

Beställde i webbshoppen och får dem levererade till Din Sko här i stan, fraktfritt. Jag hoppas-hoppas-hoppas att de funkar lika bra för mina fötter som de Vagabond-skor jag köpte förra sommaren gjorde, och fortfarande gör. 

Kardborreband is the shit när man har breda fötter. 

1 månad

Om en månad är lägenheten min! Woop woop!

Idag har jag firat 1 maj med att jobba och att träna. Jag är jätteduktig och lyckas gå till gymet varannan dag. Får väl se hur det känns med träningen på söndag, eftersom jag ska på cocktailparty utanför Skellefteå imorgon kväll, men jag måste ju ändå vara körbar på söndag så det blir nog rätt så lugnt iallafall. Om jag inte låter bli att dricka helt, vill säga. Då kanske jag kör hem på natten. Har inte bestämt mig ännu. 

Nu är det dags att runda av kvällen med lite läsning innan jag somnar (snabbt förhoppningsvis). 

Trötter

Jobbade på tjejkvällen igår, galet mycket folk, jättevarmt och jättemycket att göra. Vi stängde klockan tio och när jag kom hem var jag ganska pigg och hade således lite svårt att varva ner. Idag är en sån där dag då jag hade velat ligga kvar och sova hur länge som helst. Är jättetrött och känner mig helt varm i huvudet. Och jag hade ju faktiskt kunnat sova till klockan tio men ändå vaknade jag av mig själv vid sjusnåret, oförmögen att kunna somna om. Längtar redan hem till sängen ikväll, men det är träningsdag idag. Det kan jag ju inte hoppa över. Kommer säkert att kännas motigt men jag vet också att det kommer kännas jättebra efteråt. Jag har hittills aldrig ångrat ett träningspass, för det funkar inte så. Dessutom är det ju faktiskt rehabträning, och den kan man ju inte fuska med. 

Men ja, jag längtar efter sängen. 

Jag fick den!

Kontraktet är mitt! Jag fick lägenheten och jag flyttar troligen in den första juni, om det inte blir tidigare. På sjunde våningen ska jag bo, vilket kan bli en aning jobbigt eftersom hissen var lite läskig. Men det blir bra motion tänker jag :) 

Jag hoppas att de ska fixa till den lite innan jag flyttar in, i annat fall kanske jag bekostar det själv istället. Det beror ju lite på vad kostnaden skulle bli. Det var skitfula, beiga golvmattor i hela lägenheten (utom i vardagsrummet där det var parkett) och det lär väl kosta lite att byta ut, men det kan det vara värt för de var verkligen anskrämliga och så var det lite brännmärken på den i köket. Sen är ju tapeter inte så fasligt dyrt, vill ha nåt enkelt och ljust bara. Sen tänkte jag kolla om det går att byta handtagen på köksinredningen. Får jag de sakerna fixade så är jag nöjd. Det var lite småskavanker på nån av köksluckorna också, så jag får se vad de säger efter besiktningen. Jag hoppas kunna vara med när lägenheten ska besiktas, det vore ju bra att kunna resonera med Pitebo om vad som behöver göras och vad det kan kosta. 

Det verkar bli en bra sommar! 

Vi pratade om att gå ut en sväng på Bishops Arms nån gång i helgen och nu har jag ju verkligen all anledning att fira. Fortsatt vikariat 75% under maj månad också, en alldeles egen liten bil, och så ett förstahandskontrakt på en lägenhet med stans bästa utsikt. Woop woop!

Felicia är här!

Jag har köpt mig en liten bil! En gammal, som gått jättelångt, men den funkar och kostade nästan ingenting alls. Imorgon tänkte jag mig en provtur nånstans, måste ju pröva min nyvunna frihet :)

Beslut och svar

Nu har jag gjort det. Tackat ja till en lägenhet. Nu återstår bara att se om jag blir den som får kontraktet eller inte. Efter imorgon vet jag troligen hur det gått. Spännande..!

Jobbelijobb!

Så var ännu en jobbhelg till ända. Ganska sköna pass att jobba när butiken stänger redan klockan 16, jämfört med 17 och 18 som när jag jobbade på Sergel. Inte så betungande alls faktiskt. Idag gick jag och tränade efter jobbet, för det orkar man faktiskt när man slutar kvart över fyra :)

Idag höll jag på och fixade lite i butiken, jag får väl se vad Sandra säger när hon är tillbaka imorgon. Mycket av det jag flyttade var inte klockrent, men jag prioriterade att få upp varorna ur kartongerna istället. 

Nåväl. Kanske en liten dusch och lite mat på det. Kanske ta en liten bil och åka nånstans? Eller kanske ta en promenad bara? Det har varit skönt ute hela helgen, om än lite blåsigt idag. Promenad är bra. Men inte superkul. Jag får se hur jag gör. 

5 down, 1 to go

Imorrn jobbar jag sjätte dagen på raken. Det känns i kroppen. Var till sjukgymnasten i torsdags för att få lite ordning på min hälsena och min gamla axel, och de övningarna han gav mig i kombination med massa jobb har gjort att jag känner mig mer sliten än nånsin. Att jag lyckades vurpa lite på jobbet igår gjorde nog sitt till också, även om det nog mest verkar vara ryggen som tog smällen. Fast det låter ju allvarligare än det var, jag trillade ju faktiskt bara av en pall. Baklänges från sittande ställning, så det var inte ens ett högt fall. Men jag är lite stel i musklerna i svanken och runt ena höften efter att graciöst ha försökt rädda situationen men tvingats erkänna mig besegrad av gravitationen.

Tjejerna inne på lagret fick sig ett gott skratt. Och jag också! 

På torsdag ska jag träffa sjukgymnasten Johan igen. Han verkar bra, väldigt kunnig och angelägen om att jag skulle förstå vad som var fel i min axel och i min fot och hur vi skulle komma till rätta med det. Har fått miniövningar som jag ska göra varje dag, men igår fuskade jag, jag somnade helt enkelt ifrån. Brukar försöka göra dem på morgonen, då glömmer jag inte lika lätt och så har jag inte fått ont nånstans ännu. Jag får ofta känningar i hälsena och axel efter jobbet. Nu är det dock dags för dagens övningar, jag började jobba så tidigt i morse att det inte riktigt hanns med. 

Sen är det godnatt!

Söndag

Nu har jag varit ute i Pite tre helger i rad, det räcker för ett tag tycker jag. Nu har jag andra spännande saker framför mig. Letar bostad ganska intensivt för tillfället, har dock inte riktigt hittat nåt ännu. Ska mest troligt köpa en bil i veckan, en gammal liten Skoda, men den funkar att köra runt min rumpa i. Allt som behövs egentligen. Jag ska ju ingenstans direkt, mest kommer jag ju vara här i krokarna. 

Ligger i sängen och funderar på att gå upp. Jobbar idag. Ensamjobb hela dagen, men det är ändå rätt okej, det är ju bara 4,5 timme. Och Jack&Jones är ju där också så helt ensam är jag ju inte. 

Nuså!

Skräp

Det verkar som att jag kanske måste lägga min nuvarande träningsplan på hyllan. Min högra fot gör jätteont och jag kan inte trycka ifrån i steget. Bara lunkar fram och måste ändå sakta ner till promenadtempo efter en stund för att det för för ont. 

Fan också!

Har skickat en anmälan till en sjukgymnast så kanske kan jag komma till rätta med det här innan det blir för dåligt. Suck. 

April april?!!

Alltså. Med reservation för att det hela skulle kunna vara ett aprilskämt, men jag skulle inte bli förvånad om så inte var fallet. 

Jag vet inte vad jag ska säga. Eller tänka, för den delen. När ens ex söker till en relations-/sex-/skandal-dokusåpa, hur är det tänkt att man ska tycka och reagera då? Jag tycker det är patetiskt. Mest för att de människor som är med i såna produktioner verkar vara - och framställs som - just patetiska. Jag vill inte tycka att han är patetisk. Han är snäll och omtänksam, men han är en bekräftelse-junkie av rang. 

Skulle ibland vilja säga till honom att gå och prata med nån och komma till rätta med vad det nu är för nåt som får honom att törsta efter den sortens uppmärksamhet han söker.

Hoppas att han inte kommer med om det nu är på rikt... 

Update: Det var tydligen fejk :)

Dagen efter

Igår var jag då ute i Piteå för första gången på...ingen aning hur länge. Och nu känns det som att det inte är nån brådska med en repris. Först och främst, usch, vad sliten jag känner mig. Gillar verkligen inte dagen efter alkoholintag. Och igår blev det lite mer än jag egentligen behövde, mest bara för att, ja jag vet inte, när man är ute på krogen så dricker man? Värdelöst. Att gå på efterfest är också tärt. Att avvärja ett "fyllenärmande" från en kompis kändes också sådär. Men att träffa folk jag saknat var jätteroligt, och att träffa lite nytt likaså. Men vi hade kunnat gå hem direkt från förfesten och jag hade varit lika nöjd, eller förmodligen nöjdare. Och mindre sliten. 

Och klockan är omställd så det känns som jag sovit bort hela halva dan. 

Var så trött och frusen inatt/i morse när jag kom hem att jag struntade i att tvätta bort sminket och kröp direkt ner under täcket istället och nu gruvar jag mig för att se mig i spegeln. Fy!

Lunchtankar på Nodo

Tänk om jag hade en egen lägenhet!

Då skulle jag köpa en ny säng, så fort det bara möjligen gick. En skön säng som jag inte får ont i hela kroppen av. Jag har verkligen ont överallt! Till och med i händerna, men det kan ju bero på att jag på jobbet använder händerna på annorlunda sätt än jag är van vid. Men jag är sjukt stel och öm i kroppen varenda morgon. Axlarna värker och mitt revben började spöka redan efter första natten i Piteå. 

Ska försöka gå och träna mer styrka på gymet, annars rasar jag väl ihop. Min muskelmassa har nog minskat betydligt sen i november då allt gick åt skogen. Tappade lusten och motivationen, för att inte tala om orken, att träna då och har inte riktigt hittat den igen. Jag behöver träna min överkropp, rygg och core, eller ja, hela kroppen egentligen, men kontentan är att om jag inte blir starkare kommer jag förr eller senare att gå sönder. 

Så. Iväg till gymet :)

"Ring ring"

Jag har precis bestämt mig för att bli bättre på att höra av mig. Jag har jättemånga samtal som ingår i mitt abonnemang och jag använder ju inte ens en tiondel per månad. Sms må vara bra, men det blir ju ganska opersonligt om man inte kan ses personligen då och då. Tänk om jag skulle lyckas använda upp alla mina samtal en månad! Shit vad jag skulle få ringa för att komma upp i 600 samtal.

Fåfänga och piff

När allt är kaos runtomkring en och man har tappat fotfästet litegrann, då är det enkelt och ganska skönt att ta hand om och hålla ordning på det man kan. Det kan verka ytligt att fixa hår och naglar, pyssla om sig själv, men det är nåt enkelt och konkret att hålla sig i när det stormar i livet. Jag är inte den mest fåfänga personen, men jag tar gärna hand om mitt yttre, för att vårda det inre. Och för att jag tycker det är roligt också såklart. Men jag kommer nog aldrig bli en sån som inte kan gå ut osminkad, fasen jag går ju till jobbet osminkad ibland, på sommaren kan det vara i princip varenda dag, och det går jättebra :) Att gå till mataffären i myskläder, jo det skulle jag nog kunna göra, men troligtvis inte om jag kände mig jättesunkig i övrigt. Då skulle jag nog ta en dusch först. Men där kommer vi till kärnan i det hela; när jag känner mig sunkig mår jag ju sällan jättebra, och då kan en dusch och lite piff göra att jag mår lite bättre. Så piffet är i första hand för mig själv. 

Men det är klart, jag är ju inte immun mot yttre påverkan, jag är ju precis lika utsatt för vår tids skönhetsideal som alla andra. Däremot tror jag mig ha klarat mig undan den värsta hetsen. Kanske hade jag känt annorlunda om jag fått en annan lott i det genetiska lotteriet, men man kan ju inget annat göra än att spela den giv man fått. 

Bättre!

Idag har allt, verkligen ALLT, känts mycket bättre. Jobbet på VM rullade på hur bra som helst, jag kände mig trygg i vad som skulle göras och försäljningen gick som en dans. De 15 timmar jag nämnde tidigare är bara det som är kvar under mars månad. Från och med april är det ett vikariat på 75%, i åtminstone 4 veckor, kanske längre. Under sommaren kunde det till och med bli heltid. Och från hösten kanske ett mammavikariat på 1,5 år om allt går bra. Det vore ju fasen najs. 

Är lite sliten i kroppen. Är inte van att bära omkring galgade kläder i flera timmar, och jag bär nog tyngre än jag borde. Jag får tänka på det så jag inte drar på mig nåt skit i axlarna, för jag känner redan av att jag gjort nåt ovant. Och så får jag se till att gå till gymet och träna upp min styrka också. I förebyggande syfte. 

Imorgon ska jag försöka komma ihåg att ringa arbetsförmedlingen och a-kassan och fråga hur jag ska göra. Om jag ska jobba 75% från och med första april känns det ju riktigt onödigt att söka ersättning från a-kassan. Plus att jag inte kommer vara arbetssökande längre. Så egentligen borde jag väl avanmäla mig?

Imorgon ska jag gå förbi på Hemtex och få reda på vad hon har tänkt sig för omfattning på anställningen, och sen ska jag fundera lite över helgen på hur jag ska göra. Jag ska inte ta nåt förhastat beslut utan jag ska känna efter ordentligt. Och prata med folk. Det är vad jag ska göra i helgen. Själv då?

Provjobb och tankar

Har nu provjobbat två dagar på VM och imorgon blir det en tredje. Hittills har det gått bra och det känns ändå helt okej. Kassasystemet lämnar väldigt mycket att önska, det är väldigt krångligt och osmidigt. Jag känner mig begränsad av att inte kunna sortimentet, både i säljsituationer och när man ska hänga om. Jag känner mig otrygg i konceptet, och vet inte riktigt vad som förväntas av mig. Tjejerna är gulliga, och jag känner mig välkommen. 

Imorgon skulle chefen skriva ett kontrakt som gällde lite timmar för nästa vecka. Tror jag. Allt känns väldigt luddigt och jag vet inte hur det egentligen känns. Hade fått intrycket att anställningen gällde minst femtio procent, kanske mer, men nu pratade hon om 15 timmar i veckan och det är ju så lite att det nästan är ett skämt. 

På Hemtex kunde hon ge mig minst 50% från och med maj månad iallafall, men kanske bara fram till augusti. 

Spontant känns det lite bättre med Hemtex, just för att hon var så tydlig med vad hon kunde erbjuda mig. På VM blir allt liksom hängande i luften, en massa kansken och det sägs saker som "Jamen hon blir ju säkert borta längre, men...". Sen tycker jag inte att de har haft den bästa introduktionen på VM heller. Känner mig rätt så förvirrad vad gäller företaget och deras vision. 

Just ikväll känner jag mig tveksam till vad jag egentligen gjort som flyttat hit. Hur ska jag kunna hitta ett jobb här i Piteå som jag kan leva på, som jag trivs med och som känns utvecklande och roligt?

Tisdag och sol

Igår provjobbade jag på VeroModa och det kändes bra. Ska gå in och köra några timmar imorgon också så får vi väl se sen hur det blir. 

Solen skiner idag också och termometern visar på flera plusgrader i skuggan. Så har det varit i flera dagar nu och det ligger verkligen vår i luften. I helgen var jag ute i Lakafors och hälsade på och på söndagen var vi på en pimpeltävling. Vi fiskade dock inget utan grillade korv och åt varma mackor och gick en tipspromenad. Lagom söndsgsaktivitet tyckte jag. 

Nu har jag varit i Piteå i lite mer än två veckor och det känns...bra!

Lite konstigt att vara här, lite ensamt eftersom alla är på jobbet hela dagarna, men ändå så himla skönt att ha lämnat Stockholm. Tråkigt att inte träffa tjejerna på jobbet. Känns lite, men bara lite, jobbigt att inte ha sitt eget hem. Jag håller mig väldigt mycket för mig själv, är uppe på mitt rum och kollar serier och sånt. Lägger mig tidigt och vaknar runt halv sju varenda dag. Har försökt börja träna men har inte riktigt kommit igång ännu. Har sprungit tre gånger, promenerat en gång och varit på gymet en gång, men det är allt än så länge. Jag har varit så trött sen jag kom hit. Vet inte om det är miljöombytet det beror på eller vad det är. Kanske den där vårtröttheten folk pratar om?

Det blir nog ordning på det också...

Nu ska jag gå ner på stan en sväng. Jag ska leta upp en ståltermos så att man kan ha med sig varm choklad när man her sig ut i naturen. Man kan behöva nåt som värmer en lite när man är ute, för än är inte sommarn här. Men snart!!

Allt faller på plats

Igår skulle jag träffa Johan för surr och AW på Nodo, men innan dess gick jag till salongen så fick Linnea hjälpa mig att fixa till några fästen i löshåret. Hon passade även på att styla mitt hår så jag kände mig superfin när jag gick därifrån. Under tiden hon pysslade med mitt hår hade jag ett missat samtal från VeroModa så jag passade på att gå förbi där på vägen till Nodo. Det visade sig att de var jätteintresserade av att jag eventuellt skulle kunna börja hos dem. Så jag ska in och provjobba där på måndag, sen får vi se hur det blir. Om jag får jobbet där lär jag börja relativt omgående då en av hennes tjejer blivit sjukskriven och en annan ska sluta. Det är så mycket som går min väg just nu, så nu går jag och funderar på vad det är som ska gå snett? Eller så kanske jag ska strunta i att tänka så. Japp! Det går bra nu!!

Idag är en fantastiskt fin dag här i Piteå. 9 grader varmt och nästan vindstilla. Våren är här!!

Bra dag!

Idag har jag haft mycket för mig. Såpass att jag fått tacka nej till en lunch med en vän och en promenad med en annan vän och en Bertilsson. Bertilsson är en Jack Russel-terrier. Började dagen med en informationsträff på arbetsförmedlingen. Sen knatade jag ner på stan i govädret och där postade jag lite papper till a-kassan. Klockan 12 gick jag på en intervju på Hemtex och vet ni vad? Jag fick jobbet! Förvisso bara ett sommarvikariat, men det fanns eventuellt möjlighet till en fortsättning till hösten. Lite beroende på deras andra extrapersonal, men det lät ju hyfsat lovande iallafall. Sen åt jag en oinspirerad lunch på Nodo, en skittråkig grillad macka. Efter det gick jag till Håråsånt och fick mina extensions isatta. Det blev jättebra, tror jag, får se om det känns lika bra efter att jag tvättat håret en gång. Just nu känner jag mig som Lady Rowena i Ivanhoe...fast på ett omesigt och ovåpigt sätt.  

Nu ligger jag på kammarn och tar igen mig lite. Imorrn är en ny dag!

Mindre trött

Jag tror att idag har varit den första dagen som jag inte bara gäspat och behövt vila mig igenom sen jag kom upp till Piteå. Har varit så trött hela tiden. Det har ju varit ganska mycket på sistone och nu börjar det lugna ner sig något. Jag tror min trötthet helt enkelt beror på att jag börjar slappna av. 

Korp och semla

Idag slog jag på stort och köpte ett årskort på Korpens träningsanläggning här i stan. Och det firade jag med en semla och kaffe på Ekbergs. Måste väl erkänna att det kanske var lite ostrategiskt ur hälsosynpunkt men det var gott! 

Här i Piteå skiner solen idag och det är minst fem plusgrader i skuggan. Sååå härligt med vårvinter, det spritter i kroppen och fåglarna låter som att de håller med mig. 

Fikatraditionen här är väldigt målinriktad. Många verkar tro att man betalar för hur lång tid man nyttjar stolen, för de hinner knappt få i sig sin kaka med kaffe innan de hastar iväg. Medans jag gärna sitter i nån timme, tar en påtår, kollar på folk. Borden bredvid mig hinner byta ockupanter en tre-fyra gånger innan jag börjar fundera på att röra på mig. 

Framtiden cashar in

Igår blev allt klart med banken och Daniel förde över min del av pengarna för lägenheten, alltså för vår bodelning. Pengarna åkte direkt till mitt framtidskonto, för de ska användas till just det - framtiden, som bostad, möbler, bil och såna större grejer. Så det är pengar som jag egentligen inte har, just nu iallafall. Men så himla skönt att det mesta ekonomiska oss emellan är avklarat. Nu äger jag ingen halv lägenhet i Årsta längre. Nu väntar jag bara på att det ska synas bland lånen på banken också. Allt är fixat, men det kan ta upp till en vecka innan det syns. Två av fem poster är nollade hittills, så det är på gång, helt klart.

Det har varit en jobbig tid, men nu kanske det börjar ljusna. När det praktiska är löst mellan mig och Daniel kommer vi ju kunna se hur vår vänskap kan se ut. Kanske blir det bra, kanske blir det inte det. Vi får se vad som händer. 

En vecka snart

I lördags gick flyttlasset. Min underbara lillebror körde 87 mil enkel väg för att hämta mig. Han kom på fredagkväll, på lördag morgon hämtade vi släpet och 12.15 släppte jag ner nycklarna i brevinkastet. Resan gick bra, brorsan körde hela vägen, den "lilla" hjälten. Så himla snällt av honom att hämta mig. Och så skönt att åka med nån man känner när det är såpass långt. Kl 23.45 var vi framme på mammas gård. 

Söndagen använde jag huvudsakligen till att packa upp och ställa i ordning mitt rum, och så körde vi upp lite grejer till brorsan, sånt jag inte behöver ännu, som köksgrejer och sånt. Sen lämnade vi släpet i Öjebyn. 

På måndagen var jag på en intervju i Luleå. Jag tror det gick ganska bra. Ska dit igen och göra arbetsprover nu på måndag, tillsammans med deras Head Visual Merchandiser. 

Jag har skrivit in mig på Arbetsförmedlingen och jag har sökt en massa jobb. Några annonserade och några spontanansökningar. 

I onsdags tog jag mina Icebugs på en tur på 3,4 km. Det gick bra, fast väldigt långsamt. Behövde dock inte stanna och hämta andan, vilket kändes jättebra. Idag funderar jag på att ta en tur till, och att gå förbi Korpen senare och teckna ett träningskort. Det är lätt att man blir stillasittande här, just nu iallafall. Känns konstigt när jag är van att röra på mig så mycket i jobbet. Det duger inte att sitta still på rumpan..!

Obekväm människa

Jag tror att jag just gjorde mig obekväm. Jag var för tredje dagen i rad inne i en butik här i Piteå för att lämna mitt CV och blev återigen anvisad att komma tillbaka en annan dag. Just idag var personen jag pratade med dessutom allmänt dissande och ointresserad, inte särskilt trevlig eller tillmötesgående. Hon ringde upp och fick prata med nån sorts ställföreträdande person som sa att "de inte hade tid och att jag fick komma tillbaka nån annan dag". Blev först så paff över att de inte kunde ta sig två minuter för att säga hej och ta emot ett papper att jag började gå därifrån, men sen fann jag mig och gick tillbaka till den ohjälpsamma människan och frågade om hon kunde ta reda på när "nån annan dag" skulle kunna vara. Då började hon prata om att tisdagar och torsdagar var dåliga dagar för då kom det varor och blablabla. Då sa jag: "Men det är ju bara dina gissningar, du skulle inte kunna försöka ta reda på när det skulle passa bra så jag slipper springa här och vara i vägen varenda dag?" Då ringde hon upp igen och då fick jag lite mer klara besked. Undrar om jag sabbade mina chanser nu? Fast nej, de vet ju inte vem jag är. 

Piteå

Framme efter en dag på vägen. Måste återkomma med reflektioner över flytt och separation och uppsagt jobb och grejer senare, för nu måste jag sova. Godnatt!

Lämna

Har nog inte riktigt fattat att jag faktiskt lämnar dels mitt och Daniels liv tillsammans, dels Årsta, jobbet och Stockholm till helgen. Ja, allt lämnar jag. De människor jag lärt känna kommer jag ju ha kvar ändå, men inte på samma sätt. 

Slogs av en tanke i morse, tänk om jag inte kommer må bättre dit jag är på väg? Usch. Vill inte tänka så, men nu får jag inte tanken ur huvudet. Fast det kanske är naturligt att känna sig osäker när man står inför stora förändringar i livet. Det blir nog bra. Till sist. 

Headhunter

Idag fick jag ett roligt mail:

"Jomen såatteh, jag är headhunter åt ett internationellt underklädesföretag, och jag undrar om du skulle vara intresserad av en tjänst som Visual Merchandiser..?"

Fast mailet var på engelska och lite mer seriöst. Jag är såklart intresserad, men utifrån jobbannonsen verkar det som att företaget helst vill att man ska bo i Stockholm och utgå därifrån. Och jag vill ju inte bo i Stockholm. Så jag mailade tillbaka och sa som det var, att om företaget kan kompromissa och ha mig boende på annan ort så kanske jag var intresserad, och han återkom och sa att det inte var omöjligt, men att det berodde på vart nånstans jag skulle bo. 

Jag tror inte för ett ögonblick att de skulle gå med på att flyga ner mig varje vecka, men vem vet?

Hursomhelst är det kul att ha blivit headhuntad, typ. Det var ju inte så att jag blev erbjuden ett jobb på direkten, utan snarare så att de kontaktade mig för att de ville att jag skulle söka tjänsten. 

Men roligt, vilket som!