Bläääääää

Hotellrum kan kanske vara det ensammaste som finns. En karl i varje stad börjar låta mer och mer lockande. Blä blä blä.

15000 träffar

Jag tror det var i oktober eller november som jag la till min räknare här i bloggen. Nu har jag drygt 15000 träffar. Jag vet inte riktigt vad det innebär i praktiken - hur många enskilda läsare jag har. Det kan ju faktiskt vara så att jag har EN jävligt besatt läsare som klickat på min blogg typ 13000 gånger sen i oktober. Fast det tror jag inte. Intressant är att jag trots så många träffar knappt har några kommentarer alls. Jag har med andra ord observanta läsare. Inte för att jag ogillar kommentarer direkt, men ibland kan det kännas obekvämt att diskutera min blogg. Detta gäller dock främst när jag träffar mina läsare IRL. Men det är väl så att jag kanske helst lever i nån sorts bubbla där jag tror att ingen läser, fast jag ser ju på räknaren att NÅN gör det. Sen vill jag tillägga att det är okej att säga att man läst min blogg, men om jag inte har lust att diskutera mina inlägg så lär ni märka det.

Nu sitter jag i ett flååååådigt rum på hotellet i Sundsvall. Jag har ett hörnrum med stora fönster där jag har utsikt äver taken i stenstan, fransk balkong och ett gigantiskt badkar, och jättestora mysiga kuddar i dubbelsängen.... Jag har en dvd till platt-TVn också. I like platinum-kort.

Jag är skithungrig. En dryg timme kvar tills middagen serveras. Ikväll spelar Zlatan med Barca, och jag kände för att kolla på fotboll, men jag har ju inte kanalen.... Fan. Nåja. Sånt som händer.

To Lose My Life - White Lies

Måndag morgon. Sitter på tåget upp till Sundsvall. Lyckades somna så småningom och sov gott hela natten. Skönt när man inte stressvakar, vilket är lätt hänt när man ska upp för att hinna med flyg, tåg eller vilket transportmedel som helst som kräver nån form av punktlighet. När jag skulle boka rum på hotellet i Sundsvall var det fullbokat, men då fick jag tillfälle att utnyttja min nyvunna status som platinum-kund och ringde kundservice och de fixade ett rum åt mig innan jag hunnit säga flaska. I like.

Jag har haft en rolig helg, men tankarna letar sig ändå norrut. Inte lika intensivt som tidigare men smygande, konstant ligger de där och lurar i bakgrunden.

Här kommer en länk till en skitbra låt med White Lies, som var förband till Coldplay. Ni har säkert hört den, men det spelar ingen roll, den är jättebra ändå. Varsågod!

Slumpen?

Alltså, nu har jag råkat springa på hans brorsa tre gånger på tre dagar. På olika ställen. Igår var det ju i och för sig väntat, jag visste ju att vi antagligen skulle vara på David Sandström Overdrive båda två, men idag och i fredags var det ju helt otippat. Märkligt. Jag stod utanför matstället vi skule äta på i Götgatsbacken och väntade på att mamma och de andra skulle dyka upp. Då kommer han och tjejen och några andra strosandes på andra sidan gatan. Vi vinkade glatt men sen skulle de åt andra hållet. Slumpen är rolig ibland.

Efter vi ätit klart gick jag ner och träffade Johan, Kim och Linus på Liffey's och då stötte jag ihop med Aron som jag träffade i fredags. Fortfarande en riktigt trevlig kille. Var inte kvar där så länge, tog pendeln hem strax före tio, packade väskan inför veckan och nu ligger jag i sängen och ska strax försöka sova lite.

Det har varit en bra helg.

I en reklampaus

Slö söndag. Jag var ju som sagt ut igår också, hade verkligen jättetrevligt. Är lite seg idag. Men det bästa är att jag inte behöver göra nånting alls idag om jag inte vill (utom att packa inför veckan förstås). Ligger med håret i oordning, i myskläder under ett täcke och kollar på en gammal 80-talsfilm "Tjejen som tog hem spelet"med Goldie Hawn. Lagom söndagsaktivitet tycker jag. Ska eventuellt dra mig in till söder lite senare och äta middag med mamma och hennes vänner. Nu börjar filmen om igen.

DS Overdrive och bekräftelse

Ni vet de här teorierna om hur man upprätthåller relationer och vänskaper? Det finns ju en som säger att man inte ska höra av sig för ofta, utan istället låta den andra höra av sig? Jag har väl indirekt gjort så i ett par dagar nu. Kanske tre, beroende på hur man räknar. I vilket fall som helst, det verkar osannolikt nog funka. Jag har ju efterlyst nån form av bekräftelse på att det inte bara är jag som vill fortsätta hålla kontakten med den här grabben jag träffat en del på sistone. Ikväll runt 22.30 blippade det till i telefonen. Ett högst alldagligt sms som undrade hur det var med mig, men trots allt ett sms, vilket innebär att han faktiskt undrade hur jag hade det. Jag gillar det.

Har varit på Popaganda idag med, men kom dit lite sent. Var så himla trött att jag var tvungen att vila lite innan jag drog iväg igen. Halvlyssnade på Florence Valentin och sen kollade vi på Miike Snow. Riktigt bra! Efter Popaganda gick vi på efterfesten på Strand och kollade på David Sandström Overdrive. Skitbra, verkligen! I like.

Nattbussen var tråkig och jag gick en annan väg hem från bussen än senast, en som var mera upplyst. Jag var lite sugen på sällskap förut, men nu känns det mest skönt att sova själv. Nu är jag dock så jädra trött. Dags att lägga sig. Puss och godnatt!

Popaganda och sammanträffanden

Ibland jävlas livet med en. Igår hade jag liksom bestämt mig. Att nu skulle jag gå ut, ha kul, inte tänka på grabben överhuvudtaget, kanske till och med hooka upp med Mc Dreamy, för gamla goda tiders skull, och för att få saker och ting ur systemet. Fick ett infall och köpte biljetter till Popaganda, trots att det inte var så jättemycket jag egentligen ville se, och så åkte jag in till stan för att möta upp Petra inne på området. Jag var lite förvirrad när jag kom in så jag ställde mig på en plats och bad Petra komma och hämta mig där. Just när jag står där och väntar - tror ni inte att grabbens überheta, men ack så upptagne, bror kommer fram och säger: "Hej Jenny, är du här? Fan vad sjukt!" Den första jädra personen som jag träffade på området är hans brorsa..! Tji fick jag om att försöka att inte tänka på grabben på hela kvällen... Typiskt.

Sen dök Petra upp och vi gick och satte oss och drack nån öl innan MGMT började spela. Där stod vi i ösregnet och hoppade tills de äntligen spelade Kids. När konserten var över drog vi till Debaser Slussen, men det regnade så mycket att vi gick därifrån. Hamnade på Liffey's i Gamla Stan, med Johan och Lubbe och lite folk. När vi gick därifrån gick vi till Movitz, där jag stod och pratade med Aron, en australiensare som jobbar på Liffey's och sen blev jag upphämtad med taxi av Mc Dreamy och vi åkte söderut och hamnade ute i ingenstans, hemma hos hans föräldrar... Inte så strategiskt. Fick börja min walk of shame med att säga hej till hans mamma och pappa... Obra.

Sen mötte jag mamma på stan för att äta lunch (frukost) och nu är jag hemma och ska vila lite så jag orkar med kvällen. Ikväll ska jag nog kolla på David Sandström Overdrive. Yey!

Rastlöshet och gamla bekantskaper

Åh. Jag hade hoppats att nån skulle höra av sig och säga "vet du, det är DET HÄR vi ska göra hela helgen!". Alternativt att jag hade kommit på nån som jag kunde fråga om de ville hänga med på Stockholm Ink Bash. Fast samtidigt är jag rätt så trött och skulle nog må bra av att ta det lugnt. Det känns bara som att det är slöseri med tid att ta det lugnt när man inte är hemma mer än tre dagar per vecka. Fast det är kanske så det går till när man till sist blir utbränd? Jag mår för övrigt bättre idag.

Jag undrar vad grabbarna pysslar med i helgen? Och Petra?

Jag tror det kan vara dags för en gammal bekant från min gamla blogg på My Space att göra entré igen. En viss certain someone som där kallades Mc Dreamy. Det är nog närmare 2½ år sen vi sågs senast, och då kysste vi varandra hej då vid Centralstationen på Klarabergsviadukt-sidan och sa "Vi ses!". Det har hunnit hända en hel del sen dess, men vi har ändå hållit kontakten till och från. Han är trevlig. Het. Vältränad. Smart. Rolig. Mysig (särskilt att sova med - han är typ världens bästa att sova med, som en krambjörn). En sak som han inte var då, men som han är nu är: BRANDMAN. Det gillar vi. Han bor inte kvar i Stockholm, men han ska tydligen ner hit i helgen. Vet inte hur dreamy han är numera men det vore kul om man skulle råkas :) För gamla tiders skull...

Och ja, jag överväger nån sorts otraditionell re-bound-grej, på nåt bakvänt sätt. Jag vet vad jag får, no strings attached. Förhoppningsvis kan nåt sånt få mig på andra tankar, kanske släppa mina dagliga, enerverande, uttröttande och depp-framkallande grubblerier lite, eftersom jag vet att det skulle vara bra. Och roligt.

Vi får väl se om tillfälle ges, och hur det känns då, i såna fall.

Hemma i Stockholm igen

Såja. Äntligen tillbaka i mitt lilla krypin. Jag har egentligen haft en ganska bra vecka med trevliga möten och bra dagar i butikerna. Men det är nånting med den här veckan... Jag har varit så galet trött i stort sett varenda dag. Jag vet inte hur tidigt jag hade somnat om jag inte mött upp lillgrabben i Umeå, men den kvällen blev det rätt sent, tror klockan var närmare 3 innan jag somnade, och då får man vara trött dagen efter. Men hela veckan har jag gått runt och gäspat och känt mig nästintill febrig, frusen och alldeles varm i ansiktet. Känner mig inte på topp. Huvudvärk, nästan frossa och ingen matlust. Drömt konstiga saker också, jag som normalt brukar var förskonad från att minnas ens brottstycken eller små fragment av mina drömmar i vanliga fall.

Här kommer iakttagelser som jag tänkte att jag skulle skriva om:

- I vårt samhälle är gummistövlar med extrapris utanför en butik mer värt än en liten gumma i huckle som sitter i skräddarställning och tigger. Gumman är till och med OSYNLIG. Ingen ser henne. Men det verkar ju vara rejäla gummistövlar..!

- När man bor på hotell så äter man frukost på hotellet. Ibland har hotellet avtal med lokala kaféer och restauranger och man får äta sin frukost där istället (de ligger oftast i samma byggnad). I Örnsköldsvik på Hotell Focus så är det intilliggande fiket UH även frukostservering för hotellet, och fiket hålls av nåt religiöst samfund, typ Pingstvänner eller nåt. Min fråga är om jag är grinig när jag inte vill lyssna på Jesus-sånger när jag äter min frukost? Kan inte kaféet vänta till efter 9.30 med att slå på sina halleluja-psalmer?

Det var nån sak till jag hade tänkt skriva om, men det verkar jag ha glömt nu. Nåja.

Fortfarande trött i Ö-vik

Jodå. Jag gick och la mig vid 18. Har fortfarande inte somnat. Verkar bara bli piggare och piggare. Värdelöst. Kommer ju vara en zombie imorrn om jag inte får sova ordentligt. Jag sätter min lit till min trotjänare CSI. When all else fails.

Det här är ett lyhört hotell. När nån pratar i korridoren utanför låter det nästan som de står i hallen. När dörren slår igen i rummet bredvid blir man så rädd att man nästan trillar ur sängen. Nästan.


Undrar förresten om det blir ett besök på Formexmässan med jobbet på fredag? Det vore ju himla roligt... :)


Nu åter till det här med TVn och kanske så småningom sömn.

Skittrött tjej

Näe, jag ger fasen upp. Orkar inte vara uppe ikväll. Kan man gå och lägga sig klockan sex på kvällen? Jag tänker göra det iallafall.

Mina konstiga drömmar har förföljt mig lite idag. Delar av dem var ganska jobbiga och jag var riktigt ledsen. En vän som var dödssjuk. Inte alls roligt.

Ekorrhjulstankar

En dålig sak med mitt jobb är att jag reser så mycket. Inte så mycket på grund av de uppenbara nackdelarna med att ha ett resande jobb; jag ska förklara vad jag menar.

Jag tänker alldeles för mycket, det har jag konstaterat tidigare. Mina resor tar ganska lång tid, och jag reser allt som oftast ensam. Jag har med andra ord alldeles för mycket tid att tänka, fundera och grubbla på saker. Jag är inte säker på att det är så bra egentligen. Visst, man ska reflektera över saker och ting, men med så mycket tid som jag har till förfogande för funderingar och grubblerier så liknar det mest ältande. Och att älta är ju aldrig bra. För trots att jag har så mycket tid att tänka så kommer jag liksom inte vidare utan jag sitter fast i samma tankebanor hela tiden.

Jag ska försöka att inte fastna nu.

Istället för att sitta här på bussen och grubbla och fundera så ska jag försöka läsa lite. Då brukar jag kunna koppla bort det mesta. Oftast iallafall.

En natt i Umeå

Ytterligare en trevlig kväll med en massa prat, nån öl och trevligt sällskap. Sov dock ensam, vilket jag tror var bra egentligen. Jag tror jag ska vänta med att dra några slutsatser om saker och ting ett par dagar. Låta saker och ting lägga sig lite. Inte för att det stormar direkt, men jag vet hur jag är. Det som känns bra ena dagen känns värdelöst nästa. Så därför avvaktar jag.

Mycket blev sagt igår. Mycket att sortera. Mycket att ta in.

Jag skulle inte druckit öl igår. Jag är trött och sliten. Även om det inte blev många öl så blev det en för mycket. En eller två hade varit alldeles lagom. Tre var onödigt. Vet inte om jag är trött bara på grund av ölen eller om det är för att jag drömt så mycket också. Känns som jag drömt hela natten. Helt färdig. Både roliga, konstiga, mysiga och jobbiga saker.

Strax checkar jag ut och sätter mig på bussen till Ö-vik. Choop-choop...

Alkoholproblem?

Hahahahaha! Jaaa. Det är fan inte lätt ibland...

Cardiac Arrest

Yikes! Ringde till telefonbanken nyss. Jag väntade mig att de skulle säga att mitt saldo var 17000 nånting, men de sa nåt på 7000 istället. Jag höll på att få en hjärtinfarkt. Tills jag kom på att jag satt dagens datum för alla mina transaktioner, utom två. Phew..! Hjärtsnörpen var nära förestående där en stund.

Har nyss checkat in på Comfort Hotell Winn i Umeå. Jag gillar mitt rum, det är fint och luktar nytt. Vet ju inte hur de andra rummen ser ut, men å andra sidan spelar det inte så stor roll eftersom jag troligen aldrig kommer att hamna där ändå... Såvida inte hotellet är helt fullbokat då, för då blir det vanligt enkelrum. Men det bästa är nog ändå att det är en typ king size (eller queen size) säng, jag vet inte vad det är för skillnad eller vilka mått som är vad egentligen, men det som är skönt är att det inte är två separata madrasser utan en bred. I like it! Jag kan ligga tvärs över om jag vill :) Som jag är van hemifrån. Eller rättare sagt, förut var jag van vid det. Nu sover jag ju på en sorglig madrass på golvet tills jag har råd att skaffa en ny säng... Som kommer bli en rätt så smal en. Inte helt nöjd med det, men vad göra?

Jag kanske borde se till att hitta mig nån mat? De har ingen kvällsbuffé här på hotellet, så jag lär ju gå ut på stan nånstans och äta nåt. Funderar på sushi, men det skulle ju vara roligare om man hade sällskap då. Ska kolla med Kajje om hon är pepp, eller om hon jobbar. I annat fall får jag väl gå själv. Det är faktiskt inte hela världen, äter jämt ensam, men det är ju roligare med sällskap om det finns möjlighet.

Ska troligtvis träffa grabben en sväng lite senare. Surra lite och ta en öl kanske. Vi får väl se.

Mellan städer

Så var man på väg igen då. Bokstavligen. Sitter på bussen mellan Skellefteå och Umeå. Rätt så skönt att inte behöva köra själv, men nog måste jag erkänna att jag saknar min lilla bil. Idag fick jag lön, och tro mig när jag säger att det var efterlängtat. Shit, vilken oekonomisk månad det varit. Festival, Göteborgsbesök, flytt, X antal utekvällar, U2, Coldplay och Eldkvarn, och så klippt mig och handlat Conversedojjor och så börjat om och jobba och betala för en massa mat hela tiden... Egentligen har det ändå gått rätt bra med tanke på vilka utgifter jag haft. U2 och Coldplay betalade jag i och för sig för rätt länge sen. Men inte kringkostnaderna.

Ska som jag tidigare nämnt spendera natten i Umeå. Får väl se om jag kommer tillbringa kvällen i ensamhet eller inte, det var lite oklart. I vilket fall som helst så blir det nog bra. Har med mig gympaskor och sånt så jag funderar på att ta en promenad i vilket fall som helst.

Igårkväll var jag ovanligt trött. Försökte se CSI men jag tror jag somnade innan första reklampausen. I vanliga fall brukar det dröja till den tredje, och då är det den sena CSI (som går runt halv 1), men igår somnade jag alltså strax efter klockan nio på kvällen. Och sov hela natten. Vaknade klockan sju av väckarklockan, men ställde om den och sov till kvart över åtta. Hur trött kan en människa vara egentligen?

Jag är dessutom ganska trött just nu. Hade tänkt försöka läsa lite ur min bok, men frågan är hur många sidor jag hinner läsa innan jag slocknar?

Mmmm...

Alltså.... Vad kan man säga? Ord är överflödiga.

Sprayflaskeattack

Jag tror jag åkt på inflammerade leder i högra handen. Det är de två yttersta lederna på ringfingret och den yttersta leden på lillfingret. Konstig värk och stelhet, och jag kan inte komma på att jag gjort nåt särskilt för att framkalla värken. Märkligt.

Just nu befinner jag mig på Stadshotellet i Skellefteå. Är så himla trött idag. Halvsov till och från hela vägen upp till Västerbotten. I morse när jag skulle kliva på pendeln till Märsta så hade det rivits ner en elledning i Södertäljetrakten och det var halvtimmeslånga förseningar. Jag tordes inte vänta på tåget ifall det skulle bli ännu mer försenat så jag åkte in till stan och tog Arlanda Express ut. Vågade inte riskera att missa flyget. Så det blev en extra kostnad, men ändå inte lika mycket som det skulle blivit ifall jag missat flyget. Jag tycker det var ett bra val av mig.

I Örnsköldsvik finns inget Choicehotell så istället för att bo två nätter på ett hotell som inte hör till kedjan ska jag mellanlanda i Umeå imorgonkväll och bo på det nya Choicehotellet där, Winn som ligger vid Vasaplan. Egentligen skulle jag bott här i stan två nätter, men då kom jag på att det är ju dumt, för då kommer jag ju att måsta åka buss i en massa timmar på onsdag när jag ska till Örnsköldsvik. Då är det ju bättre att åka några timmar imorgon eftermiddag, och så bara nån timme på onsdag. Jag är så smart!

I morse hände det en ointressant men lite småkul sak. Jag blev attackerad av min hårspraysflaska..! Den hakade upp sig och sprayade som en galning, och jag fick lite panik för jag kunde ju inte direkt titta efter vad det var för fel på den för då hade jag ju sprayat mig i ögat och jag visste inte vad jag skulle göra så rätt vad det var hade jag sprayat jättemycket i håret..! Jag hade lite bråttom också så jag gick ner till tåget efteråt, och efter ett tag kände jag hur håret var helt stelt... Så jag fick typ försöka kamma ur sprayen med händerna för jag kunde ju inte gå omkring och se ut som att jag var blöt i håret hela dan. Eller det kanske jag hade kunnat, men jag ville inte det. Den där sprayflaskan gör sådär med jämna mellanrum. It's evil. It's possessed, I tell you.

Söndagkväll

Blä. Jag måste packa för morgondagen. Jag har ingen lust. Måste gå hemifrån 06.45. Med andra ord ställs väckarklockan på 05.30. Sick. Usch.

Skellefteå och Ö-vik i veckan. Stockholm på fredag. Till helgen är det tjejmilen och mamma kommer ner till Stockholm. Det är även Stockholm Inkbash. Vore kul att gå dit. Left Hand ska dit. Undrar om Sanna ska med?

Nu har jag tagit tag i saker. Undrar om det hjälper? Skickat ett mail. Beroende på vad jag får för svar, om jag får nåt svar, kommer jag förhoppningsvis veta hur jag ska hantera saker och ting. Kan bli tråkigt, men förhoppningsvis blir det tråkigt mindre länge iallafall. Nu dags för packning och sen sängen.

Natti!

Men sluta då...

Så fort jag vaknar finns det där. Jävla skit. Mina tankar uppehåller sig ohälsosamt ofta runt saker som jag inte borde tänka på. Jag försöker avveckla det. Men jag vet redan nu att jag antagligen kommer misslyckas, eller åtminstone kommer det att ta en jävla tid innan jag till slut lyckas. Kommer förmodligen att obsessa över det här ett bra tag och jag lär hinna vara både glad och ledsen i omgångar, gissningsvis ända fram till jul... Varför blir det alltid så här? Varför kan jag inte bara lägga ner? Jag blir så trött på mig själv.

Kan ingen heting komma och sweep me off my feet så jag får nåt annat att tänka på? Typ en frånskild basist i ett skitkänt band från London? Eller kanske en excentrisk skådespelare som till sist bestämt sig för att sluta vara gift med sin Vanessa? Eller en snubbe som spelar en Hero som har typ alla superkrafter i världen och som har ett lite snett leende efter en nervskada? Eller varför inte vår nye Evert Taube, Göteborgaren som sjöng sig in i våra hjärtan med just den låten; Känn ingen sorg för mig Göteborg?

Ja, det vore väl nånting...om det skulle hända. Men så finns den här bilden jag har nästintill etsad på min näthinna, ett leende som får mig att smälta. Så jädra fin...

Guy Berryman

För övrigt, om jag skulle ha en lista över män yet to be lägrade... (lät kanske inge vidare men...) så ligger den här karln högst upp på listan, för tillfället iallafall. Jag menar kolla in de armarna och händerna...! Jag dreglar lite för mig själv här borta.... Och så är han skotte, iallafall föddes han där, men ändå, mmmmmmm! Och kan ni tänka er - han är inte ens gitarrist, han spelar bas! Say what?

Coldplay!

För alla er Coldplayfans - jag måste göra er besvikna. Inte på nåt sätt för att Colplay var dåliga, de gjorde en helt suverän konsert. Men jag gillar inte det nya albumet så mycket. Tyvärr. Och de spelade ganska många låtar från den nyaste skivan. Tyvärr. Men de spelade också många gamla låtar från de album jag gillar, och när det gjorde det - oh my!! My gosh! Och förbandet White Lies - skitbra verkligen. WL kommer till Sverige i november igen, och då funderar jag på att gå och se dem. Jättebra liveband. I like! I det stora hela har jag haft en helt fantastisk och underbar kväll. Började på Laughing Duck innan, käkade på Max, sen blev det Ducken igen, innan vi drog oss mot Östermalm. Sen var det konsert med band x2 och efter det Wirströms tills de stängde, sen Sjätte Tunnan tills de stängde, och så till sist nattbuss 591 hem till Bagartorp. En liten bit att promenera, lite halvläskigt när man är ensam, men det gick bra. Jag kom hem helt ovåldtagen, och i en bit.

Nu är det alldeles strax dags att krypa ner. Lite sällis hade suttit fint, men nu är här lika ensamt som....jag är för trött för att komma på en bra liknelse... Godnatt!

- Den som söker...

...han finner.

- Det som göms i snö kommer upp i tö.

- He som it gär stöle he komm dellbaks (Det som inte är stulet det kommer tillbaka)

Jo, förresten, en rolig sak som händer när man bor i flyttkartonger är att man hittar saker man trodde att man kastat i brådrasket. Mina favvojeans är tillbaka, båda två! Tjohoo!! Nu är det strax dags att hoppa i duschen och sen göra mig i ordning för kvällen. Regnmolnen har tunnats ut och solen gör sitt bästa för att kämpa sig igenom molntäcket som ligger över Stockholm. Och uppenbarligen ligger det bara över Stockholm, för överallt annars verkar de ha strålande sol idag. Fail.

Somliga ska på kräftskiva idag, IGEN, jävla retsticka. Jag har inte fått äta en enda kräfta i sommar. När ska det bli min tur? Näe, det lär bli nån skruttig hamburgare eller nåt, och sen öl. Men öl är ju nästan som mat, eller hur? Sen - min vänner - sen är det Coldplay som gäller. Kommer bli grymt, jag vet det :) Sommarens troligtvis sista utomhuskonsert - tillsammans med goda vänner på Sveriges vackraste utomhusarena.

Kommer en uppdatering senare. För er som inte kan bärga er till dess kan det hända att det kommer uppdateringar i min Bilddagbok under kvällen.

Regn på fönstret

Jag spenderade gårdagskvällen med att vara hemma. Skönt! Försökte kolla på "Catch me if you can" men de jäkla reklampauserna vann över mig till sist. Somnade ifrån filmen. Det har regnat här hela morgonen, och jag hoppas verkligen att det slutar tills ikväll, som SMHI förutspått. Har ingen lust att stå i regn och 13 graders ynklig värme och kolla på konsert i flera timmar. Det absolut roligaste vore ju om SMHI hade fel och att det inte bara skulle sluta regna utan även spricka upp och bli sol..! Hoppas hoppas hoppas.

Jag har ont i kroppen. Lite stel och lite öm i musklerna. En lätt huvudvärk. Hoppas att det bara är en effekt av veckans övningar och det faktum att jag haft fönstret öppet vid min säng i natt. Jag har ingen lust att bli sjuk. Jag har framför allt inte tid. Om jag blir sjuk en enda dag sabbar det hela månadsplaneringen. Plus att jag har en massa biljetter och hotellrum bokade som strular till det. Så det tänker jag ignorera ifall det skulle inträffa. Grabben var iofs fortfarande lite krasslig när vi träffades i tisdags, men jag tror inte att han smittade längre. Jag lär väl märka.

Oj, jag glömde bort att jag höll på att skriva ett inlägg och nu är klockan 09.27 :) Tjipp!

Networking och Jet-setliv

Så, med Kajjes bortfall från planerna blev det till att försöka hitta nån som ville haka på imorgon. Ganska kort varsel, men jag hade ju redan några som uttalat att de gärna skulle vilja gå, så jag började beta av dem. Grabben uppe i Umeå hade lite svårt att välja mellan viktig fotbollsmatch som han lovat spela, konsert med Coldplay och helg med mig i Stockholm, och det faktum att pengar inte går att ösa ur en oändlig källa. Efter många om och men så tackade han till slut nej, tråkigt nog. Sen hörde jag med min bästaste Mike, men jag hade för mig att han skulle jobba hela helgen, och så var också fallet. Rackarns. Sen kollade jag lite på jobbet om det var nån där som ville haka på. Skönaste söderbönan Johanna gestikulerade som en italienare när hon fick höra och beklagade att hon inte kunde gå, eftersom hon skulle åka från stan idag. Men så sa hon åt mig att kolla med Chrillan på Attitude, som tydligen inte fått tag i nån biljett. Sagt och gjort, ringde till söta lilla butikschefen och "JA! Självklart vill jag följa. Fy vad kul!" sa hon. Synd bara att jag inte hade två extra biljetter, eftersom skönsjungande Sara, även hon på Attitude, också ville gå... Jag networkar.

För övrigt har jag blivit en människa som är LITE mer värd än alla er andra idag (eller rättare sagt, lite MER värd än jag redan var - än alla er andra). När jag kom hem låg ett brev från Choice Club på golvet, jag är numera uppgraderad till Platinum-nivå på mitt clubkort. Riktigt nice. Plus att jag feltolkat reglerna för kortet, det visar sig att kortet är giltigt i minst ett år till och om jag lyckas fylla det med 60 övernattningar till inom det året så kommer jag fortsätta ha Platinum-kort. Det betyder att jag kommer få fortsätta bo flådigt även i fortsättningen. Tjohoo! I like it. Dock bokade jag av helgens hotell, eftersom jag inte kommer ha nån att ta med mig. Känns smartare att spara poängen istället. Har på mig till 2012 att använda dem, så det blir nog nån weekend eller vecka ute i Europa, kanske till våren? Har ju några städer att välja på; London, Paris, Milano, Rom, Edinburgh, Perth (den skotska) och Göttingen (i Tyskland nånstans). Och så en massa hotell i Sverige, Norge och Danmark förstås. Värsta jet-setlivet, typ :) Näe, skämt åsido, men det är kul att möjligheterna finns.

Nu dags att fixa lite mat. Funderar på att spendera kvällen i hemmets lugna vrå. Varva ner lite efter veckan. Har lite lätt närhetsabstinens efter tisdagen. Men det går väl över det också.

Plan B?

Kajje har fått förhinder och kan inte komma ner i helgen. Så nu öppnar sig ett ypperligt tillfälle till nöje och underhållning för den som är snabb och på hugget. I potten:

- Ett stycke Coldplaykonsert (förband White Lies) på Stockholms Stadion på lördag 22/8
- En fantastisk helg (fredag-söndag) tillsammans med mig* i en superiorsvit på Clarion Collection Hotel Karlaplan, frukost och middagsbuffé ingår

Du betalar kostnaden för att ta dig till Stockholm, samt eventuell alkoholhaltig dryck och mat (utöver frukost och middag). Jag skulle uppskatta om enbart folk som jag känner svarade på det här inlägget :)

*Jag tillhandahåller inga tjänster, och erbjuder inga "happy endings".

Groupie? Näe.

Lite märkligt är det att ha varit "lite involverad" med en musiker. Känns skumt att lyssna på deras musik. Som om man skulle vara nån sorts groupie. Men jag tycker ju verkligen att de är jättebra..! I like it. Men lite konstigt känns det. Jag visste ju knappt att han var musiker när vi lärde känna varann, och lyssande inte på deras musik förrän efter ett tag. Så. Det var inte därför.

Förfulning och vänner

Så var mitt jobb typ klart för idag. Ska väl kanske skriva lite på ett fredagsmail till butikerna, men det kan jag fortsätta med imorgon. Dessutom är hälften redan fixat. Jag är sååååå effektiv.

Försöker slå en massa tankar ur huvudet, men de envisas med att ockupera en stor del av den tid som inte går åt till jobbet. Jag försöker undvika att försköna verkligheten, försöker snarare förfula den och det borde ju logiskt sett funka, eftersom försköning gör det. Förfulning borde ju bidra till att saker blir mindre attraktiva, eller hur?

Tankarna kastas mellan att vara glada och nöjda till att vara...mindre glada och mindre nöjda. Men jag tänker inte låta det här ta såna proportioner som det skulle kunna göra. Nån sa (läs grabben) att jag tänker för mycket, och det kunde inte ha varit mer sant. Jag borde lära mig att ta saker för vad de är, tycker jag själv. Jag är rätt kass på det. Förstorar, förskönar, och till sist förtvivlar jag. Vill inte göra det så nu ska jag göra mitt bästa för att inte hamna där.

Men det är svårt. Känner mig lite kluven...


Ikväll sätter sig Kajje-flickan på tåget. Tjohoo! Hon och jag ska hänga hela helgen. Hon anländer till stan imorgonbitti, typ när jag går till jobbet. Ska försöka gå lite tidigare, kanske runt 15 eller nåt. Sen checkar vi in på hotellet på Karlaplan och sen drar vi uuuuut i natten! Men jag tror det kommer bli ganska lugnt, pengar är inget som växer på träd och jag har haft en oekonomisk månad. Dessutom vill vi ju vara pigga på lördagen då vi ska kolla på Coldplay på Stockholms Stadion. Whoop-whoop!! Och så White Lies förstås! Yey! Sen hade visst grabbarna styrt upp nåt slags sammankomst efteråt, vi skulle visst bli ganska många lät det som på herr Brunström... Ingen aning om vad som kommer hända, men det spelar egentligen ingen roll så länge vi har trevligt och så länge Kajje har roligt och trivs. Ska bli kul att hänga med Des och Jenny igen också. Sköna tjejer. Me like.

My life according to The Cranberries

Lånar en grej från Kim.

Using only song names from ONE ARTIST, cleverly answer these questions. Pass it on to 15 people you like and include me. You can't use the band I used. Try not to repeat a song title. It's a lot harder than you think! Repost as "my life according to (band name)"




Are you a male or female:
- Woman Without Pride

Describe yourself:
- Dreaming My Dreams

How do you feel:
- Wake Up And Smell The Coffee

Describe where you currently live:
- Away

If you could go anywhere, where would you go:
- Dying In The Sun

Your favorite form of transportation:
- Paparazzi On Mopeds

Your best friend is:
- Saving Grace

You and your best friends are:
- The Concept

What's the weather like:
- So Cold In Ireland

Favorite time of day:
- Every Morning

If your life was a TV show, what would it be called:
- Everything I Said

What is life to you:
- Free To Decide

Your current relationship:
- I Can't Be With You

Your fear:
- Dying Inside

What is the best advice you have to give:
- Go Your Own Way

Thought for the day:
- Just My Imagination

How I would like to die:
- Not Sorry

My soul's present condition:
- The Icicle Melts

My motto:
- No Need To Argue

Fast jag skickar det inte vidare... Länkat till en lista med alla låtar i den ordning de är presenterade här istället. Till er som har Spotify då, vill säga.

My life according to The Cranberries

Enjoy!

Forts.

Nu är jag incheckad på hotellet i Östersund.

Jag tror jag måste skriva klart förra inlägget, känns inte som att jag rensat ur skallen på tankarna som snurrar. Kanske kan jag inte det heller, men det skadar inte att göra ett försök. Jag är som sagt sjukt glad över att vi sågs, och det verkade han också vara. Men till saken hör att jag varit mer involverad än han hela tiden, från dag 1. Och det vet jag om. Och han också. Jag har svårare att hålla isär saker, och styra mina känslor. Jag vet inte ens hur man gör. Men jag försöker se det för vad det är, en omöjlig situation, och faktiskt en situation som jag inte tror att någon av oss vill förändra i nuläget. Att vara ihop är inte ens ett alternativ, och jag tror inte att nån av oss egentligen har de känslor som krävs för det. Det som stör mig och som gör att jag inte riktigt kan släppa det här är att jag mår så himla bra när vi ses. Vi pratar om allt. Utan att det känns konstigt. Allt känns rätt otvunget. Om nåt inte känns bra så säger man det och det är okej med den andra. Vi skrattar en massa, åt både konstiga och självklara saker. Det fysiska är lika otvunget och det är så skönt att inte behöva känna en massa måsten och förväntningar. Undrar man nåt så frågar man. Vill man nåt så säger man till. Alla de här sakerna tillsammans liknar väldigt mycket nåt som skulle kunna bli nåt riktigt bra om det gavs chansen. Och det är DÄR jag gör den största tankevurpan. Det är där skon klämmer. Möjligheten, som inte borde finnas men som ändå är högst verklig.

Jag tror att anledningen till att jag måste skriva här nu är att jag inte riktigt förenat mig med tanken på att vi inte kommer höras så mycket framöver. För ett par veckor sen började han höra av sig mindre ofta, och det gjorde väl jag också, men inte lika sällan som han. Jag tror det är hans sätt att markera att han inte vill att vi ska ha mer än det vi har när vi ses, ytterst sporadiskt. Jag tror också att det är hans sätt att försöka sakta ner och inte ge mig mer vatten på min kvarn. Det här gör att jag känner mig lite...avvisad. Fast samtidigt är nog hans sätt att hantera situationen betydligt mer hälsosam än mitt. Men det är inte lika roligt... Fan. En natt per månad bygger man inget på, liksom. Sen är det lite jobbigt att veta att han träffar andra. Men det gör ju jag också, så det är egentligen ingen stor grej. Men ändå känns det nånstans i magen. Och sen det faktum att jag inte tycker det känns lika bra, eller roligt att vara med andra, det skrämmer mig lite. Man bör inte muta in sina känslor för nån som man inte kan vara med. Det är dumt. Så jag försöker låta bli det också.

Men det är rätt svårt. Tankarna går dit de själva vill. Till en grabb med ett jättefint leende och som tror att hans styrka sitter i luggen... :)

...hej och hej då

Gårdagskvällen var efterlängtad och blev otroligt trevlig, mysig och...mysig. Möttes och tog nån öl och surrade, och sen gick vi hem till "mig". Låg och surrade länge. Lyssnade på Thåström. Pratade lite mer. Jag tyckte det var tråkigt att vi inte kunde ses oftare - han tyckte det kanske var lika bra för han ville inte bli känslomässigt involverad. Jag valde att ta det som en komplimang. Kanske var det inte så han menade, men jag tänker välja att tro det. Hur som helst, det var så himla roligt och trevligt att träffas igen. Fan, att vi har så mycket att prata om och att vi har så trevligt när vi ses... Skiljdes åt i morse, och det kändes precis som förr, när vi sågs lite oftare. Skillnaden är väl att jag inte vet när eller om vi ska ses igen. Jag tror vi kommer göra det, men det kan ju dröja rätt länge till dess. Oh well. Ska försöka att inte tänka så mycket på det. Jag är iallafall glad, och det kändes väldigt bra att ses igen. Vet inte vad jag känner, men jag tror jag ska försöka att inte tänka så mycket på det, hur nu det går till.

Nu sitter jag på Umeå Airport och väntar på flyget till Östersund.

Jag kanske är bäst i världen?

Jag kan ha satt nån sorts personligt rekord. Duschade och tvättade håret (shampo+balsam), åt, torkade håret, klädde mig, fixade frisyren och sminkade mig på totalt 42 minuter. Utan att stressa nämnvärt.

Pirr.

Rendez-vous

Vi ska troligtvis träffas en stund imorrn. Tar inget för givet, det kan hinna hända mycket till dess. Men efter ett antal vaga svar via sms blev jag less och sa att om han inte ville ses kunde han väl haspla ur sig det och då minsann... Då blev det lite mer klartext. Så om tiden räcker till ska vi ses imorrn. Lite irriterande är det dock att han ska avgöra om han har tid att träffa mig. Vaddå? Ska jag bara sitta och vänta på att få veta om han har tid att träffa mig eller inte? Nej, det gillar jag inte. Inte alls faktiskt. Men å andra sidan - vad ska jag göra istället? Ska upp tidigt imorrn, så det lär inte bli en så sen kväll här för mig i vilket fall. Läsa i min bok kanske. Fast nu pratade jag med Kajje, och vi ska gå ut och gå en promenad. Hon skulle höra av sig när hon hade ätit.

Men det här med grabben... Konstigt känns det. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till hela grejen, och till honom. Men det ger sig nog när vi ses. Antingen finns det där, eller så gör det inte det.

Det läskigaste vore nog om DET fanns där. Det vore ju rent sagt åt helvete, faktiskt. Jävla pojkvasker.

Whoopwhoop!

OOOOOH! Har inte brytt mig om att kolla upp vilka som är förband till Coldplay nu på lördag, men det är ju White Lies..! Tjohoo!

Soft jobb och att gå på känslan

Ibland är mitt jobb soft. Idag till exempel. I mitt jobb ingår bland annat att shoppa och att gå och titta i andra skoaffärer, och att kolla in trender och influenser från andra genrer och att gå på olika mässor, till exempel Formex. Och att flyga och bo på hotell. Och att sitta och surfa runt lite. Fast inte här. Jag jobbar inte just nu.

Jag är i Umeå nu. Känns så otroligt skönt att inte bo här längre. Det var rätt beslut att flytta. Stockholm är redan mitt hem mer än Umeå nånsin hann bli. Men det förhindrar ju inte att det finns saker jag gillar med Umeå ändå. Jag vill bara inte bo här.

Ska eventuellt höras med grabben idag. Det är lite läskigt. Vet inte hur det känns. Jag vill ses, men nånstans i bakhuvudet är det en liten röst som säger att det kanske vore smartast att låta bli. Men jag vet inte om rösten är smart och förutseende eller om den bara är en fegis som vill ta det säkra före det osäkra. Jag känner mig själv. Jag lyssnar sällan på rösten. Jag går på känslan istället. Och känslan säger mig att vi borde ses. Så vi får väl se vad hans känsla säger honom, eller om han kanske har en röst som han väljer att lyssna på istället.

I dunno.

Statuscheck

Seg, hungrig, längtande, rufsig i håret, opeppad på sommarfest, torr om läpparna, sugen, fattig, kramsjuk.

Kom hit!


Äh, det är väl bäst att man tar tag i det här nu. Håret alltså. Måste väl se aningen mer presentabel ut iallafall. Sommarfest. Jaja, jag ska väl inte bli där hela kvällen. Ska ju upp till flyget imorgon. Måste gå hemifrån kl 06.45.

Jag undrar vart jag förlagt mina byxor? Mina två favoritjeans är spårlöst försvunna. Jag hoppas att jag inte råkade lägga dem i säcken som jag körde till Emmaus...

Crap.

Lördagkväll i Hornstull

Idag är det söndag. Jag har inte stigit upp än och klockan är 12.30. Eller jo, jag har typ stigit upp litegrann, jag duschade för nån timme sen, och så kröp jag ner i sängen igen. Så himla skönt det är med dagar när man inte måste göra nåt alls. Iallafall inte tidigt på dagen. I eftermiddag ska jag på sommarfest med jobbet. Hela region Stockholm, runt 20 butiker och annat löst folk (som jag till exempel). Bör kunna bli ganska mycket folk. Ska åka härifrån 15.00 och möta upp Jenny på pendeln mot Haninge. Det blåser som bara den. Undrar hur man ska klä sig?

Igår var jag och Henke på Eldkvarn på "Lasse i Parken". Det var riktigt, riktigt trevligt, bra musik och ett taggat band på scenen. Tyvärr så började det regna, först duggade det bara lite, men till sist regnade det rätt bra. Köpte en inbunden bok (Pluras Resa genom ensamheten) som jag fick signerad "Till tjejen från Piteå", vilket var roligt för jag trodde inte han skulle komma ihåg mig från PDOL men det gjorde han, och så fick jag alla andras namn i boken också, för även om inte bandet skrivit boken så handlar den ju till större delen om dem och deras rockstjärneliv. Carla kallade mig lite skämtsamt för en "stalker" när jag sa att jag såg dem för några veckor sen i Piteå. Det var iallafall roligt att få se dem igen, för de var riktigt bra, och de spelade fler låtar än de gjorde på PDOL. Mycket nöjd är jag. Jag fick dessutom pruta lite på boken. Jag hade inte tillräckligt med cash på mig. Kändes lite dumt men...vad fasen. Efter spelningen gick vi med några grabbar som vi träffade i publiken till ett ställe som hette Sjöhästen. Ganska shysst ställe mellan Västerbron och Hornstulls T-banestation. De var trevliga. Åkte hem ganska tidigt, var hemma vid halv ett ungefär.

Imorgon åker jag upp till Umeå. Ska vara där i tre dagar. Vet inte om jag kommer träffa grabben nåt. Har inte hört av honom på några dagar. Inte säkert att han är i stan. Jag lär väl märka. Jag är lite kluven inför att träffa honom, faktiskt. Jag vet att det skulle vara superkul och att jag skulle må bra av det, men frågan är hur det skulle kännas sen? Jag vet faktiskt inte.

På onsdagkväll flyger jag till Östersund, på torsdag flyger jag hem till Stockholm. På fredag kommer Kajje hit och på lördag blir det Coldplay! Tjohoo!

Portad? Jaså.

Sitter och väntar på pendeln. Missade den förra med en halv minut, antagligen för att jag läste fel i tidtabellen. Jag är på väg in till stan, till "Lasse i Parken" för att se Eldkvarn. Kommer nog bli bra, alldeles säkert.

Igår gick jag och Anders till Kellys med Malin och Robin. Det var trevligt. Sen gick vi till Björns trädgård och satt där en stund och väntade in Robins kompisar. Sen gick vi på Söderkällaren och därifrån gick vi nån annanstans. Iallafall, på det sista stället blev jag nekad att komma in, för att vakten tyckte att jag var för full, vilket jag inte var. Jag blev riktigt förbannad, men inte för att jag blev nekad, utan för att hela sällskapet gick in iallafall. Alla utom Anders. Om det varit nån av de andra som inte fått komma in så hade jag föreslagit att vi skulle gå nån annanstans. Men så var det ju inte nån jag kände direkt heller, lär väl förmodligen aldrig träffa nån av dem igen. Och jag känner väl kanske inte att det är nån större förlust. Men jag blev rätt ledsen då. Det är ju tydligt att det är skillnad på folk och folk. Men skit samma.

Nu är det lördagkväll och jag ska strax lyssna på Eldkvarn. Tjohoo!

Spöstraff

Det borde vara spöstraff för alla som testar vilka ringsignaler som finns i deras telefoner in public. Även om man är en 10-årig tjej. Inga undantag. Spöstraff säger jag!

Jobb och musiktips

Så lämnar jag Falun för den här gången, sitter för närvarande på tåget till Stockholm. Har jobbat i butiken i 2 dagar och vi har fått ordning på både barn- och herravdelningen. Det blev jättebra tycker jag själv. Hoppas bara att det funkar i praktiken också. Imorgon ska jag jobba på kontoret i Stockholm. Skönt att få vara hemma, sova hemma. Skönt att ha kollegor som man kan prata och luncha med. Jag ska nog inte jobba full dag imorgon, tänkte kompensera lite för sena kvällar och bortavarande den här veckan. Kanske jobbar till två eller tre? Vi får väl se.

Det har inte hänt så mycket i mitt liv sen igår. Sitter och lyssnar på ett musiktips jag fick av min vän Henrik S (har du Spotify så klicka på länken om du vill lyssna): Marsheaux – Lumineux Noir.

MYCKET BRA tycker jag. I like!

Världens vanligaste instrument?

Gitarrister. Jävla gitarrister. Näe, jag gillar ju gitarrister. Det är bara så komiskt att så många som jag fattat tycke för spelar just gitarr. Fast å andra sidan så spelar ju varenda kotte gitarr. Fast kanske inte i ett band. Men många jag träffat har spelat i band, har det visat sig. Minst en sex-sju stycken, kanske ännu fler... Oftast har jag inte ens vetat om det förrän efter ett tag. Konstigt sammanträffande.

Men hur som helst. Många gitarrister blir det.

Nu är det dags att för mig att lägga mig och försöka sova. Ska väl i vanlig ordning invänta ett avsnitt CSI som jag kan somna till.

Jag blev uppgraderad till ett SUPERIOR-rum när jag checkade in. Flådigt värre. Dubbelsäng och två fönster. Helt okej.


Man skulle bara haft lite sällskap.

Subconscious

Jag undrar om mitt undermedvetna försöker säga mig nånting? Läste fel inte bara EN - utan TVÅ gånger..! "Kit för hårförlängningar" blev på nåt ytterst märkligt och högst oförklarligt sätt "kåt". Hur fasen gick det till?

Idag hämtade jag ut biljetterna till Eldkvarn. Kommer bli fantastiskt. Jag vet det! Även om det bara kommer vara jag och Henke och 300 50-åringar. Briljant!!!

Näe, nu börjar jag bli hungrig, så det är väl antagligen dags att hoppa i ett par mjukisbrallor och sen gå ner till matsalen och äta lite middag. Hade tänkt gå ut och promenera lite, men jag kanske gör det imorgonbitti istället. Kommer nog somna halvtidigt ikväll, tror jag. Är ganska trött faktiskt. Skönt.

Ibland känns det så här:

"Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu"

(Utan dina andetag - Kent)

Fast inte ikväll då. Är lite för själv, lite för ensam. Men det har hänt. Och det var inte så extremt länge sen. Men det är lätt att förväxla närhet, njutning och att trivas tillsammans med någon med kärlek. Det betyder inte att man är kär på riktigt. Bara att man hittat ett sätt att vara med någon och en person som dessutom får komma tillräckligt nära för att ensamheten ska lindras en smula. Det är inte kärlek. Det kanske kan bli om det får rätt sorts bränsle, men utan det blir det bara ett tillfälligt substitut, en låtsas-romans som tar slut varje gång man skiljs åt. Vilket kan kännas tröstlöst emellanåt, men i slutändan är det ändå alltid värt det, oavsett hur olycklig man känner sig eller hur meningslöst det ibland kan verka vara.

Det är alltid värt det.

Tåg, vänner och längtan

Nu är jag i Uppsala. Fast jag passerar bara. Är på väg till Falun. Jag kom hem 00.30 inatt och steg upp 05.30. Jag är trött. Jag har ont i huvudet. Vädret är tråkigt. Jag glömde lägga ut lite grejer hemma så jag bär omkring på mer än jag behöver. Surt.

Jag höll på att dö av en ekonomisk chock i morse när jag ringde för att kolla mitt saldo på telefonbanken. Tills jag kom ihåg att jag hade fört över 2500 kronor till ett annat konto. Shit pommes. Tänkte att "nu är det fan kört". Fast det var det ju såklart inte.

Måste komma ihåg att gå och hämta ut mina Eldkvarn-biljetter idag. Ska gå på konsert med Henke L på "Lasse i parken" på lördag. Det blir skoj! Sen är det bara en vecka till Coldplay, och då kommer Kajje ner. Tjohoo! Det blir också roligt..!

Dessutom flyttade Anders ner till Stockholm igår, så jag ska mest troligt hänga med honom på fredag eftermiddag. Antagligen inte bara med honom, men minst med honom iallafall. Jättekul att han också kommer till stan..!

Jag har en längtan, en sorts värk i kroppen. Jag hoppas att jag får stilla den lite till veckan. Men det är inte säkert att tillfälle kommer finnas att ses så jag tänker inte ta ut nåt i förskott. Så tills vidare tänker jag försöka ta vistelsen i hans stad för vad det egentligen handlar om: Jag ska dit och jobba. Jag hoppas på sätt och vis att det här lägger sig, att det rinner ut i sanden och blir enbart vänskap. Det är ju inte direkt nåt mer nu heller, men attraktionen finns ju där. Vore skönt om den laddningen inte fanns. Fast samtidigt är det ju helt underbart med såna känslor.

Mailade en vän för ett tag sen och konstaterade att jag bara verkar falla för personer som är omöjliga att inleda nåt med. Kanske är det så att jag väljer att falla för dem, för att det är för svårt att tänka sig ett förhållande med nån, kanske är jag rädd för att engagera mig i någon igen? Eller så tror jag att det redan är kört, att ingen skulle vilja ha en som reser så mycket som jag gör, och därför träffar jag bara såna som det ändå inte skulle funka med, för då behöver jag inte fundera på hur man ska lösa en jobbig situation?

Förseningar

Inte nog med att jag är en och en halv timme försenad från Göteborg, vi hade 1a-klassbiljetter så jag hade tänkt fördriva tiden på tåget på msn med mina vänner... Nu sitter jag i 2a klass på ett sunkigt nattåg, utan tillgång till el eller internet. Dessutom skulle jag åkt X2000, men det här är ett vanligt snigeltåg. Jävla SJ.

Idag lämnade jag ifrån mig min bil. Känns jättetrist. Jag gillade min bil. Hädanefter blir det tåg, flyg och buss. Lite jobbigt att inte kunna styra själv när man ska åka nånstans, att vara beroende av tidtabeller.

Idag är jag sällskapssjuk. Eller rättare sagt, jag saknar ett visst sällskap. Får väl se om vi ses nästa vecka eller inte. Finns inga garantier för nånting.

Undrar om man skulle ta och läsa lite? Men jag vet inte vilken jag ska börja med: Henning Mankells "Kinesen" eller Jens Lapidus "Aldrig fucka upp"? Svårt val, sa flickan.

50,4 mil senare

Nu är jag i Varberg. Det tog oss ungefär 8 timmar att ta oss hit, men då stannade vi och åt i Linköping, tankade och rengjorde bilen i Jönköping och så var vi in på Lager157 i....nånstans på vägen, har glömt av vad det hette, kanske Gällstad? Det gick bra att köra. Nu är jag trött och min axel/skuldra/nacke värker. Kanske borde ta en tablett innan jag somnar. Imorgon blir det möte hela dan och sen tåget hem på kvällen. Kommer vara hemma i typ 8 timmar, sen blir det Falun.

Fick en kommentar häromdan, jag tror det var grabben som sa det:

- Fan vad du reser...

Jo, det gör jag.

Värktabletter och kartongdjungel

Idag ska jag köra bil till Varberg. Det tar ganska lång tid. 6½ timme ungefär. Jag har jätteont i min högra skuldra och axel, nästan nackspärr. Jättedumt när man ska sitta och köra länge. Värktabletter is the shit. Måste se till så jag inte glömmer dem hemma. Undrar om man måste städa ur bilen innan man lämnar den på HK? Den är ganska nystädad, men sommaren har dragit in sand i den. Jo, det var sommaren, det var inte jag.

Jag har varit sämst på att fixa här hemma i helgen. Har bara flängt runt överallt... Men nu har jag ju som jag nämnt tidigare gardiner uppe, och så har jag ett överkast på sängen. Det är en kartongdjungel i hallen, mestadels tomma flyttkartonger dock. Blä. Får ta tag i det nån dag. Stackars Anders, ifall han tänkt bo här tills han får sin lägenhet. Är ju en katastrofzon.

Hörs med grabben lite då och då, mest via sms och msn, och det känns bra. Det är roligt. Men det känns trist att vi inte kan ses istället. Få väl se vart han håller hus nästa vecka när jag är uppe i Umeå med jobbet. Lär ju märka.

Trädgårdshäng och värmeslag

Det blev en natt på stan. Åkte till Skanstull där jag mötte upp Petra och sen promenerade vi iväg till Trädgården. Väldigt shysst ställe, men tyvärr kan det ha varit sista kvällen de hade öppet. Myndigheterna vill stänga stället. Trädgården är ett uteställe som ligger under en bro, precis invid Eriksdalsbadet. Det känns typ som en skatepark där folk hänger och dricker öl med sina polare. Mycket trevligt! Riktigt synd om de måste stänga. Träffade några av Petras kompisar och en av dem var en gammal bekant, eller egentligen inte, vi känner inte varann men vi har träffats förr en gång, på Södra Teatern för typ 2 år sen, eller var det 3 år sen..? Det var roligt iallafall. När vi gick från Trädgården hamnade vi på uteserveringen på Debaser Slussen. Det hände inte så mycket där, men det var trevligt. När vi gick därifrån skulle vi nattbada men istället slumpade det sig så att jag hamnade i Stadshagen. Där ser man.


Idag har jag hängt med Des, Johan och Kim och gjort Bit för Bit på uteserveringen på Stadsmissionen och när vi var klara med det gick vi och handlade lite och satte oss på bryggan vid Munkbroleden och njöt av solen och matade fåglarna.

Nu är jag hemma och jag har precis strykt och fått upp mina gardiner. Så nu ser det ut lite mer som att nån bor här. Borde verkligen ta itu med disken, men det är ju så förbaskat tråkigt! Jag tror jag tar hand om mina böcker istället. Och så måste jag packa lite inför Varberg imorgon. Jag borde dammsuga ur bilen, men jag ids verkligen inte. Jag kan ju stiga upp lite tidigare och göra det imorrn istället, eller så gör jag det när jag kommer fram till Varberg.

Sen vill jag tillägga att det varit helt fantastiskt väder hela helgen. I like!

Ut i natten..!

Är i valet och kvalet. Petra frågade om jag skulle hänga med till Trädgården. Jag vet inte. Är fortfarande seg efter igår, min huvudvärk vill inte släppa, undrar vart jag har mina värktabletter? Jag borde verkligen försöka fixa lite här hemma men å andra sidan, jag är ju faktiskt bara ledig på helgerna. Det är ju då man måste hitta på saker, för på veckorna går det ju inte. Jag har ju faktiskt nästan hela dagen på mig imorgon också. Om man skulle ta och leta fram nån trasa att dra på sig? Och ta en snabbdusch kanske? Det är ju faktiskt galet fint väder och det känns lite onödigt att spendera en lördagkväll hemma med flyttkartongerna.

Så får det bli! Uuuuut i natten..!

Det blev en natt i Hammarbyhöjden

Jag åkte ju in till stan igår, runt halv sex, och mötte upp Johan och Henke J på centralstationen. Sen dök Henke L upp också och vi gick till Pizza Hut där vi åt världens mest ovärda middag, den dyraste Billyspizzan typ. Kim kom dit efter ett tag också och sen gick vi och handlade lite innan vi åkte till Hornstull och promenerade därifrån ut på Långholmen till en jättefin och trevlig strand/gräsmatta där vi satt och drack lite öl, kastade lite frisbee och surrade. Träffade lite nytt folk och det var kul.

När det började vara dags att gå nån annanstans stod valet mellan det självklara Wirströms och en lite mer otippad konkurrent; en karaokebar ute i Fruängen. Vi hamnade i Fruängen och vi sjöng en massa karaoke :) När stället stängde åkte vi till Hammarbyhöjden på efterfest hemma hos en kille som hette Petter. Det var skoj och sen var klockan mycket och alla gick och la sig på diverse madrasser och soffor och jag fick såklart sängen, tillsammans med Maria som redan lagt sig för en taktikvila som hon aldrig tog sig upp ur. Vaknade tidigt, typ 8 kanske, och sen låg jag och lyssnade på när de andra vaknade och på Petter som bakade bröd. Hur ambitiöst är inte det? Så när alla steg upp hade han fixat surdegsbröd med mozarella och tomat. Mums I say!!

Här är kvällens pepplåt nummer 1!



Petter var för övrigt så sjukt bekant. När jag såg honom kändes det som att vi träffats och umgåtts förut, men efter en stunds dividerande och letande i gemensamma nämnare så kom vi fram till att vi inte kände varann. Mycket märkligt. Det känns fortfarande som att vi träffats förr, men jag kan inte komma på vart...

Iallafall, åkte hem idag runt 12, och sen har jag legat och vilat lite, och nu ska jag väl kanske ta mig i kragen och packa upp lite köksgrejer. Kanske.

Stockholm, baby!

Så var den första jobbveckan efter semesterna avklarad. Helt sjukt vad fort en vecka springer förbi.

Jag mår ungefär 700 gånger bättre nu än jag gjorde för en vecka sen. Jag är mer stabil. Samtal har återupptagits. Jobbet är som jobbet är. Min lägenhet är ingen knarkarkvart. Rörig, javisst, men det är helt förståeligt. Jag bor numera i en stad där jag har vänner. Tjohoo! Ikväll ska vi visst hänga på Långholmen, lät det som. Vet inte vad vi ska göra, men Kim fyllde ju år igår så jag gissar att jag iallafall ska gratta honom :)

Nu ska jag ta pendeln in till stan för att äta Med Johan och Henke. Så drar helgen igång!! Stockholm, baby, yeah!

Hurricane

Balansen börjar infinna sig. Vågorna slår inte lika högt längre. Spöktromberna har stillat sig.

Här kommer en liten tribut till en man jag träffade en gång, en gitarrist i raden av gitarrister. Varför är det alltid gitarristen?

Gosig nalle?

Snubblade in på Failblog för en stund sen. Där finns en massa korkade grejer, sånt som folk skickat in för att det är så dumt, och där hittade jag den här. Jag tror att det är ett försök från någon välvillig tandläkare att få barn att tycka att det är roligt att ta hand om sina tänder. Vad säger du? Skulle du tycka att det var roligt, eller hur skulle du reagera?

Retro och sms

Så var det torsdag. Tiden springer iväg i vanlig ordning. Imorrn kör jag ner till Stockholm, och om jag hinner ska jag in en sväng på kontoret. På tal om tid så gjorde jag en vuxen sak idag. Jag köpte en ny klocka. Men inte vilken klocka som helst utan en NOSTALAGIKLOCKA..! En sån som jag önskade mig jättemycket när jag var liten men aldrig fick och sen när jag fick en klocka så var den inte längre populär. Men ni vet hur de är med vissa saker...de bara vägrar dö och rätt vad det är så poppar de upp igen "Hey hey hey, hade ni glömt bort mig eller?". En sån klocka köpte jag. Så här ser den ut:



Så nu tänker jag alltid vara i tid. Eller näe, det tänker jag kanske inte, eller jo, tänker gör jag alltid, men jag kommer inte alltid i tid för det.

På tal om att tänka; skickade ett sms okristligt tidigt i morse och fick till svar (nästan lika tidigt) att jag tänker för mycket. Han har helt rätt i det. Jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. Jag tror jag ska sluta tänka. Kanske borde sluta känna också när jag ändå håller på?

Bungy

På fredagskvällen den 24e juli gjorde jag något som min mamma absolut inte lämnat sitt samtycke till. Inte för att hon har så mycket att säga till om längre, inte de senaste 17 åren faktiskt, men ändå. Iallafall. Jag hoppade bungyjump. Inte ett sånt där coolt hopp på 150 meter över nån tjusig dalgång i Nya Zealand, utan ett sketet 60 meters kranhopp på en gatufestival. Men likafullt var det otroligt kittlande och en grymt skön upplevelse.

Det började som en dare. Vet inte om det var jag eller Jimi som förde det på tal, men det blev iallafall sagt att om Jimi betelade så skull jag hoppa och om jag hoppade skulle han betala. Win-win för mig som ville hoppa, men ganska läskigt iallafall. Grabbarna (Jimi, Henke och Fredde) gick ihop och betalade mitt hopp, och då fanns det ju ingen återvändo, det var bara att hoppa :)

Ställde mig i kön, fick skriva på ett papper, de vägde mig och sen var jag inne i hopparfållan. Regnet duggade och jag insåg att jag inte kunde hoppa i klackeskor så det var bara att ta av sig barfota på den skitiga asfalten. Efter en god stund var det min tur att bli fastspänd i selarna, och sen var det bara att vänta på min tur. När de spänt fast linan klättrade jag upp i korgen och jag och Mad Mike började stigningen upp till toppen. På vägen upp häpnade jag över hur fint Piteå var på kvällen, med alla ljus överallt. Väl uppe så hakade han lös säkerhetsgrinden och jag ställde mig med ryggen mot avgrunden. Det enda som höll mig kvar i korgen var två centimeter av mina tår och mitt grepp om stålrören på korgen. Mike räknade ner "3 - 2 - 1..." och så släppte jag taget och lät mig falla. Jag resonerade som så att om jag hade börjat tveka hade jag nog aldrig hoppat så jag tänkte "Fock it!" och så gjorde jag det. Sekunden efter jag släppte taget tänkte jag "Men vad fan gör jag??!!" och i nästa sekund tänkte jag "Oooohwiiiheee - flämt - flämt - hahahahaha - wiiiiiiiii!". Strax efter det säger killen på marken att jag ska ta tag i repet och de firar ner mig, hakar lös mig, och precis då kommer Mike ner med korgen igen och då rusar jag fram och ger honom en ordentlig puss på munnen. Eufori kan göra saker med människor... :)

Att hoppa var en av de saker jag velat göra riktigt, riktigt länge och jag skulle nog kunna tänka mig att göra det igen. Men en sak kan jag berätta: Har man lite dåliga axlar så är det inte alltid en god idé att hoppa bungyjump. Hade galen en träningsvärk/sträckning som inte gav med sig på typ en vecka. Men det var det värt... Och så fick jag ju ett diplom! Hehe...

Ett vidöppet fönster mot världen

Första riktiga jobbdagen efter semestern. Man kommer in i det ganska fort. Jag har ont i fötterna, precis som vanligt. Bor på hotell, precis som vanligt. Jag är ensam, precis som vanligt.

Jag bor i Stockholm där jag har vänner som jag kan umgås med - INTE precis som vanligt :)

Inte illa ment mot Kajje, hon är guld värd, men man kan inte hänga upp sitt liv på en enda person. Eller jag kan inte det iallafall. Jag har en bra känsla i kroppen inför hela den här Stockholmsgrejen. Kanske är det där jag ska vara ett tag nu? Men jag tror jag ska nån annanstans sen. Nån gång. Vet bara inte vart. Men jag tror inte det ligger i Sverige. Jag menar inte på semester, utan jag menar att jag kommer bo nån annanstans, nån gång. Det känns så. Men vart det blir kan jag inte uttala mig om. Irland har alltid känts som en del av mig, vilket är märkligt eftersom jag bara varit där en gång, och ett kort besök var det. Men det kändes som en del av mig redan innan jag åkte dit, besöket bara bekräftade det jag redan visste.

En rolig sak med Stockholm är att det känns så mycket närmare till allt, till världen. Måste bara ta vara på det också. Wohoo!!

En dröm som bleknat

Jag minns inte om jag skrivit om det här.

Jag drömde nåt för nån vecka sen. Det är väldigt diffust nu, men jag drömde att jag låg och sov i köket i min pappas hus och att det var storm utanför. Det var någon som stod utanför och försökte väcka mig men jag bara sov och sov. Det jag till sist vaknade av var att det gick ljusblåa, nästan vita, tromber genom rummet jag låg i, och när jag säger att de gick genom rummet så är det precis det jag menar. De rev inte sönder nånting, uten det var typ spök-tromber, de swischade igenom både mig och rummet. De sög liksom tag i en, men de var inte farliga, iallafall inte fysiskt. Men jag blev rädd iallafall och tryckte mig mot husväggen, och för varje tromb som gick genom huset blev de starkare och starkare, och till sist började de slita med sig delar av inredningen, och så småningom bitar av huset....

Det var en konstig dröm. Minns inte vad som hände sen.

Här är en av mina absoluta favoritlåtar, med en av mina absoluta favoritröster - alla kategorier:

Och så drog det igång...

Idag är första dagen i butik efter semestern. Lite läskigt. Mest för att jag inte har nån erfaren butikspersonal att jobba med. Undrar om de förväntar sig att jag ska fixa allt och de bara ska kunna strunta i exponeringen? Om jag inte får hjälp kommer jag inte hinna fixa hela butiken under de två dagar jag är här...

Umeå - Sundsvall

Jo, jag har en dator nu. Har ju som bekant varit uppe i Umeå idag och hämtat min lilla tjänstebil, och i den hade jag varit förutseende nog att packa in min jobbdator. Nu känner jag mig inte lika isolerad längre. Fast av döma av antalet inlägg idag är jag nog mer isolerad än nånsin. Men det är inte hela sanningen. Jag gillar ju att blogga också.

På vägen ner från Umeå stannade jag till vid Höga Kusten-bron och tog en liten bensträckare. Jag satte mig på en stenhäll och tittade på utsikten en stund. Det var tyvärr inte så skojigt väder, men det var iallafall ganska varmt. Sen körde jag vidare och passade på att svänga in på IKEA när jag passerade Birsta. Handlade 2 gardinstänger, 2 hissgardiner, 2 överkast (jo 2 st), ett par gardiner och en toalettborste. Alltsammans för endast 561 kronor. Jag tycker jag lyckades bra med att hitta prisvärda saker.

Sen checkade jag in på hotellet, åt middag och nu är det snart dags för sängen. Första dagen efter semestern är avklarad.

Jan Stenmark

Min vän Ruu brukar skriva roliga saker i sin meddelanderad på MSN. Ibland är det Jan Stenmark-citat och ibland...vet jag inte vad det är. Men roligt är det. För ett tag sen skrev han:

"Det var inte bara en galning, det var hela Härnösand"

Idag skriver han:

"Har du aldrig varit vid havet?! Är du dum i huvet?!"

Hihihi...! Båda är Stenmark-citat. Kanske har jag dålig humor, men jag HAR iallafall humor. För er som gillar Stenmark så kan jag rekommendera Aftonbladets Kultursida där ett antal Stenmark-rutor finns publicerade. Det finns även album där hans verk är samlade. Man kan låna dem på biblioteket också, om jag inte minns fel.

Här kommer en som i vissa fall skulle kunna appliceras på mig:

U2 - in retrospective

Jo, jag var ju på en liten spelning i fredags. Min andra U2-konsert. Den var bra, det var skitkul, och jag hoppade, dansade och sjöng som en galning. Men det var ändå som att nåt saknades. Den förra konserten var bättre, helt enkelt. Det var som att nån sorts gnista saknades, det tände aldrig riktigt till ordentligt. Inte för den skull sagt att det var en dålig konsert, nej absolut inte, den var jättebra. Men det där lilla extra, som man inte kan förklara, det fanns inte där...

Jag kommer definitivt att se U2 igen om tillfälle ges. Så bra är de, och så bra är de live.

Tilläggas bör att jag hade fantastiskt sällskap med peppade människor. Det gjorde uppelvelsen ännu roligare :)

Nu hägrar Coldplay på Stadion den 22 augusti, tillsammans med Kajje, Des och Jenny B. Tjohoo!!

TWIT = jag?

"Teenage Women in Their Thirties, eller TWIT:s som de kallas, är kvinnor som hellre lever ett obekymmersamt tonårsliv trots att de passerat 30-strecket. Familjebildandet får ge vika till förmån för utekvällar. Utseendet är viktigt och högst upp på agendan finns nöjen och ett spännande socialt liv"

Man kan ju fråga sig om det är såna som mig de skriver om? Jag är dock lite tveksam till det där med utekvällar. Vi får väl se hur min vardag kommer bli nu när jag bytt stad, men medan jag bodde i Umeå var jag ju inte värsta festprissen (utom under semestern då kanske), inte mer än nån annan iallafall.

Det är ju dock inte så lätt att hitta nån bra kille när man passerat 30. De flesta är upptagna och resten...ja det måste ju finnas en anledning till varför ingen paxat dem ännu. Så då får man leta sig neråt i åldrarna, bara för att upptäcka att ålder är universellt, och om inte 25-åringen man var ihop med för 10 år sen var tillräckligt mogen för att ha ett förhållande så lär inte den nuvarande 25-åringen vara det heller. Äh, jag vet. Jag överdriver.

Jobb-Jenny

Idag drar jobbet igång igen. Lär väl dröja en månad innan man kommit in i allt igen. Undrar om jag kommer få den där ombyggnaden i Östersund eller om de valt att skjuta på den?

Har precis landat i Umeå. Ska egentligen bara hit för att hämta bilen och däcken, sen ska jag köra ner till Sundsvall i eftermiddag. Lär behöva vila efter vägen, så det är skönt att jag inte har nån tid att passa. Tror jag ska passa på att handla lite smågrejer på IKEA när jag ändå har bilen kvar.

Sen idag lär det bli kontorsjobb för hela slanten. Fixa med kreditkortsfakturan och tidrapporten. Kolla och följa upp mail som droppat in under semestern. Jobb, helt enkelt.

Back in the loop...

Borttappade föräldrar

Det är nåt härligt bortkommet över föräldrar som lämnar sina barn vid gaten för att de ska flyga nånstans ensamma.

Så fort ungarna gått iväg med flygplatspersonalen ser plötsligt föräldrarna själva ut som små barn, första dagen i skolan. Ska de stå kvar eller ska de gå? Hur ska man egentligen bete sig?

Hmm. Dags att kliva på planet.

Första natten - första dan

Såå. Första natten i läggan avklarad. Det gick bra. Vaknade ett par gånger och undrade vad klockan var, det är ju så konstigt ljus här... Bor invid spåren till pendeln, vissa regionaltåg och Arlanda Express och det kör förbi en del tåg här. Det är egentligen inget ljud som stör mig direkt, men jag är inte van vid dem ännu.

I morse mötte jag Johan kl nio för en frukost på Café60 på Sveavägen. Efter det gick jag och fixade med pengarna för flytten, köpte skarvsladdar till taklamporna och sen gick jag till kontoret för att prata med Elin, den nya DCn på regionen. På vägen dit stötte jag ihop med Johan igen, och sen kom Desse släntrandes med en resväska i släptåg. Efter besöket på kontoret gick jag och inhandlade ett SL-kort med tillägg för Upptåget, så nu tar jag mig ut till Arlanda utan några extra biljetter. Skönt! Nu ska jag bara ringa SL och kolla vilket tåg jag ska åka med imorgon så jag kommer i tid till incheckningen.

Jag har fått upp två taklampor och nu ska jag få i mig lite yoghurt (hur stavas det ens?) innan jag tar itu med garderoberna.

Undrar vart min stavmixer ligger? Och min smoothiekopp? Suck...

Hemma?

Äntligen på plats i lägenheten. Möblerna kom fram till sist, några med lite fler repor än när jag skickade iväg dem, men jag har iaf fått ner grejerna nu. Jag tror det kan bli mysigt här, och det behöver antagligen inte kosta mig så mycket. En säng, lite gardiner, lite köksmöbler, lite skarvsladdar till alla taklampor... Resten har jag ju.

Jag har smsat lite med grabben och vad det verkar så är det lugnt oss emellan. Han har haft fullt upp med festival och spelningar, medans jag har varit mitt uppe i "jag flyttar till en ny stad - jag kommer aldrig att träffa någon - ska jag söka ett nytt jobb - och VARFÖR har han slutat höra av sig helt plötsligt - vad är det för fel på mig?"-ångest. Mycket dålig kombo. Men jag mår bättre nu, och jag känner mig lugnare i mig själv.

Jag har för övrigt inget internet här ännu, så jag bloggar från mobilen. Skulle egentligen haft semester imorgon också, men jag ska nog in en sväng på kontoret iallafall. Måste hämta ut pengarna som jag la ut för flytten, och så ska jag säga hej till mina ny-gamla kollegor. Om nån är där vill säga. Och så måste jag kolla upp hur jag ska resa till och från Arlanda i jobbet, kanske har det att åka kommunalt?

Nu ska jag koppla in min TV och se om jag har några kanaler. Kanske leta upp PS2an..? Sen ska jag försöka komma i säng. Ska upp tidigt imorgon.

Mjau!

På väg hem?

Sitter på tåget mot Stockholm. Det är med blandade känslor jag åker dit. Dels känns det roligt att starta upp nåt nytt, för egentligen finns alla förutsättningar för att det ska bli riktigt bra med tiden. Förutom det är jag helt uppochner i huvet, känslomässigt. Jag känner mig hyfsat stabil precis just nu, i skrivande stund, men som de senaste dagarna visat så kan sånt ändras i en handvändning. Jag är ledsen över en massa saker, och jag har ju redan skrivit om det här tidigare, men det tar upp en såpass stor del av min vakna tid (också) att jag har svårt att koppla bort det. Jag är förhoppningsvis på väg mot ett bättre ställe, mentalt, men det tar lite tid att sortera upp vad jag egentligen känner inför flytten, mitt jobb och människor som jag låtit komma nära.

Över flytten och jobbet är jag nog mest bekymrad och kanske lite orolig, men det som gör mest ont är nog känslan av att bli avvisad. Att känna att allt man hunnit dela, både fysiskt och alla tankar och samtal, inte var så mycket värt när allt kommer omkring. Det känns för jävligt, rent ut sagt.

Strandad?

Kollade just in SJ's turer från Göteborg till Stockholm idag. Tänkte inte på att 70000 människor ska ta sig hem från U2-konserterna. Får väl se om det blir ståplats hela vägen eller...

Har fortfarande inte hört nåt från flyttfirman, så jag hoppas jag får mina möbler idag. Vore ju skönt att ha nånstans att sova faktiskt.

I övrigt mår jag ganska bra. Pratade/grinade med min bästaste Mike i en halvtimme igår och det var nog välbehövligt tror jag. Jag har väl nånstans kommit fram till att det som jag mår allra sämst över är nog egentligen i grund och botten den situation som mitt jobb försätter mig i, just när det gäller att inleda och upprätthålla en romantisk relation med någon. En sekundär ledsenhet är att grabben inte hör av sig. Av nån anledning. Sen är jag ju såklart ledsen över att det inte funkar med grabben också, eftersom jag flyttar (fast det skule säkert inte funka annars heller).

Nåväl. Nu frukost med Ubbe. Innan jag försöker hitta ett tåg som kan ta mig till min nya stad. Från och medidag är jag officiellt Stockholmare. En jävla 08a.

Augusti

Nu verkar min heta sommmar vara över. Back to normal.

Tvillingarna

Du vill ta det lugnt och sänka tempot. Inte för att du är trött på din sommarkärlek utan för att andra saker dyker upp som du måste ta tag i. Mest handlar det om relationer som trasslar. Det behöver inte ens vara dina utan alltsammans kan röra dina släktingar eller vänner. Men indragen blir du ändå, och medan du försöker reda ut dessa härvor orkar du inte med att utveckla dina egna känslor. Lite trist men egentligen är detta ett temporärt problem, innan månaden är över kan du rycka på axlarna och gå vidare med egna saker.

Bästa chansen: Vädur, Jungfru, Våg, Skorpion.
Bästa stället: På marknaden.
Bästa datumen: 14-15/8

Hjälp...

Ska skriva om U2 senare, för det är värt att skriva om, men idag vaknade jag med panik i kroppen. Jag ville krypa ut ur mig själv. Nåt är fel. Jag har gråtit för första gången på länge idag, och det var skönt. Jag behövde det. Men jag är lite rädd för att börja om jobbet till veckan, det är alldeles för mycket ensamtid med mina tankar... Göteborg har varit roligt, men jag funderar på att åka härifrån idag. Till Stockholm, men jag vet inte vart jag ska bo. Har ju min lägenhet från och med idag, men jag får inte möblerna förrän imorgon. I bästa fall.

Jag vill ha en trygg plats. Där jag hör hemma.