Tåg, vänner och längtan

Nu är jag i Uppsala. Fast jag passerar bara. Är på väg till Falun. Jag kom hem 00.30 inatt och steg upp 05.30. Jag är trött. Jag har ont i huvudet. Vädret är tråkigt. Jag glömde lägga ut lite grejer hemma så jag bär omkring på mer än jag behöver. Surt.

Jag höll på att dö av en ekonomisk chock i morse när jag ringde för att kolla mitt saldo på telefonbanken. Tills jag kom ihåg att jag hade fört över 2500 kronor till ett annat konto. Shit pommes. Tänkte att "nu är det fan kört". Fast det var det ju såklart inte.

Måste komma ihåg att gå och hämta ut mina Eldkvarn-biljetter idag. Ska gå på konsert med Henke L på "Lasse i parken" på lördag. Det blir skoj! Sen är det bara en vecka till Coldplay, och då kommer Kajje ner. Tjohoo! Det blir också roligt..!

Dessutom flyttade Anders ner till Stockholm igår, så jag ska mest troligt hänga med honom på fredag eftermiddag. Antagligen inte bara med honom, men minst med honom iallafall. Jättekul att han också kommer till stan..!

Jag har en längtan, en sorts värk i kroppen. Jag hoppas att jag får stilla den lite till veckan. Men det är inte säkert att tillfälle kommer finnas att ses så jag tänker inte ta ut nåt i förskott. Så tills vidare tänker jag försöka ta vistelsen i hans stad för vad det egentligen handlar om: Jag ska dit och jobba. Jag hoppas på sätt och vis att det här lägger sig, att det rinner ut i sanden och blir enbart vänskap. Det är ju inte direkt nåt mer nu heller, men attraktionen finns ju där. Vore skönt om den laddningen inte fanns. Fast samtidigt är det ju helt underbart med såna känslor.

Mailade en vän för ett tag sen och konstaterade att jag bara verkar falla för personer som är omöjliga att inleda nåt med. Kanske är det så att jag väljer att falla för dem, för att det är för svårt att tänka sig ett förhållande med nån, kanske är jag rädd för att engagera mig i någon igen? Eller så tror jag att det redan är kört, att ingen skulle vilja ha en som reser så mycket som jag gör, och därför träffar jag bara såna som det ändå inte skulle funka med, för då behöver jag inte fundera på hur man ska lösa en jobbig situation?