Rastlöshet och gamla bekantskaper

Åh. Jag hade hoppats att nån skulle höra av sig och säga "vet du, det är DET HÄR vi ska göra hela helgen!". Alternativt att jag hade kommit på nån som jag kunde fråga om de ville hänga med på Stockholm Ink Bash. Fast samtidigt är jag rätt så trött och skulle nog må bra av att ta det lugnt. Det känns bara som att det är slöseri med tid att ta det lugnt när man inte är hemma mer än tre dagar per vecka. Fast det är kanske så det går till när man till sist blir utbränd? Jag mår för övrigt bättre idag.

Jag undrar vad grabbarna pysslar med i helgen? Och Petra?

Jag tror det kan vara dags för en gammal bekant från min gamla blogg på My Space att göra entré igen. En viss certain someone som där kallades Mc Dreamy. Det är nog närmare 2½ år sen vi sågs senast, och då kysste vi varandra hej då vid Centralstationen på Klarabergsviadukt-sidan och sa "Vi ses!". Det har hunnit hända en hel del sen dess, men vi har ändå hållit kontakten till och från. Han är trevlig. Het. Vältränad. Smart. Rolig. Mysig (särskilt att sova med - han är typ världens bästa att sova med, som en krambjörn). En sak som han inte var då, men som han är nu är: BRANDMAN. Det gillar vi. Han bor inte kvar i Stockholm, men han ska tydligen ner hit i helgen. Vet inte hur dreamy han är numera men det vore kul om man skulle råkas :) För gamla tiders skull...

Och ja, jag överväger nån sorts otraditionell re-bound-grej, på nåt bakvänt sätt. Jag vet vad jag får, no strings attached. Förhoppningsvis kan nåt sånt få mig på andra tankar, kanske släppa mina dagliga, enerverande, uttröttande och depp-framkallande grubblerier lite, eftersom jag vet att det skulle vara bra. Och roligt.

Vi får väl se om tillfälle ges, och hur det känns då, i såna fall.