Ett vidöppet fönster mot världen

Första riktiga jobbdagen efter semestern. Man kommer in i det ganska fort. Jag har ont i fötterna, precis som vanligt. Bor på hotell, precis som vanligt. Jag är ensam, precis som vanligt.

Jag bor i Stockholm där jag har vänner som jag kan umgås med - INTE precis som vanligt :)

Inte illa ment mot Kajje, hon är guld värd, men man kan inte hänga upp sitt liv på en enda person. Eller jag kan inte det iallafall. Jag har en bra känsla i kroppen inför hela den här Stockholmsgrejen. Kanske är det där jag ska vara ett tag nu? Men jag tror jag ska nån annanstans sen. Nån gång. Vet bara inte vart. Men jag tror inte det ligger i Sverige. Jag menar inte på semester, utan jag menar att jag kommer bo nån annanstans, nån gång. Det känns så. Men vart det blir kan jag inte uttala mig om. Irland har alltid känts som en del av mig, vilket är märkligt eftersom jag bara varit där en gång, och ett kort besök var det. Men det kändes som en del av mig redan innan jag åkte dit, besöket bara bekräftade det jag redan visste.

En rolig sak med Stockholm är att det känns så mycket närmare till allt, till världen. Måste bara ta vara på det också. Wohoo!!