Den obestämbara saknaden

Den obestämbara saknaden är här. Precis som förväntat.

Hur gör man för att inte köra fast i tankarna? Ockuperar sig med andra saker, andra människor...annat helt enkelt, men jag vet att även om det funkar initialt så brukar det komma tillbaka.

Men frågan är vad det egentligen är jag känner? Antagligen är det bara abstinensen jag nämnde i ett tidigare inlägg. Om en vecka är det säkert glömt...

Om jag skulle ta en dusch, slänga i mig lite frukost och sedan ägna min uppmärksamhet åt vänner och kaffe?