Tycka om och bli omtyckt

Ibland blir jag osäker på om folk tycker om mig. Vilket egentligen är ganska konstigt och dumt, för jag har jättemånga vänner. Men det är det här med att höra av sig som spökar. Ibland känns det som att jag hör av mig mycket oftare än folk hör av sig till mig och det bidrar till att jag känner mig osäker och att jag ibland undrar om vänskapen är ensidig. Vilket den nästan aldrig är. Generellt har jag lärt mig genom åren att om jag gillar en människa är det i nästan 100% av fallen besvarat. Det är rätt ovanligt att man tycker om en människa som inte tycker om en tillbaka.

En av anledningarna till att jag skriver det här inlägget är att jag och en person hörs rätt ofta via sms. Men det är nästan alltid jag som hör av mig först. Svaren är ganska korta och koncisa, men så glimtar det till ibland och det kommer nåt sånt där fint som gör en glad, och som man gärna läser ett par tre gånger. Men emellanåt tvekar jag och känner mig efterhängsen. Och då undrar jag: Om jag känner mig efterhängsen, tycker då vännen att jag är det?

Jag tror att det mest sitter i mitt huvud.