Uppförstorat..?

Alltså jag vet inte vad jag känner, men jag vet att det gör mig lite ledsen. Det verkar gå åt fel håll. Fast i det här fallet kanske fel håll är rätt håll. Men det är fortfarande skittrist även om det inte är nån skräll direkt. Det finns ju liksom ingen jädra chans i världen att det nånsin skulle funka, och det är ju inte ens säkert att nån av oss egentligen skulle vilja satsa på nåt även om möjligheten fanns. Jag vet inte. Men jag vet iallafall att det känns jättetråkigt att saker och ting kommer ta slut innan det ens hunnit börja, bokstavligt talat. Det som är jobbigt är att det för tillfället känns som att det bara är jag som känner så här. Förut var det inte bara jag. Som om nåt ändrats sen dess. Det gör mig ledsen.

Jag känner mig lite som Säkert! i låten "Du kanske var på Holmön". Försöker hitta anledningar till tystnaden... Hittar tyvärr inte låten som filmklipp, så jag blir väl tvungen att lägga in en bit av texten:

"Din mamma kanske hörde av sig
Kanske en släkting som är sjuk, vem vet
Eller din telefon gick sönder
Du kanske tappade den i havet
Den kanske gled i vattnet
Kanske var på Holmön i helgen
Kanske glömde den i stugan
Spillde rödvin på displayen"