Detox

Nu är jag äntligen utflyttad. Sitter och väntar på att vi ska besikta lägenheten nu klockan 15. Är så sjukt trött.

Låg med grubbel i huvet hela kvällen igår, vilket i sin tur innebar att jag såklart inte kunde sova särskilt bra. Somnade vid halv fyra och vaknade runt fem. När jag vaknade var min ångest större än nånsin och jag låg och författade sms som jag aldrig skickade ivag, som tur var. Paniken var nära och jag hade gråten i halsen. Sen steg jag upp och började ta tag i dagen. Ringde till mamma som genast hörde att nåt var på tok, men jag sa bara att jag var trött. Efter några timmar kom flyttgubbarna. Två svettiga (tyvärr inte särskilt attraktiva) män i 50-årsåldern. När de var klara städade jag ur lägenheten så den glänste (fär väl se vad de säger). När lägenheten var klar var det mintur att bli rengjord, vilket verkligen behövdes.

Efter allt detta så kände jag plötsligt att den värsta paniken och ledsenheten hade släppt. Och jag tror jag kom fram till en sak, en viktig sak. Jag är inte kär - jag har bara gått och blivit beroende av uppmärksamheten och personen, och nu genomgår jag värsta sortens jävla avvänjning... Jag menar, jag kan inte sova, jag har ingen matlust, jag blir mätt efter tre tuggor, jag har hjärtklappning, snabba humörsvängningar, svettas som en galning när jag sover, jag är paranoid, typ...

Så tror jag att det är iallafall. Jag kan ju såklart ha fel.