I efterskott...

...kan man också skriva. Det gör jag nu.

En tidig morgon för ett tag sen hånglade jag i gräset vid älven. Det var fint. Jag somnade på hans arm där vid stranden, långt efter att den första hundägaren promenerat förbi och undrat vad vi var för dekadenta människor som inte hade nån skam i kroppen. Jag vaknade av solen vid halv tio och undrade en kort stund var jag befann mig. Hade solen varit mindre het hade jag nog bara somnat om, men nu var den obarmhärtigt varm. Jag väckte mitt sällskap och fick nån kyss och ett stort leende tillbaka. Sen gick jag hem.