Two-face

Jag fick plötsligt en obehaglig känsla av att allt jag håller kärt håller på att rinna mig ur händerna. Förändras. Att det är bortom min kontroll. Spelar ingen roll vad jag vill och hur jag känner. Jag kan inte påverka nåt. Vet inte varför. Bara en känsla. En obehaglig sådan. Hoppas att det bara är inbillning.

Beror det på att JAG förändras? Och vad blir jag i såna fall? Kommer jag tycka om mig? Man hör ju talas om att folk förlorar sin identitet när de förlorar sina jobb, men det är ingen som säger till en att detsamma kan hända när man börjar ett jobb... Ibland känns det som att jag förlorat kontakten med mina känslor. Kan inte riktigt förklara. Som att jag står ensam, väldigt ensam. Jag är ju rätt ensam också, eftersom mitt jobb är som det är, med resor och allt det där. Jag har inga problem med att berätta om allt möjligt som händer mig, och jag är oftast väldigt saklig när jag gör det, men jag har under de senaste åren byggt upp nån sorts försvar som jag inte ens själv vet hur man kommer igenom. Så jag kan berätta allt, men jag kan inte visa allt - hur jag egentligen känner eller mår. Jag kan förklara, men riktigt nära...jag vet inte, jag viftar bort det med ett skämt, en gnutta ironi. Jag tror att jag är rädd. För att folk inte ska gilla det de ser. Det är lättare att låtsas.

Eller så är det helt enkelt så att jag är lite störd. Schizo. Eller nåt. Eller så inte.