Jamen helvete...

Det verkar som varenda gång jag bestämmer mig för att "nu räcker det" så händer nåt litet som ställer allt på ända. Gick ut en sväng ikväll. Hade skittrevligt med min kusin Jonas, hans tjej Frida, Henke och Kajje. Efter några timmar så dök han upp, han som jag egentligen inte ville träffa. Senast vi sågs så ignorerade han mig - å det grövsta. I brist på en bättre beskrivning, jag gick i tusen bitar då... Jag var förberedd på samma sak ikväll. Han stod vid baren. Han noterade att jag var där (enligt mitt sällskap, för jag såg det inte själv) när han gick förbi på väg mot toaletterna. Han kom tillbaka till baren. Och innan han gick tillbaka till sitt sällskap sökte han min blick, log och höjde handen till en hälsning. Så jävla lite, men ändå betydde det typ hur mycket som helst. Jävla odåga.

Okej, han kanske inte är så kass, men jag vet fortfarande inte vart jag har honom. Så dåligt som jag mått. Fy fan. Men det är en klar förbättring iallafall.

Sen vill jag säga en sak som inte är guld inför imorrn. Har haft sjuuuukt trevligt ikväll. Men med det brukar följa för många öl. Ikväll blev det definitivt för många öl, med tanke på att jag ska upp imorrn. Shit.