Skitsnack

Jag är kramsjuk. Det var mysigt att kramas. Jag vill kramas mer. Singelliv är väldigt okramigt, generellt.

Ibland blir jag så himla avundsjuk på dem som har ett förhållande. Tänk att ha nån att komma hem till efter jobbet, nån som håller om dig när ni kollar på film, nån som håller dig i handen när ni tar en promenad, nån som frågar dig hur din dag varit..?

Jag kan bli så jävla arg på folk som bara snackar skit om sin partner. Som bara klagar på och himlar med ögonen så fort de nämner den andre/andra. Om ni inte har nåt gott att säga om personen, varför är ni ens tillsammans då, undrar jag? Många gånger har jag suttit på tjejfester där samtalen i stort sett gått ut på att berätta och bräcka varandra i vem som hade den mesta oduglingen hemma, och vilka idiotiska saker han sagt och hur störd han var. Många av dessa gånger har jag inte kunnat hålla mig utan frågat rakt ut varför de är ihop om han är en sån jävla idiot, och då har jag inte fått några bra svar...

Är inte tanken med att vara tillsammans med någon att man ska lyfta upp varandra och få varandra att må bra? Inte att man ska trycka ner och snacka skit bakom ryggen på varandra? Så för er som känner ett sug att få prata ner era partners - ni bör vända er till nån annan för jag lyssnar inte. Ni som har VERKLIGA problem i ert förhållande, eller kanske har en partner som är en idiot PÅ RIKTIGT, självklart lyssnar jag, men vänta er inte att jag bara kommer sitta och hålla med er, för så funkar det inte. Har man den typen av problem i ett förhållande så bör man antingen ta sig ur förhållandet eller söka professionell hjälp.

Sluta snacka skit.