Flygplatser

Och så lite gnäll:

Mitt plan skulle gå 10.10 och när jag kom hit till flygplatsen hade det en ny beräknad avgångstid till 10.30. Nu är det 10.45. Perfekt sätt att inleda vårsäsongen på.

Det finns några saker som krävs för att man ska fixa mitt jobb, förutom yrkesrollen, och det är bland annat ett gott sinne för planering och ordning, samt ett enormt mått tålamod. Att kunna hantera människor och anpassa sig, att vara social men samtidigt fixa att spendera otroligt många timmar ensam och på resande fot. Den delen som innebär att jag mer eller mindre tvingas lägga nån form av romantisk relation åt sidan är den del som jag mer och mer börjar se som ett snart nog oöverstigligt hinder för att fortsätta jobba som jag gör.

Självklart finns det mycket som är positivt med mitt jobb också; jag får resa mycket, jag blir aldrig uttråkad, får träffa en massa människor, jag är alltid efterlängtad när jag kommer till butikerna, jag har ett någorlunda kreativt jobb och bra kollegor. Frågan är bara vad som väger tyngst? Det förändras ju säkerligen med tiden. När jag tog det här jobbet sa jag att jag skulle ge det 2 år. Nu har det snart gått 1,5.

Just precis nu skulle jag kunna ge upp det här jobbet omgående. Det blir nog bättre när jag kommer igång och när jag fått sova lite.

Gäsp.