Rullar söderut

Är på väg till Ö-vik. Jag tror att chauffören som kör bussen jag sitter på skulle må bra av att gå nån sorts charmkurs. Not a peopleperson.

Det är kallt på bussen. Jag är lite trött. Hann inte äta nån frukost innan jag lämnade hotellet. Eller jag hade säkert hunnit men jag segade mig istället. Tur jag gick hem när jag gick hem igår. Annars hade jag nog varit helt död idag.

Känner mig glad idag. Jag tänker absolut stå fast vid att det räcker nu, men jag måste få ur mig tankarna som snurrar. Det som hände igår var egentligen ingenting, en skitsak bara. Vanlig hyfs, en hälsning tvärs över ett rum. Men när man befarar att ALL kontakt är bruten för all framtid och den som valt att säga upp bekantskapen är den som tar initiativet till att öppna upp och visa att man kanske inte är så osams som man trodde, då känns det rätt bra. Även om vi inte kommer höras eller träffas eller nånting längre.

Det satte självklart spinn på tankarna, men jag vet att igår bara var ett bevis på god vilja, inte nån invit till att ta upp lösa trådar.

Hur som helst, jag har en ro i kroppen som jag inte haft sen i oktober, vilket känns otroligt bra. Sen att jag dog litegrann inuti när han log mot mig, ja, det är väl sånt som går över med tiden. Hoppas jag.

Ny dag. Nya tag.