Som man bäddar...

Klockan är nästan halv tolv. Har spenderat kvällen med Kajje, som man inte kan äta, men som är världens goaste iallafall. Vi hade tänkt gå på Waynes men hamnade på Bishops istället. Två öl senare känner iallafall jag mig lite go och lullig (hur är det ens möjligt?) och jag kommer förhoppningsvis att somna ovaggad ikväll. Just precis NU önskar jag verkligen hur mycket som helst att saker och ting var som förut, för jag hade gärna haft sällskap av det fysiska slaget just nu. Inte vilket sällskap som helst då, utan DET specifika sällskapet. Så jävla bra. Så jävla utom räckhåll, forever and ever. Fuck.

Som man bäddar får man inte ligga.