Tvillingarnas kärlekshoroskop 2009

22/5-21/6 TVILLINGARNA - Flirta under våren

Du söker efter spänning, äventyr och romantik. Året börjar med kärlekstrassel men massor av nöjen. Tur har du dessutom, särskilt 8/1 som blir en dag att minnas. Att kärleken får en knölig start bekymrar dig inte så mycket, du har ju annat för dig och dessutom är du säker på att lyckan vänder. På den punkten har du rätt, våren blir synnerligen romantisk och passar fint för allt från flirt till äktenskap. Vad som helst kan hända. Nästan allt är till din fördel, men se upp med en svartsjuk vän i slutet av april. Sommaren blir också fin, med en riktig turdag 21/6 och en dag laddad med romantik 19/7. Hela juli blir dessutom en passionerad och glödhet månad. Vill du pigga upp ditt sexliv är det juli som gäller. Hösten blir lite mindre romantisk, men det beror inte på motvind utan på att andra saker lockar. Du vill resa, upptäcka nya saker, kanske starta en helt ny hobby. Dessutom är din karriär både krävande och givande under höst och vinter. 5/11 bjuder dock på kärlek på en helt ny nivå.

Heta tecken: Vågen, Stenbocken

Aftonbladet Söndag 28/12-08

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Spännande... När jag var yngre hade jag en stor tilltro till alla slags metoder att förutspå framtiden och jag litade blint på alla böcker och tidningar som berättade för mig hur jag egentligen var som människa. Jag vet inte om jag blivit som jag läste att jag var eller om jag alltid varit sån, men jag tycker ofta att det stämmer ganska bra. Jag tycker ofta att jag känner igen mig i andra tvillingar också så jag vet inte vad jag ska tro. Hursomhelst kan det ju vara roligt att se om det stämmer. Så nu håller vi tummarna...

Mellanrum

Sitter och tittar på min bleka skepnad i reflektionen i ugnsglaset i mammas kök. Låg uppe halva natten och kollade på TV. Blev liksom aldrig trött. Väcktes i morse strax efter 7 av att det dånade till och hela huset skakade. Jag trodde taket skulle blåsa av. Sen dess har det dånat och skakat. Det stormar här, uppenbarligen, och jag är glad att jag bestämt mig för att inte ge mig ut på vägarna idag. På radion varnar de för att ge sig ut i trafiken för det faller träd över vägarna överallt. Nyss bröts radiosändningen ett tag för att masten i Älvsbyn blåste omkull (eller nåt sånt). En bilist hade fått sin vindruta krossad av nåt som blåst in i bilen. Jag sover på övervåningen i mammas hus och det virvlar omkring saker utanför fönstret även där uppe. Och faktiskt, ett tak HAR blåst bort: Taket till fågelbordet är borta. Får väl se om vi hittar igen det senare.

Jag skulle aldrig sagt igår att jag kände mig frisk. Nu har jag ont i halsen igen. Mer ont i halsen. Ska ta och se till att få mig lite frukost i magen, sen ska jag nog ta en dusch (hoppas att tatueringen "ger upp" snart, det kliar så jag blir tokig) och kanske locka håret. Har inte bestämt vad jag ska ha på mig ännu. Men jag tror jag vet vart jag ska i alla fall, det lutar åt att gå till Lollan (i Dannes lägga i Odd Fellow). Så blir det nog. Så klädvalet får väl bli därefter. Kanske kan ha med en backup bestående av myskläder? DET tycker jag låter som en YPPERLIG plan. Jag är så smart. Jag är jättebäst!

Idag bröts tystnaden: *priiprii-priiprii* Om mindre än en vecka blir det lättare att höras igen. Med tanke på avstånden tycker jag faktiskt att kommunikationen varit rätt så frekvent. Mer än förväntat. Men det är klart, man vänjer sig så lätt vid saker och man vill väl alltid ha mer, eller hur?

Ut med det gamla...

Jag gjorde just en befriande grej. Som ni kanske läst i ett par av mina tidigare inlägg så har jag förlorat en vän här strax före jul, alltså inte förlorat som i "gått bort" utan det visade sig att vi inte var de vänner jag trodde att vi var. Hur som helst, man kan väl säga att hon valde att göra slut på vår vänskap via först ett långt mail, ett par sms, och sedan ett telefonsamtal där hon sa emot sig själv vad gällde det faktum att saker och ting skulle kunna gå att lösa, för det visade sig att hon inte ville lösa nånting alls. Den befriande grejen jag just gjorde var att jag raderade detta mail samt mitt svar till henne. Väldigt skönt att ha det ur världen. Varför ska jag spara en sån grej? Det enda som kommer av att spara sådan korrespondens är ju att jag blir ledsen.

Jag har så många andra fina vänner som ställer upp på mig. Tack för att ni finns!

Idag har min temperatur gått ner till det normala för mig (runt 36.0) så när jag berättar att jag faktiskt VISST haft feber de senaste dagarna, trots att jag bara haft 37.3, så behöver ni inte skratta åt mig. Jag mår bättre, och min huvudvärk börjar lugna ner sig, och halsontet är nästan borta.

Generellt känner jag mig på bättre humör. Jag är lite gladare, rent allmänt. Har varit på stan idag och handlat ett par baggy-jeans och en svart/svart palestinasjal, bara utifall att jag ska fira nyår i Lakafors, för då vill jag inte vara uppstyrd utan bekväm, men ändå lite fin. Fikat lite har jag också gjort, med Hanna. Sen gick jag på TG med Thomas B, Malin O, Vanti, Fredrik och Anders. Mycket gott!

På vägen hem tänkte jag på tidsskillnaden på 7 timmar och kom fram till att på vissa ställen i världen är det redan nyårsafton. Och så undrade jag om det innebär att födelsedagsbarnen som fyller år på nyårsafton (här i Sverige) redan fyller år om de befinner sig i en annan tidszon? I såna fall kanske jag borde skicka både ett mail och ett sms, beroende på vilket han lyckas få tag i först... Då har jag ju liksom helgarderat mig... Hela den här grejen känns precis just nu riktigt bra, till skillnad från i morse, men det är ju ungefär en miljard stunder och straxar tills vi kan ses igen, förutsatt att båda vill ses, så det kan hinna ändras många gånger innan dess. Vi får helt enkelt se vad som sker.

Nu ska jag ta och tanka över de resterande avsnitten av Heroes S.3 och sen spendera kvällen med att kolla på dem, tror jag.

Fallera

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva, säga och göra. Men det passar väldigt dåligt att göra nåt av det just nu. Jag vet för lite, det kan ha hänt för mycket (eller för lite), viljor kan vara helt olika, och just därför vågar jag inte säga nåt alls. Jag vet inte ens vad jag skulle säga om jag sa nåt. Jag brukar i vanliga fall kasta mig rakt ut, utan att ägna landningen en tanke, ibland kraschar jag, men rätt ofta går det bra också. I det här fallet är jag väldigt eftertänksam. Delar av mig har liksom kastat sig ut redan, men andra delar av mig står fortfarande på kanten och funderar. Är rädd för att bli sårad så inåt h*vete. Därför säger jag inte ens hälften av vad jag vill säga, jag biter mig liksom i tungan för att låta bli. Sen var det ju det där; Vad skulle jag säga i såna fall? Vad vill jag egentligen?

Varför kunde inte allt få vara enkelt?


"fallera, varför faller vi aldrig i? fallera bara lite i taget..."

"Stetoskop" - Säkert

In the whale and the kwale

Sitter här i valet och kvalet... Ska jag åka ner till Umeå eller vad ska jag egentligen göra? Ska jag i såna fall vänta till imorgon med att åka eller ska jag åka idag? Ska jag hänga med Urban och de andra i Umeå, eller ska jag åka till Lakafors där jag vet att jag kommer ha sjukt trevligt, som vanligt? Vore på ett sätt skönt att åka hem till Umeå, men samtidigt så är det ju det där med att vara ensam till på måndag... Känns inte upplyftande. Men det vore ju smart att åka till Umeå och kanske jobba på mitt sociala liv lite grann, men varför måste det vara just på nyår? Och Ubbe ska ju åka upp hit sen, det skulle varit en annan sak om han skulle stannat ett par dar i Umeå... Kanske ska försöka få honom att komma upp en annan helg istället..?

Näe, nu har jag bestämt mig. Jag åker inte ner till Umeå. Jag vill inte sitta själv hela helgen. Jag åker ner på fredag eller lördag istället. Sådärja. Vad skönt. Nu behöver jag inte bekymra mig om det mer. Men nu har jag istället en nyårsklänning för mycket... Hmm, what to do?

Förresten, idag är det en vecka sen jag tatuerade mig, och jag kan ju berätta för er att den är så j*vla ful just nu... Egentligen är den ju förstås jättefin, men när skorporna börjar lossna är nygjorda tatueringar i bästa fall ganska läbbiga. Det var så äckligt när jag duschade i morse, svarta, lila och röda slemmiga sårskorpor som lossnade i stora sjok... Hahaha. Förlåt.

Inget att skriva egentligen

Jaaa, jag HAR tråkigt. Då blir det fler blogginlägg. Jag fick min ruccolapizza med flingsalt. Det var supergott, men nu har jag lite ont i magen. Jag har också färgat och slingat mammas hår så att hon ska vara fin på nyårsafton. Nu sitter jag här och funderar på vad jag ska hitta på. Det lutar åt att krypa upp i fåtöljen framför TVn med en filt och en febertermometer. Så får det bli.

Jag längtar bort. Långt bort. Nånstans där det är varmt och skönt.

Pizzasug de-luxe

Jag vet... Vem orkar läsa om opepp och nyårsdepp och lesshet och skräp? Spela roll. Så är det iallafall. Har legat och varit krasslig under en filt på soffan i några timmar och sovit och sen kollat på High School Musical och One Tree Hill. Har nästan fått en hel dag att gå med att göra ingenting. Min bok tar ALDRIG slut och jag är less på den med. Men nu har jag bara ett par kapitel kvar, men tro mig, det verkar som om den blir längre och längre. Jag är ledsen Brunström, men jag måste erkänna att jag inte gillar De hemliga rummen av Per Wästberg. Men nu har jag iaf gett den en chans. Jag tycker bara han rabblar en massa andra författare och gatunamn och annat som inte är så intressant när man hört det i 200 sidor i sträck. Ser fram emot att läsa Kimpas rekommendation, fast just nu minns jag inte vad den heter.

Min temperatur börjar leta sig ner under 37 grader, där den hör hemma, men ont i halsen har jag fortfarande, huvudet värker och jag känner mig (som ni kanske redan räknat ut) lite håglös. Jag har skickat sms till landet Långtborta, men det kommer inte fram förrän mottagarens telefon slås på. Med andra ord kan det dröja ett tag, och med tidsskillnaden så blir det också lite konstigt. Men det gör detsamma, inget bäst-före-datum på innehållet. Men kommunikationen laggar, ordentligt... Sånt som händer.

Borde antagligen äta nånting, men jag är så sjukt less på julmat att det känns som att ifall jag äter en bit skinka eller sillsallat till så kommer det att spruta julmat ur öronen på mig..! Har varit sugen på en pizza i över en vecka nu. Kanske skulle ta bilen och åka och hämta en nånstans..? Eljest i Öjebyn har ju riktigt goda, stenungsbakade med mozarellaost och flingsalt och grejer... Kanske skulle kolla med mamma om hon vill hänga med.

Nyårsdepp

Låg i min säng i morse och försökte sätta ord på hur jag egentligen känner. Inför det här med Piteå kontra Umeå angående nyårsfirande, och det gick sådär. Kom egentligen inte fram till nåt bra. Jag är råless på Piteå, men tanken på att sitta ensam i Umeå till den 5e januari känns inte heller så upplyftande. Jag vill nog inte vara varken här eller där, jag tror att det är där skon klämmer. Eller rättare sagt, platsen har nog ingen större betydelse, det handlar nog mera om vem man är med. Eller i det här fallet; inte är med. Känns som en evighet tills möjligheten ens finns.

Så jag har fortfarande inte bestämt mig för vad som händer på nyår för min del. Är så opeppad på fest. Och nyår är ju tveklöst en festkväll. Jag som till och med köpt en ny klänning... Men jag får väl bära den nån annan gång då, kanske. Problemet för mig när jag känner mig så här är att om jag går på fest iallafall, trots att jag inte kanske vill egentligen, brukar det leda till att jag försöker kompensera mitt opeppade humör genom att "låtsas" vara jätteglad, och det i sin tur brukar leda till att det skålas lite väl friskt, och vart det i sin tur leder är väl ganska självklart. Jag vill inte spendera en nyårsfest med att vara för onykter.

Med tanke på mitt nuvarande ganska låga humör och troliga hormonella utbrott senare i veckan så är det nog kanske bättre att låta bli att dricka alls, vilket skulle kännas ganska skönt, faktiskt. Skulle gärna åka ut till en stuga nånstans och sitta framför en brasa med en kopp varm choklad, kanske spendera nyårskvällen med goda vänner och ett sällskapsspel... För att sedan somna i en varm famn. Nåja, drömma går ju...

Jag har ingen lust att göra nånting. Vill bara gå och lägga mig igen... Kan inte de här helgerna vara över snart?

Det är hit man kommer när man kommer hem

Gårdagskvällen blev utgång helt oplanerat. Jag tog med mig några öl och gick till Linda, och visste fortfarande inte om jag skulle dricka nåt eller inte. Väl där så var det så trevligt att träffa brudarna (Malin, Linda och Stina, Hanna var med ett tag också) igen så sen gick det som av bara farten. Vi gick ut på Kalles och jag hade iallafall väldigt trevligt. Hamnade på scenen och sjöng med Danne som trubadurade för kvällen, och det lät förmodligen hellre än bra, men folk verkade iallafall inte skämmas när de hörde mig... Dock skämdes jag lite, men det var kul, det bjuder jag på.

Jag börjar känna mig lite trött på Piteå. Men alternativet är Umeå, själv. Att vara själv kan vara hemskt skönt, men också väldigt ensamt... Jag får se hur jag gör. Troligen kommer jag åka ner till nyår. Eller jag vet inte. Vill inte fira nyår, riktigt. Är så less. Skulle hellre ligga på en strand i Malaysia (som vissa faktiskt gör)...

Undrar om man skulle svida om till nåt bekvämare (pyjamasbyxor) och krypa ihop under en filt i soffan framför TVn? Det lät väl som en bra plan för en söndagkväll?

Här är en länk till låten jag sjöng igår. Fast det här låter nog bättre...

Lite senare...

Gick ner på stan, gick till Cubus och köpte ett par jeans, inte på REA, och stod i ytterligare en kö... Vad mycket köer det är runt jul..!

Sen styrde jag stegen mot Krokodil och där träffade jag i stort sett alla jag känner. Eller iallafall en stor del. Ska försöka mig på att räkna upp dem: Arvid, Mubbe, Daniel A, Fredde, Henke (J?), Anders, PG, Petra, Lina, Utte, Bebbe, Boo, Max, Mendi...hmm...har säkert glömt nån. Men iallafall, en hel massa människor. Jo och så råkade jag på söta Sara G, Larne, Jenny, Lilja, Isak, Anna, Vilma, Hans och Eva också. Jag tror det var alla.

Läste ett kapitel ur Mobergs "Din stund på jorden" och sen gick jag och handlade en gurka (mamma glömde) och sen gick jag hem. Sitter nu och funderar på vad jag ska göra ikväll... Antar att man borde gå ut, men jag vet inte. Kanske kan gå ut och inte dricka. Ska kolla vad Stina ska ha för sig ikväll. Kanske har hon lust att haka på ut en sväng?

Vad göra?

Jag både vill och inte vill gå ner på stan. Känner mig inte upplagd för att träffa en massa folk, och det lär ju vara rätt svårt att undvika så här i mellandagsreornas tid. Nu skulle jag vilja bo i en större stad, så att det inte var så garanterat att jag skulle träffa en massa folk jag känner. Jag vet inte, kanske helt enkelt får ta mig i kragen och kliva ur min eremittillvaro. De lär ju inte bitas...

Jag vet inte ens vad jag ska göra på stan, men det känns som att man borde ta sig utanför dörren iallafall. Skulle vilja kolla på film ikväll, men antagligen finns det ingen som hakar på... Det är ju lördag och hemvändarkväll, igen. Ska äta middag med mamma och Hasse och Sörvågarna, men sen vet jag inte. Vill nog fly fältet sen, för de lär bli ganska berusade, och det orkar jag verkligen inte med. Frågan är bara vart jag ska ta vägen...

Pics

Här är en oblixtad bild av min nya tattoo. Observera Hello Kitty-tofflan som skymtar till höger i bild.

Här är min juldagsoutfit. Fick många komplimanger för min kjol, och när folk frågade vart jag hade köpt den fick jag tillfälle att berätta att det är mammas gamla Lotta-kjol, Kronans alltså, från 1956. På just den här bilden har jag på mig hemstickade raggsockar (fast det syns ju förstås inte) men senare var det svarta pumps som gällde.

Opepp

Juldagen blev...som juldagar tenderar bli. Alldeles för blöta för ens eget bästa. Usch. Var först hos Danne Magnusson och det var mycket trevligt. Hamnade sedan på Statt, efter att ha stått i kö i vad som kändes som en halv evighet, och sen när jag äntligen kom in i värmen så hamnade jag i nästa värdelösa kö... Jag hade lite svårt att ladda om efter julaftonens utgång, så jag fann mig i en situation där det inte spelade nån roll om jag drack lite eller mycket, det hände liksom ingenting. Efter att ha stått i köerna från helvetet var jag lite irriterad och jag beställde därav sånt som jag egentligen inte ska dricka, vilket så småningom resulterade i att jag blev...lite dålig. Inte så kul, men helt självförvållat. Klantigt och orutinerat.

Igår tog jag det sjukt lugnt. Var hemma hela dagen, sov och vilade, sen kollade jag på TV hela kvällen. Idag vet jag inte vad som händer. Antagligen inte mycket. Funderar på att knata ner på stan en sväng, men jag är ganska opepp. På allt. Skulle bara vilja krypa ner under en filt och kolla på Vänner i en varm famn hela dagen...men famnen är ju miles away...

Laddar om

Kalles igår... Det blev nån öl mer än jag tänkt, men det var kul. Är därför lite tröttare idag än jag hade tänkt. Hur laddar man om för juldagsfirande? Jag har preppat min outfit (sytt i några stygn i mammas gamla Lotta-kjol och strukit min blus), och just nu väntar jag på att mitt hår ska torka så att jag kan börja gå på det med locktången. Att man ids egentligen... Men jag ska förära er några bilder av det färdiga resultatet sen. Nu tror jag det är dags att värma locktången.

Baj baj maj darlings!

Nästan på väg till Asien

Så kan man lägga ännu en julafton till handlingarna. Iallafall familjebiten. Nu ska jag strax gå ut på Kalles. Det hör ju liksom till hela den här julaftonsgrejen. Fick ytterligare ett litet sms från Asien idag; "Kunde du inte flyga ner, kanske?". Och med tanke på de oväntade pengarna så skulle jag ju nästan kunna göra det, men kostnaden för de dagar jag kan vara borta skulle vara runt 11-12000, och det är för mycket för en dryg vecka... Skulle jag kunnat åka andra datum hade jag kunnat komma undan med runt 8000, och det är ju en jädra skillnad mot 12000.

Så det blir ingen Singaporeresa för mig, även om jag är bra sugen... Jag har ju gjort impulsiva grejer förr... Nu kom brorsan och frågade om jag vill ha skjuts till Kalles, så det är bara att göra sig i ordning, för det är fortfarande 17 minus ute...

Julafton, julhälsningar och julklappar

En kall julafton är det. Drygt 15 grader kallt just nu. Snön ligger vit runt husen, även inne i stan. Mysigt. Idag blir det inte många knop för min del. Ska sätta i motorvärmarsladden i bilen och sen ska jag köra till Ica eller Coop och kolla efter en locktång, till mig själv. Sen ska jag stryka duken som ska ligga på bordet vid julmiddagen senare idag, och så ska jag stryka en klänning som jag ska ha på mig, hade jag tänkt. Jag får se om jag ska ha på mig klänning eller byxor för ikväll lär det väl bli Kalles, som traditionen bjuder. Mycket trevligt. Vet inte vilket som är bäst med tanke på min färska tatuering på vaden. Jag har rätt ont idag också, så jag vill nog inte att nån stöter till mig... Men det "såsar" inget iallafall. Tvättade rent alltihopa igår kväll och smörjde in den (ajajaj!!!). Den är jättefin. Jag är sååååå nöjd!!

Fick precis ett livstecken från T i Singapore. Där är klockan ca 17.00 så de har firat jul några timmar längre än vi har här. Jag vill också vara i Singapore... Jag vill kramas.

Jag fick en oväntad julklapp. Men jag har ingen aning om varifrån den kommit... Saldot på mitt konto är nästan 7000 kronor större än det ska vara, och när jag går in och kollar vad det står på mitt kontoutdrag så står det bara "Bankgiro insättning". Jag blir lite skeptisk. Ingen avsändare och ingenting. Ingen i min familj har råd att sätta in nåt, och jag har inte betalt för mycket till nåt företag, vad jag vet iallafall. Kan inte komma på en enda vettig anledning till varför jag skulle få så mycket pengar faktiskt. Det kan finnas en möjlighet till, det kan vara nån extrainsättning för traktamenten som inte hann attesteras innan löneutbetalningarna skickades...ska kolla...

Nej, det verkar inte vara det heller...

Jag vågar inte röra pengarna. Måste kolla posten först och det kan jag ju inte göra förrän jag är i Umeå igen. Roligt om det stämmer, men innan jag vet varifrån pengarna kommit känns det lite oroväckande. Som att de inte är mina. Tror jag ska lägga undan dem på ett annat konto, tills jag vet vad det är för nåt.

Nu frukost!

Frossa och pirr

Idag var dagen. Idag skulle det hända. Och i morse vid 4.30 vaknade jag med panik. Motivet vi kommit fram till kändes helt fel så jag låg och vände och vred på mig tills klockan blev 6.30 och sen steg jag upp, duschade, åt frukost och sen ringde jag Peppe och sa som det var: Vi måste byta motiv. Klockan 9 var jag på salongen för att klippa håret och runt 11 började Peppe med tatueringen. Istället för på armen satte jag den på vaden. Efter ca 3½ timme var vi klara, och då hade det varit ganska jobbigt i nästan en timme. Men jag är hemskt nöjd. Även om det gör jävligt ont just nu och jag känner mig snudd på febrig. Vill bara vila. Jag vet inte om jag kommer lägga upp nån bild, men kanske, om ni har tur, vi får se. När vi var klara med tatueringen fixade en av tjejerna på salongen min hårfärg, så nu är jag blond igen. Mycket fint!!

Saknar den här grabben jag pratar om ibland.

Hej, mitt vinterland..!

Åh, vad skönt det ska bli med lite jullov..! Tjuvstartar imorgon med att ägna mig åt mig själv heeeeeela dan. Börjar med en liten uppfräschning av kalufsen och sen blir det tattoo resten av dagen. Om nu inte Peppe gått och blivit totalsjuk vill säga. Håll tummarna att han håller sig frisk!

Just precis nu sitter T och H och de andra på planet till Singapore (om det inte blivit nåt jox med flighten). Två veckors solande och badande och undvikande av julstress och press... Jag är inte det minsta avundsjuk... Inte då. Hade inte velat vara där för alla pengar i världen. Hade förmodligen inte varit varken roligt eller mysigt. Och jag hade inte på en fläck trivts i sällskapet, inte det minsta............jag vill också!!!!

Idag var en sån där magiskt vacker vinterdag. Var tvungen att köra en liten omväg för att ta några bilder. Tyvärr blev det inte så bra som jag hoppades eftersom det hade hunnit börja skymma litegrann, men trots det så är det otroligt vackert med svensk vinter. Och i år är det ju faktiskt snö till jul, och det är inte varje år det händer vill jag be att få tala om... Beskåda härligheten!!

Snart jullov!

När man grubblar över nåt är det bästa man kan göra att fråga den som vet istället för att oroa sig i onödan. Jag gjorde det igår, så nu känns det lite bättre. Hade lite svårt att sova igår. Kunde inte riktigt få nån ro i kroppen. Vet inte om det berodde på kaffet jag drack i Lakafors, på oro och grubbel eller om jag var nervös inför tisdagens sittning. Hur som så hade jag inte somnat vid halv 2. Är lite trött idag, men det går nog över framåt lunch. Får väl se hur länge jag stannar i Luleå idag, det beror ju på om de har tid med mig och om de ens behöver min hjälp. Vi får väl se.

Här snöar det, jag har redan sopat av bilen en gång och jag lär behöva göra det igen innan jag åker. Ska strax äta frukost och göra mig i ordning och sen åker jag till Luleå.

Tatto och tankar

Kallt som attan här. Har precis kommit tillbaka från Lakafors. Peppe har skissat på min tatuering och det känns MYCKET spännande. Inte riktigt som jag tänkte mig men jag tror att det kommer bli fint. Men ganska maffigt. Scary. Kommer vara helt slut på tisdagkväll.

Det sista de sa innan jag åkte var: Se till och ät ordentligt och så tar du en alvedon i förebyggande syfte.


Framtiden känns fortfarande oviss. Fick en hint i telefon nyss om vad som komma skall, och det kändes verkligen inte roligt. Är det då bättre att lägga ner direkt eller vad fasen ska man göra? Två veckor kanske är vad som behövs. Fan också. Orkar inte vara ledsen. Känns som det kommer slag i slag just nu.

Jag önskar att jag bara kunde skaka av mig allt och inte känna nånting alls. Jävla skit...

Two-face

Jag fick plötsligt en obehaglig känsla av att allt jag håller kärt håller på att rinna mig ur händerna. Förändras. Att det är bortom min kontroll. Spelar ingen roll vad jag vill och hur jag känner. Jag kan inte påverka nåt. Vet inte varför. Bara en känsla. En obehaglig sådan. Hoppas att det bara är inbillning.

Beror det på att JAG förändras? Och vad blir jag i såna fall? Kommer jag tycka om mig? Man hör ju talas om att folk förlorar sin identitet när de förlorar sina jobb, men det är ingen som säger till en att detsamma kan hända när man börjar ett jobb... Ibland känns det som att jag förlorat kontakten med mina känslor. Kan inte riktigt förklara. Som att jag står ensam, väldigt ensam. Jag är ju rätt ensam också, eftersom mitt jobb är som det är, med resor och allt det där. Jag har inga problem med att berätta om allt möjligt som händer mig, och jag är oftast väldigt saklig när jag gör det, men jag har under de senaste åren byggt upp nån sorts försvar som jag inte ens själv vet hur man kommer igenom. Så jag kan berätta allt, men jag kan inte visa allt - hur jag egentligen känner eller mår. Jag kan förklara, men riktigt nära...jag vet inte, jag viftar bort det med ett skämt, en gnutta ironi. Jag tror att jag är rädd. För att folk inte ska gilla det de ser. Det är lättare att låtsas.

Eller så är det helt enkelt så att jag är lite störd. Schizo. Eller nåt. Eller så inte.

Hotellprepp

Förresten. Jag är totalpreppad för hotellvistelser nu. Jag har fått låna Mikes PS2 tillsammans med ett minneskort, och en massa underbara spel: FinalFantasyX och XII, Kingdom Hearts, God of War och Okami. Nice!!

Så jag kommer att ha det jag gör. Jag har iofs spelat igenom FFX och Kingdom Hearts ett par gånger vardera, och nästan hela FFXII, men jag har aldrig spelat varken God of War eller Okami. Det kommer bli riktigt, riktigt bra!

Tjohoo!

Lite av varje

Hämtade upp Mike strax före sju och sen åkte vi ut till Svensbyn. Surrade lite med SvenE och sen gick vi över till Mikes stuga. Kollade på Stardust, surrade, drack glögg, surrade lite mer och sen såg vi Little Miss Sunshine. Jag fattar inte hur han lyckats missa de filmerna. För en gångs skull hade jag sett filmerna vi skulle se, och ni som prövat se film med mig vet hur ovanligt det är att jag sett nåt överhuvudtaget. Sen sov jag på soffan (mycket behaglig soffa för övrigt) och i morse körde jag in till stan när Mike skulle in till jobbet.

Här sitter jag nu, och funderar på att ta en dusch, för mitt hår lever ett helt eget liv. Försöker ta reda på om det blir nåt Bit för bit idag, det är ju ändå söndag och jag har ju inte varit med här i Piteå på månader. Jag har hört ryktas om att de har börjat ses på konstiga tider och att de kör 3 olika frågesporter... Men jaja, det är väl så att man måste släppa taget om sina skötebarn. Se dem stå på egna ben och allt det där... :) Jag är mest glad att traditionen lever vidare.

Den här vänskapsgrejen jag var med om tidigare i veckan har påverkat mig lite. Känner mig väldigt osäker på mina vänner generellt, eller rättare sagt på om jag är god nog. Alltså inte egentligen, jag vet att mina vänner tycker om mig. Men det trodde jag att hon gjorde också. Så det känns väl lite som att nån ryckt undan mattan under fötterna på mig. Kan man lita på att vänner är ens vänner på riktigt? Jag kan själv svara på den frågan, och det är de förstås. Bara för att EN person beter sig märkligt och inte fattar vad saker och ting handlar om så behöver ju inte så vara fallet med alla andra.

Jag har diskuterat saken med några av mina vänner som jag kan prata med om sånt, och samtliga har kommit till samma slutsats, oberoende av varandra; Att hela grejen, från vilka saker hon tog upp till hur hon valde att ta upp det och så vidare, känns som något man gjorde på mellanstadiet. Väldigt barnsligt och omoget, med andra ord. Jag känner mig böjd att hålla med. Oh, the drama... Men självklart är jag ledsen. Mycket. Samtidigt känner jag inte att jag nånsin skulle vilja ha henne som vän igen. Jag skulle nog aldrig kunna lita på henne, på att hon verkligen var min vän alltså. Suck...

Jullördag

Har suttit på Krokodil halva dagen. Mysigt. Verkligen jättekul att träffa Hanna igen. Känns inte som att det var 3 månader sen vi sågs. Träffade Andy(som spenderat de senaste tre månaderna i Barcelona), Kimpa, Fredde och Thomas också. Trevligt. Nu är jag riktigt trött, så jag tror jag ska lägga mig framför TVn och vila lite innan Mike ringer och säger att det är dags att åka till Svennebyn. Där kommer det bli chick flicks, skitsnack, glögg och musik. Mycket bra.

Saknar.

Bad på Mjoön

Åkte ut till CJ på Mjoön. Satt och surrade med hans föräldrar ett tag och sen svidade vi om och satte oss i bastun en stund. Sen hoppade vi i jacuzzin och jag skojar inte när jag säger att jag tror vi satt där i drygt en timme. Mycket skönt, inte så kallt i luften. Sen såg vi halva På Spåret och jag kunde åtminstone Kylie Minouge, Men at work, Roadster och När det lider mot jul. Känns bra att jag kunde nåt iallafall... :) Sen kom DB och Ida och så lilla Naemi förstås. Kollade på "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", och sen var det dags för mig att ta bilen in till stan igen. Nu ska jag strax krypa i säng och läsa lite ur min bok.

Fick ett MMS utöver det vanliga ikväll. Stjärtgossar får plötsligt en helt ny innebörd... Mycket roligt...!

Nu sängen. Gonatt!

Mjau! (prrrrrrr)

Mat i magen, jättemätt. Jag fick välja mat. Julkorv och potatismos med senapssås. Är nog bara jag som tycker det är gott...

Ser fram emot en kväll ute i skogen, bokstavligt talat. Ska ta bilen ut till Mjoön och bada lite jacuzzi med CJ. Grymt mysigt när snön lagt sig och när mörkret fallit. Man sitter med goda vänner och fryser om nästippen. Nu är det ju inte så fasligt kallt ute, men ändå, det är nåt visst med att sitta i bikini utomhus på vintern. Om ca 20 minuter ska jag åka. Då borde bilen hunnit bli lite varmare iallafall.

Imorrn ska jag gå och fika med Hanna. Och på kvällen ska jag åka ut till Svensbyn och hänga med Mike. Kolla på film och lyssna på musik, dricka glögg och surra. Kommer bli grymt!!

Om jag skulle ta och packa ihop en liten väska med bikini och annat och göra mig redo för avfärd.

Mjau mjau!

Det värmer mig

Om ni visste vad jag vet, och läst mina sms så skulle ni också vara glada, även om det inte är några stora grejer som skrivits i nämnda sms, men ändå... Saker och ting verkar utvecklas åt ett håll som känns väldigt, väldigt bra. Bara några små (läs rätt så stora, svåra och besvärliga) grejer som sätter käppar i hjulen. Men att det finns nåt behöver jag nog inte grubbla på längre. Exakt vad är svårare att säga. De där j'vla käpparna är i vägen. Men jag är glad, jag längtar bort, jag mår bra och jag vill vara nån annanstans.

Nu ska jag äta lite och sen ska jag nog ta mig ner på stan en sväng. Kolla om Hanna har tid för en fika.

Kram på er!

Middag med den sista mannen

Är i Piteå nu. Blir här över jul iallafall. Får se om jag stannar över nyår eller inte.

Har varit ut och ätit med H ikväll. Det var mucho trevligt och jag antar att min farmor hade rätt den där gången då min första kille gjorde slut med mig och blev ihop med min kompis. Hon sa: "Killar är som bussar, om du missar en får du ta nästa". Jag antar att den gamla devisen att "mister du en står dig tusen åter" gäller även vänner. Är så glad att jag lärt känna H, utan H inget T :-) Men den kedjan kan göras mycket längre: T - H - Lollan och Malin - Jimi - DanneB - Calle - Arvid. Så egentligen kan man kanske säga att det var för att jag sökte jobb på Carlssons Optik och där expedierade Arvid som jag i slutändan träffade både T och H. På tal om att träffa folk, jag träffade Lubbe en kortis när vi satt på Nodo. Riktigt roligt att se honom. Ska försöka hinna umgås med Hanna lite nu när jag är hemma. Ska nog ringa henne imorgon.

Har precis pratat med en röst som värmer. Det är så skönt när man inser att man delar väsentliga åsikter. Man måste inte tycka lika om allt, men vissa grundläggande saker underlättar det om man tänker lika om.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa. Ska njuta av att vara framme, och av att inte behöva fara omkring en massa. Kanske ska förbi hos Calle på stugan imorgon. Får väl se hur det blir.


Ses!

3½ år senare

Har sovit på saken och jag känner mig fortfarande lite ledsen och irriterad. Hade det varit jag hade jag gjort annorlunda - helt annorlunda - och inte sårat på det sätt hon gjorde, bara för att hon ville ha reda på en massa saker. Men å andra sidan hade jag nog inte gjort nåt alls. Hade nog låtit tiden ha sin gång istället. Min erfarenhet är att sånt här brukar reda ut sig självt. Men hon gjorde väl det hon tyckte kändes rätt.

Idag är en ny dag.

Ny stad. Ny butik. Nya tag.


Dags att packa klart, göra mig i ordning för dagen, diska, vattna blommorna och ta ut soporna. Sen bär det av norrut.

Mjau.

Regn hos mig

Det regnar som bara den. Öser ner. Jag har inte packat klart. Det kom annat i vägen. Jag längtar till ett rum på ca 20 kvadrat, 57 mil härifrån, där min telefon i princip saknar täckning. Kunde jag åka så skulle jag, utan tvekan. Men nu kan jag inte.

Att stänga dörrar

Dealen var att min vän ville "göra slut" med mig. På vänskapen som den varit hittills alltså. Men först ville hon ha svar på en massa saker hon grubblat på - for her own peace of mind. Vilket hon också fick, men personligen hade jag nog uppskattat om hon besparat mig den biten, och bara sagt som det var direkt. Vi är inte osams - vad jag vet iallafall (jag hade ju ingen aning om att det här var på väg, så jag är väl inte så mycket att lita på i det fallet) - så jag antar att vi fortfarande räknas som ytliga kompisar, även om vi knappast kommer umgås mer. Jag är rätt så ledsen. Det är första gången det här händer mig.

Jag vet inte vad jag ska känna. Respekterar att hon känner som hon gör. Det är hennes val, helt och hållet. Kan inte ändra på vem jag är. Vissa saker kan man ändra på, men inte hur man tänker och fungerar som människa, och om inte det passar så är det inte mycket man kan göra...

Tjejer

Blev just påmind om varför jag oftast trivs bättre med killkompisar än tjejkompisar. Fan vad tjejer krånglar till det. Är ledsen, irriterad och besviken just nu. Plus att jag inte ser vad problemet grundar sig i, eller jag förstår ju vad det är hon menar, men jag förstår inte hur hon kunnat tolka alltihopa så himla fel. Personen i fråga verkar ha missförstått mig totalt och läst in en massa saker som inte ens existerar.

Jag fattar ingenting. Vad är dealen egentligen?

Jag och Hiro

Har avverkat ca 22 mil idag. Från Härnösand, via butiken i Örnsköldsvik och vidare upp till Umeå. Hemma i lägenheten. Skönt. Min bil ville in på service idag, men jag fick ingen tid förrän på trettondagsafton. Det blir bra. Glömde dock fråga om vindrutan så jag måste komma ihåg att ringa och fråga om det imorgon eller på fredag. Jag har en stor spricka i överkant på rutan, och jag tror det vore en bra idé att byta ut den. Ska kolla med chefen imorgon hur man går tillväga, om jag måste kolla med killen som har hand om bilarna på företaget, eller om jag kan beställa en ny ruta bara.

Imorrn ska jag på julmys på butiken här i Umeå på morgonen, och sen ska jag köra upp till Skellefteå och jobba lite, och sen upp till Piteå för att fira jul. Vilket genast får mig att känna mig stressad, kanske måste packa lite grejer, jag åker ju imorgon...

Snart är det dags. För tatuering och för "distans" (mer än vanligt). Får se hur det känns efteråt.

Att så lite kan göra så mycket... Sitter här med ett leende på läpparna och det känns sååå bra! Önskar bara att det var lättare att färdas genom tid och rum, för då skulle jag göra det, omgående. Vilken överraskning det skulle bli... :)


Jo, glömde ju berätta att jag ska äta middag imorrn. Eller jag äter ju såklart middag i stort sett varje dag, men imorrn ska jag äta den med H, är det tänkt. Trevligt!!

På väg

I'm on the road again...

Joho. Jensan goes carhoppin'. Eller nåt. Igår körde jag ner till Sundsvall för att jobba i citybutiken. Sen körde jag till Härnösand, för att sova hos Myran. Idag körde jag ner till Sundsvall igen för att jobba på Birstabutiken och sen när jag slutade körde jag hit till Härntan igen. Ska sova här inatt också. Imorrn bär det av till Örnsköldsvik och sen sover jag hemma, och på torsdag åker jag till Skellefteå, sen blir det Piteå, hem till mamsen. Ska fira min jul i Piteå, så då blir det inte så mycket åka nånstans på åtminstone en dryg vecka. Skönt, men jag lär bli rastlös. Svårt att bara stanna upp och vara på samma plats.

Upplever just nu nåt som är lite jobbigt. Jag vet vad jag tycker och jag tror att jag vet vad som tycks av andra, men jag är inte säker. Och det är väldigt svårt att känna sig trygg när man är osäker... Svårt att glädja sig fullt ut. Mycket grubbel blir det. Skulle vilja veta, och känna och bara vara. Närmare. Nånting är det, men vad?

Ikväll ska jag lägga mig tidigt. Ska bara vänta tills Myran kommer hem, för jag måste låsa upp dörren åt henne så hon kommer in. Är så himla trött att det liknar ingenting. Har varit trött i en vecka nu. Jobbigt. Längtar efter...

...sängen.

Jag

Jag känner mig bräcklig, skör och sårbar. Jag är inte van. Skitjobbigt. Jag som inte varit osäker på mig själv på evigheter känner mig plötsligt liten och...just osäker. Märklig känsla.

Tystnaden är så närvarande att den hörs och ljudet känns som att stå mitt i ett fjortishav på en Håkan Hellströmkonsert. Fast utan lycklighetskänslan. Bortkopplad från allt. På drift nånstans. Närvarande men frånvarande, tillsammans men ensam. Känslan av att inte riktigt höra hemma nånstans.

Jag har fallit i fällan som jag själv försöker få andra att låta bli att trilla i. Jag har återfallit till att låta andra bestämma vad jag är värd. Att mitt värde bestäms utifrån vad andra tycker om mig. Och så ska det inte vara. Jag är värd allt. Andras beteende och ord speglar inte vem jag är eller vad jag är värd. Jag vet inuti att jag är bra. Jag behöver inte andras bekräftelse för att vara bra. För att veta att jag är bra.


Ni som läser mera regelbundet; ni fattar vad jag menar med berg-och-dalbana nu va? Men det är ingen fara med mig. Imorrn kommer det kännas bättre. Brukar bara behöva en god natts sömn. Och en kram. Men kramarna är så långt borta. Fick iofs en idag av Johan, och det värmde lika mycket som alltid. Men jag skulle behöva kramar av den sorten man kan somna i.


Nu har jag diskat undan, ska bara ta och packa lite kläder och sånt, sen ska jag nog krypa ner i sängen och drömma mig bort till en famn som håller om mig hela natten.

Idag lyssnar jag på detta.

Lite av varje

Jag har stött på ett problem med att jobba som jag gör. Skulle behöva boka en rutinkontroll på vårdcentralen, men hur gör man när man bara är hemma en vardag per vecka, ungefär? Jag kommer ju antagligen inte få en tid förrän i mars eller nåt. Nåja, det får lov att gå. Måste bara komma ihåg att ringa och boka tiden också. Och tandläkaren borde jag hälsa på. Blä. Skulle behöva klippa mig lite också. Kanske får kolla med Jessica när jag åker hem vid jul, för Frida verkar inte vilja svara.

Idag är det söndag och då ska det Bit för bitas på Göteborg. Idag kommer vi ha celebert besök av Johan. Och sen kanske Jesaja skulle dyka upp om hon hann efter jobbet. Jag ska promenera upp till NUS (Norrlands Universitetssjukhus) och gå på Apoteket. Skönt att det finns söndagsöppna apotek. Det blir så snärjigt att hinna in och handla sånt på dagarna när jag jobbar. Ska försöka komma ihåg att köpa frimärken också, fast inte på apoteket. Men först lite frukost.

Förresten, har jag sagt att jag nästan slutat dricka kaffe? Eller slutat var kanske en överdrift, men jag dricker inte ens en kopp per dag längre. Vissa dagar blir det fler, som idag till exempel då jag lär dricka två iallafall, men jämfört med tidigare har jag i princip slutat dricka kaffe. Förut kanske jag drack 5-6 koppar per dag. Jag tycker om kaffe, men jag tror på att dricka det med måtta. Med måtta. Det gäller i och för sig allt man stoppar i sig.

På tal om nåt helt annat; jag har världens sorgligaste kyl. Efter jag ätit frukost idag har jag en ketchupflaska, nån sorts nougatsås, hönsbuljongtärningar, ett par gula lökar, en grapefrukt, lite potatis och några morötter. Och i frysen har jag ingenting, inte ens iskuber. Tror ni jag är hemma ofta eller? Lagar mycket mat? Fast den här veckan borde jag kunna ta med mig mat. Iallafall imorgon. Ska sova hos Myran imorgonkväll och då skulle vi fixa mat, kanske blir det över till en matlåda då? Jag tror jag ska handla så jag kan göra spagetti o köttfärssås ikväll. Det är verkligen jättegott. Och så kan jag frysa in det som blir över. Nu är mitt tevatten klart. Vattenkokare är det bästa!

Idag känns som en bra dag. Jag är glad och det pirrar i kroppen. Ett telefonsamtal igår satte guldkant på en annars rätt så trist dag. Det är några minusgrader så det är inget slask ute. Jag är hungrig och ska precis äta frukost. Sen en promenad och sen Bit för bit med goda vänner. Sweet!

Kär

Dagens sista inlägg. Ni har säkert hört henne i Björn Borgs lilla promotionfilm "Love for all" som sänds i reklampauserna på TV nu. Lyssna på den här gudabenådade rösten. Jag är helt jävla kär.

I Ane.

Istället för sällskap

Som ni kanske sett så ökar antalet inlägg i den här bloggen med hur lite jag har att göra. I helgen har jag jättelite att göra, och jag är hyfsat sällskapsjuk. Med andra ord så "pratar" jag med bloggen istället för med mig själv. Vilket i praktiken är samma sak, men man verkar lite mindre konstig. Har väl egentligen inte så mycket att skriva om. Eller jag skulle nog kunna skriva en massa, men jag vet bara inte om vad.

Satt och läste i min gamla blogg härom kvällen. Jag skrev öppnare i den. Men det var nog mycket på grund av att jag inte hade så många läsare, och framför allt på grund av att jag inte visste vilka mina läsare var. Nu känns det lite som om det jag skriver är nån sorts följetong som jag plötsligt kan få frågor om. Av människor som jag kanske inte vill berätta för. Jag har inget emot att vara öppen, men direkta frågor om mitt privatliv vill jag inte ha av andra än de som står mig nära, eller som jag känner förtroende för. Och om ni hör till den kategorin så vet ni nog om det. Om vi inte pratat känslor tidigare och öga mot öga så lär jag knappast vilja göra det på beställning heller. Ni får helt enkelt nöja er med det ni får läsa här. Mitt känsloliv är just mitt, och ingen annans. En annan aspekt av det hela är att jag känner mig lite kluven. Vill inte sätta någon av er i en situation där ni tvingas ta ställning för den ena eller den andra sidan, för just nu kan jag vara ganska giftig mot vissa personer, helt enkelt för att min bägare rann över för ett tag sen. Det kommer förhoppningsvis bli bättre så småningom, bara det får gå lite tid.

Okej. Det var inte riktigt planerat att jag skulle skriva det jag just gjorde, men nu blev det så. Jag menar inte att jag inte vill att ni ska läsa. Men jag vill att ni ska vara medvetna om att ni läser en dagbok, med allt vad det innebär. Visst, det är mitt val att ha en publik blogg, men det är också mitt val om jag vill diskutera den utanför det här forumet eller inte. Allmänna saker spelar ingen roll, men mina känslor diskuterar jag inte med vem som helst.

:-)

Att tro det värsta brukar sällan var befogat och det var det inte i det här fallet heller.

Luciakvällen verkar bli av det stillsammare slaget, eftersom Danira håller på att bli sjuk, så mina planer för kvällen grusades, kan man säga. Ska gå och hämta lite sushi att ta med och sen ska jag kura ihop mig i soffan och kolla film. Inte fy skam, men lite trist att inte ha nåt att göra. Kommer nog sluta med att jag går och lägger mig bara för att det ska bli imorgon nån gång. Rastlösheten börjar redan smyga sig på...

Men nu är det dags för sushi!

Näe, jag ångrade mig, det blir pizza istället. Blev alldeles för hungrig för att ta en promenad först.

Mjau!

---

Kommunikation må vara bra och alla nymodigheter gör att vi lätt kan meddela oss till varandra, men detta gör att när plötsligt någon inte hör av sig så tror man automatiskt det värsta.

Läsartävling mm.

Jag glömde juh. Igår köpte jag 2 biljetter till Coldplay på Stockholms Stadion den 22 augusti. Ska bli skoj. Måste bara se om jag får med mig nån, vilket jag inte tror kommer bli ett problem. Det är en lördag. Kan förmodligen fixa shysst hotellboende också...gratis. Om ni är intresserade av att följa med får ni väl slänga in en rad i kommentarerna, så får vi väl se om det kanske blir du som levererar den bästa motiveringen till varför just du ska få hänga med. PS. Jag gillar smicker också...

Nu ska jag bara vänta på att H först åker till och sen kommer tillbaka från utomlandet och sen lär det bli inhandling av biljetter till Arvika. Hittills är det Depeche Mode, Thåström och Frida Hyvönen som drar mest, men det har inte släppts så mycket artister ännu så jag räknar med att det kommer bli ännu fler som jag vill se, men det är redan värt biljettpriset. Kommer bli grymt!

Nu är det bara 1½ vecka tills jag sätter mig under nålen igen. Jag gruvar mig lite. Kommer göra ont, som det iofs alltid gör när man gaddar sig, men jag misstänker att jag kommer få sitta ganska länge och adrenalin och sånt lär ju inte räcka hur länge som helst. Kan bli jobbigt. Men det kommer att vara "totally värt det" som någon formulerade sig häromdagen. Då gällde det en förkylning.

Jag sitter här och fryser. Funderar på sushi ikväll, och jag skulle vilja gå ut, men Danira har inte hört av sig ännu, och Jesaja skulle äta middag med grabben eftersom hon flyttar på måndag. Så jag vet inte, det kanske blir sushi och en film här hemma. Kanske får spara mina öl tills jag åker upp till Piteå istället. Ska försöka hinna möta upp med H innan han drar från stan. Får väl se om det hinns med.


Tänk vad mitt liv förändrats det senaste halvåret. Helt galet egentligen. Inte konstigt att jag känner mig vilsen lite nu och då. Men jag gillar att jag kan planera för framtiden, att det finns en framtid som inte heter "måste gå till Soc för att klara nästa månad". Kanske kan jag äntligen börja strukturera upp mitt liv som jag vill ha det? När jag får veta om min provanställning övergår i en fast anställning ska jag ta ställning (många ställningar blir det) till hur jag ska lägga upp min ekonomi. Betala av lån och annan skit. Det blir bra det.

Nicke Nyfiken

Det har regnat i natt. All snö som låg så fint på alla kvistar igår kväll har töat bort. Känner mig inte alls peppad att gå ut och fotografera längre. Det är bara slask överallt. Blä.

Fick ett nyfiket sms inatt. Nån som jag inte känner särskilt väl undrade hur det går med kärleken. Vad svarar man på det? Jag svarade att tills jag vet själv kommer jag nog att behålla detaljerna för mig själv också. Sen att jag skriver en del här, visst, men det är ju verkligen bara från min sida, och inget som är definitivt. Det är bara mina tolkningar av en rätt så knepig situation. Kan ju bara svara för mig själv, så det blir ganska ensidigt. Jag vet vad jag känner men jag kan ju inte veta vad som händer i huvudet på nån annan. Lite svårt att ta reda på saker och ting när vi inte kan ses så ofta, och särskilt inte nu med resor och avstånd och skräp. För tillfället känns det som att saker och ting kanske är lagda på is, och vad som händer sen... Ja, vem vet? Orkar inte fundera på det, för jag har en tendens att dra åt det mer pessimistiska hållet och det gör mig så ledsen för tillfället...

I goda vänners lag :)

Och här trodde jag att jag skulle hamna framför TVn med en pizza och lite glögg. Tji fick jag. Hämtade upp Des och sen hämtade vi Johan på flyget och sen gick vi på O'Learys och käkade och tog ett par öl. Mycket trevligt!!

Här har snön yrt hela dagen och det verkar inte var på upphällningen heller. Hoppas att det inte hinner bli en massa plusgrader och smälta bort till imorgon, för jag hade tänkt hinna gå ut på en liten promenad med min kamera om vädret tillåter.

Sms-trafiken fortsätter. Saknar och längtar, men är samtidigt lite avvaktande. Måste se om mitt hus. Vårda det jag har. Inte ropa hej... Bättre ta det säkra före det osäkra. Yada yada yada...

En flaska rödpava

Alltså. Här har jag gått och längtat efter att det ska bli vinter, och när det äntligen verkar bli som jag vill, så kommer snön nästan i form av regn... Det är med andra ord nollgradigt, åt plushållet, och all snö är blöt som jag vet inte vad, nåt blött. 10 centimeter kramsnö på bilen sen igår. Kan det inte bara bli typ 5 grader kallt så man slipper slask och kramsnö? Köpte en kupévärmare idag, och en snöborste när jag ändå var i farten. Passade på att kila in på Systembolaget en sväng ifall det blir utgång imorgon. Har fortfarande kvar min rödvinflaska som jag tjatat om tidigare, men den får nog vara kvar. Öl är bättre om man ska ut. Vin är som att spela på lotto för mig, vet aldrig om jag får ont i huvet, om jag blir jätteonykter eller om jag blir dålig, eller om det går jättebra. Jag tycker bättre om att bara ta ett eller två glas, det är lagomt. Allt över 2 glas är en chansning.

Rubriken hänvisar till en incident en kompis berättade om. En av hennes manliga vänner var inte så bevandrad i slanguttrycken för alkohol, och meddelade glatt han han skulle fixa med sig "en flaska rödpava" till festen. Så himla söt..!

Ikväll blir det nog väldigt lugnt. Funderar på att beställa en pizza, kolla på Idolfinalen (som inte känns särskilt spännande, jag menar Kevin borde vinna, han är ju en fullblodsartist, fast jag gillar Alice mer egentligen) och kanske titta på Masjävlar, men det beror på om Lisa hakar på eller inte. Hon har inte sett den och jag tror hon skulle gilla den.

Måndagens rendez-vous gav mersmak. Jag vill inte vara i Umeå i helgen. Det är ensamt och kallt. Men det är ändå inte så illa. Lägenheten är fortfarande mysig. Snöflingorna har blivit lite större, så det börjar nog bli lite kallare. Bra.

FFF

Fredag. Funderar. Fryser.

Mest av allt fryser jag. Eller så kanske det mest av allt är fredag, för jag kan ju faktiskt sluta frysa, men det kan inte sluta vara fredag. Funderar skrev jag mest för att det började på F. Fast jag funderar lite också. Väldigt lite. Jag är ganska ofundersam för tillfället. Gillar läget, helt enkelt. Det blir varken bättre eller sämre (jo kanske lite sämre) av att grubbla så jag låter bli. Sitter istället och invaggar mig själv i (falsk) trygghet och njuter av känslan det ger. Jag vill att tiden ska gå. Hoppa över ett par-tre veckor, kanske. Så jag får veta nån gång. Är alldeles för nyfiken och otålig för mitt eget bästa. Ska bli skönt med lite julledighet, även om jag vet hur jag funkar. Jag brukar bli rastlös och längta bort. Kanske i år mer än någonsin. Vi får väl se. Nu ska jag äta frukost. Något försenat så jag tror jag väljer att kalla det lunch istället.

Torsdagstankar

Så var det torsdag kväll. Har varit i butiken i Umeå idag och hjälpt till med skyltfönstren. De hade inte riktigt hunnit med det under veckan för att de sålt en massa skor istället (vilket är precis som det ska vara), så då fixade jag det istället. Skönt att göra sånt som inte kräver så mycket tankeverksamhet - missförstå mig rätt - det behövdes inte så mycket planering, det var ganska enkla fönster. Åkte från butiken vid 14 för att fixa lite grejer till bilen. Var hemma vid halv tre kanske, och då la jag mig och vilade. Vaknade strax före åtta ikväll...

Helgen verkar bli i Umeå, kanske luciakvällen på Scharinska, Club Greyscale. Ska se om jag kanske kan få med mig Lisa. Hon brukar ju inte vara omöjlig.

Ibland önskar jag att jag kunde se framtiden. Skulle vilja veta vad som ligger bortom horisonten, eller iallfall bortom julhelgerna. Jag är hoppfull men samtidigt osäker. Fast jag har väl fått lite mer kött på benen den senaste veckan, men det finns ju förstås inga garantier för att det håller i sig. Fast samtidigt måste jag säga att det här med avstånd och hinder ger en ju iallafall tid att fundera på vad man vill egentligen. Man gör inte saker lika ogenomtänkt som man skulle kunna göra om man hade möjlighet att ses precis när andan faller på. Å andra sidan är det svårare att få och ge bekräftelse när man inte ses. Oh well. Sånt som händer. Vi får väl se vad som sker på andra sidan nyår.

Blä blä blä

3 timmar på Bromma flygplats... Är väl sådär kul. Jag har ryckningar i mitt ena öga. Skitirriterande. Läser att det oftast beror på stress, sömnbrist, för mycket kaffe och ibland magnesiumbrist. Alltid mitt vänstra öga. Undrar om det är mer stressat än mitt högra? Ska bli skönt att komma hem och sova lite. Men jag är nog inte hemma förrän vid 22-tiden ikväll, kanske ännu senare, beroende på vädret. Det snöar rätt bra här iallafall. Undrar om vi fått snö uppe i Umeå?

Vad är dealen med mitt mobila bredband? Det är så sjukt segt. Är det för mycket folk där jag sitter? Skymmer de signalen eller?? Är det ens möjligt? De boardar snart sitt plan, så jag lär ju märka ifall det blir bättre när de försvinner.

Som sagt, det ska bli skönt att komma hem igen. Skulle dock vilja umgås lite mer med somliga innan de åker bort. Fast jag tror inte det kommer bli av. Enda tillfället är väl egentligen i helgen, och även om det skulle gå att lösa och jag var välkommen så vet jag inte om jag orkar. Är så trött. Vet inte heller om det blir för tight inpå. Kanske är bättre att vänta lite, känna efter. Inte forcera saker.

Fasen vad irriterande bredbandet är. Det är segare än segast. Kan ni flytta på er snart eller? Fast det kanske inte gör nån skillnad. Åh, vad jag inte vill vara bland en massa folk just nu. Det surrar överallt, och jag vill att det ska vara tyst. Kan ni vara tysta? Nu verkar det som att denna kön börjar röra på sig iallafall. Då blir det tyst snart. Men det verkar inte som om det gör nån skillnad för bredbandet...

Jag vet att jag låter lite grinig, och det är helt korrekt noterat. Jag är så trött. Har varit jättetrött och suttit på Ecco kickoff hela dagen. Jag fick verkligen kämpa för att hålla mig vaken stundvis. Dessutom var sushin som man fick till lunch verkligen skittråkig. Värdelöst. Åt bara 5 av 8 bitar. Och de var inte ens goda. Torra och tråkiga. Blä. Nu är det snart bara 2 timmar tills planet lyfter, om vi inte blir försenade vill säga. Vädret är dock inte på min sida. Vissa plan verkar redan vara försenade, så vi får väl se hur det går...

Julbord nr2

Vissa bryter tummen och haltar på tungan. Sen bryter de båda armarna så att de inte kan gå. Det är inte jag som svamlar. Det är en av mina butikschefer. Men det var väldigt roligt, men jag tror man måste ha varit med. Har haft julbord ikväll, med regionen. Mycket trevligt. Har åkt häst och vagn och sen ätit julbord ute på Långholmen.

Träffade Johan och satt och fikade ett par timmar förut idag, och sen gick jag runt i lite affärer; Beyond Retro, Blue Fox och Sko Uno, och så lite vanliga affärer förstås. Men jag köpte inte en pinal. Det måste vara nåt fel på mig. Jag kanske håller på att bli sjuk?

Har försökt hålla tankarna på annat idag, och det har väl gått hyfsat iallafall. Men ibland har jag vurpat och hamnat bland molnen. Då är det liksom bara att ta sig i kragen och sätta ner fötterna på jorden igen, även om det är trevligt att dagdrömma. Nu är det dags att lägga igen ögonen. Ska möta butikscheferna vid frukosten klockan 8 imorgon, och sen ska vi transportera oss ut till Nacka för Kickoff med Ecco. Efter att morgondagens möte är avklarat styr jag näsan hemöver, och jag tror att det var nån gång runt 20 på kvällen som planet lyfte mot Umeå. Skönt att komma hem, men tråkigt att hemma är så ensamt.

Ett steg i taget

Jaa...vad ska man säga? Känns onekligen helt fantastiskt, men samtidigt suger det så hårt att man kan fundera på om det är värt det. Idag påbörjar jag en tid av frånvaro, i antagligen minst en månads tid. Nej, inte från er, var inte oroliga. Får väl se hur det känns när denna period passerat...

Barn av vår tid

Hur sjukt är inte det här:

Jag sitter en halvmeter från ett fönster, funderar på hur vädret är, böjer mig fram och kollar, men nöjer mig inte med det jag ser så jag går in på SMHI's hemsida för att kolla vad det är för väder där jag just nu befinner mig.

Ridå.

Idag är en bra dag

Bara några timmar nu... :)

Jag är jättehungrig. Kanske borde gå ner och se om jag hittar nån bra sushi. Det finns två sushihak på vägen till kontoret, och det ligger ca 3 kvarter härifrån, så frekvensen av sushirestauranger kan väl sägas vara ganska hög. Jag har prövat det som ligger längst bort och det var bra. Känns bara lite sorgligt att sitta och äta själv. Kanske kan ta med maten hit till hotellrummet? Orkar inte riktigt vara social, är lite trött idag, för min vana trogen så vaknar jag ju inte av väckarklockan när jag ska upp tidigt. Nej då. Jag vaknar av mig själv, en halvtimme innan. Det vill säga, i morse vaknade jag halv 5.

Jag har lite ont i halsen. Hoppas att det bara är nåt ytterst tillfälligt, har inte lust att bli sjuk. På tal om inget alls, det här hotellet ser rätt bra ut om man ser till lobbyn och entrén, men det är så himla fult i korridorerna. Siffrorna på väggar och dörrar är så vräkigt stora och i ett så fult typsnitt att det ser ut som att nån ätit upp alla siffror och sen kräkts upp dem på väggarna. Skitfult.

Men nu skriker min mage att jag måste ta hand om den så nu måste jag verkligen hitta nåt att äta.

Snart på väg igen

Hur funkar det här med vätskor och hårspray och sånt i handbagaget? Tänkte slippa checka in nån väska. Mindre att släpa runt på. Lämnar nog datorn hemma också, ska ju bara vara borta i 3 dagar, plus att imorgon kväll ska jag nog ut och äta med min kollega, eller med en annan kompis, och på tisdag har vi regionsmöte och julmiddag, och på onsdag ska jag på Kickoff med Ecco hela dagen. Kommer ändå inte hinna använda datorn.

NEEEEEJ... Jag måste nog ta med datorn. Fan. Måste ju visa presentationen på regionsmötet. Skit också. Crap. Dubbelcrap.

Jaja. Då får det väl bli så, men jag är INTE nöjd.

Nu borde tvätten snart vara torr, så när jag hämtat upp den ska jag bara packa, diska undan och sen ska jag nog göra mig klar för sängen. Har ställt klockan på 5, taxin hämtar upp mig klockan 6. Blir väl frukost på flygplanet. Jaja. Nu tvättstugan.

Om bloggen

Fick en live-kommentar idag om att jag skriver utelämnande i min blogg. Har fått höra det förr också. Är det så att jag på nåt sätt kliver över nån sorts oskriven gräns för hur mycket man delar med sig av i allmänhet? Tycker ni det är obehagligt att läsa? Eller gottar ni er? Jag har ingen aning. Jag har alltid varit så här. Jag har inga problem med att dela med mig av personliga saker. Men jag gör det inte till vem som helst, och ska jag göra det öga mot öga så kräver det att det är nån jag litar på. Detta kanske verkar lite ologiskt, eftersom att här kan ju vem som helst läsa och ta del av mina innersta tankar och känslor. Men sen är det också så att bara för att ni läsare tycker att jag lämnar ut mycket information så får ni ändå inte ens ta del av hälften. Jag kanske skulle återgå till att inte använda namn på dem jag skriver om, förut kodade jag alla jag skrev om. Men det är så jobbigt...och sen att komma ihåg vem som är vem.

Det finns vissa saker som jag gärna skulle skriva om, bara för att kunna hantera det lite bättre, men det nämner jag inte ens här, av respekt för de personer det berör. För den här bloggen är, som jag nämnt tidigare, i första hand till för mig själv. Jag märker ju att folk läser, men det är egentligen inte viktigt att ni gör det, och det är inget som jag egentligen behöver veta. Att jag sen har en räknare på sidan är bara för att ge mig själv lite bekräftelse. JA, jag behöver bli sedd och uppmärksammad, precis som de flesta människor.

Egentligen är väl min blogg rätt tråkig, jag skriver mest om jobbet tycker jag. Men det är skönt att föra en dagbok, så att jag kan minnas vad jag har gjort. Annars har mina dagar och veckor en tendens att flyta ihop och bara bli en grå massa. Särskilt sen jag började på det här jobbet. Känns som att jag hela tiden befinner mig på ett hotellrum, eller så sitter jag i bilen, eller på ett plan, på väg till nästa hotellrum. Hotellrum börjar mer kännas som ett begrepp än som specifika platser, det känns som att det är samma rum, men i olika städer. Förstår ni hur jag menar? Jag är hela tiden på väg, och jag behöver den här bloggen för att minnas dels vart jag ska, men även vart jag varit och vart jag hör hemma. Vart jag vill höra hemma.

Decisions decisions

Om jag ska fortsätta prata i telefon på det här viset så kommer jag vara tvungen att byta abonnemang annars kommer jag bli ruinerad. Och jag har dessutom en känsla av att jag kanske kommer att ringa mer framöver. Hotellrum är rätt ensamt. Men frågan är vad som är mest föredelaktigt..? Kanske skulle vara att ringa via jobbtelefonen, men då måste jag byta nummer och det vill jag inte. Dessutom är det Tele2 och det funkar inte överallt där jag brukar vara. Vill inte stå i skogen och inte kunna ringa om det skulle hända nåt. Så det lutar mot Telia. Kanske blir det abonnemanget jag hade innan jag bytte till det jag har nu, nu har de sänkt det med 100 spänn jämfört med vad jag blev lurad att betala förut. Men det är fortfarande 600 kronor i månaden, fast då kan jag ringa gratis i 50 timmar till alla nät(många timmar blir det), skicka 3000 fria SMS, 3000 fria MMS per månad. Nu tänker ni säkert "men köp ett kontantkort", men då tänker jag att det är gratis i 30 dagar och sen är det dyyyyrt, sen måste man ladda ett visst belopp för att det ska bli gratis igen, och beloppet ligger mellan 200-300 kronor och det kommer man ju att vilja ladda hyfsat ofta iaf, för när de 30 dagarna gått ut så ringer man ju upp det resterande beloppet på nolltid. Jag räknar dessutom med att jag antagligen inte kommer att fylla på den direkt för jag tycker det är lite meckigt med kontantkort, så i slutändan kommer jag nog att betala nästan lika mycket iallafall. Och ett abonnemang garanterar att du alltid kan ringa, oavsett.

Hmm. Det är nåt att fundera på. Jag kanske skulle ringa som jag tror att jag kommer göra och se hur mycket jag kommer upp i med mitt nuvarande abonnemang? Om jag hamnar under 600 kronor behöver jag ju inte byta... Fast det kan bli dyrt...

The sweetness of stupidity

'Cause it's a bittersweet symphony, this life

Antagligen handlar jag helt emot allt förnuft för tillfället, men i såna fall tänker jag försvara mig med att det är så himla skönt att vara korkad just nu. Det pirrar, det känns misstänkt likt en alien i magen lite nu och då (nej, jag är inte gravid, bara fjärilar). Jag skriver och skickar utlämnande meddelanden som jag antagligen kommer få äta upp förr eller senare, men det göttaste i alltihop är att det inte bara är jag. Jag kan ju inte tala för nån annan än mig själv när det gäller aliens och pirr, men meddelandena skickas åt båda håll.

En guru till mig (kallad Singla: SalongSingla.se) brukar säga att män menar vad de säger, inget annat. Så egentligen borde det ju inte vara svårare att förstå sig på karlar än att faktiskt lyssna på vad de säger. Och är det så att den här killen menar vad han säger så måste jag säga att det känns ganska bra faktiskt. Fast han har ju sagt en del som inte är lika kul också, när vi ganska nyss hade träffats (hahaha, det var ju typ i förrgår, nä skämt åsido, men det var inte så länge sen), och det har jag också lyssnat på. Men just nu väljer jag att inte tänka så mycket på det. Jag tar det vid ett senare tillfälle. Jag skjuter det på framtiden helt enkelt.

Ensam helg

Att vara ensam en fredagkväll kan resultera i olika saker. Till exempel att man beställer en pizza nere på hörnet, somnar framför TVn rätt så tidigt, blir väckt av telefonen, spenderar större delen av kvällen i telefon, och sen är så pigg så att istället för att gå och lägga sig så börjar man ta bort sina extensions, och sen måste man ju försöka tvätta bort limresterna ur håret så då duschar man mitt i natten, och plötsligt är klockan efter 2 och man går och lägger sig, till slut.

Slutresultat: Idag vaknade jag 11.20. När hände det senast? Ingen aning.

Tror jag ska ta och äta lite frukost och sen gå ner på stan en sväng och köpa lite tvätt- och sköljmedel, kanske lite middagsmat också när jag nu ändå är ute och ränner. Ser fram emot ännu en händelselös kväll här i lägenheten. Både Des och Lisa är upptagna hela helgen, så jag är hänvisad till ensamhäng. Sitter och funderar på hur mycket det kommer att gå på hos Peppe, och jag har faktiskt ingen aning. Undrar hur lång tid det kommer ta? 4 timmar är kanske en rimlig uppskattning? Fasen vad kul det ska bli när det är klart, men det lär ju göra rätt ont. Jag har ju gaddat mig innan, och den smärtan var väl okej, men jag tror det är så att man blir mesigare med åren. När jag var yngre var jag så peppad att jag inte kände efter särskilt mycket, men nu... Inte pepp på smärtan. Men vill man bli fin...

Telefonstafett

Jag hann inte ringa. Abstinensföremålet ringde upp mig istället. Det här börjar bli ohanterligt. Läskigt. Verkar som att vi kommer ses på måndag iallafall. In your face, Murphy!

Ringde Peppe och kollade så att jag verkligen får en tid hos honom nu när jag åker upp över jul, och det fick jag. 23 december. Tjohoo! Senare under kvällen ringde pappa, och vi pratade i 1½ timme, om allt möjligt. När jag pratar med pappa går det oftast ut på att han pratar och jag lyssnar och säger "mm" ganska mycket. Sen ringde jag upp mamma och pratade lite med henne, i kanske 20 minuter. Hon var lite deppig tidigare i veckan för att hennes man blivit inlagd på sjukhus igen (han har varit dålig till och från sen mitten på augusti), men de hade fått bättre nyheter nu, så hon var lite gladare. Tänkte som så att eftersom jag ändå var igång med telefonen så ringde jag mitt ex Mike för att höra hur han mår, han har haft en tuff höst, men han svarade inte. En stund senare ringde han upp, och vi pratade i 1tim15min.

Jag har alltså spenderat runt 3-3½ timme i telefon idag. Mycket märkligt. Jag som aldrig pratar i telefon. Det är inte det att jag inte har nåt att säga, utan det är väl mest så att jag hellre pratar med folk öga mot öga. Men det är ju skönt att veta att jag fortfarande vet hur man gör...

Fryser lite

Fredag. Umeå. Jobbar hemifrån idag och är klar med pappersgörat jag hade. Ska strax fixa i ordning returen jag ska skicka till H&M och sen ska jag leta upp en postlåda att lägga returen och mina två jobbförsändelser i. Jag borde verkligen duscha innan jag ger mig ut bland folk, men då är frågan om jag kan göra det? Kanske kan försvara att duscha under arbetstid med att jag inte lunchat ännu, och på lunchen måste man väl få göra vad man vill?

Jag har lite abstinens, typ. Funderar på att ringa ett samtal, kors i taket, det händer väl ungefär aldrig, men jag vet inte om jag vågar, eller jo det gör jag ju förstås, men jag vill inte störa. Först en dusch så jag får upp värmen, sen promenad ner på stan för att posta grejer, och köpa lite tvättmedel och sånt, sen hem hit igen. Måste ta en tvättid också. Hade en idag klockan 12 men den har ju redan börjat och jag har inget tvättmedel. Det lär bli en händelselös helg för mig. Så är det när man bor i en stad där man knappt känner nån, plus att jag aldrig är hemma så jag hinner lära känna nån heller...

Uppsala review plus Madicken

Dags för ett vanligt (om än något långt) inlägg tycker jag. Några dagar sen sist nu. Kanske skulle berätta lite vad jag gjort sen i torsdags då jag lämnade Falun.

Torsdag: Anlände till Uppsala runt 13 och där mötte Calle och hans kompis som jag glömt av vad han heter upp mig på stationen och sen gick vi och åt lunch på nåt kebabställe som hade skitkass falafel. Men pommes fritesen (fortfarande skum stavning på det, fransmän..?) var helt okej. Jag och Calle promenerade sen till ÖG (Östgöta Nation) där vi fikade och jag läste i min bok och Calle försökte skriva på sin hemtenta. Det var mysigt. När klockan närmade sig fem gick jag ner till stationen där jag skulle möta T, vilket jag också gjorde. Vi gjorde inte så mycket, vi gick hem till honom med grejerna, gick och åt på en Italiensk liten restaurang (kan den ha hetat Piccolini?) som luktade fjällstuga, sen gick vi tillbaka till T och svidade om till myskläder (skönt att inte behöva vara så uppstyrd) och låg och kollade film och pratade tills det blev dags att sova. Lite pirrigt.

Fredag: Jag sov skitdåligt (irriterande när någon sover gott bredvd en när man själv inte kan sova) och var redan vaken sen länge när vi steg upp. Jag jobbade lite medan T sprang iväg en sväng till gymet, och sen hoppade jag i duschen och sen gick vi iväg och mötte upp Henke och Harald på Waynes. Mycket trevligt. Nattens sömnlöshet började sedermera göra sig påmind och jag behövde vila lite, och vi gick till T och slog på Vänner nånstans i säsong 8 eller 9, minns inte riktigt. Jag lyckades sådär med att vila middag. Men mysigt var det iallafall. Vet inte vad klockan var när vi gick för att möta Henke och Ronny (visst var det så han hette?), men vi plockade upp lite sushi på vägen till Henke och sen åt vi, drack lite vin, nån skvätt whiskey och sen tog vi taxi in till stället som jag glömt vad det hette där T's familj satt och ölade. Där satt vi ett par timmar tills det var dags att gå hem. På vägen gick vi köksvägen in till Galejans (tror jag) bakre utrymmen där vi träffade en Urban, och T fick med sig lite julig must hem. Sen marsch i säng. Mys.

Lördag: Sov relativt länge, lät sen bli att stiga upp ett bra tag. Sen hoppade vi i myskläderna, gick ner på Palermo på hörnet och beställde pizza. Mycket gott och välbehövligt. Sen väntade vi in i det längsta med att göra oss i ordning och sen gick vi till Henke och Lisa och därifrån gick vi sen till födelsedagsbarnet Erik. Där droppade det in folk allt eftersom och snart kändes det som om halva Piteå var där. Den halvan som jag inte känner. Fast tydligen var två av mina gamla konfirmander där. Jag hälsade och kände igen den ena, mest för att jag hade svårt för henne redan då för 15 år sen och det hade inte blivit bättre, men jag kände inte igen den andra, som var jättetrevlig. Från denna fest gick vi vidare till Katalin där jag till min förtjusning upptäckte att Plura hade spelat med sitt Eldkvarn samma kväll och nu stod gubbarna och signerade affischer och annat bakom en disk. Så jag, med min nygamla beundran för denna man, halade upp plånboken och bad Plura signera den. Vilket han gjorde. Jag tror till och med att jag typ kan ha råkat säga nåt som lät som att jag var kär i honom, men tolkade han det så så bjuder jag på det. Jag sa: "Hej, jag läser just din bok och jag är helt kär". Hursomhelst, efter ett tag gick jag och T vidare till ett annat ställe för att träffa några andra av hans vänner. Mycket trevliga de med, om än ganska glada i mössan. Vi var också glada men de var snäppet gladare om vi säger så, så när de ville gå vidare så gick vi hem. Det var denna natt som tankarna kom.

Söndag: Första advent började med en ovilja att stiga upp, men vi masade oss ändå ur sängen vid 10. Hahaha, masade... Dalmas. Hahaha. Öh. Iallafall. Åte en liten frukost och sen gottade vi ner os framför TV'n igen. Mycket Vänner blev det och idag var T den som behövde vila middag. Mysigt. Vid halv fem promenerade vi till slottet för att titta på fyrverkeriet som de har i Uppsala 1a advent, sen 19 år tillbaka. Det var ett rejält fyrverkeri, vill jag lova. Sen promenerade vi tillbaka, förbi Domkyrkan, och sen gick vi och handlade lite grejer på vägen. Åt en liten middag hemma och på kvällen drack vi glögg och åt saffransgifflar. Somnade hyfsat tidigt, till Vänner. Försökte förtränga att det var söndag, snart måndag.

Måndag: Kravlade mig upp ur sängen vid kvart över 5, gjorde mig klar och 05.40 sa jag hej då och gick ner till den väntande taxin. 06.09 började tåget rulla mot Stockholm. Kl 08.30 lyfte mitt plan från Bromma mot Landvetter. Klockan 11 var jag på kontoret på butiken på Femman i Götet. Hade möte hela dagen, och sen åkte vi förbi FreePort (ett Outlet-köpcenter) på vägen mot Varberg. Var framme vid hotellet vid 18 och då åt vi middag. Avvek ganska tidigt för jag orkade verkligen inte ha människor omkring mig. Satt på mitt hotellrum och fick "äntligen" bruk för Kleenex-förpackningen som verkar vara obligatorisk på alla hotellrum. Life's a bitch.

Tisdag: Vaknade runt 8 och gjorde mig i ordning, möte danskan i matsalen för frukost och sen åkte vi till HK för att ha möte hela dagen. När klockan blev 16 fick vi i upppdrag att ställa i ordning ett julbord och sen delades vi in i olika lag... Det här har jag berättat om. Var på hotellrummet runt 22, packade mina väskor och fastnade framför datorn och mitt gratiskonto på en superbra ny musiksajt. Somnade runt 02.30. Distraktion är medlet.

Onsdag: Steg upp 06.15 och gjorde mig i ordning. Åt frukost och sen checkade vi ut och åkte till HK. Hade möte till klockan 16 och sen tog vi taxi till Landvetter där mitt plan var försenat. Vi lyfte strax före 19.00, mellanlandade på Bromma och sedan vidare upp till Umeå. Via flygbussen var jag så äntligen hemma i lägenheten, ungefär klockan 22.30. Satt vid datorn till midnatt ungefär, och sen somnade jag framför TV'n. Gladare.

Torsdag igen: Vaknade framför TV'n i morse. Åkte till butiken i Umeå idag och hjälpte dem med att frosta ett par glasdörrar. Sen åkte jag hem. Hämtade ett paket från H&M och prövade kläderna, men bestämde mig för att lämna tilbaka en tröja, så det ska jag fixa imorgon. Men resten behåller jag. Det blir bra till julmiddagen nästa vecka med Regionen. Nu är det Vänner på TV och jag är lite hungrig, så jag tror jag ska värma lite risgrynsgröt och ta en macka. Kanske försöka komma i säng i hyfsad tid ikväll. Jag har ganska mycket jag måste göra imorgon, jobbgrejer.

Jag kan inte bestämma mig om mitt liv är helt fantastiskt just nu, eller om det inte alls är bra. Jag tror jag väljer att tycka att livet leker, det är mycket roligare. Visst att det gör ont att falla, men om man inte vågar pröva så får man aldrig veta om man kan flyga eller inte. Fråga Madicken.

Murphy lägger in veto

Murphy ville ha ett finger med i bilden (Murphys Law = lagen om alltings jävlighet = om nånting kan gå snett är sannolikheten överhängande att det gör det också). Klart att "oförutsett" är nånting man måste räkna med. Dök upp nåt så vi får väl se hur det blir med måndagen. Hur som. Saker och ting känns lite lättare. Även om det är "Du och jag mot världen". Låten är väl sådär, men den passade bra.

Neeeeer och så upp igen!

Idag är en bättre dag. Och igår var bättre än dagen innan. Det går framåt iallafall. Idag har jag knappt varit nedstämd alls, utan mest bara längtat tillbaka. Längtat efter allt vad förnuftet försöker intala mig att inte längta efter. Men det går sådär. Det jobbigaste med alltihop är att det inte bara är jag som är deppig över att det är som det är. Det gör ju hela grejen ännu jävligare, liksom.

Och så var det ju det här med berg-och-dalbanan igen. Verkar som att den gångna helgen får en kort uppföljare i början av nästa vecka. Om inget oförutsett händer.

Wiiiii!

Störd.

Man är bra störd. Trots att framtiden inte existerar och knappast kommer att göra det heller så finns ändå tankarna där, planerna och hur man skulle göra vissa saker, saker som man tidigare förkastat och skjutit åt sidan, men som av nån anledning inte känns så avlägsna längre. De känns inte självklara, men åtminstone möjliga.

Störd störd störd.

Nu är klockan över tolv. Dags att sova, ska upp klockan 6. Svårt att koppla bort och koppla av bara.

Störd.


Ps. Jag vet att framtiden är oundviklig, men den framtid jag syftar på ovan är osannolik. Ds.

Downhill

Det var en tung dag/kväll igår. Shit pommes.

... ... ...


Idag har vi haft möte hela dagen, från kl 10 till 16, och sen blev vi indelade i grupper som skulle fixa en julmiddag, så det gjorde vi och sen hade vi julmiddag med julklappsutdelning och lite lekar. Trevligt. Kom till hotellet vid 22, och nu sitter jag här.

... ... ...


Har försökt hålla tankarna på jobbet idag, men de har vandrat lite som de vill. Ni vet hur det är när man har saker man grubblar på. Det går bra så länge man är sysselsatt med annat, men att sitta och lyssna på folk som pratar siffror och sånt kallar inte jag för att vara sysselsatt. Så tankarna tog sina egna vägar lite då och då. Mestadels tänkte jag på helgen och på alla bra saker, men då och då hamnade jag på sidospår och fick tvinga mig själv att lägga ner.

Har inte hört av mig idag alls, och inte hört ett pip, men när jag slog på datorn ikväll efter julfesten väntade ett mail på mig. Det är inte bara jag som har tankarna på annat håll, det verkar ömsesidigt, iallafall delvis. Det känns skönt på ett sätt. Lite mindre tungt...

Fan

Det här inlägget...

Har haft en helt underbar helg. Den överträffade alla förväntningar jag haft och lite till. Tänker behålla detaljerna för mig själv.

Men redan på lördag natt började verkligheten smyga sig på. Igår blev det jobbigt att tänka på men svårt att slå ur tankarna. Realism. Hur saker och ting faktiskt är. Oavsett hur mycket man vill så ÄR saker och ting faktiskt som de är. I morse skildes vi åt. Motvilligt.

Eventuella tankar och förhoppningar om framtiden lämnade jag kvar.

Och med tungt hjärta och en klump i halsen lämnade jag St Larsgatan.


Jag vill inte.

Hjältar på rummet

Imorgon bär det av till Uppsala. Hade egentligen kunnat åka redan idag, för jag var klar med jobbet klockan 16 redan, men jag vet inte. Har ju rummet bokat här till imorgon och gratis middag och jag tror inte min tågbiljett är ombokningsbar. Plus att det känns lite tidigt att anlända redan på onsdagen för att gå på fest på lördagen, som faktiskt är den officiella anledningen till att jag ska till Uppsala i helgen. Jag ska gå på fest hos nån jag inte känner (tror jag iallafall, namnet säger mig ingenting, kanske är det en lillebror till Andreas?). Jo, näe, så jag åkte inte ikväll, utan jag åker imorgon istället, som planerat.

Imorrn ska jag träffa Calle. Tjohoo! Alltid lika roligt. Och hajn grabben. Det blir kul, hoppas jag. Lite spännande, vi sågs ju egentligen inte så mycket den där helgen i Piteå, och inte ensamma överhuvudtaget, utom när vi spelade lite nineball och när jag gav en guidad tur på Kalles (vilket tar ca 3 minuter). Hoppas vi har nåt att prata om. Jag vill att det ska bli imorgon fortare. En onsdag i Falun, utan sällskap, är inte så kul. En tjej från butiken frågade om jag skulle med ut på Harrys, men jag orkar inte. Kommer nog bli tillräckligt av den varan i helgen. Nu ska jag kolla på 4 avsnitt Heroes och sen borde klockan vara ungefär 23.30 och sen ska jag sova.

Bättre sent än aldrig

Nu kom jag ihåg vad det var jag skulle skriva igår som jag glömde berätta om i måndags. Jag klantade mig ytterligare med en grej den dagen. När jag satt på flygplatsen i Umeå och väntade på att få boarda tänkte jag vara nyttig och äte en grapefrukt som jag hade med mig. I vanliga fall när jag äter såna brukar jag dela dem i halvor och äta med en tesked, inte så originellt utan troligen det vanligaste sättet att äta grape på. Men nu hade jag ju varken kniv eller tesked, hade ju precis passerat säkerhetskontrollen med diverse tjut och pip som följd, det var armband, hårspännen och allt vad det var. Men tillbaka till grapefrukten. ingen kniv och ingen tesked så jag försökte därför skala den. Vilket visade sig vara mer plågsamt än jag nånsin skulle kunnat föreställa mig. Skalet satt hur hårt som helst och var tjockt och segt, och det bar sig inte bättre än att jag helt sonika tog i så hårt att jag böjde min tumnagel för långt bak och jag började blöda liksom under nageln, om ni fattar. Utöver detta så missade ingen att det var en citrusfrukt jag skalade va? Det sved så jag trodde jag skulle tuppa av. Sjukt vad ont det gjorde.

Vilken tur att jag äntligen kom ihåg vad det var jag glömt. Hur skulle ni ha klarat er utan denna historia egentligen?

Efter många om och men

Sådärja. Nuduschad, lite kvällsmat (sill och potatis) och en öl i magen.

Vad hände idag då? Först kanske jag skulle börja med att skriva vad som hände igår, men nu minns jag inte vad det var...alltså förutom det som jag skrev igår då. Det var nån mer grej...

Äh. Idag skulle jag ju som sagt åka från Falun till Östersund...näe, tvärt om förstås, jag var ju redan i Östersund. Östersund till Falun ska det vara. Så jag gick förbi på butiken innan jag åkte och satte igång brudarna där i ett litet (jätte) projekt, och sen gick jag några ärenden (mat, H&M, pocket på Åhléns) och sen gick jag till busstorget där "alla bussar går ifrån" enligt de infödda som jobbar i butiken. Alla bussar utom min då, fick jag erfara - EFTER att bussen hade gått ifrån det andra busstället. Fick lite halvpanik och jag tänkte "hur dum får man vara, man ska alltid ha koll själv, andra har ju ingen..." och så slog jag på datorn, konstaterade att det gick ett tåg 20 minuter senare, släpade ner mig och mina väskor till tågstationen, köpte biljetter och hoppade på tåget. Fick åka via Sundsvall och Gävle, men det gick bra, jag var framme bara 20 minuter efter jag varit om jag hade åkt med bussen. Ett extra byte blev det, men det gick väl an.

När jag kom hit åt jag lite, drack en öl till maten, och sen gick jag upp för att koppla upp datorn och ta en dusch. Böjde mig ner för att sätta i kontakten och...PANG...sa det och blixtrade till och så slocknade halva rummet. Så det var bara att gå ner och be dem byta propp vilket var en himla tur att jag gjorde, jag övervägde nämligen en stund att vänta med det till imorgon, men det visade det sig att proppen som gått försörjer ca 10 rum till med ström, så jag besparade nog repan ett antal missnöjda gäster.

Sen duschade jag, utan livshotande situationer, och här sitter jag nu. Livs levandes.

Med fara för liv och lem

Idag har varit en rolig dag. Lyckades komma ihåg att ta med mig alla prylar och lite till, att vattna blommorna, ta ut soporna, bädda sängen, släcka lamporna, bryta strömmen till TVn och dockningsstationen till datorn, och alla andra grejer som står på stand by annars. Sen kom taxin och hämtade upp mig. Först när chaffisen sa gomorron så trodde jag att han fick nåt i halsen men sen visade det sig att han hade en sån där otroligt jobbig röst, som skar sig hela tiden, typ som när nån är i målbrottet. Han berättade bland annat att det hade varit nån bilolycka på väg ut mot flygplatsen och att hans fru suttit sen kl 7 på morgonen och väntat på att få flyga till Stockholm. Då kom jag på mig själv med att fundera på hur han lyckats fånga en fru med en så oattraktiv röst. Sen kom jag på att jag var elak och fördomsfull. Han är säkert en jättefin människa, inuti.

Men oj, vad elak jag är idag...

Planen till Stockholm var upp till 5 timmar försenade, men mitt lilla propellerplan till Östersund lyfte nästan i tid. Vi var bara 10 minuter sena vid avgång. Det var nog en av de skakigare flygningar jag varit med om, och jag måste erkänna att jag funderade på hur vi skulle lyckas pricka landningsbanan så som planet for i sidled och upp och ner. Sen fick jag höra att flygvärdinnan sagt att hon aldrig varit med om att de inte kunnat landa på grund av blåst med det planet, och det kändes ju betryggande. Men sen undrar man ju om det finns andra flygvärdinnor som kanske skulle sagt annorlunda, om de bara kunnat...

Sen jobbade jag.

När jag kom till hotellet fick jag se vad silverkortet i Choice Club ger för fördelar jämfört med det första blå man får; jag hade morgonrock och tofflor på det här rummet, och platt-TV. Och en extra bädd. Så dubbelsäng alltså, plus en bädd. Är det meningen att jag ska hinna sova i alla? Sen åt jag middag i restaurangen, 4 stora älgfärsköttbullar och potatis för 149 kronor, men jag betalade bara 74 för att silverkort = 75 kr värdecheck att nyttja i bar eller restaurang. Sen gick jag upp på mitt rum igen och skulle ta en dusch, så jag klädde av mig lite och sen skulle jag gå ut ur badrummet för att lägga ifrån mig kläderna.

Tror ni inte att jag körde foten i tröskeln så jag flög ut ur badrummet och höll på att köra huvudet genom spegeldörrarna till garderoben? Det kunde ha gått riktigt illa. Men jag hann ta emot mig. Tänk om jag hade åkt igenom dörren, och varit tvungen att ropa på hjälp, och de hade kommit in och jag hade legat naken i glassplittret och förbannat tröskeln. För det var det jag gjorde sen, jag svor över tröskelh*lvetet. Sen kom det blod ur min högra ringtå och det gjorde så j*vla ont som det bara kan göra när man kör in tårna i nånting som vägrar flytta på sig.

Sen duschade jag, svepte in mig i morgonrocken, jobbade lite till, och nu sitter jag här, nychattad och nöjd. Dags att borsta håret och spana in resrutten för morgondagen, samt kolla lite CSI innan det är dags för sängen. Den högra.

Packa pappas kappsäck

Hur ska jag få plats med det jag behöver ha med mig? Måste ju ha med mig en massa nödvändigheter, typ necessär och sånt, men hur få plats med kläder? Och hur veta vad jag känner för att ha på mig om en vecka? Måste packa för alla eventualiteter, för man vet ju aldrig. Fast jag måste erkänna att jag börjar vara rätt haj på det här med att packa. Så till den grad att jag inte reflekterar så mycket över vad jag tar med mig, vilket resulterade i att jag inte hade några bra gå-ut-kläder senast jag var iväg. Det löste sig hjälpligt iallafall, men jag kände mig lite butch. Har liksom vant mig vid att vara ganska piffig jämfört med för ett par år sedan, klär mig mer feminint nu än då. Känns därmed konstigt att inte ha så mycket feminina grejer med mig. Fast jag hade ju klackar så det gick ju bra ändå... ;) Låter ju extremt ytligt det här, men jag vill känna mig fin. Går jag omkring och känner mig obekväm så syns det, garanterat. Dessutom måste jag ta med mig jobbdatorn, och bara det är ju ett projekt. Den tar ju så mycket plats. Ska se om jag får plats med den i min vita bag, för då kan jag ta den som handbagage, tillsammans med annat nödvändigt. Skulle egentligen behövt en mellanstor väska. Har bara en liten och en jättestor. Hmm... I-landsproblem.

Sen ska jag ju sitta X antal timmar på buss och tåg denna resa, så jag måste se till att min mp3-spelare har ström och att den är laddad med bra musik. Kanske borde ta med mig de resterande avsnitten av Heroes, som jag inte sett ännu. Ingen dum idé.

Nu fixa med packning, diska, ladda mp3 och kamera, inte glömma att packa ner laddare till mobilerna.... Och så programvaran till jobbmobilen, och USB-kabeln. Och strömkabel till datorn. Oh crap. Jag tror fasen jag måste skriva en lista...

Tankar om en vän

Effekten av att sova till och från en hel dag och sen dessutom sova en hel natt är att man vaknar ganska tidigt nästföljande dag. Så i skrivande stund har jag snart varit vaken i 3 timmar. Jag har hunnit med en mindre renovering av mig själv, duschat, ätit frukost och kollat på TV en stund. Jag tänkte att eftersom det ändå var mörkt när jag steg upp kunde jag lika gärna skämma bort mig själv litegrann, så jag gjorde latte och så tände jag några ljus och bredde om mig med en filt medan jag åt min frukost. Utanför snöar det fortfarande, och det är så fint!

På söndagsmorgonar visar de inte så mycket bra på TV, så jag zappade tills jag hamnade på Dr Phil. Det var ett program som hette "Deadly Thin" och handlade om en tjej som hade både anorexi och bulimi. Hon var 28 år gammal och vägde 27 kilo. Hon led av en massa saker som var en direkt följd av hennes sjukdom, bland annat problem med njurar, hjärta, blodtryck, näringsbrister av olika slag, benskörhet och sönderfrätta tänder och matstrupe. Först hetsåt hon och sen kräktes hon. Hon kräktes upp till 150 gånger om dagen. Det blir ungefär var 10e minut hela dagen. Det var så hjärtskärande att se henne, så fångad i sin egen kropp, oförmögen att ändra på sitt beteende trots att hon var totalt medveten om vad hon gjorde och hur det påverkade hennes kropp. Hon bodde med sin mamma som maktlös bara kunde stå bredvid och se hur hennes dotter långsamt tog livet av sig själv. Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med det här, men jag blev väldigt berörd, och jag satt här och grät i min ensamhet, när denna tjej berättade hur hennes liv såg ut. Tänk att vara i sånt behov av kontroll över sig själv och sin mat/vikt, men ändå så totalt utan kontroll över sin sjukdom. Jag kan inte föreställa mig hur det ska kännas att vara hon.

Inte så upplyftande kanske, så här på en söndagmorgon... Men det kändes viktigt. Fick mig att tänka på en vän jag har, som jag i och för sig inte har umgåtts med på flera år, men som delade mycket med den här tjejen på Dr Phil. Jag tror i och för sig att hon "bara" är anorektisk, men det är lika hemskt att se. Hon är också väldigt medveten om att hon är sjuk, och hon blir inlagd för behandling nån gång då och då. Hon gick aldrig klart gymnasiet, om hon inte läst klart på Komvux eller sånt i efterhand förstås, hon klarade aldrig ett helt år utan att bli så dålig att var tvungen att läggas in. Senaste gången jag träffade henne var när jag var och tränade för ett par år sedan, och hon var på samma pass som mig. Den gången såg det ut som om hon mådde ganska bra, förutom att hon var lite väl smal. Jag tror att hon hade en frisk period men i hennes värld är allting relativt, hon åt förmodligen ganska bra men tränade antagligen väldigt hårt. Den här tjejen är lika gammal som mig och är en sån gullig, godhjärtad person. Vi var ganska lika när vi gick på gymnasiet, samma frisyr, samma stil på kläder och sånt, samma intressen. Men våra liv nu ser totalt olika ut. Är det egoistiskt att vara glad för sin egen skull? Jag är glad för att jag aldrig hamnade där hon är, men jag är ledsen över att hon måste leva med det här varje dag. Jag har inte hört nåt ifrån henne på väldigt länge, jag hoppas att hon mår bra idag.

Hur avslutar man ett sånt här inlägg?

Senare...

Alltså, här är man duktig och tar sig i kragen för att styra upp lite här hemma, bära ut lite tomma kartonger i förrådet, men då visar det sig att min nyckel inte passar. Jag fick mitt lås till lägenhetsdörren utbytt ett tag efter jag flyttat in, och sen dess passar ju självklart inte min nya nyckel till förrådets gamla lås. Måste ringa dem om det till veckan. Nåja, jag har iallafall fixat lite i "klädkammaren" som det kallas, men det är mera en skrubb med snedtak och en takhöjd på ca 120 cm där taket är som högst. Alltså mer som ett pyttigt förråd med ingång inifrån lägenheten. Jag börjar få lite ordning iallafall. Nu är det mest kläder kvar som ska vikas och sorteras in i garderoberna...

O-städat

Alltså, hur svårt ska det vara att få tummen ur? Hade ju som bekant tänkt städa lite men tror ni att jag har rört en pinal här hemma idag? Icke. Har sovit bort hela dagen, mer eller mindre. Myste ner mig i soffan under en filt och zappade mig genom dagen, emellan tupplurarna. Nu värmer jag lite mat i ugnen och sen får vi väl se om jag kanske kan städa i sovrummet iallafall. Behöver ju inte göra hela lägenheten idag. Om jag gör sovrummet klart då kan jag ta resten imorgon, det är egentligen inte så mycket, och om jag bara kommer mig för att få undan alla tomma flyttkartonger så kommer det kännas pyttelite.

Måste försöka minnas att vattna blommorna och ta ut soporna, och så ska jag diska förstås, innan jag åker. Och så kanske jag borde beställa en taxi till på måndag morgon, så jag inte missar flyget... Men det kan jag göra imorgon. Eller på måndag morgon.

Uppsala känns riktigt roligt, men pirrigt. Känns lite märkligt att åka till nån man knappt känner, men vad fasen, man lever bara en gång. Hoppas bara att de här drygt två veckorna inte förvrängt en massa saker. Eller kylt ner. Eller hajpat. Att det bara är som vanligt, vad det nu innebär när man inte känner varann. Har känts bra i telefon, men det är ju inte som att vi hörts mycket direkt, egentligen. På sätt och vis skönt. Mindre press. Eller är det tvärt om? Haha, ja, det vete f*n. Förvirrande, men väldigt upplyftande :)

Nu är maten klar.

Ouppmärksam

Har precis suttit och kollat igenom mina utgifter för den här månaden och då upptäckte jag en skum post i mitt kontoutdrag. Det verkar som att någon råkat komma åt en nolla för mycket på babsmaskinen när jag beställde en nougatruta och kaffe på Nodo när jag var där i början av november. Det skulle kostat 32 kronor och de har dragit 320 kronor. Ringde dem nyss och pratade med dem och de skulle kolla igenom sina kvitton och kassaavstämningar. Jag antar att eftersom jag skrivit på kvittot kanske jag inte kan begära att få tillbaka några pengar, men man kan ju pröva iallafall. De bör ju ha en diff i den dagens kassa, på åtminstone 288 kronor.

Jag tror att jag kollar summan för det jag köper ungefär hälften av alla gånger jag skriver på. Det är ju helt sjukt. Och jag tror inte att jag är ensam om det. Man skulle kunna bli lurad på hur mycket pengar som helst. I detta fall var det ju knappt 300 spänn, och jag vet inte, kan ju hända att jag får tillbaka dem, men ändå. Skönt att det var på Nodo iallafall, där jag känner personalen.

Mental note till mig själv: Börja kolla vad jag skriver på innan jag skriver!

Fredagsmys - all alone

Det blev en fin dag idag med. Gjorde undan lite mailande och sånt på förmiddagen, sen ringde min gamla chef och frågade om vi skulle luncha så jag gick en liten promenad längs med älven i vintersolen (svinkallt trots solens försök att värma mina rosiga kinder), och mötte honom efter ens stund, då han gick från andra hållet. Vi strosade runt ett tag för att hitta nåt vi ville äta, och vi ville nog gärna ha sushi båda två, men det nyöppnade Sushibar var fullsatt och det andra hade inte öppnat ännu. Så vi bestämde oss för kinamat, men på vägen till Eastern Palace råkade vi få syn på Döner, och Johanna berättade för mig i tisdags att de har den godaste falafeln hon ätit. Så det blev falafel på Döner istället. Dom var verkligen skitgoda! Sen skiljdes vi åt och jag körde upp till kontoret och hämtade lite grejer, sen åkte jag till butiken och lämnade pengar till en av tjejerna där och mailade lite. Passade på att handla lite mat till mig också när jag ändå var där ute. Efter det åkte jag hem, och sen dess har jag suttit vid den här mackapären och mailat jobbrelaterade saker och ringt några samtal.

Nu har jag precis slagit på ugnen. Köpte sån där "färdig att värma upp"-Rotsaksgratäng, riven Västerbottensost att strössla över den i ugnen (mums!) och så ska jag steka nån slags vegetarisk biff till det. Kommer bli mumma. Skulle vara jättegott med ett glas rött till det, och jag har ju faktiskt en flaska, men jag vill bara ha ett glas och då hinner den ju bli dålig. Dessutom har jag lite svårt för att dricka ensam. Känns lite desperat på nåt vis, lite alkisvarning. Observera att jag bara tycker så när jag själv funderar på att ta ett glas, jag tycker det är helt okej om andra dricker ett glas när de är ensamma. Jag vet inte, antar att det har med arv och miljö att göra. Har sett för mycket folk sitta och dricka själva och det har inte varit roligt, och jag vill inte bli så själv. Sen undrar man ju hur de hamnade där. Var det möjligen så att de började dricka ett glas vin i sin ensamhet och att det kanske blev en vana? Nåja, jag tror jag sparar mitt vin tills jag har nån att dela det med. Det är hur som helst trevligare.

Hade egentligen tänkt hänga lite med Des ikväll, men hon blev tvungen att plugga så jag verkar bli själv. Det är väl egentligen helt okej, men jag var liksom inställd på lite sällskap. Jag ska försöka städa lite här i helgen. Hár inte pysslat så mycket här hemma som jag hade tänkt så jag måste verkligen ta ett krafttag innan jag åker på måndag. Inte så kul att komma hem om det är stökigt, och det lär ju inte vara nån annan som städar medan jag är ute på vift. Mindre än en vecka till Uppsala. Jag som sa att jag aldrig mera skulle sätta min fot i den staden... Det går inte alltid som man tänkt. Sweet life.