Elvis och solfjädersplafonder

Alltså jag trodde ju att det skulle vara ett sunkigt hotell, men det slog liksom alla rekord. Jag vet inte vart jag ska börja. Utvändigt ser det ut som en byggnad man hittar på ett industriområde, täckt med plåt. När man går genom ytterdörren hänvisas man två trappor upp, och när man kliver in i själva hotellet...

Grå-beiga väggar och grå heltäckningsmatta i korridorerna lyses upp av väggfasta glasskärmar med blommönster på. Tavlor med fyrtorn i storm samsas med billiga porträtt av Elvis. För att komma till mitt rum måste jag gå genom hotellet, förbi rökrummet och sen knata en trappa ner. Rumsnumren står på små speglar vid varje dörr. På min nyckel sitter en nyckelring med liten tummad läderbit med rumsnumret inskrivet. Det står plastblommor utplacerade lite här och var, i hörn och i korridorerna, och på rummet. Sängen är väggfast med en sängram av nån slags bokfolie, och skrivbordet likaså. På sängen ligger ett överkast som jag hoppas är rent. Alla tekniska prylar härstammar från början av 80-talet. I taken sitter solfjädersplafonder, ni vet såna som alla hade i början av 90-talet, och i korridorerna har någon haft den goda smaken att montera upp vita lyktstolpar för utomhusbruk.

Jag är rädd att TVn ska börja brinna om jag slår på den. Det luktar lite märkligt i hela hotellet, antagligen ett resultat av att det varit tillåtet att röka inomhus förut. Känns som jag är i Polen eller nåt, och att man vanligtvis betalar för rummen per timme på det här hotellet... Det är ju i och för sig väldigt billigt, men det är så sunkigt att det nästan är komiskt. Jag tänker inte bo här igen. Då var frikyrkohotellet bättre...

Idag har det varit tjejkväll på stan här i Ö-vik. Jag jobbade i butiken och sålde skor som en vanlig butiksnisse. Det var roligt som omväxling. Jag sålde för drygt 10500 spänn (exkl. moms) på 2 timmar. Det är inte fy skam.

Öga-jävel och kramsjuka

Idag är piratlappen inte långt borta. Ögat är sjukt jobbigt idag. Sitter på bussen upp till Ö-vik. Ska bo på ett litet sunkigt hotell (tror jag, jag har faktiskt aldrig bott där förut), och ikväll ska jag jobba sent, till 21.

Mitt liv är så otroligt händelselöst just nu att det är nästan tragiskt.

Jag vill ligga framför TVn och kramas. Med nån som jag tycker om, inte med vilken random person som helst. Inte för att jag har en massa random dudes som jag skulle kunna kramas med, men ni fattar. Jag saknar den där tryggheten, värmen, närheten.

E4an norrut är inte direkt rolig.

Puss och godnatt...

Dags att sova kanske? Jag är inte trött. Jag borde vara det, men jag är inte det. Jag vill hångla. Lär ju inte hända.

Så godnatt. Mjau.

Cred på jobbet

Jävla öga. Grummel överallt. Irriterande.

Har haft en jättebra dag på jobbet idag. Har gjort en del förändringar i en butik som verkligen behövde det, och det blev skitbra, inte bara för butiken utan det kommer att underlätta för personalen, samt bidra till ett ökat varutryck i butiken. Skitbra, helt enkelt! Dessutom sålde vi skor som inte rört på sig sen förra året, vi hann inte ens göra klart bordet de stod på innan vi sålde de första skorna. Skoj!!!

Fick dessutom jättemycket cred och en kram när jag skulle gå, för de var så nöjda med min insats :)

Följetonger

Jag har en del följetonger i min blogg. Dels är det ju den never ending, livslånga (vad det verkar) som handlar om mig och mina känslor (alltså det som brukar hamna under taggarna kärlek och kärlek-ish), sen har vi jobbet, horoskopet - och så finns det en som handlar om mitt öga. Jag har ju som bekant problem med mitt vänstra öga - ids inte förklara (googla "glaskroppsavlossning"), men första gången jag fick ordentliga problem var i februari. Sen blev det gradvis bättre, till i juli när det blev sämre igen. Sen dess har det blivit bättre, men igår började det bli grumligt igen. Idag är det rätt jobbigt. Hela mitt vänstra ögas synfält är helt suddigt. En annan smått oroväckande sak är att jag börjat få lite känningar i mitt högra öga också, för kanske 1½ månad sen. Fan. Och inget kan man göra heller.

Spenderade gårdagkvällen i en typ tre timmar lång MSN-konversation. Det var trevligt. Sen drömde jag en massa. Det var också trevligt. Fast det hade varit ännu trevligare om det varit på rikt.

Nu ska jag och mitt värdelösa öga gå och jobba.

Sant.

Härligt förvirrad - förvirrande härlig.

Enough said.

Blå måndag

Klockan 05.00 i morse ringde min väckarklocka. Jag steg inte upp förrän runt halv sex. Det var mörkt ute. Efter en stund började det ösregna också, och temperaturen sjönk genast med 5 grader. Jag var inte så sugen på att lämna lägenheten om vi säger så. Halv sju låste jag dörren och började min arbetsvecka. Då hade det iallafall slutat regna.

Nu sitter jag på tåget upp till Sundsvall, Plura sjunger om kärlek i mitt öra och solen gör sitt allra yttersta för att hjälpa hösten att visa sig från sin bästa sida. En fantastiskt fin höstdag.

Jag vill vara nån annanstans, under ett täcke, utan att behöva stiga upp nån viss tid, tillsammans med en attraktiv, intelligent person. Är det för mycket begärt?

Let your hips do the talking

Så var det alldeles strax dags att låta den här tjejen krypa ner under täcket. Jag ska upp mellan fem och sex nån gång, och det känns hutlöst tidigt. Men om jag skulle lyckas somna relativt snart så får jag ändå ganska många timmars sömn.

Vissa låtar är bara så...bra. Och ibland vet man inte alltid varför man gillar dem så mycket. I'd rather dance with you - Kings Of Convenience har en lite rolig text och det är nog därför jag gillar den, tror jag:

The music's too loud and the noise from the crowd
increases the chance of misinterpretation
so let your hips do the talking

Low key

Stockholm Beer&Whisky Festival blev det. Igår alltså. Det var jag, Hanna, Lubbe, Johan och Gustav. Det var mycket trevligt. Man fick var sitt glas när man kom in, och sen kostade det 20 kronor för ett smakprov (ett halvt glas ungefär). Smakade många olika sorters öl; nån som hette Helsingepils, nån Rövarn, en Hansa Pils och några andra också. Men den godaste var nog faktiskt den iskalla Staropramen jag drack när jag höll på att gå under av överhettning. Gick på Debaser Slussen efteråt och dansade lite. Sen hamnade jag nånstans långt ute i förorten, vilket var ganska trevligt. Även om jag blev kvar över natten var jag dock mycket skötsam, vilket känns ENORMT bra idag. Utan att gå in på detaljer så kan jag väl säga att vi har väldigt olika intressen, och jag tror inte att vi kommer att ses igen.

Suck. Jag ska snart packa min väska. Undrar vad jag ska ta med mig? Vore ju skönt att inte ha så mycket packning med sig faktiskt. Men det är den där datorn som jag hela tiden måste dra runt på. Den väger ju bly. Nåja. Så är det. Sundsvall och Ö-vik i veckan. Jag är opepp. Borde ställa mig i duschen också, och så borde jag diska undan så det inte ser ut som fan när jag kommer tillbaka igen. Undrar om det går nån bra film ikväll? Det är märkligt att det alltid visas så lite bra filmer på söndagar som ju borde var den absolut mesta filmkvällen på hela veckan...

Meningslösa dialoger

Jag har sagt det förr - jag gillar inte när man lägger in hela texter på låtar i blogginläggen, men ändå gör jag det själv då och då, och här kommer en halv låt. Förlåt.

Det här har jag också sagt förr: Annika Norlin är fantastisk på att formulera känslor i ord.

Och det här är vad alla har sagt om dig
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig
Det här är vad alla har varnat mig, hej;
Du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla har sagt om mig;
Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa,
klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän
Du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän

Det här är vad dom säger - Säkert!

Fast i mitt fall är nog "alla" i texten jag själv. Det är troligtvis en av de mest meningslösa dialoger man kan ha, den med sig själv när det gäller vad man borde eller inte borde göra när det handlar om kärlek. Ingen vinner - jag förlorar.

Kanske ska hänga med några vänner på Stockholm Beer&Whisky Festival, men det är inte säkert att vi kommer in för biljetterna är visst slutsålda... Ska hänga med ut iallafall så får vi väl se.

I ett nötskal

Jag kan inte hjälpa det. Och på ett sätt vill jag inte kunna hjälpa det heller. Jag tror det är en av de saker som definierar mig som person. Att jag har lätt för att bli förtjust i människor. Jag menar inte förtjust som i kär, utan mera att jag tycker om. Det är en viss skillnad. Men iallafall. Anledningen till det här inlägget är att jag ligger här i min provisoriska säng och saknar en viss vän. Saknar sällskapet, tankarna, pratet. Vi träffas så sällan numer. Och när vi ses är tiden alltid för kort. Om avstånden var mindre och man hade mer tid - så gott det skulle vara.

Det här gäller i och för sig inte bara den här specifika vännen - väldigt många av mina relationer med människor ser ut på det här viset. Jag saknar er allihopa...

Gentlemannaskurkar

Det kan väl inte finnas nån som missat det spektakulära rån som inträffade i Västberga i Stockholm tidigt onsdag morgon? Jag har i ärlighetens namn inte följt rapporteringen så noggrannt, men kontentan är enligt mig:

"Helikopterburen liga tar sig in via glastak till nån sorts 'pengareservoar' (ni får gärna dra paralleller till Farbror Joakims kassavalv, det gör jag), spränger sig sedan in dit pengarna förvaras (och 21 personer sitter och räknar pengar säger Nyheterna), ligan skadar ingen, men hissar upp ett okänt (läs gigantiskt) belopp i helikoptern och sen flyger de iväg och försvinner utan spår. Allt medan polisens egna helikoptrar befinner sig under bomhot och inte kan ta upp jakten."

Det har skrivits och rapporterats mycket om det här de senaste dagarna. Det spekuleras om huruvida en utländsk maffiaboss ligger bakom, vem som har råd samt kunnande att genomföra den här typen av aktion. Det snackas om rånet överallt; senast igår när jag passerade ett övergångsställe hörde jag två kostymnissar som jämförde hela grejen med Oceans Eleven, just för att ingen blev skadad, att ligan skulle vara nån sorts gentlemannaskurkar.

Det jag tycker är intressant i det här fallet är just det faktum att den här ligan, banditerna, har kommit att på nåt vis glorifieras i medierna. Jag antar att det inte är avsikten, men likafullt har det blivit så. Det har väl antagligen att göra med tillvägagångssättet; djärvt och aldrig tidigare sett i lilla Sverige - och att man normalt bara hör talas om sånt här på film.

Tydligen så ska de ha kommit över en så stor summa att Stockholmsområdet kan få brist på kontanter..? Jag vet inte om det bara är prat eller om det faktiskt är så. Vem använder ens kontanter längre?

Irrationella Bella

Det är konstigt hur vissa personer man möter liksom fastnar och blir kvar. Jag menar människor som lämnar ett så djupt intryck hos en att man varken kan eller vill släppa taget om dem. Ibland gör man helt irrationella saker när det kommer till de här människorna. De fördunklar ens förmåga att tänka klart.

Vissa skulle kalla det för kärlek, men jag är tveksam. Vet inte vad jag skulle kalla det. Besatthet, beroende, förälskelse, fascination, samhörighet..? Ingen aning. Det är starka och svåra känslor att brottas med.

Hjärnan säger åt en att lägga ner - men lik förbannat så sitter man snart där med huvudet i det blå. Igen.

Vill tillägga att jag inte känner så här just nu. Jag känner en lättare dragning åt det hållet, men jag är inte där än. Jag hoppas att det lägger sig innan jag hinner dit. Har ingen lust att grubbla, så det tänker jag inte göra. Nu ska jag kolla på In the Actor's Studio (gäst Jay Leno) och sen Idol, och sen vet jag faktiskt inte men planen är att kolla på TV hela kvällen tills jag somnar. Själv. Nöjd. Glad. Hemma :)

Hemma eller inte hemma - det är frågan

Jag hade ju tänkt att bara var hemma ikväll. Det finns fortfarande en möjlighet att det blir så, men det kan också hända att jag åker in till stan och lyssnar på fransk elektro-pop. Jag har inte bestämt mig ännu. Det beror ganska mycket på om jag får nån med mig eller inte. Men om jag blir jättesugen kanske jag går själv. Har en välbekant rastlöshet i kroppen. Men jag vill inte gå ut och vara full. Vill bara vara bland lite folk och lyssna på bra musik.

Men det känns lite jobbigt att gå ut ensam på ett sätt - jag vet inte om jag fixar att hantera fylle-pushiga stötar från främmande killar. Alltså, förlåt om det verkar drygt att anta att folk kommer att stöta på en, men vad fan... Det har hänt förr. Och det kan vara småjobbigt att hantera om man inte känner sig på topp.

Vem av mina vänner gillar elektro-pop och finns på plats i Stockholm? Petra. Men svara då Petra!


Fast nu såg jag just att Petra är upptagen med att spela lite skivor nån annanstans ikväll, så det blir nog inget Debaser för mig. Jag tror jag stannar hemma istället. Kanske är lika bra det, med tanke på den senaste veckans krasslighet.

En anledning till varför jag ville ut på stan var för att hålla onödiga tankar på avstånd. Ockupera mig med nåt annat. Och då kändes dansant, fransk elektro-pop tillsammans med en partajlysten vän som ett mycket, mycket bra alternativ. Istället blir det nog en kväll framför min TV. Får väl se hur länge jag står ut med det. Risken är stor att jag i ren protest mot uttråkelse (?) och försök att undvika destruktiva tankar väljer att somna för att det fortare ska bli imorgon, en ny dag.

Betonglåda - men det är MIN betonglåda

Vänner, ovänner - ja alla som råkar läsa det här:

Den här tjejen är hemma i sin egen lägenhet och har krupit ner under täcket och slagit på sin TV. Hemma!

Om ni fattade hur skönt det är att komma hem... Svårt att förklara. Galet skönt, iallafall.

Förr i tiden var jag ganska duktig på att laga mat. Det senaste året kanske jag har lagat mat högst 30 gånger. Vet ni hur lite det är? Säg att det skulle vara 40 gånger - det är fortfarande extremt sällan. Men jag tror att det snarare handlar om 20. Jag har med andra ord inte underhållit mina matlagningskunskaper, och alla mina recept som jag hade i huvudet...jag ska inte säga att de är helt borta, men de är nog arkiverade nånstans långt bakom en massa annan hjärn-bråte. Jag handlade idag. Köpte sill för jag visste att jag hade potatis hemma. Men när jag kom hem orkade (!) jag inte koka potatis (latmasken tog mig) så jag öppnade en chipspåse istället (köper chips en eller två gånger per år, och just idag var det dags). Så jag åt chips till middag. Undrar vad Anna Skipper skulle säga om det?

Just precis idag är mina tankar lugna. Vet inte riktigt vad det beror på, om det är att jag för tillfället funnit mig i situationen, om det är ett nyfunnet sätt att kommunicera som ligger bakom lugnet, eller om natten i Falun gjorde susen? Har hur som helst blivit kramad hela natten, och det mår ju vem som helst bra av. Kramar och närhet har en märklig läkande kraft. Är det nån som vet - alltså rent ventenskapligt - varför man mår så bra av fysisk närhet, värme och omtanke? Känslomässigt skulle jag nog kunna skriva en avhandling, men vetenskapligt borde det ju också gå att förklara tycker jag. Detta var för övrigt ett av samtalsämnena i morse. Vi kom inte fram till nåt bra, dock.

På tal om närhet, värme och omtanke: Hade nån sagt till mig för snart 3 år sen att Mc D skulle bli en sån person för mig så hade jag antagligen skrattat dem rakt i ansiktet. Och han hade nog hållit med. Mycket märkligt hur saker kan förändras.

Stora svampar

Jag är fortfarande lite krasslig förresten. Huvudvärken vill inte ge med sig. Jag tror att min vän har rätt - sömn kan nog vara den bästa medicinen mot min huvudvärk. Kaffe hjälper sådär. Han borde ju veta. Han sover mycket. Mycket mer än mig. Tror jag iallafall.

Imorgon ska jag köpa kaffe på 7Eleven på väg till jobbet. Undrar om Jonas Karlsson kommer vara där? :) Most likely not. Nu är jag i Borlänge. De ska öppna ett IKEA här. IKEA är som svampar. De poppar upp överallt. I och för sig JÄTTESTORA svampar men ändå.

Äntligen på väg hemåt

Så var det ca 8 minuter kvar tills tåget rullar ut från stationen i Falun. Nu är jag på väg HEEEEEEM! Regnmolnen hopar sig, men jag är inte säker på att de molnen jag tittar på ligger i samma riktning som Stockholm. Man skulle kunna säga att min känsla för riktning är lite skev. Jag tror att molnen jag ser ligger i nordväst, vilket innebär att de ligger åt helt fel håll i förhållande till vår kära huvudstad. Men det finns ju inget som garanterar att det inte regnar där också. Det spelar ingen roll om det regnar hemma. Det skulle till och med nästan vara lite skönt om det gjorde det. Det blir liksom extra mysigt att kura ihop sig under täcket hemma i sin egen säng. Eller säng och säng... Det är fortfarande bara en madrass. Kommer nog inte ha råd att köpa nån säng förrän tidigast i november.

Fasen vad skönt det ska bli med helg..! En lugn helg. Hemma. En fråga bara - kan man drabbas av lappsjuka i Stockholm? Kollade Wikis definition på lappsjuka och där står det:

"Lappsjuka kan sägas vara ett tillstånd som människor kan komma i när man vistats i en öde trakt under längre tid och på grund av detta blivit nedstämda, delvis på grund av brist på social kontakt"

Jag tänker genast opponera mig mot ordvalet "öde" i definitionen. Jag skulle nog hellre skrivit isolerad. För jag tror att det är lappsjuka jag brukar drabbas av när jag får panik och känner mig rastlös så jag vill krypa ur skinnet på mig själv - de dagar när jag inte orkar med sällskap, än mindre mitt eget och jag blir irriterad över minsta lilla, samtidigt som jag längtar efter sällskap så jag nästan går sönder. Min lappsjuka brukar oftast inträffa på lördagar.

Fläng och turbulens

Idag åkte jag från Luleå. Till Östersund. Och därifrån åkte jag till Arlanda. Nu är jag på väg mot Falun med tåget, men jag ska kliva av i Avesta. Mc D hämtar upp mig där och så bilar vi sista biten till Falun. Skönt att åka bil. Skönt med lite sällskap. Idag har jag tänkt på en massa saker som jag hade tänkt blogga om, men som vanligt kommer jag inte ihåg alla mina smarta tankar.

Jo, en sak. När vi flög in över Östersund med det lilla propellerplanet så sa piloten att det kunde bli lite skumpigt. Jag insåg då hur blasé jag blivit över hela den här flygargrejen. Min första reaktion på den utlovade turbulensen var inte rädsla, utan snarare ett slags spänd förväntan. Nånting skulle hända som var utöver det vanliga :) Plus att det känns rätt skönt i kroppen med lite turbulens. Och då menar jag förstås rent bokstavligt - turbulens av den metaforiska sorten kan vara rent överdjävlig.

En annan sak var att det kändes rätt så dumt att sitta på stationen på Arlanda och vara 28 minuter hemifrån, men istället ta tåget åt motsatt håll. När man varit borta i 1½ vecka...

Men ikväll så får den här donnan sällskap och då blir inte bortavistelsen lika jobbig. Kommer till och med att få äta middag med sällskap ikväll. Vilken lyx!

Barnförbjudet

Ibland förundras jag över den manliga kroppen och dess beredvillighet. För ett tag sedan hade jag spenderat natten med en kille och jag vaknade på morgonkvisten och kände att det fanns roligare saker att göra när man är två stycken i en säng än att ligga och lyssna på när den andre sover. Pratade lite med killen i fråga, och lyckades rätt snabbt få tillräckligt mycket liv i honom för att han skulle uppfatta vad jag sa. Killen ställer sig upp, går på toaletten, kommer tillbaka och lägger sig ner - och inom ca två sekunder är han "game on". Fantastiskt! Underbara män...

Planera och strukturera

En stor del av mitt jobb går ut på att planera - planera - PLANERA. Jag planerar sjukt mycket:

• Vilka butiker jag ska besöka
• Vilka hotell jag ska bo på
• Vilka resrutter jag ska göra
• Vilka tider jag måste vara överallt för att inte missa några möten, plan, bussar, tåg, taxibilar
• Vad jag ska göra när jag kommer ut i butikerna
• Vem jag ska träffa i butiken

Och så där håller det på. Dagarna i ända. Jag har blivit en rätt så strukturerad person. Jag ser mina veckor framför mig ända fram till jul. Innan jag började jobba med det här så flöt dagarna bara på och jag hade ingen större aning om vad jag egentligen höll på med, livet bara svepte mig med utan att jag gjorde motstånd. Sen kunde jag inte berätta vad jag gjort under långa perioder, för jag gjorde samma saker varje dag, träffade samma människor, gick i samma, gamla, innötta fotspår på samma gator som jag trampat runt på för alltid. Nu springer tiden iväg fortare än nånsin och jag flänger runt som ett enmansband på en evighetsturné, men jag har allt uppskrivet i min kalender så jag kan lätt gå tillbaka och kolla vad jag gjort och kolla framåt vad jag ska göra, och dessutom bloggar jag ju för kung och fosterland så jag lär inte behöva bekymra mig om att minnas vart jag varit.

Jag tror också att bloggen fyller ett tomrum hos mig. Mitt jobb är ensamt, som jag redan berättat, och jag har väldigt mycket tid att tänka. Inte alltid på särskilt viktiga saker, men ändå. Det känns liksom en gnutta mindre meningslöst att sitta ensam på hotellrum runt om i landet när man kan fylla tiden med lite skitsnack, oavsett om det är i en blogg eller om jag dragit storvinsten och faktiskt har en vän på MSN som har lite tid över en stund.

Tänk om jag skulle försöka vara ihop med en totalt ostrukturerad person? Det skulle förmodligen gå åt helvete. Eller så skulle det funka, eftersom jag nästan aldrig är hemma och behöver ta del av ostrukturen (?). Så länge personen skulle vara tillgänglig när jag var ledig skulle jag nog vara ganska nöjd... Tror jag.

Sömnproblem

Idag är det dags för dag 2 i Luleå. Ska sova här inatt och sen bär det av till Jämtland. Kommer spendera ca tre timmar i Östersund och sen flyger jag till Arlanda för att slutligen ta tåget till Falun. Kanske ska möta upp en vän på vägen, men vi får se hur det blir med den saken.

Jag sovit så jävla illa inatt. Jag tror jag har vaknat ungefär varannan timme hela natten. Jag har ont i huvudet och jag är inte direkt utvilad. Blä.

Att må som man gör

För övrigt kan jag ju säga att vägen till ett gladare ställe kantas av mat. Eller det är iallafall en nödvändig ingrediens. Jag har precis ätit och jag skulle väl inte påstå jag känner mig gladare än innan, och illa mår jag fortfarande, och ont i huvet har jag också, men oavsett alla de sakerna så vet jag ju att det är bra att äta. Mycket bättre än att inte äta. Man bör äta mer än ett mål mat om dagen också, och det brukar jag vanligen göra. Ungeför tre mål mat om dagen. Men när tankarna snurrar slutar jag vara hungrig. Matlusten försvinner. Jag glömmer bort att äta.

Att inte äta ordentligt är inte bra. Man blir ledsen och instabil. Om man dessutom kombinerar det med att sova dåligt - då är man på väg nånstans dit man inte bör vara. Natten mellan lördag och söndag sov jag fyllkajans drömlösa sömn; den som man inte vaknar upp ur och är utvilad utan snarare vill typ självdö hellre än att vakna. Försökte vila lite på söndagen, men det blev så att jag läste ut en bok istället för jag kunde inte somna med alla tankar som swischade omkring. Igårkväll gick jag och la mig ganska tidigt, orkade inte sitta och sucka i soffan medans mamma nickade till för tusende gången under ett och samma program. Så jag la mig, och jag somnade ganska fort. Men så vaknade jag och kunde inte sova. Tankarna malde om möjligt ännu mer än tidigare och det tog nog ett par timmar innan jag somnade om. När jag vaknade i morse mådde jag så illa att jag inte fick i mig nån frukost, borstade tänderna samtidigt som jag kämpade mot kräkreflexen (varför är man så himla känslig ibland men inte alltid?) och sen satte jag mig på bussen, där jag halvdåsande gick en rond mot åksjukan på vägen till Luleå... Jag vann, men det var knappt. Gick hem lite tidigare idag, kände mig nästan grön i ansiktet där ett tag. Efter ett samtal där saker och ting vädrades hade jag äntligen tillräckligt med ro i kroppen för att vila en stund.

Jaja, bespara mig era skämt om graviditeter. Jag är inte gravid.

Så sakteliga repar hon sig

Usch. Jag känner inte för att sätta mig och äta middag ensam på en restaurang idag. Jag är inte pepp. Undrar när de öppnar? Om jag skyndar mig dit precis när de öppnar så lär det ju inte vara så mycket folk? Fortfarande inte särkilt sugen på mat, men jag borde nog äta nåt snart. Annars kollapsar jag väl. Kanske inte, men jag känner mig inte direkt starkast i världen, om vi säger så. Jag har vilat en stund, men kroppen ville inte riktigt sova. Har glidit in och ut ur nån sorts dvala i ett par timmar.

Har som sagt fått reda ut det mesta som jag mådde värdekasst över tidigare och det känns bra. En jobbig sak är dock att jag skulle vilja prata lite mer, och helst vara på samma plats, för att inte bara få höra att allt är bra, utan få känna det också. Ord är ord, och ord är bra, men att kunna se nån i ögonen och veta att de menar det de säger är rätt oslagbart. Det är svårt i det här fallet. Eller jag tvivlar inte på att han menar det han säger men det hade liksom bara känts bättre då, tror jag. Eller så inte. Jag vet inte. Det hade varit roligt att inte vara en idiot, och kanske fått ut lite mer av helgens rendez vous. Just nu känns delar av lördagen/söndagen nästintill bortkastade, även om det fanns stunder som definitivt var roliga och mycket trevliga. Men men. Vad göra? Skylla sig själv, brukar det kallas.

Jag är iallafall på väg mot ett bättre ställe. Ett gladare.

Angst

Jag har nog drabbats av en av de värsta bakisångestarna (?) i världshistorien. Eller kanske inte lika illa som ifall jag hade vaknat med fel person, görandes fel saker, i fel stad och alla andra fel man kan tänka sig - typ droppat en bomb över nån stad nånstans, men sjukt illa var/är det iallafall. I vanliga fall brukar väl sån ångest gå över efter en dag eller nåt, men den här sitter i fortfarande. Lite grann iallafall. Har fått reda ut lite saker och efter det känns det lite bättre, men jag har fortfarande knappt fått i mig mat sen i lördags eftermiddag. Jag mår dessutom fysiskt illa, som om inte ångesten vore nog, så det känns inte skoj att försöka få i sig nån mat överhuvudtaget. Min kropp har inte återhämtat sig helt, och jag har väl ungefär 47 nya blåmärken. Jag får såna väldigt lätt. Alltid mer eller mindre blåslagen. Konstig träningsvärk också av hoppsigt dansande till spelningen. Men det var roligt. Det var ju faktiskt roligt hela kvällen, ända tills det blev tråkigt. Jag var lite spänd innan och gjorde det fatala misstaget att försöka döva det med alkohol. Alldeles för mycket alkohol. Jag var full och glad, tills jag blev full och lite mindre glad.

Nu ska jag lägga mig och vila för att se om jag slutar må illa nån gång, kanske får jag i mig lite middag sen då...

Disasterous

Urartning blev det. Hade skoj större delen av kvällen. Blev alldeles för full och så småningom väldigt gråtmild. Jag var nog en riktig pain in the ass.

Melodikryss och musik

Men åh. Jag sa till mamma att väcka mig ifall jag inte stigit upp klockan tio. Pfffft..! Yeah right. Halv jävla sju vaknade jag av mig själv. Kunde inte somna om. Skräp. Lär ju halvdö av trötthet framåt tiotiden ikväll. Ska strax ner på stan och kolla runt lite. Funderar på att gå med mamma. Hon fyllde år igår och fick en slant i present som hon hade tänkt spendera idag. Men först ska vi nog försöka lösa Melodikrysset. Mammas lördagsnöje. Jag antar att jag kommer börja göra det så småningom jag också. En typiskt vuxen grej.

Måste gå på systemet och handla inför kvällen, sen ska jag gå hem och duscha och göra mig vacker, för att sen knalla iväg till Jonny för en liten förferre innan vi ska promenera upp till Acusticum. Ikväll spelar Industri Royal här i stan och det ska bli skitskoj att se dem. Linas Jannes band är förband, The Dazzled. Ska bli spännande att se dem också. Jag tror aftonen har potential att bli väldigt rolig, men jag har ingen aning om hur kvällen kommer att arta sig (eller urarta?). Jag hoppas det blir skoj...

Jag fryser idag också, men det är iallafall varmare utomhus än igår. 15 modiga grader :)

Höstväder

Jag håller seriöst på att frysa ihjäl. Dels så är jag frusen i grund och botten. Sen är det bara 8 grader varmt ute och så regnar det. Dessutom håller mammas gubbe på och bygger och stökar på övervåningen och har balkongdörren öppen där uppe, vilket innebär att det blir ett kallras nerför hela trappen till nedervåningen där jag sitter och jobbar. Sitter numera inlindad i en filt men det är tveksamt om det egentligen hjälper så mycket. Inte ännu iallafall.

Jag ska strax hoppa i duschen och sen knata ner på stan en sväng. Kanske låna en bil och åka till Kupan och leta ett skärp eller nåt. Fredagsplanerna gick i stöpet, för Mike mådde inge bra, så nu har jag ingen aning om vad jag ska hitta på ikväll. Kanske skulle kolla med Malin vad hon ska göra? Hade lite dåligt samvete tidigare för att jag inte skulle hinna med att ses, men nu kanske jag hinner. Om hon har tid vill säga.

Näe, nu måste jag verkligen hoppa i duschen. Inte bara för att jag håller på att frysa ihjäl, utan även för att jag är i behov av en dusch. Mitt hår säger det.

På en ranch i Montana

I natt drömde jag helt annorlunda än jag gjorde förra natten. Jag mår helt annorlunda idag än jag gjorde igår.

Jag minns inte exakt, men jag vet att jag drömde om en väldigt ny bekantskap, en Martin, som verkar gilla 50- och 60-talet, och så lite synth, vilket är en udda kombination. I drömmen var vi på fest nånstans typ hos hans föräldrar(?) eller så kanske vi skulle på fest och alla fick vänta på mig i taxin för att jag skulle klä på mig (varför hade jag inga kläder?). Fast istället för festen som låg antingen i Stockholm eller Göteborg (vi kunde välja) så åkte vi till en ranch istället där vi rastade hans hund (som jag inte vet om han har på riktigt) och sen red vi ut i cowboysadel på varsin häst nånstans i Montana.... Öh, det var nog ganska mycket som var fabricerat här känner jag.

Tid

Kan man amputera hjärnan? I såna fall tänker jag kanske göra det, iallafall ett tag. Får se till att den går att montera dit igen kanske? Vet inte hur det ska gå till dock. Kan bli svårt att be nån sätta dit den igen, och att ens formulera tanken... Kanske inte är en så bra idé egentligen?

Suck. Jag får väl hålla mig till traditionella, beprövade metoder som brukar formuleras i ordstäv som "var sak har sin tid" och "tiden läker alla sår" (även om jag inte skulle säga att jag blöder direkt).

Tid är en märklig företeelse. Den bara är. Helt opåverkbar. Oresonlig. I många fall det som räddar oss från att gå under. För att så småningom i de flesta fall vara det som tar livet av oss.

Skogsbesök och tänk

Nu har jag kört mammas nya bil till Lakafors och tillbaka. Där emellan var jag en stund i Lakafors också. Jag hälsade på min bästa Jessica, ungarna, och Kalle och Sylvia, och så alla 22 djuren förstås... Vi preliminärbestämde att jag ska bo en helg hos dem i slutet av oktober, när jag ska upp och gadda mig hos Sanna. Vi pratade om att bara hänga hemma hos dem hela helgen och dricka lite vin och kanske rida ut i skogen med hästarna en sväng. Det vore mysigt. Hoppas det blir av.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Antagligen en kombination av många saker. Men mest är det nog avsaknaden av kontakt som spökar. Känns som att saker och ting rinner ut i den berömda sanden och jag vet inte om jag orkar/bör/vill försöka förhindra det... Och sen är jag rädd för hur jag kommer reagera när/om vi ses.

Jag är lite ledsen. Jag vill gråta. Jag tror det skulle kännas bättre då. Kanske. Men det är ingen garanti.

Drömrester

Idag är en konstig dag. Jag vaknade och var ledsen. Hade drömt konstiga saker och jag har inte kunnat släppa det på hela dagen. Har en dålig känsla i kroppen och i hjärtat, om det nu är i hjärtat sånt här sitter egentligen. Är inte hjärtat bara en muskel? Försökte jobba lite i butiken, men efter ett par timmar fick jag påhälsning av en smygande huvudvärk som inte velat ge med sig sen dess. Träffade Henke (världens bästa) för en lunch, vilket var välbehövligt för mitt (väl)mående. Han lyckas alltid få mig på bättre humör. Goda vänner är goda vänner, punkt slut. Ikväll ska jag låna mammas nya bil och åka ut till Lakafors en liten sväng. Hälsa på familjen Bäckman. Det blir nog bra, jag trivs därute.

Jag gruvar lite för lördagen. Är rädd att jag kommer bli ledsen. Att mina förväntningar ska vara för höga, trots att jag försöker att inte ha några förväntningar alls. Rädd för en massa saker. Att dåtid ska krocka med nutid, och att framtiden ska raseras. Framtid och framtid, inte så mycket att rasera iofs, men jag är rädd för att vänskaper och bräckliga relationer ska reduceras till ett ingenting. Försöker att inte tänka så mycket, men jag är fan sämst i världen på det. Det är bättre att inte minnas vad man drömmer tycker jag. Helvete.

Vardagshumor

För ett tag sen var jag i Falun och gick runt i lite butiker. På Myrorna såg jag det här och log lite för mig själv:



Det är så fint med en butik som inser att även "working girls" är i behov av arbetskläder... :)

Bokfrossa

Haft en bra kväll på ett fik här i stan. Det vill säga på Nodo. Det enda kvällsöppna fiket här i stan. Har suttit och surrat i typ tre timmar med Jonny och Isabelle. Det var väldigt trevligt. Men det skulle jag i och för sig bara kunna skriva för att jag (nästan) gav Jonny min bloggadress :) Vi kan väl säga så här: googlar du ordet "sprängtårta" är chansen att du hittar min blogg rätt stor...

Nu ska jag försöka få mina tankar att ändra riktning, för just nu är de lite destruktiva. Eller iallafall inte upplyftande.

Jo, förresten, Åhléns har utförsäljning här (typ den enda stan i Sverige som Åhléns måste stänga i känns det som) och Jonny lurade mig att gå dit och kolla på böcker istället för till Bokia. Istället för att komma hem med en eller kanske två nya böcker så råkade jag köpa nio, för det ringa priset av 198 svenska riksdaler. Hoppsan. Nu vet jag inte vilken jag ska börja med...

Här kommer en lista:

Hjalmar Bergman - Clownen Jac
Marina Lewycka - En kort berättelse om traktorer på UKRAINSKA
Theodor Kallifatides - Mödrar och söner
August Strindberg - Det nya riket
Stig Claesson - Efter syndafloden
Imre Kertész - Kaddish för ett ofött barn
Björn Larsson - Från Vredens Kap till Jordens Ände
Per Wästberg - Pojke med såpbubblor
Nick Hornby - Slam

Bjäfs

Sitter här på mitt hotellrum och jobbar lite... Igår tänkte jag på Cornelis låt "Turistens Klagan", för det var så fint väder ute och jag satt inne och jobbade på hotellrummet, den där strofen:

"Det sjunger några ungar på Karl Johan.
Dom låter starka och fina som bara ungar kan.
Själv e jag bakom lås och bom på mitt hotell..."

Bakom lås och bom.

Det låter allvarligt. Så illa är det inte. Ska strax hoppa i kläderna och bege mig ut på stan en sväng. Ska inte checka ut riktigt än. Ids inte släpa runt grejerna på stan. Mitt möte börjar inte förrän klockan 12. Blablabla.... Intresseklubben antecknar.

Säkert!s låt är min rubrik

Annika Norlin är en mästare på att fånga essensen av hur det känns att...känna.

Det kommer bara leda till nåt ont

Jag tror att kärleken (eller vad det nu var, en illusion eller kanske bara en längtan) - förälskelsen - är på väg att dö. Eller kanske är den redan död. Eller så fejkar den bara. Jag vet inte. Men jag vet att jag inte känner samma saker längre. Jag tror att det kanske beror på brist på bränsle. Fick lära mig att för att brinna behövs det tre saker: syre, värme och nån sorts brännbart material, alltså bränsle.

Jag andas, jag känner (mao värmen finns där), men bränslet saknas. Därav ingen eld i mitt liv. Jag känner dock inte att det finns plats för nåt nytt. Det lockar inte ens.

Och efter galningen i helgen så kommer jag antagligen vara sjukt reserverad mot nya människor ett tag framöver.

Näe, helt över vissa saker är jag inte, det kommer nog ta länge innan jag är på en plats där det inte känns nåt alls. Ska bara försöka att inte göra illa mig själv för mycket på vägen dit.

Mitt hjärta faller så lätt, så hårt, så fel...

Bowling och Josefin Crafoord

Jag var skitkass på bowling ikväll. Och ibland var jag bäst. Slog fyra strikear spridda över två serier, varav två av strikearna var i sista rutan. Nära att jag gjorde en tredje också, men klotet gled lite precis i släpp-ögonblicket, och riktningen var bra, men jag förlorade lite styrka så två käglor stod kvar. Annars hade det blivit riktigt bra. Nu slutade jag på 128 poäng eller nåt sånt på andra serien. Inte helt värdelöst, men inte jättebra heller. Vi käkade på bowlinghallen och det var väl ingen världsomvälvande upplevelse men helt okej.

Imorgon fick jag lite sovmorgon också. Men den ska jag spendera med att förbereda min del av mötet, och kanske köpa lite strumpor till butikerna, om jag hittar nåt som passar. Behöver en gul.

Nu ska jag fortsätta att lyssna lite på The Voice för att höra vad Josefin Crafoord tyckte om tavlan som hon fick av min vän Stefan Larsson. Sen ska jag sova.

Om ni gillar obstinata band med attityd och är intresserade av lite ny musik så kan ni ladda ner (gratis) och lyssna på Industri Royals nya singel "Talar i tungor" HÄR. Enjoy!

Down in Mexico

Är på plats i Umeå. Ikväll ska vi ut med jobbet och käka och aktivera oss. Kommer säkert att bli trevligt, men jag vet inte... När jag är i den här stan är väl att hänga med mina kollegor det sista jag tänker på. Skulle hellre rumla runt mellan lakanen med nån sorts grabb (eller rättare sagt, en specifik). Men det lär ju inte hända. Inte idag, och kanske aldrig mer. Vem vet. Inte jag.



Låten från "lap dance"-scenen i Death Proof, en av världens bästa filmer, enligt mig iaf. Så jävla kung, som nån skulle ha sagt.

Forts. 3 psykfall?

Fick nyss två sms. I korta drag bad han om ursäkt för att han varit oförskämd och skrev att han skulle radera mitt nummer.

Hoppas för fan att han gör det också. Shit.

Jag svarade inte. Och jag tänker inte göra det heller.

Forts. 2 psykfall?

Alltså, det måste ju seriöst vara nåt fel på människan!!!

Fick ett sms för en stund sen, fast jag har raderat det så jag kan inte skriva ordagrant vad som stod men typ så här:

"Hej! Jag skulle vilja knulla med dig om 1,5 vecka när du är tillbaka. Jag vet att du vill. Stefan"

Jag skrev tillbaka och frågade om han var helt störd i huvet och att jag inte ville att han skulle höra av sig mer.

Fick tillbaka:

"Jag är inte störd i huvet, bara kåt och uttråkad"

Vilket jävla äckel.

Höst i nosen

Åh skräp. Jag har varit hemma i flera dar men inte fått nåt gjort här hemma överhuvudtaget. Jag är sämst. Nu är klockan nio och jag måste packa inför min bortavaro. Och sen borde jag diska och plocka undan lite så att det blir roligare att komma hem igen. Undrar vad jag ska packa för nåt? Hur mycket behöver jag ha med mig? Hur kallt är det uppe i Piteå nu? Verkar ska vara runt 15 grader på dagarna iallafall. Åh, just precis nu så fick jag en sån där längtan som man kan få ibland. Lukten av höst och hög, klar luft som biter i kinderna. Hemma. Men ändå borta.

På fredag ska jag (om inget oförutsett händer) hänga med min gamla Mike, min bästaste. Pizza, film och häng, antagligen nåt glas vin också. Ett eller två glas rött. Fan vad gott. Dricker nästan aldrig vin nuförtiden och det är verkligen jättegott. Så jag lär väl bli kvar i Svensbyn över natten gissar jag.

Näe om jag skulle ta tjuren vid hornen och packa min lilla väska...

Forts. psykfall?

Han ringde igen. 2 gånger. Jag svarade inte.

Psykfall?

Min magkänsla om ifall jag skulle träffa killen från igår visade sig vara rätt. Han var så jädra på igår att jag fick en lite...olustig känsla. Han ringde alldeles nyss och frågade om vi skulle ses och jag förklarade att jag inte ville, och då började han fråga varför så jag sa som det var - att jag tyckte han var för på, lite för intensiv, och då började han fråga varför, ni vet som en treåring, alla mina försök till svar möttes av ett varför - varför - varför, och till sist blev jag fan irriterad på honom på rikt, varför kunde han inte bara lägga ner? Han blev nästan otrevlig, men verkade ändå vilja träffas, men jag kände bara att det finns inte en chans i världen att jag går med på att träffa den här människan, och till sist verkade han fatta galoppen och han avslutade med att han skulle ringa om 1½ vecka igen och kolla om jag hade ändrat mig, men då sa jag att det inte var säkert att jag skulle svara. Då lät han förbannad och sa att det fattade han väl.... Sen la vi på.

Alltså, om man får ett telefonnummer av en tjej på krogen så kan man väl inte räkna med att hon faktiskt vill träffas sen? Hon kanske vill det, men det finns ju också en möjlighet att hon ångrat sig, eller är jag helt fel ute? Ska man inte ta ett nej om hon säger nej? Jag blir lite rädd, tänk om jag hade gått med på att träffa honom? Han verkar ju inte riktigt hundra...

Hoppas att han lägger ner och att han inte tar reda på vart jag bor... Hjälp.

Sms-tourettes

Alkohol verkar framkalla nån sorts tourettes. Saker som jag tänkt behålla för mig själv och sånt som jag vet att vissa människor inte vill höra - sånt skickar jag i sms när jag inte borde. Jag borde ha ett sms-lås på mobilen.

Inte för att det är hemska eller elaka saker, men ändå.

Väldigt dumt.


Det regnar på mina fönster. Jag är lite "dagen efter"-känslig, ligger och smålipar till Idol mellan varven. Jag hoppas att killen som tog mitt nummer igår inte hör av sig, för jag känner inte för att dissa nån, men det är vad jag kommer att göra om han hör av sig. Det var idag som jag eventuellt skulle på en dejt, men jag vet inte... Inte pepp på en typ "blind date". Kan nog hända att det blir ett nej där också, om han nu hör av sig - vilket inte är nån garanti. Jag har ingen lust att träffa nån idag.

Nu slutade det nästan att regna. Jag vill att det ska fortsätta. Det är nåt väldigt mysigt med en söndag i sängen med grå moln på himlen och regn på rutorna...

Rastlös

En välbekant rastlöshet börjar smyga sig på. Jag har upptäckt att den ofta grundar sig i brist på bekräftelse. Vissa dagar är det som att man behöver känna att andra uppskattar en, medans man andra dagar inte kunde bry sig mindre. Det är såna här dagar som jag gör oövertänkta saker.

Kanske går det att undvika om man är medveten om det? Antagligen inte.

Jag - med Håkan-låtar

Är du man eller kvinna: Den fulaste flickan i världen
Beskriv dig själv: Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Hur du känner dig: Jag vill ha allting
Beskriv stället där du bor: Zigenarliv dreaming
Platsen du skulle resa till om du kunde åka var du ville: Brännö serenad
Hur du helst transporterar dig: En vän med en bil
Din bästa vän är: Tro och tvivel
Du och dina bästa vänner är: Här kommer lyckan för hundar som oss
Hur är vädret: Förhoppningar och regnbågar
Favorit-tid på dagen: Jag ger dig min morgon
Om ditt liv var en TV-serie: Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Hur är livet enligt dig: Gårdakvarnar och skit
Beskriv ditt nuvarande förhållande: Nu kan du få mig så lätt
Din rädsla: Ramlar *
Ditt bästa råd: Flyg du lilla fjäril
Hur du skulle vilja dö: Känn ingen sorg för mig Göteborg
Din själs nuvarande tillstånd: Uppsnärjd i det blå
Ditt motto: Inte skyldig nån nåt

Mitt liv enligt Håkan

* Jag är egentligen inte rädd för Ramlar som sådan, älskar låten, men att falla för nån som inte vill ha mig verkar vara min förbannelse, och därför är jag väl lite rädd för fallandet, ramlandet... Är väl lite rädd för att jag ska fortsätta falla resten av livet...

Min mysmorgon

Jag veeet... Jag bara skriver och skriver, och ingenting skriver jag om. Men nu är det så här att jag har en helt underbar morgon här helt för mig själv, och jag tänkte att om jag inte skriver om det så lär jag ju glömma bort det inom kort, så därför bestämde jag mig för att skriva om hur bra jag mår, precis just nu. För att kunna plocka fram det när jag mår sämre.

Som jag skrev tidigare så vaknade jag här hemma, ensam, och av mig själv strax före klockan nio. Jag känner mig helt utvilad. Jag har spenderat en stor del av morgonen i sängen, framför tvn och med laptopen i knät. Har egentligen bara stigit upp för att krypa i min morgonrock och fixat till lite frukost. Jag har ätit min frukost framför en av mina favoritserier "Gilmore Girls" och nu har jag ett halvt kaféglas med kaffe kvar. Jag funderar starkt på att slå på en film av nåt slag och fortsatta dagen med ett par timmar under täcket. Det är en fantastiskt fin höstdag, klarblå himmel och en svag vind som fläktar från och till. 17 grader i skuggan. Egentligen borde man vara utomhus en sån här dag men det finns ju inget som säger att man inte kan vara utomhus lite senare.

Petra ville att jag skulle hänga med och fira henne ikväll, vilket jag som en god vän borde göra, men jag är så opepp. Jag har ingen lust att dricka drinkar och bli full, eller rättare sagt, jag har ingen lust att vakna med dagen-efter-känslan i kroppen. Jag får se hur jag gör. Jag säger varken ja eller nej. Håller det öppet. Nu film..!

Lördagsfniss

Victoria med lökarna.... hahaha.... Lasse Bengtsson i Nyhetsmorgon Lördag på TV4. Redan en klassiker.

Hemmafix och fotboll

Vad skönt det är att vakna och inte ha några planer för dagen. Undrar när det hände senast? Lite trist att vakna själv, hade ju varit mysigt med lite gos, men samtidigt så grymt skönt att inte behöva ta hänsyn till någon annan.

Kanske kan jag få lite mer ordning här hemma idag? Vore väl ändå skönt om det inte kändes som ett totalt flyttkaos i hela lägenheten. Om jag fick undan alla kartonger från vardagsrummet iallafall, så att det inte känns lika rörigt... Vi får väl se hur långt jag hinner. Men nu - ostmackor, kaffe och smoothie..!

Undrar om nån ska kolla på fotboll ikväll? Först Man City - Arsenal alternativt Liverpool - Burnley och sen Tottenham - Man United. Jag vet att bröderna Pettersson kommer att kolla, såvida de inte jobbar förstås. Men de bor ju inte här, så det hjälper inte mig.

Men sen vill jag bara tillägga - VAD FAN HÄNDE? När började jag gilla fotboll? Jävla Mike :)

Ändrade planer

Det blir förresten inget Tromsö... Det blev flyttat och jag är redan helt fullbokad den veckan butiksöppningen ligger nu... Typiskt. Jag som verkligen såg fram emot att åka.

Det är på 7Eleven det händer

I morse hände det nåt som satte prägel på hela dagen, eller åtminsone började det så bra att jag bara surfade på vågen resten av dan. Mitt humör har varit på topp och jag kanske inte ska ge all cred till den pyttelilla incidenten i morse, men jag gör det iallafall. Så vad hände då, kan man ju fråga sig..?

Jo. Jag åkte med pendeln in till stan, som vanligt, och det var skitmycket folk, som vanligt, så jag fick stå, som vanligt. Klev av och gick över Klarabergsviadukten, korsade bussparkeringen vid Cityterminalen, passerade casinot och sen gick jag in på 7Eleven för att köpa mitt morgonkaffe, som jag brukar göra på fredagar. Stod där i kön och tänkte på ingenting. Det var ett par framför mig, och så en ensam kille. Ensamma killen stod först och väntade på sitt kaffe, och när han fick det så vände han sig mot mig, eller egentligen mot dörren...och där var han! Våra ögon möttes för en kort sekund och jag log och han såg osäker ut. Antagligen för att han undrade varför en främmande tjej log mot honom, kanske funderade han på om vi setts förr, eftersom han inte mindes mig. Han är en av de hetaste svenska män jag vet. Han heter Jonas Karlsson. Han är inte bara het. Han är vacker. Har haft en fin bild i huvet hela dan. Fina ögon. Så här ser de ut. Men han har kortare hår nu. Undrar om han ofta köper sitt kaffe där? Hur ska jag lyckas tajma det igen? Hahaha...

Jobb-igt

Idag har det varit Ecco för hela slanten. Gått med U i lite butiker och fixat med lite smålösningar och olika hyllsättningar. Givande och roligt att faktiskt få jobba lite praktiskt med Ecco för en gångs skull, tillsammans med nån som kan. Kom hem rätt sent igår, runt tio på kvällen, och nu ska jag vara i Stockholm resten av veckan, vilket känns jätteskönt. På måndag åker jag till Umeå för jobb och sen vidare till Piteå på tisdagen där jag kommer stanna hela veckan. Ska bli skönt att komma upp dit en sväng. Jag kommer i och för sig att vara borta i över 1½ vecka men det får det vara värt...

I slutet av september ska jag åka till Tromsö och jobba några dagar. Det blir skoj! Nu ska jag alldeles strax knata ner i tvättstugan och få lite gjort här hemma.

Älgmos (ordvits) och intressevibbar

Och nu är jag hemma. Har ju varit några dagar i Varberg med jobbet och idag åkte vi hem. Vi klev på tåget lite försenade även denna gång, med den skillnaden att idag hann vi med vårt anslutande tåg i Göteborg. Jag och U satt där i godan ro och pratade om ditt och datt och J lyssnade på Malta - Sverige, när det plötsligt small till i tåget, och det kändes som att "nu jädrar körde vi på något stort". Vi satt i vagnen som körde längst fram så det kändes rejält när det small till. Tåget bromsade in och stannade till sist helt och efter en stund fick vi informationen att vi krockat med en älg och att de var tvungna att gå ut och kontrollera tåget, för det hade blivit nåt tekniskt fel på det. Det visade sig sen att det tydligen finns en givare som kontrollerar farten på X2000 och som ska vara kopplad mot rälsen och denna givare var totaldemolerad, vilket innebar att vi inte kunde köra fortare än 80 km/h. Vi körde i den farten en bra stund tills vi kom till en station där vi kunde vända tåget med bakänden framåt och köra i normal hastighet igen. De tog igen den förlorade tiden rätt bra och vi blev inte mer än ca 30-40 minuter försenade.

När jag klev av tåget i Stockholm var jag tvungen att passera vagnen som klippte älgen och jag kan säga att med tanke på hur den vagnen såg ut så kan det knappast ha blivit nåt kvar av älgen. X2000 har nåt som ser ut nästan som en plog längst fram på tågen. Inte fräscht. Hela den vänstra delen av fronten och 3 meter efter den vänstra sidan var nedre halvan av tåget helt täckt med blod, och det var blodspår längs med sidan på tåget säkert 25-30 meter längre bak. Men älgen hann nog inte ha ont iallafall. Det var en jävla smäll. Otäckt.

Fick förresten höra nåt småkul igår när vi var ut och käkade, vi coacher och en gammal kollega till oss. Det finns en kille som jobbade som concept coach på Stockholm tidigare som nu jobbar i en Nilsonbutik här i stan. Vi sågs bara lite snabbt på sommarfesten vi hade för några veckor sen, det var verkligen bara att vi hälsade och presenterade oss. Nån vecka senare följde jag med J in i butiken han jobbar i när hon skulle köpa ett par skor och vi småpratade väl lite, men mest jobbrelaterat, och sen har jag aldrig sett honom utöver det. Men tydligen så har han frågat om mig efter det. U och J säger att han verkar lite intresserad, men jag vet inte. Det behöver man ju faktiskt inte vara bara därför. Men hur som helst, om han nu skulle vara det så är det ju jättekul, och smickrande, för han är rätt fin han med. Tycker jag det verkar som iallafall. Men jag tror han har tjej. Så såååååå intresserad tror jag inte han är.

Det sa pip i min telefon tidigare. Jag gillar att få sms. Särskilt när det kommer från såna man vill ha sms ifrån. I like. My sweet lil' toyboy :)

V...

...som i Varberg.

Jag har åkt bil hela dagen. Jag har sovit två gånger i bilen, först mellan Katrineholm och Jönköping och sen mellan Jönköping och Göteborg. Det var hemskt skönt och faktiskt komplett omöjligt att hålla sig vaken. Jag var nog världens tråkigaste sällskap, men som tur var så var de ju två som satt i framsätet så de kunde ju prata med varann medan jag sov i baksätet. Det har inte hänt en enda spännande sak idag. Och nu ska jag snart sova, igen. Fast på ett och samma ställe den här gången. Hoppas jag.

Måndagmorgon

Klockan är inte riktigt sju ännu, men det gör inget. Jag har varit vaken i nästan en timme, hunnit duscha och ätit en liten frukost (eller rättare sagt, jag håller på just nu). Jag har drömt att jag haft stör-ont i ryggen i natt, och jag tror att det kan ha att göra med att jag faktiskt har ont i ryggen, på rikt. Vet inte riktigt varför dock, kanske för att jag legat konstigt, och kanske för att jag sov i en minimal soffa igår. Fast det var ju i och för sig bara ett par timmar. Oh well. Håller på och packar lite, men jag vet inte vad jag ska ta med mig. Eller jo, kläder. Men vilka? Ska stryka mina chinos alldeles strax.

Jag ska spendera veckan på västkusten och sen när jag är tillbaka i stan igen så ska jag inte åka nån mer stans på hela veckan, det vill säga 4 dagar i Stockholm denna vecka. Sköööööööönt! I lllike it! Så om tre timmar rullar tåget mot Katrineholm där jag och Jenny ska kliva av och sluta upp med en tredje Jenny för att sen ta bilen resten av vägen. Jag vet, alla säger att det finns så många Jenny, men hur stor är sannolikheten att tre av totalt sju personer (på våra tjänster) - i hela Skandinavien - ska ha samma namn? Det kan vara lite förvirrande på våra möten ibland.

Nu dags att avsluta frukosten och göra mig klar. Ska stryka byxor, packa väskan, diska undan, bädda, torka håret och göra mig presentabel. Sen åka in till stan för att hoppa på tåget. Varberg baby, yeah!

Zlatan, Batman och sprängtårta

Sådärja. Så var man tillbaka i Stockholm igen, efter en kort vistelse i Uppsala. Henke fyller 30 år idag och vi firade honom igår, med buller och bång. Festen tog tid på sig att komma igång men sen rullade det på av bara farten. Ingen gick ut utan det blev en klassisk hemmafest. Jag hade ju gruvat mig lite för att träffa min kompis tjej (läs ett tidigare inlägg för förklaring till varför) men det visade sig vara helt i onödan. Det första som händer när vi träffar varandra är att hon ser mig i ögonen och säger "hej". Vilket jag tolkade som att hon tycker att vi är vuxna människor och det har gått 2½ år sen det begav sig. Senare hamnade hon, jag och hennes kille (han är typ ett ex till mig och en av mina bästa vänner) ensamma ute på bakongen och det kändes förvånansvärt otvunget. Skönt. Men senare skulle det komma en förklaring till varför hon antagligen inte brydde sig längre, men vad som sas lämnar jag utanför bloggen för det har egentligen inte jag eller nån annan än de två med att göra. Hon åkte hem, han stannade kvar och han och jag låg och pratade om förhållanden och gamla händelser och saker som vi delade för länge sen, och till sist somnade han på madrassen där jag skulle sova, så jag gick och la mig på den minimala whisky-soffan i köket istället. Kändes bäst så. Onödigt att riskera att göra en komplicerad situation ännu mer komplicerad. Det som inte kändes lika bra var att jag var tvungen att sova i fosterställning utan möjlighet att vare sig vända mig eller sträcka ut benen.

Blev väckt av en fuktig nos mot min, och när jag öppnar ögonen har jag världens sötaste Batman i ansiktet. Batman är en jättefin, svart, nyfiken och gosig katt. Efter flera timmars kollektiv bakishet tog jag, Johan, Henke och Rajje tåget tillbaka till Stockholm. Det var en bra fest. Jag är lite trött. Jag har haft en jätterolig helg, igen..! Yey!

Jo jag glömde ju, vi kollade ju på fotboll igår också. Det verkade en stund som att Henkes 30-årsfest skulle få ett mörkt moln över sig, men med 3 sekunder kvar av matchen typ fumlar Zlatan in bollen i mål. Det var inte det vackraste jag sett, men fan vad bra det var! Yey, drömmen om Sydafrika är fortfarande vid liv..!

Ps. Det blev ingen sprängtårta till Henke. Vi fick tidsbrist och hann inte tillverka nån...

Whiskystämma

Här kommer en liten bild ifrån gårdagkvällens fantastiska konsert med Håkan Hellström på Gröna Lund. Så sjukt bra han är, helt underbart att se honom live igen. Skulle kunna se honom live varje kväll utan att bli less, tror jag. Skitmysigt ställe att vara på konsert också, det var jättelänge sen jag var på Gröna Lund. Förresten så sjöng jag till mig en klädsam hosta och whisky-röst. Idag är det lite bättre, men jag misstänker att kvällens 30-årsfest kan påverka till det sämre. Måste fasen in på Apoteket och köpa alvedon eller nåt. Huvudvärken from hell...

Tröttmössan har talat

Ställde klockan på 11, men jag har varit vaken ett tag. Vilket inte är helt optimalt, för det innebär att jag antagligen kommer att behöva sova en stund senare. Men när ska jag hinna med det? Ska in till stan runt 13 och sen åker vi i samlad tropp till Uppsala. Hur ska jag orka med kvällen? Äh, det är bara att bita ihop och hantera resten imorgon...

Alltså, nu pratar jag bara om tröttheten, inget allvarligare.

Kanske borde äta nåt och sen försöka sova ett tag till, så jag blir människa innan jag ska åka... Lät som en plan.

G som i gemenskap

Asså. Håkan på Gröna Lund. Sommarens/höstens absolut bästa konsert. Och han tävlar med U2 och Coldplay, det ska tilläggas. Och Håkan vinner. Med hästlängder. I slutet av konserten var jag verkligen tvungen att springa på toaletten, och när jag kom ut igen hörde jag att min absoluta favoritlåt spelades, "Nu kan du få mig så lätt" och jag sprang iväg för att hinna tillbaka till sällskapet. På vägen dit såg jag en oerhört vacker person, för tredje gången under kvällen, ögonkontakten fanns där, och jag funderade på om jag skulle stanna och prata lite men nej, jag valde Håkan och kvällens sista låt istället. Kommer antagligen aldrig träffa denna man igen i mitt liv, men det är väl sånt som händer? Visst inte valde jag fel? Jag ångrar mig inte nämnvärt, men han var heeeeet, och han hade ingen tjej under armen, så antagligen var han singel eller jättebög, för vem skulle lämna bruden hemma på en Håkankonsert??

Imorrn är det Uppsala för hela slanten. Henke turns 30. Yey! Välkommen in i gemenskapen!

Har precis styrt upp en eventuell träff nästa söndag, alltså om en dryg vecka. Yikes.

Jag saknar grabben, eller det sällskap som han ger mig rättare sagt. Han är go, och smart. Oslagbar kombo.

Helg och återträffar

Freeeeeedag. Strax dags att inleda helgens förlustelser. Ska bara hoppa i lite kläder och suga i mig en smoothie och sen bär det av. Gröna Lund - Håkan Hellström. Ikväll blir det att ta det lugnt, förhållandevis, måste ju orka med 30-årsfesten i Uppsala imorgon. Där kommer jag eventuellt att träffa en annan människa från min gamla blogg, dock inte en lika lustfylld återträff som förra helgen. Råkade ligga med hennes kille (som också är ett ex till mig) när de under ett antal timmar (för alla närvarande vill jag tillägga, det var inte bara jag) verkade ha gjort slut. Han kom dagen därpå inte ihåg en sekund av det inträffade (påstod han iaf), vare sig göra slutandet eller liggandet, vilket kändes sådär, och hon fick väl inte världens bästa första intryck av mig heller, så hon hatar mig antagligen fortfarande, 2½ år senare. Jey, det blir skoj! Hmm...

Jahapp. Det verkar som att det kan komma att regna. Byxor och jacka blir det med andra ord. Puss!

Näsan pekar hemåt

Klockan är snart 16 och jag lämnar alldeles strax Sundsvall för den här gången. Jag är skittrött så jag lär väl somna på tåget, gissar jag. Måste köpa nytt åkkort när jag är framme i Stockholm, och som tur var så stänger SL Center nere i pendeltågsgången inte förrän 23.35. Vilken tur för mig. Yey. Jag är för trött för att vara entusiastisk på riktigt, därför använder jag inga utropstecken. Fast jag är glad inuti, trots denna håglöshet utåt sett.

Nå. Ska väl packa ihop mina pinaler här. Släpa mig till tågstationen och invänta påstigning. Jeje.

Dagens tanke...

...är även en Stenmark. Läs och begrunda:


Mitt i allt det mörka i den här bilden så finns det ett osvikligt hopp, och en sanning som man inte kan värja sig emot. Jag gillar det. Man kan vara hur mycket pessimist man vill och skylla på Murphys lag tills man storknar. Det är ändå bara att gilla läget som gäller, när allt kommer omkring. Och varför inte göra det bästa av situationen istället för att gå omkring och oroa sig och må dåligt?

Jenny-citat

Jag sa nåt smart. Det hände flera gånger. Men jag glömde av det. Idag påminde en vän mig om saker jag sagt.

- Jag är mer ärlig än jag behöver.
- Det blir så tyst efter en centrifugering.
- Molnen är oftast ljusare än själva himlen.


Här kommer ett brottstycke av konversationen som följde:

Jag: Jag sprider mina visheter sparsamt, men de är väldigt visa då istället.
R: Annars skulle du reformera hela världen. Det är lite mycket ansvar när man sitter på ett hotellrum i Sundsvall.

Ännu ett par Stenmarkare

Min vän Ante och jag brukar dela på Stenmarkare. Fick den här igår:



Sen fick jag den hör, som enligt Ante är hans favorit. Den är fin:

Berg, dalar, entertainment & dojjor

Börjar känna mig lite mer balanserad rent känslomässigt. Balanserad kan även vara ett annat ord för avtrubbad. Jag vet inte riktigt vilket av det som stämmer bäst. Kontentan är iallafall att jag hittat ett lugn. Jag känner fortfarande mycket, men topparna och dalarna har jämnat ut sig litegrann. Kunde jag så skulle jag ändra på saker och ta reda på mer, men nu är det som det är och då är det bara att gilla läget. Ta det man får och göra det bästa av det lilla. Sporadiska möten verkar vara min grej. Inte självvalt, men vad fasen ska man göra? Svårt att hålla nån form av regelbundenhet när man jämt flänger runt som en iller med tvångstankar. Jag har inte tvångstankar (iallafall inget som styr mitt liv). Men jag tänkte att en iller som har det borde vara ganska hyper.

Ännu en fullspäckad helg väntar... Mitt liv är crazy busy. Mest troligt Gröna Lund och Håkan Hellström på fredag, sen till Uppsala för att fira en trettioåring på lördagen. Söndagen ska väl mest troligt användas till att slicka eventuella sår. Kanske till att äta en pizza också. Och så antagligen åka hem från Uppsala, för det lär man ju knappast göra på lördagen. Shit. När ska jag hinna packa upp mitt hem?

Köpte en jättefin kavaj idag, på Lindex av alla ställen. Handlar nästan aldrig där. Bara underkläder. I lördags hämtade jag ut mina personalskor för säsongen också. Här kommer lite bilder. Kavajbilden blev sådär, svårt att ta kort på sig själv när man helst inte vill vara med på bilden...

Men så här ser den ut. Riktigt fin både till vardags och till fest. I like! Lite suddig bild, tyvärr. Kavajen är från Lindex, 399:-

Superfina, petrolblå, rockiga pumps i bästa 80-talsstil. Skinnsko med en mellanhög klack och med en dold platå. Din Sko, 599:-


Ytterligare ett par pumps som flirtar med 80-talet. Leopard is the shit! En textil/syntetsko med en relativt låg klack. Din Sko, 299:-

Yada yada yada

Jag är så trött i fötterna och i benen idag. Har klättrat upp och ner för stegar hela dan. Tog lång tid men butiken blev bra. Maten på hotellet var kass. Smakade typ...ingenting. Trist. Funderar på att hoppa i badet, men jag gillar ju inte att bada badkar, så det verkar ju lite dumt. En dusch kanske? Det här kanske är världens tråkigaste inlägg. Ever.

September

Det verkar som att jag har en rätt fin månad framför mig, men även som att jag kommer att trampa i ett eller annat klavér... Den som lever får se.

Tvillingarna

Större delen av månaden blir bekymmerslös och rolig. Du är på humör för flirt och djärva drag, vardagslivet lockar inte alls. Detta leder till intressanta händelser och en skönt erotisk höstmånad, men det får också en del negativa konsekvenser på sikt. Innan september är slut kan du mycket väl bli tvungen att tackla svartsjuka (som kan vara väl motiverad), missförstånd, underliga krav och krossade hjärtan. Vill du inte hamna i ett totalt kaos kan lite eftertanke i början av månaden vara en ganska god idé.

Bästa chansen: Jungfru, Våg.
Bästa stället: På dansgolvet.
Bästa datumen: 10-11/9