I ett nötskal

Jag kan inte hjälpa det. Och på ett sätt vill jag inte kunna hjälpa det heller. Jag tror det är en av de saker som definierar mig som person. Att jag har lätt för att bli förtjust i människor. Jag menar inte förtjust som i kär, utan mera att jag tycker om. Det är en viss skillnad. Men iallafall. Anledningen till det här inlägget är att jag ligger här i min provisoriska säng och saknar en viss vän. Saknar sällskapet, tankarna, pratet. Vi träffas så sällan numer. Och när vi ses är tiden alltid för kort. Om avstånden var mindre och man hade mer tid - så gott det skulle vara.

Det här gäller i och för sig inte bara den här specifika vännen - väldigt många av mina relationer med människor ser ut på det här viset. Jag saknar er allihopa...