- Vilka butiker jag ska besöka
- Vilka hotell jag ska bo på
- Vilka resrutter jag ska göra
- Vilka tider jag måste vara överallt för att inte missa några möten, plan, bussar, tåg, taxibilar
- Vad jag ska göra när jag kommer ut i butikerna
- Vem jag ska träffa i butiken
Och så där håller det på. Dagarna i ända. Jag har blivit en rätt så strukturerad person. Jag ser mina veckor framför mig ända fram till jul. Innan jag började jobba med det här så flöt dagarna bara på och jag hade ingen större aning om vad jag egentligen höll på med, livet bara svepte mig med utan att jag gjorde motstånd. Sen kunde jag inte berätta vad jag gjort under långa perioder, för jag gjorde samma saker varje dag, träffade samma människor, gick i samma, gamla, innötta fotspår på samma gator som jag trampat runt på för alltid. Nu springer tiden iväg fortare än nånsin och jag flänger runt som ett enmansband på en evighetsturné, men jag har allt uppskrivet i min kalender så jag kan lätt gå tillbaka och kolla vad jag gjort och kolla framåt vad jag ska göra, och dessutom bloggar jag ju för kung och fosterland så jag lär inte behöva bekymra mig om att minnas vart jag varit.
Jag tror också att bloggen fyller ett tomrum hos mig. Mitt jobb är ensamt, som jag redan berättat, och jag har väldigt mycket tid att tänka. Inte alltid på särskilt viktiga saker, men ändå. Det känns liksom en gnutta mindre meningslöst att sitta ensam på hotellrum runt om i landet när man kan fylla tiden med lite skitsnack, oavsett om det är i en blogg eller om jag dragit storvinsten och faktiskt har en vän på MSN som har lite tid över en stund.
Tänk om jag skulle försöka vara ihop med en totalt ostrukturerad person? Det skulle förmodligen gå åt helvete. Eller så skulle det funka, eftersom jag nästan aldrig är hemma och behöver ta del av ostrukturen (?). Så länge personen skulle vara tillgänglig när jag var ledig skulle jag nog vara ganska nöjd... Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar