G som i gemenskap

Asså. Håkan på Gröna Lund. Sommarens/höstens absolut bästa konsert. Och han tävlar med U2 och Coldplay, det ska tilläggas. Och Håkan vinner. Med hästlängder. I slutet av konserten var jag verkligen tvungen att springa på toaletten, och när jag kom ut igen hörde jag att min absoluta favoritlåt spelades, "Nu kan du få mig så lätt" och jag sprang iväg för att hinna tillbaka till sällskapet. På vägen dit såg jag en oerhört vacker person, för tredje gången under kvällen, ögonkontakten fanns där, och jag funderade på om jag skulle stanna och prata lite men nej, jag valde Håkan och kvällens sista låt istället. Kommer antagligen aldrig träffa denna man igen i mitt liv, men det är väl sånt som händer? Visst inte valde jag fel? Jag ångrar mig inte nämnvärt, men han var heeeeet, och han hade ingen tjej under armen, så antagligen var han singel eller jättebög, för vem skulle lämna bruden hemma på en Håkankonsert??

Imorrn är det Uppsala för hela slanten. Henke turns 30. Yey! Välkommen in i gemenskapen!

Har precis styrt upp en eventuell träff nästa söndag, alltså om en dryg vecka. Yikes.

Jag saknar grabben, eller det sällskap som han ger mig rättare sagt. Han är go, och smart. Oslagbar kombo.